Ombildning till hyresrätter för stora familjer i Stocksund?

Nej, det är givetvis inte aktuellt. Men några som kallar sig "Svart verkstad" har gjort en film om ett fejkbrev i ärendet som skickats till villaägare i Stocksund. Man talar om att tvångsinlösa egendom för att göra om lyxvillorna till hyresrätter med plats för mycket stora familjer.



Kul? Ja, början var det, i dolda kameran-anda. Slutet, vit text mot svart bakgrund: "Sorry Stocksund, ni trodde att ni skulle få fortsätta leva i lugn och ro, i lyx på vår bekostnad. Om ni blev rädda av det här, är det tur att ni inte sett våra drömmar." För mig blir det rätt hotfulla ord. Det som började kul tappar sin poäng och slutar plumpt.

Har han kul på andras bekostnad, kan någon fråga sig. Jo, förutom att mitt sommarställe är granne med första lyxvillan i filmen. Det som var närmast en kolonistuga på en skärgårds-ö när den byggdes på 30-talet ligger nu insprängd i en av Stockholms exklusivaste villaförorter. I somras drack jag morgonkaffet på tomten - precis som mormor och morfar brukade göra. Rådjuret stod bredvid och smaskade på några löv. Och jag undrade om mina semestrar som numera malplacerad medelinkomsttagare bland den rika eliten kunde klassas som en mångkulturell upplevelse. Jag är van med Malmö och en kebabvagn i varje gathörn. På sommaren återupplever jag min barndom när det gäller den oansenliga stugan, gräset och sjön, men åker på en klassresa i ett socioekonomiskt perspektiv. Och semestern levs i jämförelse med Malmö i en närmast etniskt rensad miljö. Mångkulturell upplevelse - fast åt andra hållet? Ingen kebabvagn så långt ögat når. Men ICA har en belgisk skinka för 900:-/kilot. Grisen har bara käkat tryffel hela livet, säger butiksägaren. Och en annan butik brukar ha parmalindade delikattesser i snabbmatsdisken.



Jag brukade uppleva Malmö som en segregerad stad. När jag bodde vid Värnhem så var statusskillnaden jättestor om man som jag bodde på den sida om Föreningsgatan som vätte mot Nobelvägen. Mina grannar hade bosniska och kinesiska efternamn. De som bodde utmed allen på Kungsgatan hade däremot Malmös högsta kvm-priser på sina bostadsrätter. Och namnen hade färre utländska ändelser.

Men efter att ha genomlevt urbaniseringen av den lilla - förut bortglömda - skärgårdsön till en vrålexklusiv villaförort, så inser jag en sak. För att man ska kunna uppleva segregation måste man ha försökt integration. Det försöket pågår inte ens i något litet projektstadie i min sommarmiljö i Stocksund.

Och med ens blir jag ett snäpp stoltare över min hemstad. Mot reliefen av tryffelskinka och uppfarter i Dallas-stil blir nämligen alla fördelarna med integrationen mer synliga.