onsdag 30 december 2009

Alla barn ingår inte i begreppet "alla barn"

Det måste bli kontentan när man läser statssekreterare Bertil Östbergs svar i Sydsvenskan. "Hade vi valt att göra särlösningar i angelägna frågor hade det tagit 3–4 år att få en ny skollag", säger han i artikeln. Och då prioriteras att göra en ny skollag som bara har bärighet för majoriteten av eleverna. De som är undantagna är de som har, kanske har eller kanske inte har ett funktionshinder.

Jag tror inte på något sätt att det här avspeglar ett parti eller blockpolitiskt förhållningssätt till hur funktionshinderperspektivet kommer in i lagstiftningsarbetet. Det går säkert att hitta exempel hos varje sittande regering. Men det här förhållningssättet gör problematiken så mycket allvarligare. Utanförskapet blir inte bara något som drabbar individen, det manifesteras i maktutövandet också.

Som en kommentar till att nya skollagen inte innehåller några krav på återutredning av personer med för tillfället konstaterade lindriga utvecklingsstörningar i gjorda utredningar säger Östberg: "Att lagstifta om det ter sig lite för omfattande och mer resurskrävande. Blir det nya åtaganden för kommunerna ska det finansieras från första kronan"
Undertext: Det vill vi inte betala för. Rättssäkerheten har ett pris, och en ny utredning per person i riskgruppen är för dyrt för upprätthållandet av dessa medborgares rättssäkerhet.

Det är ett undermåligt agerande, minst sagt.

Även om man bortser från individens rättssäkerhet - som i sig borde vara ett skäl för återutredning oavsett kostnad - så borde även en ekonomistyrnings-fanatiker förorda återutredningar. Vi har ökat inskrivningarna till särskolan med 165% sen 90-talet. Det borde ge en ledtråd till att här kan det finnas en och annan som hamnat fel. Risken att personer i särskolan tvingas till livslångt utanförskap från arbetsmarknaden och beroende av försörjningsstöd är uppenbar. Att återutreda gynnar både individernas rättssäkerhet och samhällsekonomin.

De strukturella bristerna bekräftas när det kommer till myndighetsutövning. Ingen har som uppgift att granska. Skolverket har riktlinjer, men ingen tillsyn. För vilka andra grupper människor hade vi godkänt ett sånt här maktutövande utan kontroll, uppföljning och möjlighet till revidering?

(Parentes 1: Detta gäller inte bara skolan. Riksdag och departement hade igår en artikel om brister i kontrollen av överförmyndarnas arbete. Ur artikeln: "Riksrevisionens slutsats är att regeringen måste stärka bevakningen av rättssäkerhet och likabehandling för de personer som har förmyndare eller god man. Regeringen bör också överväga om det nuvarande systemet med överförmyndare är ändamålsenligt, anser Riksrevisionen."
Även detta är en återupprepning av redan tidigare framförd kritik.)

(Parentes 2: Jag har tidigare i min karriär jobbat i särskolans alla stadier och grenar. Jag har mötts av kolleger som brinner för sitt jobb och utför ett jättebra arbete. Jag har sett elever blomstra utifrån sina möjligheter. De här inläggen handlar inte om någon brist i särskolan. De handlar om brister i den politiska styrningen och skolans sorteringsmekanismer.)

Mer i media idag:
Sydsvenskan - "Jag ville bevisa något"
Tidigare inlägg i mina bloggar:
Problemet med felinskrivningarna till särskolan är strukturellt
Snart ökar anmälningarna till särskolan
Vad gör Vellinge för fel?
Det räcker inte att bara bli förbannad

tisdag 29 december 2009

Problemet med felinskrivningarna till särskolan är strukturellt

165%.

Så mycket har inskrivningarna till särskolan ökat sen början på 90-talet. (Då 0,6% av totala elevkåren, nu 1,6% av totala elevkåren)

165%. Varför?

Knappast för att det föds fler barn med medfödda funktionshinder. Men vad beror det på då?

Felet måste vara strukturellt. I Sydsvenskan idag berättar flera föräldrar om hur grundskolan föreslagit att deras barn flyttas till särskolan. Är det så enkelt att grundskolan löser sina problem med att skicka de elever de har svårt att möta på ett bra sätt till särskolan? Att det egentligen handlar om resurser? Pengar?

Modellen med skolpeng lika för alla och sedan extrapengar baserat på individuella behov skapar lönsamhet för grundskolan i fastställande av diagnoser. Ett barn med diagnos får med sig mer pengar.

Kraven på att fler ska klara vissa kunskapsnivåer är hårda. Om man tar bort några som har svårt från sitt ansvarsområde, så blir andelen som klarar målen procentuellt större - utan någon egentlig kvalitetshöjning. Man har bara sorterat lite hårdare och rensat bort de man inte tycker platsar. (Det är samma teknik för måluppfyllelse som de år förtidspensioneringar ökat till förmån för minskad procentuell arbetslöshet. Same, same - men bättre arbetslöshetsstatistik.)

Skolpolitikens retorik just nu tycks vara stäng mobilen, av med niqaben, återinför katedern och höj kraven på kunskap. Men jag hör ingenting om vilken skola vi ska ha för alla de som redan stängt mobilen, inte har religionsspecifika klädesplagg, men som inte fungerar optimalt med katederundervisning och med fler teoretiska mät-tillfällen. Är skolan en rättighet för alla barn, eller bara för de som passar in i den skola vi har?

Skapa ett mål för inskrivningarna till särskolorna. De ska tillbaka till 90-talets nivåer. Ta bort diagnoser från tilldelningen av extra resurser. De ska enbart baseras på pedagogiska behov. Och om utanförskapet verkligen är vår tidsålders stora problem - låt oss då diskutera en skola som motarbetar framtida exkludering. För siffrorna över inskrivningarna talar klartext - de senaste 18 åren har vi gått åt fel håll.

Dagens Sydsvenskan:
Elever sätts felaktigt särskola
"När jag är i 25-årsåldern är jag i kapp"
Fler vittnesmål om felplaceringar
ledarbloggen: Säker i särskolan

Tidigare blogginlägg på temat:
Snart ökar anmälningarna till särskolan
Vad gör Vellinge för fel?
Det räcker inte att bara bli förbannad

måndag 28 december 2009

Ingen rättssäkerhet för personer med utvecklingsstörning

Länsstyrelsen i Uppsala riktar kritik mot Uppsala kommun. Anledningen är att en kvinna med intellektuell funktionsnedsättning låsts in på sitt rum. Det här har skett uppskattningsvis 75 gånger under de senaste tio åren.

Läs det här citatet från Uppsala Nya Tidning, och säg vad som är fel:
"Det här är olagligt. Egentligen borde ärendet utredas av polisen", säger Maria Knight, socialkonsulent vid länsstyrelsen i Uppsala.

Mitt facit: Orden "egentligen" och "borde". Länsstyrelsen tycker sig inte ha skyldighet att anmäla brottsmisstankar. Allt sker på myndigheternas villkor. Ingen tänker på brottsoffret.

Uppsala kommun visar på liknande tendenser. Vad är fel här?
"Vi får se hur vi ska agera när den (kommunens egen utredning, min anm) är klar, vi har inte diskuterat frågan om polisanmälan", uppger Magnus Johannesson, uppdragschef på kontoret för vuxna med funktionshinder. (UNT igen)

Mitt facit: Det mesta. Polisanmälan vid allvarliga brott är tydligen ingen självklarhet. Och kommunen borde väl ha sett över all verksamhet efter Uppdrag Gransknings program om användandet av så kallad nedläggning (farliga grepp som kan leda till andningsuppehåll) inom gruppbostäderna i Uppsala.


Vill jag nödvändigtvis ha en massa fällande domar mot omsorgspersonal? Nej, absolut inte. Tvärtom, som anställd ska du ha klart uttalade mandat vad du får göra och inte baserat på individ och situation. Funkar inte de riktlinjerna får arbetsgivaren förstärka resurserna eller ändra metodik.

Inget försvarar dock att den enskilde berövas sin rättssäkerhet. Särskilt inte utvecklingsstörning, då den personen är extra beroende av sin omvärlds bemötande.

onsdag 23 december 2009

USAs nyhetsflöden - klimatförändring inte ens på topplistan


Sajten good.is har gjort en bild av årets nyheter (I amerika, tar jag för givet...). Den listar de största nyhetsområdena under 2009, baserad på statistik från journalism.org. "Climate change" finns överhuvud taget inte med, medans t.ex. fejkstoryn om pojken som flög iväg med en heliumballong fick en platsar på listan.

Kanske inte så konstigt att USA inte är de som jobbar hårdast med att mota klimatförändringarna?

onsdag 16 december 2009

Konserverad gröt

Badande naken kvinna i tomteluva marknadsför bolagsbildningar. Jag fick min överdos icke varurelevant exploatering genom Aftonbladet, och frågade genast över köksbordet hur i h-e den annonsen hade fått slinka igenom? Och tänkte att 'den måste ju bara bli anmäld!'

Det tog ett par dagar. Hillevi Larsson (s) tog bollen. Företaget bakom annonsen - Panlegis - har nu återkallat den.

Min undran: Eftersom det är så uppenbart att den här annonsen är av banan - har då publicerande media inget som helst ansvar för att tacka nej till att ta in den?

Hillevis anmälan.

tisdag 15 december 2009

Jag vill åka ringlinjen

Rubriksättarna på Sydsvenskan vitsar till det och utropar "Planer för ny ringlinje går som på räls". Kul att de har roligt på jobbet, men bättre ändå för alla som kan tänkas åka med linjen.

Jag bodde fram tills för några år sedan på Värnhem, och hade en station vid Östervärn till ingen nytta. Köpenhamnstågen bara dundrade förbi. En ringlinje med tät trafik skulle koppla ihop Malmös stadsdelar och centrum. Men inte bara det. Även pendlande från grannkommunerna skulle få lättare att åka kollektivt till sina olika slutdestinationer i Malmö.

Kombinerat med väl planerade spårvagnslinjer så kan vi ha ett bra spårbundet nät inom nära räckhåll!

(Bilden är hämtad ur dokumentet "Trafikstrategi för Malmö" antagen av kommunfullmäktige 2004)

söndag 13 december 2009

På trottoaren

Miljöpartiet i Malmö fick ett helt uppslag i Sydsvenskan i Söndags. Lari Pitkä-Kangas, Karolina Skog och Fredrik Fernqvist svarade på frågor. Även vi andra på listorna fick svara. En var om vilken serifigur man uppfattade sig som - Kalle Anka, Bamse eller Modesty Blaise. Jag valde Bamse, mest för hans skapare Rune Andreassons syn på kreativitet. Jag hörde en radiointervju för många år sen där han sa nåt i stil med att inspiration var en uppfinning för människor som aldrig kom på nåt själva. En rätt klurig tanke om kreativiteten mer som ett tillstånd än som nån tillfällig kul idé.

En annan fråga var "Om du tänker på hur cykelvägarna ser ut i Malmö idag, är det okej att cykla på trottoaren? Ja eller nej?"
Jag svarade nej. Ur fotgängarens perspektiv blir inte trafikmiljön ett dugg mer trygg och säker av att cyklister självsvådligt flyttar upp på trottoaren. Barns oväntade rörelser, äldres långsamma reaktioner och en ljudlös cykel bakom ryggen känns inte bra.

Mannen på bilden? Han har säkert läst Bamse, men fastnat för Skalman...

lördag 12 december 2009

Framtidsspaning: Sitter alla snart i rullstol för miljöns skull?


Permobil kan komma att säljas, skriver Veckans Affärer. Eller så väntar börsintroduktion. Företaget är världsledande på elektriska rullstolar, och har trotsat finanskrisen. Nu omsätter man 1,5 miljarder och har säljorganisationer över hela världen.

Någon som ser potentialen? Ett företag med stor erfarenhet inom produktutveckling av små elektriska fordon, hyfsat snabba, inga koldioxidutsläpp. Någon?

Kanske Toyota är en bra samarbetspart. De har åtminstone tänkt tanken förr.



Prototypen heter I-real.

Certek vid Lunds universitet utvecklade på tidigt 90-tal ett hjälpmedel för personer med intellektuella funktionshinder som hette Isaac. Det var en handdator med visuellt grafiskt språk och touchscreen i kombination med kamera, gps och telefon. Till detta kunde man lägga individuella applikationer beroende på behov.

De som kämpar för tillgänglighet hävdar att den utvecklingen gynnar alla. De möts ofta av en oförstående klapp på huvudet av en människa som samtidigt pratar i - just det - en I-phone.



Vill du bli först i umgängeskretsen med en elrulle? Blocket har idag 49 produkter på sökordet "permobil" till salu.

Privata Affärer, DI.
Permobil

Kultur i portfölj

Kulturnyheterna har låtit undersöka regionala kulturpolitikers inställning i några frågor. Det är regionerna som står först i tur för kulturportföljsmodellen som granskats - Skåne, Halland, Västra Götaland och Gotland.

Kulturnyheternas fokuserar på en av sex frågor - "Bör en politiker kunna stoppa till exempel utställningar eller föreställningar i offentligt finasierad verksamhet, t ex konsthallar, museer och teatrar?"



Glädjande är att i Skåne är det bara en av sexton (6%) som förespråkar att politiker ska kunna stoppa enskilda arrangemang. Men på Gotland tycker 38% att det vore rätt och ytterligare 23% tvekar.


Men undersökningen ställer fler frågor. Och där är majoritetens svar värda att diskuteras, tycker jag.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionens kulturmedel bör i högre grad användas till att stärka den ekonomiska tillväxten i regionen?"
61% instämmer helt eller delvis. Kulturpolitiken ska tjäna den ekonomiska tillväxten.
Själv tycker jag kulturpolitikens centrala roll är att skapa konstnärlig spets och demokratisk bredd i medborgarnas kulturutbud. Om kulturen därutöver gör ytterligare nytta för regionens ekonomi, så ser jag inget hinder för ansvariga för näringsliv/tillväxt förstärker kulturutbudet ytterligare.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionens kulturmedel bör i högre grad användas till att spegla regionens kultur och historia?"
81% håller med. Det finns säkert tillfällen när strukturella finansieringsbeslut hamnar i valet 'regionens kultur och historia vs icke geografiskt bestämd nyskapad kultur'. Det måste ansvariga politiker ta ställning till. Men frågan kan likaväl tolkas som innehållsstyrning av kulturutövares verk, och det ska politiken inte syssla med.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionala kulturinstitutioner (länsteatrar, konsthallar, museer etc) bör i högre grad samarbeta ekonomiskt med aktörer i det privata näringslivet?"
69% håller med. Det kan finnas tillfällen där detta gynnar både institutionen, konsten och mångfalden/yttrandefriheten, och då är det bra. Om svaret däremot är en önskan om att lämna ifrån sig ansvaret för finansieringen av institutionernas ordinarie verksamhet till sponsring så är det demokratiskt tveksamt.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Det är riktigt att prioritera kulturverksamhet som samtidigt skapar arbetstillfällen framför verksamhet som inte gör det?"
52% håller med. Åter igen. Det är bra om kulturen kan göra aspektpolitisk nytta, men den kanske då ska finansieras av dessa aspekters politiska medel?

Den sista frågan blir meningslös. Den lyder :"Hur förhåller du dig till påståendet: En rad debattörer fruktar att kulturpolitisk kompetens går förlorad om portföljmodellen genomförs?"
75% håller inte med. Den här frågan hade kanske blivit intressant om man frågat nationella kulturpolitiker samma fråga. Vad ska de regionala kulturpolitikerna svara om sin egen kulturpolitiska kompetens? Att den inte finns?
Jag antar att det är som i alla andra strukturella omställningar. En del behålls, någon del förloras och någon del ny kompetens kommer in. Och även regioner kan väl bygga upp expertunderlag?

Mer om de aspektpolitiska resonemangen på SVT.
Partikollegan Mats Berglund har en annan uppfattning på Newsmill och i egen blogg.

Jag

TV-inslag från TV4 när jag fick Studieförbundet Vuxenskolans folkbildningspris. Då fanns det inte utlagt på nätet. I morse fastade det i sökfiltret. Så - för er som jag inte känner (ännu):



Moomsteatern

fredag 11 december 2009

Fosterdiagnostik

Jessica Steje är förälder till ett barn med Down syndrom. Hon bloggar i Borås tidning. Hon citerar i onsdagens blogginlägg Marita Wengelin, ordförande i Svenska Downföreningen - och hennes ord på riksdagens seminarium om en ny fosterdiagnostisk metod inför socialutskottet och SMER (Statens medicinsk-etiska råd).

Marita Wengelin säger:
"Det är mycket bra att en intresseförening för Downs syndrom får komma till tals i de etiska frågorna kring fosterdiagnostik, men skälet, själva anledningen, till att vi är inbjudna är ytterst beklagligt. För än en gång understryks att fosterdiagnostik är lika med Downs syndrom; att det finns ett uttalat syfte att eftersöka foster med en avvikelse på kromosompar 21, Downs syndrom. Vi från Svenska Downföreningen förstår inte det syftet. Än mer oförklarligt blir det om man läser att ”det övergripande syftet med tidig fosterdiagnostik är att förebygga och minska lidande” som det står i SBU:s rapport från 2006: ”Metoder för tidig fosterdiagnostik”.

Jag som förälder till ett barn med Downs syndrom lider inte. Min son som har Downs syndrom lider inte. Att leva med Downs syndrom är inte ett liv i lidande.

(…)

Svenska Downföreningen har under flera år både följt och agerat i debatten kring fosterdiagnostik. Vi har från forskare, genetiker, läkare och politiker allt som oftast bemötts av argument såsom att ”alla gravida har rätt till att få ta del av erbjudandet om fosterdiagnostik”, ”det är de blivande föräldrarna som själva efterfrågar fosterdiagnostik” och ”tidig fosterdiagnostik är att föredra för att minska missfallsrisken”. Samtidigt benämns fosterdiagnostik i positiva ordalag såsom ”erbjudande” och ”ofarliga metoder”. Analyserna benämns ofta som ”riskanalyser” och inte objektivt som ”sannolikhetsanalyser”. Det som eftersöks är ”missbildningar”, ”rubbningar” och ”skador på fostret”. Valet framställs som friskt mot sjukt. Budskapet i dessa exempel är också glasklart; värderingen vilka liv som är värda att födas är redan gjord. Valet för de blivande föräldrarna är redan gjord. Och överallt i dessa sammanhang så nämns Downs syndrom som den primära diagnos som eftersöks. Signalen som sänds är således att Downs syndrom inte är önskvärt i vårt samhälle. Det är skamligt. ”

Tänkvärda ord. Hur känns det att om och om igen få signal om att våra myndighetsutövare anser att en del helst inte borde finnas/lider?

Den fria aborten får inte bli ett påbud - åt något håll - från makten. Den ska vara individens val, inget annat.

Stads och trafikmiljö

torsdag 10 december 2009

Rullstolsburen 5-åring avkastad från spårvagnen

Mio är fem år. Han bor i Göteborg, och älskar spårvagnen som färdmedel. Men - han har CP och sitter i rullstol och då gäller särskilda regler.



Han får inte använda samma tidtabell som alla andra. Göteborg har både nya - tillgängliga - vagnar och gamla - otillgängliga - vagnar. Västtrafik har bestämt att han ska vänta tills det kommer en modern vagn. Och när och var det kommer en modern vagn vet ingen. Ibland kan han få se fem-sex spårvagnar köra förbi innan en tillgänglig vagn kommer. Men skulle det redan finnas en barnvagn i den moderna spårvagnen, så ska Mio vänta igen, tycker Västtrafik.

Enhetschef Lena Jovén säger till TV4 att det är en säkerhetsrisk, men aldrig varför det är en säkerhetsrisk. Presschefen Kristian Ördell säger "Säkerheten är viktigare än att komma fram i tid." För personer med funktionshinder, märk väl. Inte t.ex. för personer i barnvagn eller såna som han själv. För alla andra gäller resenärens eget omdöme.

Det här handlar mer om attityd än om något annat. Kolla här:

"Många resenärer använder redan i dagsläget den allmänna kollektivtrafiken, i den mån de har möjlighet på grund av sitt funktionshinder."
Hemsidan för tillgängligheten på Västtrafik - Kolla


Om de kan på grund av sitt funktionshinder, säger hemsidan. Om de kan beroende på om våra fordon kan ta emot dom, borde det vara.

För in otillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen!

Läs mer:
Mios pappa Jon har en egen blogg.
GP, SvD.
Andra bloggar: CPmamman och Rymdkevin.
Ytterligare bloggröst om Västtrafiks tillgänglighet: CP - Clever and Pretty.

tisdag 8 december 2009

Pellepennan och Suddagumman


(signerad Greider)

Nån som kommer ihåg Pellepennan och Suddagumman? Frågan är ju om det verkligen är Fredrik som ska sudda ut de dåliga besluten, eller om vi ska överlåta det till Mona och Maria? Och vilka är kluddabarnen? Littorin och Husmark Persson?

Varken Region Skåne eller Region Skåne vill ta ansvar

Nej, det är inte felskrivet.

Idag berättar Sydsvenskan om 18-åriga Felicia Nilsson. Hon skadas så allvarligt i en trafikolycka att hon absolut inte får riskera röra ryggen. När hon ska på återbesök till sjukhuset behövs en bårtransport.
Region Skåne har ett avtal med Skånetrafiken som ger dessa ansvaret för sjukresor. Men det finns ytterligare ett avtal som ger tillbaka ansvaret för sjukresor för just ryggopererade till ortopeden.

"Skånetrafiken är en förvaltning inom Region Skåne vars högsta politiska organ är Regionfullmäktige."
Skånetrafikens hemsida

Regionen bråkar alltså med regionen om vem som har ansvaret, medans Felicia hamnar i kläm. Bägge bråkstakarna har samma högsta ledning. Hade inte en av dem bara kunnat fixa resan och sedan lagt det som ett ärende för ägarna att lösa?

måndag 7 december 2009

Världens mesta klimatförlorare har funktionshinder

I funktionshindervärlden höjs nu röster i hopp om att bli ihågkomna vid toppmötet om klimatet i Köpenhamn. Anledningen är att klimatkatastrofer både drabbar, dödar och skapar fler människor med funktionshinder.

- Det är vanligare att människor drabbas av ett funktionshinder än att de dödas när det sker naturkatastrofer.
- Det är framför allt fattiga människor som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Personer med funktionshinder är överrepresenterade i relation till befolkningsmängd i den gruppen.
- Katastrofplaner tar inte alltid höjd för att personer med funktionshinder också ska skyddas. Är cyklonskyddet tillgängligt?
- Personer med funktionshinder står långt från makten. I Bangladesh blev rösträtten för personer med funktionshinder helt säkrad först 2008.
- När personer dödas i naturkatastrofer är äldre och funktionshindrade överrepresenterade.

Rekommenderad läsning:
Where disability meets climate change, artikel på BBC Ouch av Kate Ansell.
Climate change and disability: a burning issue, artikel på BBC Ouch av Dr Tom Shakespeare
A Culture of Neglect: Climate Discourse and Disabled People, Gregor Walbring om hur funktionshinder kopplas med klimatfrågan i MC Journal.

Svensk media om klimatkonferensen senaste dygnet:
DN, Svd 1, Svd 2, GP, HD, SDS 1, SDS 2.

fredag 4 december 2009

Designen av framtidens kulturpolitik

Hur ska kulturpolitiken utvecklas? Ja, den frågan har belysts i dagarna två på Orionteatern i Stockholm (Re:designing cultural politics, arrangör Intercult). Själv hade jag bara möjlighet att medverka dag 2, och missade därför tyvärr när de skånska kulturpolitikerna fanns i högsätet.

Som helhet blev andra dagen för tunn, men det fanns guldkorn. Bäst i test var Umeås presentation om hur de tänkt, byggt och levererat inför uttagningen till kulturhuvudstad 2014. Fredrik Lindgren, kulturchef i Umeå, förstod att vrida på begreppen både tema- bildmässigt och retoriskt. En skön stund!

DN

onsdag 2 december 2009

Finn fem fel? (eller fler...)

Kulturbloggen i Kristianstadbladet är just nu en klimatblogg, signerad Kajsa Lindqvist. Idag presenterar hon den här videon.

Klimatkrisen i vardagen...

måndag 30 november 2009

KD vill förändra bidragsfördelning till teckentolkar.

Lars-Axel Nordell är kristdemokrat i riksdagen. Han har skrivit en motion (2009/10:kd782) om en rättvisare fördelning av statsbidraget till dövtolkverksamhet. Argumentet är att Örebro län med sina specialskolor har långt fler invånare som behöver hjälpen i relation till hela befolkningsmängden, men det är den senare som sätter nivån på bidraget. Örebro län får därmed 435 kr per tolkuppdrag medan Gävleborg leder ligan med 1447 kr per uppdrag. (mer i Lars-Axels blogg)

Jag har inte specialkunskap nog att bedöma summor och dess rimlighet, men visst finns det någon argument för att Örebro län får kompensation för ett mer långtgående ansvarstagande vad gäller dövtolkar.

Ett annat tolkbehov som är gravt åsidosatt är det för syntolkar. Vad jag vet finns inte ansvaret förlagt för vem som ska finansiera synskadades tolkning av t.ex. scenkonst. Att de stora institutionerna har både teknik, ekonomi och kunskap för att klara detta själva är en rimlig tanke. Men hur är det vid besök hos de fria grupperna, som dessutom är våra största producenter av scenkonst för barn och ungdom?

söndag 29 november 2009

Fel är rätt i Expressen



Expressen har fått kritik av bland annat Anna Isaksson, religionsvetare med inriktning islam, för ordvalen i den här artikeln.
Expressen kallar klädesplagget på bilden för "burka". Anna påpekar att rätt namn på plagget är hijab eller slöja.

Expressens kvalitetsredaktör heter Irina Halling. "Ojdå, där blev det fel", hade hon kunnat säga. Men det gör hon inte. Hon hävdar att det blir rätt att kalla en hijab för en burka, för "i västerländsk press används ordet burka som ett samlande begrepp för heltäckande slöjor".

Rätt eller fel i sak spelar alltså ingen roll, enligt Halling. Och anledningen är likt barns undanflykter i sandlådan att de andra gör likadant. Det imponerar inte.

Blir det rätt att kalla alla byxor för jeans, om bara tidningarna i västvärlden kommer överens om det?

(bilden är från reportaget i expressen)

Nyfiken på kultur och funktionshinder?

Min andra blogg - teater och funktionshinder - bjuder på en del intressant läsning om man har ett humanistiskt och/eller kulturellt intresse. Här är ett axplock av godbitar från de senaste veckorna:

Det viktigaste inlägget är kanske det om kulturutskottets utfrågning om funktionshindade och scenrummet.

En återkommande viktig del i bloggen är omvärldsbevakning av intressanta artister inom handikappkulturen. Du hittar de hemlösa musikerna med funktionshinder i Staff Benda från Kinshasa, Teater Blanca finns i Uppsala, En trailer på Moomsteaterns "Möss och människor", Amici Dance ser man här och Stumpenensemblen i Helsingborg har börjat blogga.

Hur får funktionshinder framställas? Allan Sutherland skriver en intressant krönika i the Guardian om epileptiskt anfall som scenkonstupplevelse.

En annan återkommande del är att förebilder presenteras. En av dom är Francesca Martinez, begåvad ståupp-komiker. Hon beskriver sitt funktionshinder som "wobbly". (Hon deltar bland annat i en serie om världens värsta skämt. Här är avsnittet om funktionshinder).
Apropå personer med funktionshinder och hur de syns i media så kan man se paralympicsmedaljören Aimee Mullins göra genial reklam för skor. Och nu kommer Top Model med funktionshindrade modeller till USA.

En återkommande diskussion är den om rollbesättning. Vem ska spela den funktionshindrade rollfiguren - en med eget funktionshinder eller en utan? Will Smith beställer nu chans på Oscarstatyetten när han producerar och ger sig själv huvudrollen i sin nya version av "Flowers for Algernon", där en persone med intellektuellt funktionshinder blir hyperintelligent genom ett läkarexperiment som tidigare testats på råttor.
Den filmen blir fruktansvärt aktuell när vi nås av rapporter från forskarvärlden som ropar att man har en kur mot Downs syndrom. Man har testat på möss med dubblering i 16e kromosomen och tror sig kunna överföra resultaten på personer med Downs och deras dubblering i sin 21a kromosom.

Avdelningen kuriosa berättar om:
- Nu finns radiodramatiseringen av "Världarnas krig" i regi av Orson Welles på nätet.
- Malmöoperan som ska börja sälja biljetter i korvkiosken.
- Idrottare med intellektuella funktionshinder ska åter få tävla i Paralympics. Jag drömmer om medaljer om man återinför Concours d´Art - konstarternas tävlan som fanns i den tidiga olympiska historien.
- Det finns en översättningstjänst för teckenspråk på nätet.
- Teater 23 kör en adventskalender i sitt skyltfönster. Massor med teatrar och artister gästar.
- åskådaren som spydde på en teater i West end - från balkongen!

lördag 28 november 2009

Kullerstenar och trappor

I BUAs (Barn och Ungdomsassistans) blogg beskrivs tillgänglighet ur rumphöjdsperspektiv (läs den så förstår ni). Och om nu kullersten är otillgängligt för personer i rullstol - varför läggs den fortfarande då?

Boka 29 maj. Då genomförs Marschen för tillgänglighet på förhoppningsvis fler än de 25 orter där den hölls förra året.

I Malmö var vi kanske 50 personer, varav många med synliga funktionsnedsättningar. De enda synliga partipolitiska markeringarna var några kristdemokratiska vindjackor. Ska det va så?

Kollektiva fördomar

Att ta bilen går snabbare än det gör i verkligheten. Att åka kollektivt går långsammare än det verkligen gör.

Detta tror både bilister och kollektivtrafikanter, enligt två Chalmersstudenters examensarbete.

Återstår bara att få oss alla att bli av med våra gemensamma fördomar.


Miljöaktuellt.

fredag 27 november 2009

Varför? Därför!

Varje morgon snabbspolar jag igenom ett stort antal nyhetsmedia och bloggar. En del blir till politiska kommentarer här - annat blir till reflektioner runt teater och funktionshinder i min andra blogg.

Jag ägnar särskild tid åt att läsa bloggar från funkis-världen. Personer med egna erfarenheter av funktionshinder, med egna nedsättningar, från förbund, från föräldrar till barn med funktionshinder eller politiskt intressanta personer.

Mitt liv i sektorn teater/funktionshinder har gett mig en massa oförglömliga upplevelser - men också resulterat i ett uttalat politiskt engagemang. Det jag får läsa varje morgon stärker mitt engagemang. Det svarar mot mitt varför med ett kraftfullt Därför!

Häng med på en typisk morgonskörd (dagens urval):
LSS-bloggen skickar mig till att Kitte Arvidsson vunnit Begriplighetspriset 2009. Hon fick det för sitt outtröttliga arbete för lättläst information. Är det politiskt viktigt? Ja. Utan begriplig information är du utestängd på ett lika effektivt sätt som som du är rullstolsburen och ska uppför en trappa. I senaste eu-valet slarvade en hel del partier med sin lättlästa information. Vi gröna var inte bäst i klassen på riksnivå. Den lättlästa informationen om EU-politiken var inte sökbar på hemsidan, och kunde inte hittas om man inte mailade och frågade. S, M, Fp, C och Kd hade sin lättlästa version föredömligt synligt klickbar direkt på sin förstasida. (Min undersökning inför eu-valet här). Därför glädjer det mig att Malmösektionen har en lättläst version av kommunpolitiken, direkt på sin förstasida.

Ur samma demokratiska perspektiv är det intressant att följa brittiska Mencap. De beskriver sig som "the voice of learning disability". Just nu håller de på med ett projekt för att öka antalet personer med intellektuella funktionshinder som deltar i kommande val.
Är det politiskt viktigt? Ja! Det är klart att de människor som befinner sig i samhällets största utanförskap behöver företrädas politiskt. Det är självklart att vi politiskt aktiva borde jobba för att förtjäna deras förtroende - och att de gör sin egen röst hörd. (Jo, jag vet vad en del tänker. Klarar man att välja om man inte är fullt begåvad enligt norm? Ja, det gör man. Och gör man inte det så lär man inte använda rösten.)

Idag skriver Emily Felderman om Personlig service med boendestöd. Det är en ny insats inom LSS. Men den är inte en förstärkning av Lss, utan en utarmning. En del som idag har personlig assistans ska få det ersatt med en hemtjänstliknande tjänst. Jag delar Emilys kritiska hållning. Det finns många frågetecken runt hur ett sådant genomförande skulle slå mot de personer som berörs. Hon vet, på grund av egen förstahandserfarenhet av funktionshinder och för att hon med största sannolikhet har ett nätverk av vänner som drabbas.

Jag spar dagens bästa till sist: Towe har ett barn med CP. Hon är en av de föräldrar vars bloggar jag följer. Varför? När samhället designar lekplatser ska hennes barn kunna leka där. När skolan byggs och bemannas ska hennes dotter kunna komma åt slöjdsalen och läraren förstå hennes sätt att kommunicera. Och när hon efter studentexamen söker jobb ska hon få komma på intervju på lika villkor. Därför!
Men idag blir hennes blogg speciell för hon släpper in en gästbloggare - Kalle. Läs de här raderna:


"Men jag hörde. Hörde folk – doktorer som borde veta bättre – säga till mina föräldrar över mitt huvud att jag var borta. Att jag var inkapabel att förstå och att jag aldrig skulle bli mig själv igen. Att jag var ett kolli. Jag hörde detta sägas. Hörde och tog in och förstod mycket väl vad fel dom hade. För jag fanns där inne, möjligen tillfälligt förvirrad men fullkomligt klar. Jag var en vanlig sextonåring som nynnade mina hip hoplåtar inne i skallen och längtade efter en Calzone. Men jag var fången i ett skal. I en kropp jag inte kunde kontrollera. Dömd att förlora av folk som visste och det kunde jag inte tolerera. Mina föräldrar såg att jag fanns därinne någonstans och vi gav oss fan på att plocka fram mig. Det är stort."
(Kalle i gästinlägget hos Towe.)


Samhället gav upp, Kalle och hans föräldrar kämpade vidare.

Jag har hört samma historia om och om igen. En av mina vänner sen Moomsteaterns turne till Australien är Jane. Som nio-åring torpederades halva hennes hjärna av glassplitter i en bilolycka. Hon dömdes till ett "liv som grönsak", som hon själv uttrycker det. När vi var där på turné var hon 26 år och höll på att avlägga sin socionomexamen på Adelaides universitet. Under tiden livnärde sig som clown. Australiens ledande neurolog säger till henne att det liv hon har borde inte varit möjligt.

Här finns politiken. Stoppa undan - eller inkludera? Avfärda - eller räkna med på lika villkor? Åka på samma buss - eller i ett transportsystem bara för funktionshindrade?

Varför? Därför!

torsdag 26 november 2009

Bakom trynet


(signerad Greider)

Barns protest mot äktenskapslag blir riksnyhet i USA

Den tioåriga pojken Will Phillips i Arkansas har intagit CNNs nationella nyheter. Han gjorde en Rosa Parks (kvinnan som startade amerikanska medborgarrättsrörelsen 1955 genom att vägra resa sig för en vit man på en buss i Montgomery, Alabama), och vägrade ställa sig upp och delta i skolklassens obligatoriska 'pledge of allegiance to the flag'.

Anledning?

Raden "...with liberty and justice for all". Han kunde inte ställa sig bakom den, så länge samkönade par inte har laglig rätt att gifta sig.



Grabben hamnade tillsammans med sin pappa hos rektor. Men väl där hävdade han sina konstitutionella rättigheter enligt 'first amendment' - yttrandefrihet.

Will Phillips... kanske ett namn att lägga på minnet för framtiden...

(Tack: Fischer, Hilton)

Exkluderande skolplattformar

Skolpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) har undersökt de digitala skolplattformar som används i Sverige. Resultat: ingen är tillgänglig för elever med funktionshinder. De barn som använder olika tekniska hjälpmedel för att kunna jobba i sina datorer stängs alltså helt eller delvis ute från den gemensamma läromiljön på skolorna.

Orsaken är brist på kunskap.

Det håller jag med om. Men orsaken till brist på kunskap hos leverantören är att svenska kommuner och andra lärosäten godtar inköp av icke tillgängliga skolplattformar. Klart här finns en skolpolitisk fråga. Gör klart att det är skolornas skyldighet att ställa krav på tillgänglighet vid upphandling av läromedel/hjälpmedel/kommunikationsplattformar, digitala eller inte, så kommer nog leverantörerna att börja jobba med sina kunskapsluckor.

Tidningen Föräldrakraft skriver om saken och listar hur illa det är med olika plattformar:

Digitala plattformar som granskats

God potential
• ATutor (öppen källkod)
• Blackboard
• It’s learning
• Mentor e-learning
• Moodle (öppen källkod)
• Vklass

Stora tillgänglighetsproblem
• Fronter
• Luvit
• Ping Pong
• Sakai CLE (öppen källkod)

Mycket stora tillgänglighetsproblem
• FirstClass
• Rexnet

Miljöpartiet har first class som intranät. Hur tillgängligt är det för våra medlemmar med funktionshinder?

onsdag 25 november 2009

Funktionshindrade kvinnor extra våldutsatta

Idag uppmärksammas mäns våld mot kvinnor. All våldsanvändning är förkastlig. Sker det mot någon som är känslomässigt beroende, så är det ännu värre. Men sen finns det dom som utsätts som är både känslomässigt och pga funktionshinder helt i händerna på sin misshandlare. Det som skrämmer är att det inte bara är ännu värre (om nu helvetet ska graderas). Det är ännu vanligare.

Bräcke Diakoni driver ett projekt som heter Dubbelt utsatt. Man samarbetar bland annat med Grunden Media som gjort en novellfilm i ämnet. Man har även en lättläst och mycket bra falskt/sant om mäns våld mot kvinnor.

Från Grunden Medias hemsida om våld mot kvinnor med funktionshinder.
"Falskt: Det är bara vissa kvinnor som blir misshandlade.
Sant: Misshandlade kvinnor finns i alla yrken, samhällsgrupper, religioner och från andra länder. Det enda gemensamma för misshandlade kvinnor är att de blir misshandlade.

Falskt: Det är kvinnors eget fel att de blir misshandlade, inte männens fel.
Sant: Män kan skylla misshandeln på att hon retar upp honom eller att han inte kan behärska sin ilska. Det är bortförklaringar för att han ska slippa ta ansvar för misshandeln.

Falskt: Män kan inte hålla tillbaka sin ilska.
Sant: Han slår henne hemma när de är ensamma. Aldrig på festen, i affären eller ute på gatan. Han slår på hennes kropp där inte blåmärken syns.

Falskt: Män som slår har ofta alkoholproblem är onormala eller utlänningar.
Sant: De flesta män som misshandlar kvinnor är vanliga svenska män som är nyktra. De vet precis vad de gör när de slår kvinnan. Män som misshandlar kvinnor finns överallt, i alla samhällsgrupper.

Falskt: Män som slår vet inte vad de gör. De slår i blint raseri
Sant: De flesta män slår inte andra, varken kvinnor eller män. Den man som slår kan välja mellan att slå eller låta bli att slå."

Brottsförebyggande rådet har mig veterligen inget som speciellt granskar våld inom nära relationer där en eller flera har funktionshinder. Det närmaste jag känner till är en rapport som heter Våld mot personer med funktionshinder (Rapport 2007:26). Den finns här.
Mycket föredömligt har BRÅ en lättläst version av rapporten på sin hemsida. En teckentolkad sammanfattning av rapporten finns också.
Ur rapportens sammanfattning hämtar jag detta om just våld mot kvinnor med funktionshinder:
"I forskningen är det framför allt kvinnor med intellektuella och psykiska funktionshinder som omnämns som riskgrupper, särskilt i samband med 7
sexuella övergrepp. Detta är också den bild som Brå:s fokusgrupper och intervjuer med handikappforskare ger. Av forskningsgenomgången framgår också att detta våld i många avseenden karaktäriseras av samma faktorer som mäns våld mot kvinnor generellt: våldet är ofta upprepat och utövas många gånger av kvinnans partner. Därutöver tillkommer försvårande omständigheter i och med funktionshindren. Bland kvinnor med funktionshinder tillkommer också ytterligare grupper av förövare i form av anställd vårdpersonal och andra vårdtagare."

Forum - kvinnor och funktionshinder hade ett seminarium i Almedalen där den här filmen visades:


Även på youtube)

Jag anser att det här har en politisk dimension. Andra länder har lagt in funktionshinder som en särskild grund i hatbrottslagstiftningen. Vi har inte ens någon uttömmande forskning på hur våld och brottslighet mot personer med funktionshinder ligger till i Sverige (BRÅs rapport vidgår själva kunskapsluckorna). Två krav blir lätt rimliga: Täpp till kunskapsluckorna. BRÅ har (åtminstone början på) listan på vad som behöver göras. Jag är också övertygad om att projekt som Dubbelt utsatt skulle kunna förse oss med checklistan som gör att vi på ett politiskt plan kan sluta titta bort.

Media idag om våld i nära relationer: Sydsvenskan, Skånskan, HD, SvD, UNT, Arbetaren, Dagbladet (Sundsvall), Hela Gotland.

(Texten blandar det vanligare uttrycket "mäns våld mot kvinnor", som dagen idag uppmärksammar - och "våld i nära relationer", som jag tycker är ett mer uppdaterat språk och förhållningssätt. Även om mäns våld mot kvinnor är det överlägset vanligaste, så är problemet lika illa för alla former av våldsanvändning i den nära relationen, oavsett relationens och våldets könssammansätttning.)

tisdag 24 november 2009

Vart femte Malmöbarn lever i en fattig familj

"Ett, två, tre, fyra - Du. Ett, två, tre, fyra - Du."

Den räkneövningen blir rätt skrämmande tycker jag, när man vet att det är barn som växer upp i fattiga familjer som finns bakom varje utpekande "du". På Rosengård hade ramsan varit "ett, två, tre, fyra - du och du och du och du och du och du". Sex av tio. Regel snarare än undantag.

I grundproblematiken finns givetvis arbetslösheten med. Anledningen till att barnen finns i fattiga familjer beror ofta på att föräldrarna inte kommit in på arbetsmarknaden. Diskriminering eller inte - barnen har inte valt sina föräldrar. Och jag har svårt att acceptera att vi godtar att barn ska växa upp i långvarig fattigdom. Speglar det verkligen vår syn på barn och deras rättigheter?

Följderna är enligt Eva Svedling på Rädda Barnen att man inte klarar skolan, att man utsätts för våld och mobbning samt att man utesluts ur gemenskap i skola och på fritid. Man har inte råd att vara med.

Vi ska inte acceptera långvarig fattigdom för barn i Malmö. Vi måste se till att barnen har det dom behöver. Avgifter får aldrig vara skälet till att ett barn inte får vara med i en helt eller delvis skattefinansierad verksamhet.

Tidigare forskning om fritidssektorn har visat att fördelningen av de allmänna medlen mest gynnar pojkar i socialgrupp 1 och minst går till flickor i socialgrupp 3.

Flicka eller pojke, vill de sparka boll eller spela gitarr så ska de få göra det. Oavsett hur lite föräldrarna tjänar. Så svårt kan inte det vara att ordna.

Hyfsad mat, ok boende och möjlighet att göra läxorna borde vara en självklarhet.

Rädda Barnen presenterar sin undersökning här. Pressreleasen från SCB på newsdesk här.

Uppdatering 10.11: Kvällspostens ledare handlar om undersökningen.

(Sydsvenskan har bara denna notis digitalt just nu, men en längre artikel på sidan a8 i dagens tidning)
Dagens Samhälle
SvD
Expressen

Uppdatering: Kristina Granqvist på Rädda Barnen har uppmärksammat mig på att jag fram till idag (25/11) länkat till fel upplaga av rapporten. Länken är nu rätt i texten och finns även här. Tack Kristina.

måndag 23 november 2009

2 kronor extra


Kan du tänka dig betala 2 kronor extra för lunchen? Då bjuder du ett skolbarn i ett utvecklingsland på lunch. Om barnet får gratis mat i skolan, så ökar chansen att föräldrarna släpper iväg barnet till skolan. Om barnet får utbildning förbättras förutsättningarna för att familjen och landet ska lyfta sig ur fattigdomen. (Bland annat Erik Lallerstadts krog Eriks gondol har hakat på.)

2 kronor extra för en mycket viktigare plusmeny än fler pommes till dig själv. Läs mer på FN.se.

söndag 22 november 2009

Vem tände på?

Det har brunnit i en lövhög utanför flyktingförläggningen på vandrarhemmet i Hököpinge. Jag tror och hoppas att det inte är någon Vellingebo som varit i farten. Anledningen till att jag inte tror det är att det idag ska ske alla möjliga manifestationer i Vellinge. En av dem arrangeras av Sverigedemokraterna (och vill att Vellinge själva ska få bestämma om sitt flyktingmottagande). Polisen behöver väl inte vara Sherlock Holmes för att ana i vilka tillresta kretsar man ska leta tändstickor.

I övrigt så går det att göra ytterligare en skrämmande iakttagelse i samband med detta. För en gångs skull går det nästan (men bara nästan, ty kommer det från en odemokratisk värdegrund så ska det aldrig bejakas, oavsett om de råkar tycka nåt överkomligt nån gång då o då) att hålla med Sverigedemokraterna i att Vellingeborna borde få bestämma själva. Majoriteten vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Så vad är det då SD egentligen demonstrerar om?

DN, SvD, SDS.

Ombildning till hyresrätter för stora familjer i Stocksund?

Nej, det är givetvis inte aktuellt. Men några som kallar sig "Svart verkstad" har gjort en film om ett fejkbrev i ärendet som skickats till villaägare i Stocksund. Man talar om att tvångsinlösa egendom för att göra om lyxvillorna till hyresrätter med plats för mycket stora familjer.



Kul? Ja, början var det, i dolda kameran-anda. Slutet, vit text mot svart bakgrund: "Sorry Stocksund, ni trodde att ni skulle få fortsätta leva i lugn och ro, i lyx på vår bekostnad. Om ni blev rädda av det här, är det tur att ni inte sett våra drömmar." För mig blir det rätt hotfulla ord. Det som började kul tappar sin poäng och slutar plumpt.

Har han kul på andras bekostnad, kan någon fråga sig. Jo, förutom att mitt sommarställe är granne med första lyxvillan i filmen. Det som var närmast en kolonistuga på en skärgårds-ö när den byggdes på 30-talet ligger nu insprängd i en av Stockholms exklusivaste villaförorter. I somras drack jag morgonkaffet på tomten - precis som mormor och morfar brukade göra. Rådjuret stod bredvid och smaskade på några löv. Och jag undrade om mina semestrar som numera malplacerad medelinkomsttagare bland den rika eliten kunde klassas som en mångkulturell upplevelse. Jag är van med Malmö och en kebabvagn i varje gathörn. På sommaren återupplever jag min barndom när det gäller den oansenliga stugan, gräset och sjön, men åker på en klassresa i ett socioekonomiskt perspektiv. Och semestern levs i jämförelse med Malmö i en närmast etniskt rensad miljö. Mångkulturell upplevelse - fast åt andra hållet? Ingen kebabvagn så långt ögat når. Men ICA har en belgisk skinka för 900:-/kilot. Grisen har bara käkat tryffel hela livet, säger butiksägaren. Och en annan butik brukar ha parmalindade delikattesser i snabbmatsdisken.



Jag brukade uppleva Malmö som en segregerad stad. När jag bodde vid Värnhem så var statusskillnaden jättestor om man som jag bodde på den sida om Föreningsgatan som vätte mot Nobelvägen. Mina grannar hade bosniska och kinesiska efternamn. De som bodde utmed allen på Kungsgatan hade däremot Malmös högsta kvm-priser på sina bostadsrätter. Och namnen hade färre utländska ändelser.

Men efter att ha genomlevt urbaniseringen av den lilla - förut bortglömda - skärgårdsön till en vrålexklusiv villaförort, så inser jag en sak. För att man ska kunna uppleva segregation måste man ha försökt integration. Det försöket pågår inte ens i något litet projektstadie i min sommarmiljö i Stocksund.

Och med ens blir jag ett snäpp stoltare över min hemstad. Mot reliefen av tryffelskinka och uppfarter i Dallas-stil blir nämligen alla fördelarna med integrationen mer synliga.

Unicefs rapport om barns villkor

Unicefs The state of the world's children har kommit. Afganistan erbjuder sämst villkor för barn. För varje 1000 barn som klarar sin egen förlossning, så dör 257. Mer än vart femte barn! Säkerhetsproblem gör att vaccinering mot polio och mässling inte kan utföras. Barn, särskilt flickor, vågar inte gå till skolan. Läs hela rapporten här (pdf).

Jag är mycket tveksam till svensk militärs närvaro i Afganistan. Unicefs rapport ger stöd för att säkerheten är ett problem för barnen. Återstår den svåra frågan: Ökar verkligen barnens säkerhet och möjlighet till skolgång och vaccin av utländsk militär närvaro? Vilken påverkan har det att annan utländsk militär samtidigt krigar i samma land?



Sydsvenskan

onsdag 18 november 2009

Funktionshinder i politiken - debatten rör på sig

Flera angelägna debatter syns nu i olika medier. Några mest synliga internt - andra tar sats för ett större gemensamt utrymme.

Finn Petrén (ordförande EIDD Sverige och EIDD-Design for all Europe) är kritisk till att vi inte kommit längre. Att handlingsplanen för handikappolitiken har haft så svårt med förverkligandet. (Svensk Handikapptidskrift)

Det är lätt att hålla med honom. Målen behöver skärpas. Bristande tillgänglighet måste bli likställt med diskriminering. Även privata näringsidkare och fastighetsbolag borde få tvingande krav på att tillgängliggöra sina fastigheter. Upphandlingar av icke tillgängliga tjänster - likt Veolias som får köra med otillgängliga vagnar - måste bannlysas.
Många EU-grannar har hårdare regler för inkludering på arbetsmarknaden. Antingen anställer du en viss del personer med funktionshinder, eller så får du betala för att du inte uppfyller din kvot. Funkar det bättre? Vet inte, men jag tror det är svårt att med fog påstå att vi lyckas jättebra med inkluderingen av personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kan få i stort sett hela anställningen betald, och är ändå inte intresserad. För mig framstår det som att de ekonomiska incitamenten inte är vassa nog.

Maria Larsson försvarar handlingsplanen och gör det som jag tror Finn Petrén, och med säkerhet jag, med fog irriterar sig på, inbjuder till mer dialog istället för att precisera hur målen och kraven ska skärpas. Dialog är bra, men utfallet är för mycket snack och för lite verkstad.

Vi är inte bäst i klassen. USA och Norge har tagit steget att göra otillgänglighet till diskriminering. Vi bjuder in till dialog om det. Igen. Skärp målen!

Håkan Högberg sätter förhoppningsvis igång en ny debatt - Hur ska FNs deklaration om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder användas som ett strategiskt verktyg. Han menar att funkisrörelsen saknar nationell och EU-strategi för hur konventionen ska användas.
Jag har inte tillräcklig insyn i handikapprörelsen för att veta hur strategierna ser ut på det området, men det är bra att jämförelser görs med hur effektivt barnkonventionen förs fram. Man har lyckats få in att den konventionen finns i varenda människa, såväl föräldrar, omvärld och politiker.

Men gladast blir jag för debattartikeln i Svenska Dagbladet. Under rubriken "Utbredd diskriminering inom EU" gör sex organisationer från tre diskrimineringsgrunder gemensam sak. Man adresserar det svenska ordförandeskapet och det kommande toppmötet om jämlikhet "Equality summit" i Stockholm.

Jag citerar från debattartikeln: "Ett av problemen med de stora orden i Sverige är att de alltför ofta glöms bort när det krävs handling, i synnerhet om det innebär kostnader. Nu finns möjlighet för Sverige att ändra på detta, både i EU och på hemmaplan."
Snack o verkstad - känns det igen?

Artikeln är undertecknad av SUSANNE BERG, Independent Living Institute; HANS FILIPSSON, EMMA JOHANSSON, Marschen för tillgänglighet; SÖREN JUVAS, RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, STURE JONASSON, STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige; INGRID BURMAN, Handikappförbunden; MKYABELA SABUNI, Centrum mot rasism.

Det kraftfält runt diskrimineringsfrågor som dessa organisationers samarbete skulle kunna ge vill jag se mer av. Verkligen något att följa med spänning!

Ett samhälles fattigdomsbevis - Att personer med funktionshinder garanteras ett liv i fattigdom

"Generellt gäller därför att ett tidigt inträde till sjukersättning och aktivitetsersättning innebär en mycket stor risk för ett liv i relativ fattigdom. På lång sikt innebär det också en betydligt lägre ekonomisk standard som ålderspensionär."

Så står det i Socialförsäkringsrapport 2009:12 "Inkomstutvecklingen för individer med sjukersättning och aktivitetsersättning"

Klartext: Har du ett intellektuellt funktionshinder är risken mycket, mycket stor att du går direkt från gymnasiesärskolan till aktivitetsersättning (förtidspension) utan att ens ha besökt en arbetsförmedling. Du har livet igenom mindre än 60% av den disponibla inkomsten mediansvensken har. Detta slår igenom med lika förödande kraft på ålderspensionen.

De senaste 15 åren har inskrivningarna i särskolan ökat med ca 165% - från 0,6% av elevkåren till 1,6% av elevkåren. De flesta av dessa döms till livslång fattigdom. DET är ett samhälles fattigdomsbevis.

Attans! - hur svårt kan det va?

Handikappförbundens har genomfört projektet Tillgängliga bostadsområden. Det undersöker möjligheter och utvecklar metodik för tillgänglighetsarbete i den befintliga boendemiljön. Ett av resultaten är en lång rad korta videosnuttar som enkelt och klart beskriver vad som behöver göras. Filmens namn är Attans!

Återstår bara för offentliga och privata ansvariga att utföra. Hur svårt kan det va?



Handikappförbunden

tisdag 17 november 2009

Cecilia Malmströms kvinnliga sort

Jag blir så trött när Mats Knutsson i Rapport dissekerar de möjliga strategiska vinsterna bakom att Cecila Malmström är kvinna. Kan hon inte ha blivit vald till eu-kommissionär helt enkelt för att Reinfeldt tycker hon är bäst för uppgiften?

Övertoner i debatten om konststipendier

Rolf Tufvesson borde avgå, tycker konstnären Torsten Ridell. Är inte det lite o ta i?

Anledningen är att Region Skånes kulturnämnd beslutat låta konstinköpen vila under två år, och istället använder pengarna till stipendier till skånska konstnärer.

Konsumtions eller produktionsstöd? Klart det går att diskutera fram och tillbaka om vilket som är bäst, och varje konstälskare önskar nog att bägge får ett frikostigt utrymme. I slutändan är det avgörande för den individuella konstnären om den får något av dem, mer än vilket av dem.

Men den i mina ögon viktigaste principiella kritiken mot stipendieutdelande är att stipendier är skattefria. Konstnärens ersättning innefattar därmed inte pensionsavsättningar.

Galleristen Ola Gustafsson menar "Många konstnärer är egna företagare. Att ta bort det som är en intäkt i en firma och göra det till ett skattefritt stipendium som inte syns i pensions- eller sjukförsäkringssystemen är att göra konstnärerna en björntjänst"

Han har rätt i björntjänsten med offentligt stöd som smiter från sina egna skatter genom att använda stipendier som verktyg, om detta görs till den enda och dominerande formen. Men hans jämförelse utgår från att han själv som gallerist inte finns med i bilden. Gallerierna, där den mesta försäljningen sker, bedriver generellt ingen välgörenhet. Hur mycket tar man nu för sin del av försäljningen? 40%? 50%? Om regionens inköpare köper konstverket via ett galleri så blir det inte så många pensionskronor till konstnären då heller. Och stipendiaten kan faktiskt välja att betala in en egen pensionspremie från sitt stipendiebelopp. T.ex. den del som galleristen skulle ha fått om pengarna hade kommit från försäljning.

De stora frågorna borde vara

- hur den offentliga miljön ska utformas. Jag hade föredragit en ombalansering från reklampelare för HM-trosor och lyckovinster till konst. Och jag hade gärna sett att de som ville sälja underkläder och skrapspel var med och finansierade sin egen konkurrens om utrymmet via avgifter för att få synas med sin reklam. Att offentliga uppköpare köper fler konstverk som det ändå inte finns plats att visa utvecklar inte den offentliga miljön.

- hur konstnärers långsiktiga försörjning ska säkras. Inte via stipendier, det hoppas jag alla är överens om. Men det kulturnämnden i Skåne gör är ett försök att tänka nytt runt konsumtion/produktionsstöd under en begränsad period. Inte att lösa allt för alla på lång sikt. Den större frågan behöver nog både ett större politiskt forum och modigare nytänk än så.

Kulturnämnden provar nytt. Rätt eller fel, låt diskussionen bölja.

SDS 1, 2.

måndag 16 november 2009

Kedjereaktion

Malmö skapade mottagande av ensamkommande flyktingbarn i Vellinge genom att lägga ut uppdraget på entrepenören Attendo. De skaffade lokal i Hököpinge (Vellinge kommun) och vips(!) så fick kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman engagera sig.

Och det gjorde han på ett sånt sätt att moderatledningen på riksnivå tog fram det stora pekfingret och tydligt talade om att goda moderatledda kommuner visst det har avtal med Migrationsverket om att ta emot dessa barn.

Så nu har Ljungman snart skapat mottagande av flyktingbarn i Trelleborg, Hörby, Kävlinge och Bromölla. Och Lomma vill utöka.

Men det här är ju bara några få kommuner till.Jag vet inte vilka kommuner som gömmer sig bakom vilka ursäkter. Och vilken färg de som leker gömme har spelar ingen roll. Att ta emot eller inte ta emot ensamkommande flyktingbarn är på väg att bli en markör för en kommuns anständighet. Och som Anders Åkesson säger i sin blogg så kanske det är något vi har att tacka Ljungman för.

lördag 14 november 2009

Jimmie ÄR en produkt av det svenska kulturarvet

Jimmie Åkesson i Expressen: "Det finns en samsyn inom den svenska eliten om det svenska kulturarvet som någonting bakåtsträvande och hemskt."

Mitt svar: Ja, om du är en produkt av det svenska kulturarvet.

Och det är han väl? Ända tillbaka till när vi var bland de första att mäta skallar på samer (som var här långt före oss, nota bene).

Åkesson är nu upprörd över att diverse borgliga partier här och var snor hans dumheter och försöker göra dom till sina. Och se, där är han överens med oss han kallar kulturelit. Det tycker nämligen vi också är vansinnigt dumt.

Exp

Veckans dummaste klimatsmarta idé


"The Song of Fire är en serie ethanolspisar som man kan hänga på väggen, ställa helt fritt eller integrera i exempelvis badrumsinredningen." Grejen är, enligt Veckans affärer, att man byter ut oljan mot etanol. Men vad med att inte ha nån öppen spis i badrummet över huvud taget?

fredag 13 november 2009

Ge tänkarhattarna till Vellinge

Laholm har fått utstå mycket munterhet från omgivningen de senaste dagarna. Deras inköp av tänkarhattar blev en riks-skrattis. Jo, en del blev vansinnigt upprörda också. Inköpet av pedagogiska redskap har anmälts till både polisen och JO. Men ändå, det handlade om en fånighet och lite pengar.

En del möter Vellinge kommuns ledning med munterhet också. Jennie Silis skriver mycket roande i Kvällsposten om en föreslagen Vellingeblockad. Deras arbetspendlare stjäl jobben för Malmöborna, menar hon. Och de tjuvlyssnar på gratiskonserterna under festivalen utan att ha betalat för det på skattsedeln.

Grundtipset är dock att Vellinge kommer att vinna matchen om satirskrivarna. Ljungman har med sin hårda hållning med fog köpt sin kommun en plats i varenda lokalrevy i hela Sverige.

Men frågan är om satir biter.

Det kanske vore läge att prova tänkarhattarna i Vellinge? Laholm är säkert redo att skänka bort dom för en spottstyver. För så mycklet sämre än de styrande tänker nu kan resultatet inte bli.

En kram till Sonessons

Jag gillar Dagmar och Leif Sonesson. De bor i Ljunghusen i Vellinge kommun. I dagens Sydsvenskan (ännu ej utlagd, men TA också) är de med namn och bild i ett tydligt ställningstagande för att deras kommun ska hjälpa till med flyktingbarnen. Det är modigt. Och bra. Det behövs.

Jag hoppas att Dagmar och Leif får den uppskattning de förtjänar från grannar och ortsbor i affären. Och att alla dessa människor som HAR en humanistisk grundsyn hör av sig till sina ledande politiker.

Ty i samma tidning finns ett sammandrag av en chatt med kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman. Och han företräder bara de som hittills skrikit högst.

Jag hade besök i höstas av "mina amerikanska föräldrar", från ett utbytesår i Mill Valley, en av USAs allra rikaste orter strax norr om Golden Gate-bron i San Francisco. När 11e september kom, och man började jaga terrorister, så var en av de första att gripas i Afganistan en man vid namn John Walker Lindh, talibansk krigare, religiöst uppväxt vid moskén i Mill Valley.

Mina "föräldrar" Dick och Phyllis, berättade hur de samlade en grupp från sin Presbyterianska kyrka och gick över till moskén och bad att få träffas. De drevs av den enkla tesen att man hatar inte människor man känner, och att ingen grupp människor är onda.

Det går att välja vad man ska tycka och vilka man ska vara rädd för.

Mer i Sydsvenskan: 1, 2.

onsdag 11 november 2009

Vellinges problem med sin större frihet

I Vellinge är friheten större. Jag tror till exempel att man hyllar att offentlig verksamhet läggs ut på entrepenad. Och jag tror att man välkomnar att företagare väljer att förlägga sin verksamhet till Vellinge, t.ex. vandrarhem. Det skapar sysselsättning, besökare och välstånd. Och jag tror att man rent generellt anser att det offentliga ska hålla sina tassar undan från näringsidkares beslut, så länge de följer lagar och förordningar.

Men inte när Attendo Care hyr platser av vandrarhemmet i Hököpinge. Nu ska ensamkommande flyktingbarn bo på vandrarhemmet. Det gillar inte frihetsivrarna. Men det har inte med att de är invandrare att göra, enligt de själva.

"Jag är den första att beklaga att diskussionen blivit så polariserad. Så fort man har synpunkter på den här typen av verksamhet blir man utpekad som rasist. Det finns många redan i Vellinge kommun som har invandrarbakgrund", säger Lars-Ingvar Ljungman i Sydsvenskan i tillägg till löftet att undersöka vilka möjligheter kommunen har att "stoppa denna cirkus".

Om det nu inte är specifikt invandrares övernattningar hos en företagare som ska stoppas - Vad mer menar beslutsfattarna att de ska reglera för företagarna och näringsfriheten i Vellinge kommun?

Men också - vänstersidan - tänk om det är privata entrepenörer som är nyckeln till ett mer solidariskt ansvarstagande för flyktingmottagandet?

Läs även Maria Ferms blogg. Hon tog en massa skäll - och beröm - från Vellingebor när hon för några år sedan samlade in namn för flyktingmottagning i Vellinge. Skulle tro att en hel del debatt hamnar där...

Mer i media om flyktingbarn i Vellinge: SDS 1, 2, 3.
Skånskan 1, 2, 3.
HD.
DN.
SvD.
Aftonbladet.

Autism som skällsord

Har autism blivit ett skällsord? Det diskuteras nu i europeisk press, efter att Frankrikes europaminister Pierre Lellouche använt ordet i nedsättande bemärkelse om det brittiska Tory-partiets europapolitik.

Benet Middleton från the National Autistic Society säger: "I thought we'd got over that from the 1970s when people used to use the term 'spastic' in the playground"... "To have senior politicians doing that is thereby signalling that it's ok and that is deeply worrying."

Lätt att hålla med, eller hur? Visst hade det varit illa, illa om Mona och Fredrik använt diverse funktionshinder för att beskriva varandras tillkortakommanden?

Men efter att ha läst en av kommentarerna på BBCs rapportering av saken, så frågar jag mig hur det verkligen står till?

Signaturen David påpekar nämligen att vi använder analogier jämt:
"Blind leading the blind
Financially crippled
Falling on deaf ears
Financial depression"

Och tänk, den tanken är faktiskt ny för mig. Tanken att vi tillåter en psykisk ohälsa - depression - att titulera en hel världs ekonomiska lidande. Hemmablind? (ordleken är avsiktlig)

(läggs även på teater & funktionshinder)

tisdag 10 november 2009

Råttornas plats som social entrepenör i biståndspolitiken?


Apopo heter en social entrepenör - verksam i Mocambique och Tanzania - som jobbar med gambianska jättepåsråttor (Cricetomys gambianus) som främsta och viktigaste redskap. Resultat? Säker röjning av landminor och mångdubblad effektivitet inom tuberkulostest - med bättre träffsäkerhet än kombon människa/mikroskop.

Landminorna tar årligen tusentals liv. Många av dessa är barn. Möjligheten att börja odla mark begränsas av att minröjningen är svår, osäker och tar tid. Apopos råttor är klara att börja arbeta efter nio månaders träning.
Mocambique har jättelika besvär med landminor. Och här gör Apopo stor nytta.



Tuberkulos är en av sjukdomarna som är långt farligare än H1N1-influensan. Bara i Afrika upptäcktes fler än 2,5 miljoner fall under 2005.
En tränad och erfaren laboratoriepersonal klarar att undersöka 40 prover på två dagar. Detsamma gör en av Apopos råttor på tio minuter. Och - ibland hittar de såna som missats i mikroskopen.



Det finns de som påstår att bistånd inte funkar. Men vad jag förstår så är behoven av träffsäker borttagning av minor och tuberkulos precis hur stort som helst.

måndag 9 november 2009

FNs kritik av Sverige ingen överraskning

FNs råd för mänskliga rättigheter har kallat Sverige till en granskning. Man är kritisk på en rad punkter:

Vi är dåliga på att klara ut våld mot kvinnor, asylsökande barn och vuxna får inte hälsovård och utbildning, vi har en lönediskriminering pga kön, hatbrotten ökar och förövarna döms inte, personer med funktionshinder diskrimineras på arbetsmarknaden och med otillgänglighet, vi diskriminerar romer och samer.

Ingen munter läsning, men desto bättre att kritiken yttras. Det borde förhoppningsvis leda till att åtgärderna mot dessa brister prioriteras högre.

En del kommer säkert att anföra att FN borde rikta blickarna där det är riktigt jävligt, att vi ändå har det rätt så bra på de flesta områden.

Men jag tror inte att det är romer, papperslösa och personer med funktionshinder som i första hand uttalar sig på det sättet...

SvD, Aftonbladet.

söndag 8 november 2009

Har du sett min andra blogg?

I 'Teater & Funktionhinder' kan man läsa om följande i veckan:

Jag lyfter på förlåten och avslöjar ett av projekten som vi inte får uppleva, nu när Umeå blev kulturhuvudstad istället för Lund.

Gestaltningen av funktionshinder på scen och i media får trippla inlägg. Ett om normalitet och censur med anledning av en backstagefilm om Kelly Marie Stewart. Niklas Hansson får beröm i Institutets "Lära sig att stiga upp". Slutligen bjuder Stockholms stadsteater och TV4 på var sitt exempel på hur man använder funktionshinder som ett verktyg för att berätta något om någon helt annan.

Schweizarna provocerar sina medborgare genom att ropa "funktionshindrade människor kostar oss pengar" från affischtavlor. Först flera dar senare kommer tillägget som förklarar kampanjen.

Första ja för sjukvårdsreform i USA

Representanthuset har sagt ja. 220 för, 215 emot. Nu återstår senaten, och sen kan oförsäkrade fattiga amerikaner kanske få sjukvård.

Om jag förstått statistiken rätt, så presterar USAs nuvarande sjukvårdssystem sämre än Sveriges, men till högre kostnad. Kanske en vink om att allt inte funkar bäst om det lämnas helt och hållet till den fria marknaden?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen,

Kan vi lära av Los Angeles?

Rånen gör att skyddsombuden inför kontantstopp på bussarna i Malmö.

Jag besökte Los Angeles 2000, och använde deras buss-system för att ta mig runt. Jag la märke till 2 saker.
1. Varenda buss hade en utfällbar lyftplatta för rullstolsburna. Detta trots att de flesta bussarna såg ut att vara duktigt åldersstigna. Här hemma säger resenärer med funktionshinder att nigningen funkar inte och man vet inte om bussen man tänker ta har ramp eller inte.
2. Biljetterna löstes kontant med jämna pengar. Dessa lades på en bricka. När chauffören såg att det fanns tillräckligt med pengar på brickan tryckte han fram en biljett och samtidigt fälldes brickan och pengarna ramlade ner i ett slutet system för kontanter. Om någon inte betalade så var det inte chaufförens sak att påtala. Beivrandet sköttes av särskilda kontrollanter. Hade du ingen biljett åkte du dit. Alla visste att det var jämna pengar som gällde, och hade man inte det så fick man välja själv - växla först, betala mer så det täckte, chansa o ta ev böter. Men chaufförens rån-säkerhet var första prioriteten.

SDS, SkD.