Alla barn ingår inte i begreppet "alla barn"

Det måste bli kontentan när man läser statssekreterare Bertil Östbergs svar i Sydsvenskan. "Hade vi valt att göra särlösningar i angelägna frågor hade det tagit 3–4 år att få en ny skollag", säger han i artikeln. Och då prioriteras att göra en ny skollag som bara har bärighet för majoriteten av eleverna. De som är undantagna är de som har, kanske har eller kanske inte har ett funktionshinder.

Jag tror inte på något sätt att det här avspeglar ett parti eller blockpolitiskt förhållningssätt till hur funktionshinderperspektivet kommer in i lagstiftningsarbetet. Det går säkert att hitta exempel hos varje sittande regering. Men det här förhållningssättet gör problematiken så mycket allvarligare. Utanförskapet blir inte bara något som drabbar individen, det manifesteras i maktutövandet också.

Som en kommentar till att nya skollagen inte innehåller några krav på återutredning av personer med för tillfället konstaterade lindriga utvecklingsstörningar i gjorda utredningar säger Östberg: "Att lagstifta om det ter sig lite för omfattande och mer resurskrävande. Blir det nya åtaganden för kommunerna ska det finansieras från första kronan"
Undertext: Det vill vi inte betala för. Rättssäkerheten har ett pris, och en ny utredning per person i riskgruppen är för dyrt för upprätthållandet av dessa medborgares rättssäkerhet.

Det är ett undermåligt agerande, minst sagt.

Även om man bortser från individens rättssäkerhet - som i sig borde vara ett skäl för återutredning oavsett kostnad - så borde även en ekonomistyrnings-fanatiker förorda återutredningar. Vi har ökat inskrivningarna till särskolan med 165% sen 90-talet. Det borde ge en ledtråd till att här kan det finnas en och annan som hamnat fel. Risken att personer i särskolan tvingas till livslångt utanförskap från arbetsmarknaden och beroende av försörjningsstöd är uppenbar. Att återutreda gynnar både individernas rättssäkerhet och samhällsekonomin.

De strukturella bristerna bekräftas när det kommer till myndighetsutövning. Ingen har som uppgift att granska. Skolverket har riktlinjer, men ingen tillsyn. För vilka andra grupper människor hade vi godkänt ett sånt här maktutövande utan kontroll, uppföljning och möjlighet till revidering?

(Parentes 1: Detta gäller inte bara skolan. Riksdag och departement hade igår en artikel om brister i kontrollen av överförmyndarnas arbete. Ur artikeln: "Riksrevisionens slutsats är att regeringen måste stärka bevakningen av rättssäkerhet och likabehandling för de personer som har förmyndare eller god man. Regeringen bör också överväga om det nuvarande systemet med överförmyndare är ändamålsenligt, anser Riksrevisionen."
Även detta är en återupprepning av redan tidigare framförd kritik.)

(Parentes 2: Jag har tidigare i min karriär jobbat i särskolans alla stadier och grenar. Jag har mötts av kolleger som brinner för sitt jobb och utför ett jättebra arbete. Jag har sett elever blomstra utifrån sina möjligheter. De här inläggen handlar inte om någon brist i särskolan. De handlar om brister i den politiska styrningen och skolans sorteringsmekanismer.)

Mer i media idag:
Sydsvenskan - "Jag ville bevisa något"
Tidigare inlägg i mina bloggar:
Problemet med felinskrivningarna till särskolan är strukturellt
Snart ökar anmälningarna till särskolan
Vad gör Vellinge för fel?
Det räcker inte att bara bli förbannad

Problemet med felinskrivningarna till särskolan är strukturellt

165%.

Så mycket har inskrivningarna till särskolan ökat sen början på 90-talet. (Då 0,6% av totala elevkåren, nu 1,6% av totala elevkåren)

165%. Varför?

Knappast för att det föds fler barn med medfödda funktionshinder. Men vad beror det på då?

Felet måste vara strukturellt. I Sydsvenskan idag berättar flera föräldrar om hur grundskolan föreslagit att deras barn flyttas till särskolan. Är det så enkelt att grundskolan löser sina problem med att skicka de elever de har svårt att möta på ett bra sätt till särskolan? Att det egentligen handlar om resurser? Pengar?

Modellen med skolpeng lika för alla och sedan extrapengar baserat på individuella behov skapar lönsamhet för grundskolan i fastställande av diagnoser. Ett barn med diagnos får med sig mer pengar.

Kraven på att fler ska klara vissa kunskapsnivåer är hårda. Om man tar bort några som har svårt från sitt ansvarsområde, så blir andelen som klarar målen procentuellt större - utan någon egentlig kvalitetshöjning. Man har bara sorterat lite hårdare och rensat bort de man inte tycker platsar. (Det är samma teknik för måluppfyllelse som de år förtidspensioneringar ökat till förmån för minskad procentuell arbetslöshet. Same, same - men bättre arbetslöshetsstatistik.)

Skolpolitikens retorik just nu tycks vara stäng mobilen, av med niqaben, återinför katedern och höj kraven på kunskap. Men jag hör ingenting om vilken skola vi ska ha för alla de som redan stängt mobilen, inte har religionsspecifika klädesplagg, men som inte fungerar optimalt med katederundervisning och med fler teoretiska mät-tillfällen. Är skolan en rättighet för alla barn, eller bara för de som passar in i den skola vi har?

Skapa ett mål för inskrivningarna till särskolorna. De ska tillbaka till 90-talets nivåer. Ta bort diagnoser från tilldelningen av extra resurser. De ska enbart baseras på pedagogiska behov. Och om utanförskapet verkligen är vår tidsålders stora problem - låt oss då diskutera en skola som motarbetar framtida exkludering. För siffrorna över inskrivningarna talar klartext - de senaste 18 åren har vi gått åt fel håll.

Dagens Sydsvenskan:
Elever sätts felaktigt särskola
"När jag är i 25-årsåldern är jag i kapp"
Fler vittnesmål om felplaceringar
ledarbloggen: Säker i särskolan

Tidigare blogginlägg på temat:
Snart ökar anmälningarna till särskolan
Vad gör Vellinge för fel?
Det räcker inte att bara bli förbannad

Ingen rättssäkerhet för personer med utvecklingsstörning

Länsstyrelsen i Uppsala riktar kritik mot Uppsala kommun. Anledningen är att en kvinna med intellektuell funktionsnedsättning låsts in på sitt rum. Det här har skett uppskattningsvis 75 gånger under de senaste tio åren.

Läs det här citatet från Uppsala Nya Tidning, och säg vad som är fel:
"Det här är olagligt. Egentligen borde ärendet utredas av polisen", säger Maria Knight, socialkonsulent vid länsstyrelsen i Uppsala.

Mitt facit: Orden "egentligen" och "borde". Länsstyrelsen tycker sig inte ha skyldighet att anmäla brottsmisstankar. Allt sker på myndigheternas villkor. Ingen tänker på brottsoffret.

Uppsala kommun visar på liknande tendenser. Vad är fel här?
"Vi får se hur vi ska agera när den (kommunens egen utredning, min anm) är klar, vi har inte diskuterat frågan om polisanmälan", uppger Magnus Johannesson, uppdragschef på kontoret för vuxna med funktionshinder. (UNT igen)

Mitt facit: Det mesta. Polisanmälan vid allvarliga brott är tydligen ingen självklarhet. Och kommunen borde väl ha sett över all verksamhet efter Uppdrag Gransknings program om användandet av så kallad nedläggning (farliga grepp som kan leda till andningsuppehåll) inom gruppbostäderna i Uppsala.


Vill jag nödvändigtvis ha en massa fällande domar mot omsorgspersonal? Nej, absolut inte. Tvärtom, som anställd ska du ha klart uttalade mandat vad du får göra och inte baserat på individ och situation. Funkar inte de riktlinjerna får arbetsgivaren förstärka resurserna eller ändra metodik.

Inget försvarar dock att den enskilde berövas sin rättssäkerhet. Särskilt inte utvecklingsstörning, då den personen är extra beroende av sin omvärlds bemötande.

USAs nyhetsflöden - klimatförändring inte ens på topplistan

Sajten good.is har gjort en bild av årets nyheter (I amerika, tar jag för givet...). Den listar de största nyhetsområdena under 2009, baserad på statistik från journalism.org. "Climate change" finns överhuvud taget inte med, medans t.ex. fejkstoryn om pojken som flög iväg med en heliumballong fick en platsar på listan.

Kanske inte så konstigt att USA inte är de som jobbar hårdast med att mota klimatförändringarna?

Konserverad gröt

Badande naken kvinna i tomteluva marknadsför bolagsbildningar. Jag fick min överdos icke varurelevant exploatering genom Aftonbladet, och frågade genast över köksbordet hur i h-e den annonsen hade fått slinka igenom? Och tänkte att 'den måste ju bara bli anmäld!'

Det tog ett par dagar. Hillevi Larsson (s) tog bollen. Företaget bakom annonsen - Panlegis - har nu återkallat den.

Min undran: Eftersom det är så uppenbart att den här annonsen är av banan - har då publicerande media inget som helst ansvar för att tacka nej till att ta in den?

Hillevis anmälan.

Jag vill åka ringlinjen

Rubriksättarna på Sydsvenskan vitsar till det och utropar "Planer för ny ringlinje går som på räls". Kul att de har roligt på jobbet, men bättre ändå för alla som kan tänkas åka med linjen.

Jag bodde fram tills för några år sedan på Värnhem, och hade en station vid Östervärn till ingen nytta. Köpenhamnstågen bara dundrade förbi. En ringlinje med tät trafik skulle koppla ihop Malmös stadsdelar och centrum. Men inte bara det. Även pendlande från grannkommunerna skulle få lättare att åka kollektivt till sina olika slutdestinationer i Malmö.

Kombinerat med väl planerade spårvagnslinjer så kan vi ha ett bra spårbundet nät inom nära räckhåll!

(Bilden är hämtad ur dokumentet "Trafikstrategi för Malmö" antagen av kommunfullmäktige 2004)

På trottoaren

Miljöpartiet i Malmö fick ett helt uppslag i Sydsvenskan i Söndags. Lari Pitkä-Kangas, Karolina Skog och Fredrik Fernqvist svarade på frågor. Även vi andra på listorna fick svara. En var om vilken serifigur man uppfattade sig som - Kalle Anka, Bamse eller Modesty Blaise. Jag valde Bamse, mest för hans skapare Rune Andreassons syn på kreativitet. Jag hörde en radiointervju för många år sen där han sa nåt i stil med att inspiration var en uppfinning för människor som aldrig kom på nåt själva. En rätt klurig tanke om kreativiteten mer som ett tillstånd än som nån tillfällig kul idé.

En annan fråga var "Om du tänker på hur cykelvägarna ser ut i Malmö idag, är det okej att cykla på trottoaren? Ja eller nej?"
Jag svarade nej. Ur fotgängarens perspektiv blir inte trafikmiljön ett dugg mer trygg och säker av att cyklister självsvådligt flyttar upp på trottoaren. Barns oväntade rörelser, äldres långsamma reaktioner och en ljudlös cykel bakom ryggen känns inte bra.

Mannen på bilden? Han har säkert läst Bamse, men fastnat för Skalman...

Framtidsspaning: Sitter alla snart i rullstol för miljöns skull?

Permobil kan komma att säljas, skriver Veckans Affärer. Eller så väntar börsintroduktion. Företaget är världsledande på elektriska rullstolar, och har trotsat finanskrisen. Nu omsätter man 1,5 miljarder och har säljorganisationer över hela världen.

Någon som ser potentialen? Ett företag med stor erfarenhet inom produktutveckling av små elektriska fordon, hyfsat snabba, inga koldioxidutsläpp. Någon?

Kanske Toyota är en bra samarbetspart. De har åtminstone tänkt tanken förr.



Prototypen heter I-real.

Certek vid Lunds universitet utvecklade på tidigt 90-tal ett hjälpmedel för personer med intellektuella funktionshinder som hette Isaac. Det var en handdator med visuellt grafiskt språk och touchscreen i kombination med kamera, gps och telefon. Till detta kunde man lägga individuella applikationer beroende på behov.

De som kämpar för tillgänglighet hävdar att den utvecklingen gynnar alla. De möts ofta av en oförstående klapp på huvudet av en människa som samtidigt pratar i - just det - en I-phone.



Vill du bli först i umgängeskretsen med en elrulle? Blocket har idag 49 produkter på sökordet "permobil" till salu.

Privata Affärer, DI.
Permobil

Kultur i portfölj

Kulturnyheterna har låtit undersöka regionala kulturpolitikers inställning i några frågor. Det är regionerna som står först i tur för kulturportföljsmodellen som granskats - Skåne, Halland, Västra Götaland och Gotland.

Kulturnyheternas fokuserar på en av sex frågor - "Bör en politiker kunna stoppa till exempel utställningar eller föreställningar i offentligt finasierad verksamhet, t ex konsthallar, museer och teatrar?"



Glädjande är att i Skåne är det bara en av sexton (6%) som förespråkar att politiker ska kunna stoppa enskilda arrangemang. Men på Gotland tycker 38% att det vore rätt och ytterligare 23% tvekar.


Men undersökningen ställer fler frågor. Och där är majoritetens svar värda att diskuteras, tycker jag.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionens kulturmedel bör i högre grad användas till att stärka den ekonomiska tillväxten i regionen?"
61% instämmer helt eller delvis. Kulturpolitiken ska tjäna den ekonomiska tillväxten.
Själv tycker jag kulturpolitikens centrala roll är att skapa konstnärlig spets och demokratisk bredd i medborgarnas kulturutbud. Om kulturen därutöver gör ytterligare nytta för regionens ekonomi, så ser jag inget hinder för ansvariga för näringsliv/tillväxt förstärker kulturutbudet ytterligare.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionens kulturmedel bör i högre grad användas till att spegla regionens kultur och historia?"
81% håller med. Det finns säkert tillfällen när strukturella finansieringsbeslut hamnar i valet 'regionens kultur och historia vs icke geografiskt bestämd nyskapad kultur'. Det måste ansvariga politiker ta ställning till. Men frågan kan likaväl tolkas som innehållsstyrning av kulturutövares verk, och det ska politiken inte syssla med.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionala kulturinstitutioner (länsteatrar, konsthallar, museer etc) bör i högre grad samarbeta ekonomiskt med aktörer i det privata näringslivet?"
69% håller med. Det kan finnas tillfällen där detta gynnar både institutionen, konsten och mångfalden/yttrandefriheten, och då är det bra. Om svaret däremot är en önskan om att lämna ifrån sig ansvaret för finansieringen av institutionernas ordinarie verksamhet till sponsring så är det demokratiskt tveksamt.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Det är riktigt att prioritera kulturverksamhet som samtidigt skapar arbetstillfällen framför verksamhet som inte gör det?"
52% håller med. Åter igen. Det är bra om kulturen kan göra aspektpolitisk nytta, men den kanske då ska finansieras av dessa aspekters politiska medel?

Den sista frågan blir meningslös. Den lyder :"Hur förhåller du dig till påståendet: En rad debattörer fruktar att kulturpolitisk kompetens går förlorad om portföljmodellen genomförs?"
75% håller inte med. Den här frågan hade kanske blivit intressant om man frågat nationella kulturpolitiker samma fråga. Vad ska de regionala kulturpolitikerna svara om sin egen kulturpolitiska kompetens? Att den inte finns?
Jag antar att det är som i alla andra strukturella omställningar. En del behålls, någon del förloras och någon del ny kompetens kommer in. Och även regioner kan väl bygga upp expertunderlag?

Mer om de aspektpolitiska resonemangen på SVT.
Partikollegan Mats Berglund har en annan uppfattning på Newsmill och i egen blogg.

Jag

TV-inslag från TV4 när jag fick Studieförbundet Vuxenskolans folkbildningspris. Då fanns det inte utlagt på nätet. I morse fastade det i sökfiltret. Så - för er som jag inte känner (ännu):



Moomsteatern

Fosterdiagnostik

Jessica Steje är förälder till ett barn med Down syndrom. Hon bloggar i Borås tidning. Hon citerar i onsdagens blogginlägg Marita Wengelin, ordförande i Svenska Downföreningen - och hennes ord på riksdagens seminarium om en ny fosterdiagnostisk metod inför socialutskottet och SMER (Statens medicinsk-etiska råd).

Marita Wengelin säger:
"Det är mycket bra att en intresseförening för Downs syndrom får komma till tals i de etiska frågorna kring fosterdiagnostik, men skälet, själva anledningen, till att vi är inbjudna är ytterst beklagligt. För än en gång understryks att fosterdiagnostik är lika med Downs syndrom; att det finns ett uttalat syfte att eftersöka foster med en avvikelse på kromosompar 21, Downs syndrom. Vi från Svenska Downföreningen förstår inte det syftet. Än mer oförklarligt blir det om man läser att ”det övergripande syftet med tidig fosterdiagnostik är att förebygga och minska lidande” som det står i SBU:s rapport från 2006: ”Metoder för tidig fosterdiagnostik”.

Jag som förälder till ett barn med Downs syndrom lider inte. Min son som har Downs syndrom lider inte. Att leva med Downs syndrom är inte ett liv i lidande.

(…)

Svenska Downföreningen har under flera år både följt och agerat i debatten kring fosterdiagnostik. Vi har från forskare, genetiker, läkare och politiker allt som oftast bemötts av argument såsom att ”alla gravida har rätt till att få ta del av erbjudandet om fosterdiagnostik”, ”det är de blivande föräldrarna som själva efterfrågar fosterdiagnostik” och ”tidig fosterdiagnostik är att föredra för att minska missfallsrisken”. Samtidigt benämns fosterdiagnostik i positiva ordalag såsom ”erbjudande” och ”ofarliga metoder”. Analyserna benämns ofta som ”riskanalyser” och inte objektivt som ”sannolikhetsanalyser”. Det som eftersöks är ”missbildningar”, ”rubbningar” och ”skador på fostret”. Valet framställs som friskt mot sjukt. Budskapet i dessa exempel är också glasklart; värderingen vilka liv som är värda att födas är redan gjord. Valet för de blivande föräldrarna är redan gjord. Och överallt i dessa sammanhang så nämns Downs syndrom som den primära diagnos som eftersöks. Signalen som sänds är således att Downs syndrom inte är önskvärt i vårt samhälle. Det är skamligt. ”

Tänkvärda ord. Hur känns det att om och om igen få signal om att våra myndighetsutövare anser att en del helst inte borde finnas/lider?

Den fria aborten får inte bli ett påbud - åt något håll - från makten. Den ska vara individens val, inget annat.

Stads och trafikmiljö

Rullstolsburen 5-åring avkastad från spårvagnen

Mio är fem år. Han bor i Göteborg, och älskar spårvagnen som färdmedel. Men - han har CP och sitter i rullstol och då gäller särskilda regler.



Han får inte använda samma tidtabell som alla andra. Göteborg har både nya - tillgängliga - vagnar och gamla - otillgängliga - vagnar. Västtrafik har bestämt att han ska vänta tills det kommer en modern vagn. Och när och var det kommer en modern vagn vet ingen. Ibland kan han få se fem-sex spårvagnar köra förbi innan en tillgänglig vagn kommer. Men skulle det redan finnas en barnvagn i den moderna spårvagnen, så ska Mio vänta igen, tycker Västtrafik.

Enhetschef Lena Jovén säger till TV4 att det är en säkerhetsrisk, men aldrig varför det är en säkerhetsrisk. Presschefen Kristian Ördell säger "Säkerheten är viktigare än att komma fram i tid." För personer med funktionshinder, märk väl. Inte t.ex. för personer i barnvagn eller såna som han själv. För alla andra gäller resenärens eget omdöme.

Det här handlar mer om attityd än om något annat. Kolla här:

"Många resenärer använder redan i dagsläget den allmänna kollektivtrafiken, i den mån de har möjlighet på grund av sitt funktionshinder."
Hemsidan för tillgängligheten på Västtrafik - Kolla

Om de kan på grund av sitt funktionshinder, säger hemsidan. Om de kan beroende på om våra fordon kan ta emot dom, borde det vara.

För in otillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen!

Läs mer:
Mios pappa Jon har en egen blogg.
GP, SvD.
Andra bloggar: CPmamman och Rymdkevin.
Ytterligare bloggröst om Västtrafiks tillgänglighet: CP - Clever and Pretty.

Pellepennan och Suddagumman

(signerad Greider)

Nån som kommer ihåg Pellepennan och Suddagumman? Frågan är ju om det verkligen är Fredrik som ska sudda ut de dåliga besluten, eller om vi ska överlåta det till Mona och Maria? Och vilka är kluddabarnen? Littorin och Husmark Persson?

Varken Region Skåne eller Region Skåne vill ta ansvar

Nej, det är inte felskrivet.

Idag berättar Sydsvenskan om 18-åriga Felicia Nilsson. Hon skadas så allvarligt i en trafikolycka att hon absolut inte får riskera röra ryggen. När hon ska på återbesök till sjukhuset behövs en bårtransport.
Region Skåne har ett avtal med Skånetrafiken som ger dessa ansvaret för sjukresor. Men det finns ytterligare ett avtal som ger tillbaka ansvaret för sjukresor för just ryggopererade till ortopeden.

"Skånetrafiken är en förvaltning inom Region Skåne vars högsta politiska organ är Regionfullmäktige."
Skånetrafikens hemsida

Regionen bråkar alltså med regionen om vem som har ansvaret, medans Felicia hamnar i kläm. Bägge bråkstakarna har samma högsta ledning. Hade inte en av dem bara kunnat fixa resan och sedan lagt det som ett ärende för ägarna att lösa?

Världens mesta klimatförlorare har funktionshinder

I funktionshindervärlden höjs nu röster i hopp om att bli ihågkomna vid toppmötet om klimatet i Köpenhamn. Anledningen är att klimatkatastrofer både drabbar, dödar och skapar fler människor med funktionshinder.

- Det är vanligare att människor drabbas av ett funktionshinder än att de dödas när det sker naturkatastrofer.
- Det är framför allt fattiga människor som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Personer med funktionshinder är överrepresenterade i relation till befolkningsmängd i den gruppen.
- Katastrofplaner tar inte alltid höjd för att personer med funktionshinder också ska skyddas. Är cyklonskyddet tillgängligt?
- Personer med funktionshinder står långt från makten. I Bangladesh blev rösträtten för personer med funktionshinder helt säkrad först 2008.
- När personer dödas i naturkatastrofer är äldre och funktionshindrade överrepresenterade.

Rekommenderad läsning:
Where disability meets climate change, artikel på BBC Ouch av Kate Ansell.
Climate change and disability: a burning issue, artikel på BBC Ouch av Dr Tom Shakespeare
A Culture of Neglect: Climate Discourse and Disabled People, Gregor Walbring om hur funktionshinder kopplas med klimatfrågan i MC Journal.

Svensk media om klimatkonferensen senaste dygnet:
DN, Svd 1, Svd 2, GP, HD, SDS 1, SDS 2.

Designen av framtidens kulturpolitik

Hur ska kulturpolitiken utvecklas? Ja, den frågan har belysts i dagarna två på Orionteatern i Stockholm (Re:designing cultural politics, arrangör Intercult). Själv hade jag bara möjlighet att medverka dag 2, och missade därför tyvärr när de skånska kulturpolitikerna fanns i högsätet.

Som helhet blev andra dagen för tunn, men det fanns guldkorn. Bäst i test var Umeås presentation om hur de tänkt, byggt och levererat inför uttagningen till kulturhuvudstad 2014. Fredrik Lindgren, kulturchef i Umeå, förstod att vrida på begreppen både tema- bildmässigt och retoriskt. En skön stund!

DN

Finn fem fel? (eller fler...)

Kulturbloggen i Kristianstadbladet är just nu en klimatblogg, signerad Kajsa Lindqvist. Idag presenterar hon den här videon.

Klimatkrisen i vardagen...