onsdag 30 juni 2010

Betner dissekerar

Måste säga att jag tycker Magnus Betner gör ett lysande jobb med att dissekera Sverigedemokraternas dumflum. Han inte bara monterar ner hela partiprogrammet, han underhåller medan han gör det.

Läs serien här:
del 1
del 2
del 3
del 4
del 5

Rassar och nassar: kommentarerna är modererade. Don't even try...

tisdag 29 juni 2010

Får sponsorerna smutsa ner konsten?



BP sponsrar bland annat Tate Britain. Igår höll Tate sommarfest och tackade BP för decennier av sponsring, och meddelade att man tänkte fortsätta samarbetet. Samtidigt skrev 170 kulturpersonligheter ett öppet brev i The Guardian som kritiserade Tates hållning. "BP:s logga är en fläck på Tate Britains internationella anseende", hette det bland annat.

Utanför hällde aktivister olja över Tates entre.



Har konsten råd att ta emot alla pengar som erbjuds? Vilka som helst? Är det ok om porrkung Milton sponsrar Moderna museet? Om Bofors hjälper Operan?

Och vad händer om staten kliver ur sitt ansvar för kulturen och skjuter över för mycket av finansieringsbehovet till sponsorers välvilja?

Aktionerna runt Tate/BP ställer fler frågor än om man bara ska vägra kopplas till nån som förorsakat en miljökatastrof.

Kulturnyheterna

Uppdatering 5 juli: artikel i Sydsvenskan.

Alltjämt ojämnt

Socialstyrelsen lämnar idag över en rapport till regeringen med titeln "Alltjämt ojämnt", där man fastställer att personer med funktionsnedsättning har det sämre än övriga befolkningen på alla områden utom boendestandard.

Hälsa, ekonomi, arbete, utbildning, fritid - illa. Väldigt illa. Och undersökningen får extra tyngd av sitt underlag. 57500 personer med olika funktionsnedsättningar ingår.

Jag har inte lyckats finna Socialstyrelsens rapport på nätet än. Den som gör det får gärna lägga en länk i kommentarsfältet. Tills vidare - läs debattartikeln i DN av Håkan Ceder, överdirektör Socialstyrelsen och Karin Flyckt, utredare Socialstyrelsen.

Här finns en politisk agenda att tag i.

söndag 27 juni 2010

Skärpning Skånetrafiken och Veolia!

Skånskan har idag en artikel om hur dåligt det går att åka buss i Malmö om man sitter i rullstol. Den uppgivna anledningen är förmodligen en lögn. I tre fall av fem där de unga resenärerna i rullstol inte fick följa med var anledningen nämligen att rampen var ur funktion, enligt föraren.

Lögn? Saken är den att rampen är en platta som fälls ut manuellt. Det enda mekaniska som kan gå sönder är några gångjärn kanske.

Enhetschef Karl Axel Lindahl hos utföraren Veolia och Håkan Kristiansson, trafikutvecklare på Skånetrafiken, har inga ideer om hur detta ska kunna undvikas. Karl Axel spekulerar i att hans anställda chaufförer tycker det är för jobbigt att lämna sin plats, och då väljer att säga att rampen är ur funktion. Håkan hoppas att detta inte förekommer varje dag och att får de bara reda på vem som gör det så ska de plocka in denne.

Tänk er följande. Bussförare Jonny tycker det är för jobbigt att öppna dörrarna vid Södervärn på torsdagar. Så då gör han inte det. Hans kollega Josefin tycker likadant, fast för station Svågertorp och på tisdagar. 60% (3 av 5) av deras kolleger tycker att det är för jobbigt att öppna dörrarna lite då och då. Alternativt att dörrarna inte fungerar av sig självt i samma utsträckning.

Är det någon som tror att Håkan och Karl-Axel nöjt sig med att hoppas på bättring? Att om de bara får veta vem som gör så så ska dom plocka in dom?

Veolia ska redogöra för ett kvalitetssystem som omöjliggör att förarna lämnas utrymme att agera godtyckligt. Tre exempel på detta:
a. Chauffören måste kolla att rampen fungerar innan bussen tas i trafik. Buss utan fungerande ramp får inte användas.
b. Varje gång en ramp inte kan användas på en buss i trafik måste föraren rapportera detta som en avvikelse, med en namnunderskrift från den förfördelade resenären.
c. Bolaget ska redovisa hur man använder tillgänglighetskonsulter för oförberedda test.


Skånetrafiken ska avkräva Veolia detta. Ramper ur funktion på ett godtyckligt sätt i upp till 60% av fallen är inte användbara. Ingen tillgänglighet, inget deltagande i upphandling. Vidare ska man redogöra för hur man tänker följa upp att Veolia, och alla andra utförare, klarar sina åtaganden.

Politiskt har vi ett ansvar att avkräva att de här systemen upprättas och följs upp.

söndag 20 juni 2010

Praktik-förnedring

Förnedring.

"I en andra fas ska möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning på vissa statliga myndigheter prövas." Så skriver regeringen (Maria Larsson/Sven Otto Littorin) i sitt pressmeddelande om hur man ska bli bättre på att motarbeta den katastrofalt höga arbetslösheten bland landets medborgare med funktionsnedsättning.

Man ska PRÖVA om det kanske finns en MÖJLIGHET till - nä, inte jobb! - PRAKTIKPLATSER till de där med funktionsnedsättning. Här finns ingen utgångspunkt om kompetens inom myndigheternas verkningsområde. Inget om att locka högkvalificerade akademiker med funktionsnedsättning till regeringens myndigheter. Eller för all del inte alls så högt kvalificerade medarbetare till att sköta enklare service inom myndigheten. Nej, Regeringen tycker att myndigheterna ska föregå med gott exempel och ha några såna där på en del av sina arbetsplatser. Och anledningen till att välja praktikplatser som form för detta kan väl inte vara nåt annat än att de tänkta praktikanterna inte förväntas vara klara för att göra ett riktigt jobb? Deras funktion förväntas vara att vara där och vara funktionshindrade.

Man skriver faktiskt det i meningen innan (samma pressmeddelande) om man läser noga:
"Regeringen kommer att ta initiativ till att i en första fas göra en kartläggning och analys över vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att anställa personer med funktionsnedsättning i syfte att tillvarata de erfarenheter som finns och för att sprida goda exempel."

En bieffekt av att ha en personalgrupp som avspeglar samhällets mångfald är att man säkrar att fler perspektiv finns med när gruppen tänker och agerar. Det är bra. Men det tar inte bort att man måste kunna det man är anställd för också. Lärare i rullstol som inte får jobb får inte det för att de saknar utbildning eller kompetens. Statsvetare med synskada, samhällsplanerare med hörselskada, ekonomer med amputerade ben är inte heller kompetenslösa. De är däremot diskriminerade när arbetslösheten för dem är skyhög i yrken där icke funktionshindrade aldrig behöver vänta länge på nästa jobb.

Men nu kan de ju få en praktikplats. Kanske. Hos några få. Om möjligheten finns. Vi får se vad analysen säger. Så att de kan sitta där och vara funktionshindrade. Fortfarande utan jobb, men hey - en praktikplats!!!

Föräldrakraft

torsdag 17 juni 2010

Expressens fördomar

Nu växer härvan runt den person som misstänks för att ha simulerat en cp-skada och därmed felaktigt kvittera ut miljoner i assistansersättningar.

Ta fast fuskare är bra. Eventuella möjligheter till fusk inom en rättighetslagstiftning påverkar den folkliga förankringen negativt. Själva grunden för den personliga assistansen - att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett eget, självständigt och fungerande liv - tror jag har ett stort stöd. Fuskare - vare sig de stjäl parkeringstillstånd för handikapp-parkering eller simulerar cp - har det inte.

Vakna journalister är också bra. Om och om igen framställs bevisen mot den misstänkta simulanten vara att han ska ha setts tala i telefon och närvarat på en bordtennisturnering!

"Vi anser att det av underlaget inte går att läsa ut att han är sjuk", säger en kriminalkommissarie.

Människor med cp ska inte kunna tala i telefon. Gör de det så är det ett bevis för att de kanske inte har en funktionsnedsättning. De ska inte ge sig ut och delta i samhällslivet, t.ex. gå på bordtennis. Det kan ses som att man inte har någon funktionsnedsättning. Men var inte poängen med assistansen att kunna leva ett liv som alla andra?

Expressen, precis som andra, återger de här dumheterna utan en enda kritisk fråga. Och låter kommissarien påstå att dum-bevisen inte styrker sjukdom. Vilken sjukdom - förkylning? mässlingen? halsfluss? Funktionsnedsättning är ingen sjukdom.

Medvetenhet nivå tubsocka.

Jonas Franksson har skivit bra om detta.

måndag 14 juni 2010

Typiskt svenskt!


Typiskt svenskt är ett initiativ från folkbildningsförbundet, som jag hittar via Anders Gradins blogg. Jag kopierar o klistrar:

"Sverige är julgran och Kalle Anka på julafton, majbrasa, midsommarstång och många små grodor.
Sverige är kräftor, kebab, pizza, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött, koscherkött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.
Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!"

onsdag 9 juni 2010

Rampen på bussen åker ut och in, ut och in, ut och in...

Liten bildserie över hur enkelt det kan vara!



En icke fungerande marknad för kultur

Washington DC, festival för artister med funktionsnedsättning:

Jag har just avslutat en eftermiddag med skådespelaren Ann Colby Stocking. Hon är en av endast en handfull skådespelare med funktionshinder som lyckats komma in på och sedan fullfölja någon av USAs prestigefyllda skådespelarutbildningar.

Vi har talat dramatik, konstformens utveckling, skådespelarens villkor och jämfört USA med Sverige. Efter det samtalet så vet jag. Statssubventionerad scenkonst är fri. Marknadsbaserad är ofri med en välvillig beskrivning. Slaveri hade kunnat vara ett annat passande uttryck.

Det är i filmen pengarna finns. För att kunna visa upp sig för filmregissörerna så har skådespelarna i Los Angeles fått facket att gå med på att man ska kunna spela för 9 dollar per föreställning om man gör det å en teater med max 99 platser i salongen. Inget betalt för repetitioner. Därefter a 65 kronor per föreställning. Före skatt.

Men det räcker inte. Eftersom situationen är så desperat tillämpar många scener "pay to play". I det konceptet får man inte betalt alls. Man får som skådis istället betala för att få vara med och arbeta gratis. 125 dollar betalar man för sin plats på scen en begränsad tid.

Allt i förhoppningen att Spielbergs rollbesättare ska förirra sig till salongen. Vilket han/hon givetvis aldrig gör. Ann Colby Stocking förlorade sitt senaste "jobb" är hon vägrade att betala istället för att få 9 dollar.

Vi har också jämfört repertoar. Moomsteatern kan låta Jesus återfödas med Downs syndrom i "Speciells evangelium" och skildra en homosexuell relation mellan två män med resp utan intellektuell funktionsnedsättning i "När man får främmad". Omöjligt i USA för en ensemble med funktionshindrad skådisar. Ann Colby Stocking fick inte ta av sig överdelen i senaste produktionen, trots att det var konstnärligt befogat. Anledning: sponsorerna skulle inte tycka om det. Den konstnärliga friheten och yttrandefriheten tar slut vid ett par tuttar på en skådis med fysisk funktionsnedsättning.

Kultur på marknadens villkor skapar inte frihet. Bara taskiga villkor och självpåtagen censur.

tisdag 8 juni 2010

Här markeras undantagen

Jag är i USA på studieresa. En världsfestival för kultur av artister med funktionsnedsättning.

USA har en diskrimineringslagstiftning mot otillgänglighet. Det märks. Bilden är tagen på Washington zoo, övre våningen av tropiklandet. Den ber om ursäkt för att just den här nergången inte är tillgänglig, utan man måste tyvärr ta en hiss några meter bort.

I guideboken till Washington DC står det att till några av institutionerna kan det vara bra att ringa i förväg om man vill ha teckentolkning på de guidade turerna. Annars finns det jämt.

Undantagen skyltas. Det säger det mesta. Allt, inklusive djungeln, är lika tillgängligt till fots och till hjuls.

Vi har mycket att lära...