Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?

Miljöpartiet har skrivit en bra motion om "Utvecklande av den sociala ekonomin" (Ulf Holm, Per Bolund, Esabelle Dingizian, Gunvor G Ericson, Mats Pertoft, Lage Rahm, Thomas Nihlén, Mehmet Kaplan).

Två saker som jag uppmärksammat från mina relationer till personer med funktionshinder är hur Lagen om upphandling tycks bromsa och frågan om det behövs en särskild lagstiftning för sociala företag. Det här lyfter vi i motionen, och det är jättebra!

Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?

I Vancouver-OS 2010 tar vinnarna emot sina medaljer på prispallar byggda av ett socialt företag. Blommorna de får levereras av ett socialt företag. Och tappar de sin medalj så är "lost and found" på entrepenad hos ett socialt företag.

I Skottland har "community clauses" viktats till 10% i upphandlingarna inför 2012 Commenwealth games, och där har arbete med sociala företag getts ett eget utrymme.

I Australien har man vid ett tillfälle gett ett kontrakt till ett socialt byggföretag trots att deras anbud var 20.000 AUSD dyrare. Varför? För företaget lovade anställa de som skulle bo där, och eftersom hyran baseras på inkomst så skulle det betyda 40.000 AUSD i ökade hyresintäkter. Översätt det tänket på enklare tjänster åt kommunen utförda av personer inom LSS-kretsen. Bort med dagcenterkostnader, in med skatteintäkter för kommunen. Och individen går från pension till lönearbete.
(exemplen är hämtade från socialenterpriselive.com)

Men jag är kritisk till två inslag i motionen. Punkt 16 vill att utvecklingsanställning och trygghetsanställning bör tydliggöras som huvudsakligen ett stöd till sociala företag. Punkt 19 tycker att stödet arbetsbiträde bör genomgå samma tydliggörande.

Min kritik har följande grund: Jag satt i den nationella temagruppen för socialt företagande under de år Moomsteatern fanns inom EU-programmet Equal (om diskriminering på arbetsmarknaden). Min upplevelse var att mycket av diskussionerna rörde hur de sociala företagen skulle få del av de arbetsmarknadsresurser som behövdes för en gynnsam utveckling av sektorn, och de personer som genom den skulle kunna få ett jobb. Ett påbud att rikta trygghetsanställning (= mer långsiktiga lönebidragsanställningar) och arbetsbiträden (ersättning till företaget för handledningskostnader) till de sociala företagen skulle naturligtvis skapa ett större utrymme för deras tillväxt. Men skulle det vara till fördel för alla de människor med funktionshinder som idag är arbetslösa? Nej. Det skulle bara begränsa vilka arbetsgivare som får tillgång till de statliga stödåtgärderna. De sociala företagen är en bra kompletterande och balanserande åtgärd för att möjliggöra ett deltagande i arbetslivet. Men nu när ICA tänker sig anställa upp till 1.000 personer med funktionshinder i sina butiker så ska den eventuella nedsättningen i arbetsförmågan kompenseras lika bra där som för det sociala företaget. Annars stänger vi näringslivet och offentlig förvaltning från alla incitament att bryta sin diskriminering och börja anställa personer med funktionshinder.

Stödet för att möjliggöra anställning för personer som antingen är utsatta för diskriminering på arbetsmarknaden eller har en nedsatt arbetsförmåga ska gälla hela arbetslivet. Volvo, regeringskansliet, Moomsteatern och Malmö stad ska också vara möjliga arbetsgivare för den funktionshindrade utan att behöva söka klassning som socialt företag.