Icke fungerande sektorsansvar

Sektorsansvaret för handikapp-politiken fungerar inte. Det konstaterar utredaren Arne Lund från statskontoret. Han vill lägga ner myndigheten med samordningsansvar - Handisam - och istället lägga ansvaret för stöd och genomförande i regeringskansliet.

DHRs ordförande Maria Johansson tycker varken Handisam eller idén om sektorsansvar ska läggas ner, utan att uppdraget ska förtydligas. "Handisam är en slasktratt", säger hon i Svensk Handikapptidskrift.

Jag tycker att sektorsansvaret inte fungerar och har svårt att se varför inte samtliga myndigheter och instanser har ett fullt ansvar för genomförandet av delaktighet på samtliga nivåer, säkerställande av icke-diskriminering och tillgänglighet inom sitt område.

Den egna erfarenheten från kulturens sfär säger det mesta. Sektorsansvarga Kulturrådet har rätt tama mål. Man ska föra dialog, genomföra informationsinsatser, erbjuda bemötandeutbildning och utveckla samarbete med handikapporganisationerna. Inget av målen säger någonting om krav på verklig förändring. Och ändå uppfattar jag det som att Kulturrådets medarbetare tar sina uppdrag att förändra på största allvar.

För några år sedan sökte vi vägar för att få stöd att utveckla förarbetet för en långfilm med bärande roller för skådespelare med intellektuella funktionshinder. Kulturrådet sa, mycket riktigt, att även om de hade sektorsansvaret så var det Svenska Filminstitutet som hade ansvaret för detta på sitt område. På SFI sa man bara att det där stod det inget om i deras uppdragsbeskrivning, så det var inte deras bord. Sektorsansvaret finns, men något ansvarstagande finns inte.

Skolverket har sektorsansvaret för eftergymnasial utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Kulturcentrum Skåne har länge försökt etablera en sådan på kulturområdet, men hos Skolverket händer ingenting. Moomsteatern har också undersökt möjligheten till specialdesignad utbildning av nästa generation skådespelare med funktionsnedsättning. Det finns bara ett utrymme, en pott inom folkbildningen. Ska man göra något måste det ske där, inom den ram som finns. Vare sig det passar för utbildningen eller inte. Något annat anser man sig inte ha i uppdrag att hålla på med. Sektorsansvaret finns, men något ansvarstagande finns inte.

Jag tror det finns ett gigantiskt behov för våra myndigheter att få hjälp med att avslöja sina egna brister i förhållande till full inkludering av personer med funktionsnedsättning inom deras ansvarsområden. Om det är Handisam eller regeringskansli som utför detta bäst låter jag vara osagt. Men det är hur som helst inte bara där som ansvaret ska förtydligas. Det ska spikas fast som ett självklart ansvar för varje existerande myndighet. Hur skulle något annat kunna vara nog?

SvD
SHT