Funktionshinder i politiken - debatten rör på sig

Flera angelägna debatter syns nu i olika medier. Några mest synliga internt - andra tar sats för ett större gemensamt utrymme.

Finn Petrén (ordförande EIDD Sverige och EIDD-Design for all Europe) är kritisk till att vi inte kommit längre. Att handlingsplanen för handikappolitiken har haft så svårt med förverkligandet. (Svensk Handikapptidskrift)

Det är lätt att hålla med honom. Målen behöver skärpas. Bristande tillgänglighet måste bli likställt med diskriminering. Även privata näringsidkare och fastighetsbolag borde få tvingande krav på att tillgängliggöra sina fastigheter. Upphandlingar av icke tillgängliga tjänster - likt Veolias som får köra med otillgängliga vagnar - måste bannlysas.
Många EU-grannar har hårdare regler för inkludering på arbetsmarknaden. Antingen anställer du en viss del personer med funktionshinder, eller så får du betala för att du inte uppfyller din kvot. Funkar det bättre? Vet inte, men jag tror det är svårt att med fog påstå att vi lyckas jättebra med inkluderingen av personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kan få i stort sett hela anställningen betald, och är ändå inte intresserad. För mig framstår det som att de ekonomiska incitamenten inte är vassa nog.

Maria Larsson försvarar handlingsplanen och gör det som jag tror Finn Petrén, och med säkerhet jag, med fog irriterar sig på, inbjuder till mer dialog istället för att precisera hur målen och kraven ska skärpas. Dialog är bra, men utfallet är för mycket snack och för lite verkstad.

Vi är inte bäst i klassen. USA och Norge har tagit steget att göra otillgänglighet till diskriminering. Vi bjuder in till dialog om det. Igen. Skärp målen!

Håkan Högberg sätter förhoppningsvis igång en ny debatt - Hur ska FNs deklaration om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder användas som ett strategiskt verktyg. Han menar att funkisrörelsen saknar nationell och EU-strategi för hur konventionen ska användas.
Jag har inte tillräcklig insyn i handikapprörelsen för att veta hur strategierna ser ut på det området, men det är bra att jämförelser görs med hur effektivt barnkonventionen förs fram. Man har lyckats få in att den konventionen finns i varenda människa, såväl föräldrar, omvärld och politiker.

Men gladast blir jag för debattartikeln i Svenska Dagbladet. Under rubriken "Utbredd diskriminering inom EU" gör sex organisationer från tre diskrimineringsgrunder gemensam sak. Man adresserar det svenska ordförandeskapet och det kommande toppmötet om jämlikhet "Equality summit" i Stockholm.

Jag citerar från debattartikeln: "Ett av problemen med de stora orden i Sverige är att de alltför ofta glöms bort när det krävs handling, i synnerhet om det innebär kostnader. Nu finns möjlighet för Sverige att ändra på detta, både i EU och på hemmaplan."
Snack o verkstad - känns det igen?

Artikeln är undertecknad av SUSANNE BERG, Independent Living Institute; HANS FILIPSSON, EMMA JOHANSSON, Marschen för tillgänglighet; SÖREN JUVAS, RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, STURE JONASSON, STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige; INGRID BURMAN, Handikappförbunden; MKYABELA SABUNI, Centrum mot rasism.

Det kraftfält runt diskrimineringsfrågor som dessa organisationers samarbete skulle kunna ge vill jag se mer av. Verkligen något att följa med spänning!