Hur sköter du din personliga hygien, Reinfeldt?

I förrgår skrev jag om handikappförbundens och brukarrepresentanternas utträde från referensgruppen som har till uppgift att ta fram ett bedömningsinstrument för personlig assistans.

Det absurda förslaget är införandet av en 91-sidig detaljredogörelse för allt ända ner i djupt integritetskränkande uppgifter. Sedan ska myndigheten bedöma om det existerar ett behov i varje enskild detalj. Det är skamligt. Det är kränkande.

I DN finns en intressant artikel. Den visar på undersökningar som säger att LSS sparat pengar åt samhället. Den LSS-lagstiftning där den personliga assistansen nu föreslås amputeras till att istället utformas som en dyrare hemtjänst, som dessutom riskerar låsa in brukarna i sina hem. Den LSS-lagstiftning som Försäkringskassan på eget initiativ - om vi ska tro utsagorna - efter tio år helt plötsligt började omtolka så att människor som lever beroende av assistans kunde få sina liv torpederade på bara några veckor.

Och så nu detta. Om du som har en funktionsnedsättning i fortsättningen ska kunna få del av dina lagliga rättigheter måste du ge upp dina mänskliga rättigheter till din egen integritet. På 91 sidor. Att lagras och läsas och kanske omtolkas när myndigheten så behagar.

Det som upprör mig mest i detta är inställningen att politikerna inte har någonting med denna förändring att göra. Försäkringskassan agerar på egen hand, heter det. Men i så fall har man väl ett ansvar för att ens myndigheter agerar i en riktning som går emot tankarna bakom lagen och uppdraget? Då får man väl förtydliga, arbeta om, räta upp, stå upp för vad som anses rätt och riktigt i debatten. Men - just det - det ser vi inte mycket av.

Unga Rörelsehindrade är också arga. Och kreativa. De kräver att Reinfeldt med flera ska fylla i blanketten!

"Förbundet Unga Rörelsehindrade kräver att statsminister Fredrik Reinfeldt, övriga partiledare, Kenneth Johansson Socialutskottets ordförande,generaldirektör
Adriana Lender på Försäkringskassan och generaldirektör Lars-Erik Holm på Socialstyrelsen kartläggs med det behovsbedömningsinstrument för personlig assistans som Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetat fram."
Debattartikel från Unga Rörelsehindrade

Här finns ett ställningstagande att göra, och att stå för i valet 2010. Ska den personliga assistansen få vara kvar i sin nuvarande omfattning, eller ska den monteras ned via nya tillägg i lagen, nya redskap för bedömning och nya omtolkningar via myndigheter?

För den politiskt förvirrade rekommenderas STILs kravlista.

Veronica Hedenmark har startat ett upprop, med start på Facebook, men snart öppnar www.assistansuppropet.se.

Skamliga kränkningar

De olika handikappförbunden gör nu gemensam sak och lämnar den referensgrupp som de ingått i för att hjälpa Socialstyrelsen och Försäkringskassan att ta fram ett bedömningsinstrument för behovet av personlig assistans.

Det som får dom att gå ut genom dörren är ett bedömningsverktyg på 91 sidor, där varenda detalj från beteende till underliv ska redogöras för - och där varje sådan detalj ska granskas av en myndighetsmänniska.

Anständigt? Nej
Klokt? Definitivt inte.

Jag ser ingen anledning för handikappförbunden att agera alibin för samverkan till något så absurt kränkande.

Deras gemensamma utträde kan man läsa om på flera sidor. Jag kopierar texten från Handikappförbundens hemsida och lägger här:

En grov kränkning av människors integritet

Handikapp- och brukarrörelsens representanter lämnar samarbete i statlig referensgrupp i bestörtning!

Sedan ett år tillbaka har Socialstyrelsen och Försäkringskassan, på regeringens uppdrag, arbetat med att ta fram ett behovsbedömningsinstrument för personlig assistans. Det instrumentet är en grov kränkning och hör hemma i papperskorgen anser referensgruppen.

Vi i referensgruppen reagerade redan tidigt i processen över den utformning instrumentet föreslogs få. Vi påtalade att våra synpunkter nonchalerades och inte gav effekt i arbetet med behovsbedömningsinstrumentet. Vi var redan då beredda att lämna uppdraget i referensgruppen men övertalades att stanna kvar med löften om att dialogen skulle förbättras.

Det förslag som nu presenteras i syfte att testas i skarpt läge andas förmynderi och ifrågasättande av oss som är beroende av personlig assistans för att kunna leva våra liv på lika villkor med andra. Instrumentet består av ett 91-sidigt dokument där varje detalj i en persons liv ska redovisas och därefter - inom varje detaljerat område - rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare.

Instrumentet medför en grov kränkning av människors integritet när vi förväntas redovisa allt från våra intimaste behov på toaletten, att vi upprätthåller balanserad diet till huruvida våra sexualvanor är säkra. Enbart våra matintag ska utredas på 16 sidor – och då ingår inte ens behoven kring tillagning av mat.

Vi menar att utredarna helt har förlorat sig i samhällets behov av att kontrollera, ifrågasätta och begränsa oss! Våra livsvillkor ska passa in i de samhällsekonomiska ramarna istället för att jämställas med andra människors! Detta är skandal och liknar på intet sätt något som andra människor i Sverige kan bli utsatta för.

Har Sverige ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar frågar vi oss.

Vi förutsätter att regeringen gör det enda rimliga med det här beställningsuppdraget – kastar behovsbedömningsinstrumentet i närmsta papperskorg!

Vilhelm Ekensteen
IfA - Intressegruppen för Assistansberättigade

Jonas Franksson
Stil

Cecilia Blanck
Föreningen JAG – Jämlikhet, Assistans, Gemenskap

Representanter från Handikappförbunden:
Henrik Petrén
RBU - Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Marie-Jeanette Bergvall
Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft

Wenche Willumsen
DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

På newsdesk från rbu här.
På Svensk Handikapptidskrift här.
DHR här. DHRs ordförande Maria Johansson här.

Är ni offer nu igen!?

Mediekrönikören Rebecka Åhlund (SvD) tycker sig ha funnit en skarp analys av det inledande avsnittet av SRs "Välviljans apartheid". "P1-serien Välviljans apartheid tycks gå i samma fälla som man vill eliminera: att se människor med funktionshinder som enbart offer", skriver Åhlund i ingressen.

De tre medverkande med egna funktionshinder - Katarina Hahr, Jonas Franksson och Karin Eriksson, både beskriver erfarenheten av liv med och utan assistans - och är kritiska till den förändringsprocess som inletts. En process där man är rädd för att inte längre kunna komma utanför dörren.

Åhlund utvecklar sin kritik: "Tyvärr genomsyrades Välviljans apartheid av samma förförståelse som jag trodde var den man ville krossa när jag hörde programtiteln: den om att alla människor med funktionshinder alltid är enbart offer. De är arga, besvikna, ledsna, och enda anledningen till att någon vill prata med dem är just deras funktionshinder. Det händer ju inte att en rullstolsburen får uttala sig om, säg, klimathotet, som en vanlig medborgare."

Nej, just det. Andelen personer med funktionsnedsättning i Sverige räknas i miljontal. Andelen medverkande i media med funktionsnedsättning räknas i delar av promille.
Personer med funktionsnedsättning borde finnas med på alla platser, alla nivåer. Makt, pengar, representation. Precis som kvinnor borde ha lika lön för lika arbete, samma möjligheter till chefsjobb, sin beskärda del av attraktiva krönikörsuppdrag på SvD och få uttala sig i medier om annat än hur det är att vara kvinna.

Nu är det inte personer med funktionsnedsättning som utövar diskriminerar vid rekrytering till jobb i media. Det är inte journalister med funktionsnedsättning som undviker att prata med klimatinsatta människor med funktionsnedsättning. Det är jättebra om t.ex. Rebecka Åhlund vill börja ändra den situationen genom att trycka på internt på SvD. Hade yrkesmänniskorna utan funktionshinder gjort sitt yttersta för att skapa jämlikhet oavsett funktionsförmåga i sin verklighet, så hade människor med funktionsnedsättning inte behövt föra en kamp mot diskriminering innan de får uttala sig om klimathotet.

Elena Pecaric heter en kvinna ett flertal fysiska funktionsnedsättningar. Hon är ordförande i en slovensk Independent Living-rörelse. Deras förening har genom lobbyism skapat en organisation med fler än 100 assistenter trots att Slovenien saknar lagstiftning om assistans. De har skaffat sina lokaler genom gemensam ockupation av gamla armelokaler tillsammans med HBT-rörelsen. I det senaste presidentvalet lyckades Elena Pecaric genom lobbyism och aktivism få ihop antalet namnunderskrifter från folket och stöd från parlamentsledamöter för att kunna kandidera. TV-studios fick byggas om, och Elenas 7 medelålders funktionsdugliga manliga konkurrenter till presidentposten tvingades debattera försvarsfrågor och klimat med henne.

Jättebra att hon fick chansen att säga nåt om klimatet, eller hur? Men om inte hon samtidigt fört kampen om assistans så hade varken hon eller någon annan med funktionshinder fått universitetsutbildning, jobb, eller ens möjligheten att ta sig till den TV-studio där debatten hölls. Det gäller givetvis också de hon utmanade om presidentposten.

Det är Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och alla andra med makt och inflytande över media som ska skapa jämlikhet för alla och se till att alla sorters röster hörs i olika sammanhang. Inte den diskriminerade när den får sin promilleandel av mediebruset.

Fanns det då inget bra i Rebecka Åhlunds krönika. Jo. 1 - Hon har lyssnat på programmet och valt att bevaka något som en person med funktionsnedsättning står bakom och 2 - hon drar sig inte för att kritisera pga funktionshinder. Oavsett att hennes kritik skjuter snett, så är det faktum att hon lyssnat och avfyrat kritiken ett steg i rätt riktning.

Från alla andra hör vi tystnad.


Andra röster: Jonas Franksson, Emily Felderman.
Programmet i webradio här.

(Jag har, innan detta skrivs, blivit tillfrågad om medverkan i ett senare avsnitt av nämnda programserie)

SD vilse i regionen

Jag åkte till Kristianstad och såg debatten mellan Anders Åkesson (MP) och Björn Söder (SD) om regionalpolitiska frågor.

Det finns anledning att hylla Åkessons mod när han bestämmer sig för att ta den här debatten. Kritikerna som menar att SD bäst tigs ihjäl behöver inte själva komma upp till bevis.

Åkesson klargjorde rätt tydligt SDs tillkortakommanden när det gäller politiskt hantverk, som exempel hur man föreslår en kopierad budget från året innan och i flera fall är dåligt pålästa.

Bra också att kulturen fanns med som ett ämne. Här var ett av många ställen där även ideologiska vurpor kunde påvisas. Björn Söders argumentation om att skatter inte ska betala sånt folkflertalet inte tycker om tydliggjorde också att SD menar att politikerna ska ges rätt att styra innehållet i godkänd kultur. Ett skick som bara hör diktaturer till.

Så stoppar den här debatten SD från politisk representation i framtiden?

Nej, självklart inte. Hade det varit så enkelt hade SD aldrig fått några röster i något val. Missnöjet som är rekryteringsbasen för SD behöver inte nyansera sina ställningstaganden och väga för och emot. Det räcker med ett tydligt emot. Emot det mesta och en tydlig syndabock. Att det aldrig kan ge en politisk styrning eller samhällsutveckling behöver man ju aldrig ta ansvar för.

Det behöver synliggöras, och det gjorde Anders Åkesson bra.



Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5. KvP, Kristianstadbladet.


Bloggar: Tomas Melin, Ingemar Hanssons Campaign Dossier, Katarina Erlingsson, Yngve Petersson

Lokala regler alibi för diskriminering?

Två personer i rullstol fick inte åka på samma spårvagn. Föraren vägrade köra vidare, och ett större stopp i Göteborgs spårvagnstrafik blev följden.

Polismannen i inslaget imponerar föga. Han förklarar att beslutet att vägra köra vidare med två personer i rullstol inte har något med diskriminering att göra, utan det handlar om säkerhet. Att föraren bara följer föreskrifterna.

Jag tror föreskrifterna sa att Rosa Parks skulle resa på sig om det kom en vit och ville sitta på bussarna i Alabama på 60-talet.

Den aktuella spårvagnsföraren hamnar förvisso i en skit-position när arbetsgivaren kräver att han ska följa föreskrifterna, samtidigt som föreskrifterna är åt skogen. Men räcker det verkligen att det står något i någon lokal regel för att polisen ska kunna avgöra att det inte förekommer någon diskriminering? Det är Västtrafik som gett order. Det är de som ska granskas.

Jag förstår verkligen alla de personer med funktionshinder som blir förtvivlade när deras omgivning påstår sig vara för jämlikhet och integration med orden: 'vadå? de får ju åka med! De ska bara sprida ut sig lite...'

GP här och här, och debattens vågor går högt i Norah 4 you's blogg.

Efterlängtad lättläst debatt

Fyra borgliga riksdagsledamöter har skrivit en debattartikel i Aftonbladet. Den handlar om behovet av att det ska finnas lättläst information i valet. Och det är viktigt. Det är många som behöver en lättare svenska för att kunna ta ställning i valet.

Jag gjorde en egen undersökning inför eu-valet. Den visade väl ett sådär resultat. Fem partier (m, kd, fp, c, s) uppfyllde minimikravet. En lättläst text länkad till första sidan på hemsidan.

Vi i Miljöpartiet hade inte det. Länken till lättläst var inte ens sökbar. Jag fick maila och fråga om den. Idag, mer än ett år senare, finns det fortfarande ingen synlig länk till lättläst text på mp.se. Illa! (Lokalavdelningen i Malmö är desto bättre.)

Rättelse
Nu ser jag att MPs lättlästa version finns visst det på nätet. Den finns på http://mp.se/files/108600-108699/file_108656.pdf. Problemet är bara att den inte syns från förstasidan och inte är sökbar. För att hitta den lättlästa informationen måste man som person med intellektuellt funktionshinder kunna lista ut att den antagligen ligger under länken "other languages".

Vänstern hade inte heller nåt lättläst på webben. Men den fanns i valstugorna, sa man. En koll på Vänsterns hemsida idag säger att man inte gjort något åt saken.

Junilistan, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna och Piratpartiet hade inget på hemsidan och kunde inte leverera något när man frågade dom. En koll idag säger att man inte har något lättläst material nu heller.

Nu har Centrum för lättläst startat sajten Alla väljare. Här ska bloggande och debatt föras på lättläst svenska. En av författarna till debattartikeln, Per Lodenius, ska företräda centern. Inga fler personer har presenterat sig än så länge. Kan man gissa att det borgliga laget är det som skrev under artikeln i Aftonbladet?

Ett till stora delar bra gäng med ett tydligt engagemang. Per Lodenius vet jag är intresserad av frågan om eftergymnasial utbildning för personer med intellektuella funktionshinder. Lars-Axel Nordell (kd) vet jag har ett engagemang för personer med hörselnedsättning. Läser man Maria Lundqvist-Brömsters (fp) blogg så syns hennes engagemang i frågor som rör lika rätt tydligt.

Jag ser med spänning fram emot att få veta vilka som ska företräda Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern.

Nu lär det inte bli någon debatt om dagens artikel. Ingen politiker från ett seriöst parti vill stå för åsikten att det inte gör något om en del av väljarkåren inte förstår det som sägs.
Det enda som hade kunnat bli bättre var väl om debattartikeln hade varit skriven på lättläst. Så jag letade upp en sån med ungefär samma budskap. Så här skulle dagens artikel i Aftonbladet också ha kunnat skrivas:

Från Dagens Samhälle 15 maj 2008:

"DEBATT. År 2010 ska Sverige vara tillgängligt för alla.
Trots att riksdagen bestämt det har många inte gjort någonting.
Det är dags nu! anser Alf Lundin och Jonas Norrby.

DEMOKRATI.

För att kunna vara med och bestämma

och påverka i samhället

behöver man få information.

Informationen finns i tidningar,

broschyrer och på Internet.

Men många människor har svårt

att läsa en vanlig text.


Det går att skriva lättläst text,

men de flesta myndigheter och tidningar

struntar i det.

Då kan många inte leva som andra

och vara med i samhället,

till exempel de som har svårt att läsa, invandrare

och de som har en utvecklingsstörning.


Finns det någon annan fråga

som handlar om så många personer

(var fjärde vuxen svensk)

som man pratar så lite om?


Är det för att de som har svårt att läsa

inte vill prata om det?

Trots att deras problem skulle bli mindre

om samhället var bättre.


Är de som skriver information och artiklar

rädda för att skriva lättläst?

För då måste de skriva vad de verkligen menar.


Det finns några som är bra på lättläst.

Sveriges Radio har programmet ”Klartext”.

Några lokaltidningar har lättlästa sidor,

bland annat Nerikes Allehanda.


Vi tycker det är dags nu att

alla tidningar får en lättläst sida

som sammanfattar de senaste

och viktigaste nyheterna.

(Vi har också olika intressen

– politik, sport, lagar eller mode.)


I höstas frågade Centrum för lättläst

alla 290 kommuner

om de har lättläst information

på sina webbplatser.

Bara 24 kommuner svarade ja.


Vi tycker det är dags nu att

alla kommuner och landsting

får lättlästa sidor

på sina webbplatser.


All information från kommuner,

landsting och myndigheter

ska vara enkel att förstå.

Informationen ska också finnas lättläst.


Vi tycker att det är dags nu

att alla tar sitt ansvar så att

Sverige blir tillgängligt för alla 2010.


Riksförbundet FUBs styrelse
/Alf Lundin
Riks-Klippans styrelse
/Jonas Norrby "

Politik istället för taktik

Idag skriver Miljöpartiets regionråd Anders Åkesson i Sydsvenskan om varför han tar debatten med Sverigedemokraterna. Hans argument är bra. Det handlar om att synliggöra värdegrunden, och vad de verkligen vill göra.

Det är inte oväntat att det kommer kritik. Frågan om SD ska mötas i debatt eller tigas ihjäl har dominerat all diskussion om Sverigedemokraterna hittills. Som om det bara handlade om att övriga partiers taktik runt 'debatt eller inte' skulle fälla utslaget, när alldeles för många svenska medborgare över huvud taget kan tänka sig rösta på SD?

Jag tror det handlar om att stå för sina ideal mer än någonsin. Inte att försöka ta över främlingsfientligheten (SD light?) genom förslag om slöjförbud eller mindre medmänsklig flyktingpolitik.

De som tycker man ska tiga ihjäl SD kommer alltid att ha ett övertag när domen ska fällas, vare sig SD kommer in eller ej. Den som tiger blir en i massan, den som tar debatten sticker ut. Åkesson är modig. Hur modig den som tiger är får vi aldrig veta.

Hopp för ridsporten

Redan på i skiftet mellan 70 och 80-tal satt jag som facklig representant och var med och formulerade remissvar på fritidspolitik i Stockholm. Då sa forskningen att det fanns ett tydligt köns och klassperspektiv i hur de fritidspolitiska medlen fördelades. Mest till pojkar i socialgrupp 1, minst till flickor i socialgrupp 3.

Sen dess har mycket hänt. Över hela landet har fritidsförvaltningarna krympt. När mitt (dåvarande) utbildningsföretag anordnade fortbildningar åt fritidsförvaltningen i Malmö kom frågorna om orättvisor mellan könen upp igen, nu på 90-talet. Svaret från forskarna då var att det såg ut på ungefär samma sätt vad gällde resursfördelning baserat på kön.

Hur det ser ut nu vet jag inte. Men det värmer ändå att se dagens artiklar i Sydsvenskan där Malmös fritidsdirektör uttalar sig för ett större stöd till ridsporten. Inte en dag för tidigt, om nu historien fortfarande upprepar sig vad gäller fördelningen av fritidspolitiska medel! (?)

SDS 1, 2.

Gott Nytt Spår!