Tänk längre, Kjöller!

Hanne Kjöller konstaterar att det varit en "astronomisk kostnadsutveckling" från 3,5 till 28 miljarder för  assistansersättningen (DN). Den siffran är både en korrekt och en ohederlig beskrivning av utvecklingen. Korrekt - för sedan systemet infördes för 20 år sedan har allt fler som varit berättigade valt personlig assistans istället för vårdinsatser. Ohederlig, eftersom om de inte valt personlig assistans skulle en del av kostnaderna fortfarande finnas - fast på ett annat konto.
Man skulle kunna tro att Hanne Kjöller - som gjort en grej av att en halv sanning kan va en lögn - skulle ta med det när hon ojar sig över utvecklingen. Men antingen struntar hon i det. Eller så har hon inte ens tänkt tanken. Beklämmande blir det hur som helst.

Enligt reformens instiftare, Bengt Westerberg, är nettokostnadsökningen någonstans mellan 1/3 och hälften av den sammanlagda assistanskostnaden. Med 20 års inflation på det så blir det på sin höjd 10 miljarder. Mycket pengar det också.

Det som behöver göras är:
Säkra reformens legitimitet. Kasta ut fuskarna.
Säkra reformnyttjarnas integritet. Kasta ut tanken om granskning ända in på naken hud och minutmätning.

Här kan alla se en möjlig konflikt. Jag är övertygad om att den skulle kunna lösas i samråd med brukarrörelsen. Men hittills har agerandet varit mer konfrontation än tillsammans med.

Färdtjänsten ska vara en välsmord taxiservice

Susanna Birgersson tycker sig vara sylvass i sin analys av den färdtjänstkritik som nu ser dagens ljus. Felkörningar, dåligt bemötande, människor avsläppta helt fel är inte värre än vad funktionsnormativa tvingas utstå i den kollektivtrafik färdtjänsten är satt att ersätta, menar hon.

"Men de som anser att färdtjänsten ska fungera som en välsmord taxiservice har fått saken om bakfoten. Liksom de som inte inser att otrevligt bemötande ibland reflekterar det egna uppträdandet."(S. Birgersson)

Jag anser att färdtjänsten ska fungera som en välsmord taxiservice, och det anser jag baserat på en förståelse för att olika miljöer och kommunikationssätt  ofta blir funktionshindrande för personer med vissa funktionsnedsättningar.

Det säger sig självt att det kan vara svårt att ge väganvisningar till en chaufför som inte vet vart den ska om den förmodade guiden är blind och inte själv kan se var den är. Det säger sig självt att en person som inte har full kognitiv, verbal och intellektuell förmåga får svårt att tolka ett dåligt bemötande som nåt som händer alla i den vanliga kollektivtrafiken. Och det säger sig självt att en person som inte kan hitta sin väg med kollektivtrafiken, inte heller kan rädda situationen när den blivit avsläppt på fel plats.

Det är just därför som färdtjänsten ska vara en välsmord taxiservice, där chauffören förstår vem som är kund, kommer i tid, hittar vart hen ska, och ser till att personern i bilen kommer fram på rätt sätt. 

Susanna Birgersson har fått det mesta om bakfoten, och låter okunnigheten bli till tidningens sanning på DNs ledarsida. Man skulle kunna uppfatta det som ett otrevligt bemötande av alla de som behandlats illa av färdtjänsten, men det är dessvärre bara ett helt normativt okunnigt uppträdande.

När tar föräldraansvaret slut? (eller när tar det kommunala förståndet slut, tvekade lite där...)

Kan man tänka sig att en kommun vägrar LSS-insatser med hänvisning till föräldraansvaret om barnet är 73 år gammalt? Låter det absurt? Ok, 57 år då? 46 år?

Det sistnämnda - 46 år - är fallet när Nordström assistans hjälper en av sina huvudmän att överklaga kommunens beslut. Vilken kommunen är står ej. Kommunen hänvisar till föräldraansvaret när man motiverar sitt beviljade timantal. Föräldraansvaret för en 46-årig man.

Översätter vi det på resten av samhället kan vi lägga ner allt försörjningsstöd, samt alla insatser mot hemlöshet för de med minst en förälder i livet. Har du en förälder i livet kan kommunen tänka sig att åberopa att de är ansvariga.

Stopp! Vänta lite!

Gäller det bara LSS? Jaha, bara LSS! Ja, just det, det är ju den där lagen det är ok att trotsa och motarbeta in absurdum.

(Blir så jävla förbannad!)

Vill ni styra mot ett fortsatt uppdelat samhälle, Stefan Lindhe?

Stefan Lindhe har idag ett pressmeddelande om sin nya motion till Malmö kommunfullmäktige. Han vill att Malmö stad ska
- uttala en generellt positiv inställning till att tillskapa bostadslägenheter på vindar samt
- uppdraga åt Stadsbyggnadsnämnden att utarbeta en policy i enlighet med denna nya inriktning som fastighetsägarna har att förhålla sig till vid inredning av vind till bostad.

Det låter bra. Medhåll på den.

Men i texten som föregår så vill Lindhe att vi ska begära undantag från lagstiftningen om tillgänglighet. Han säger så här:

"Emellertid innebär nya lägenheter på vindar som saknar denna tillgänglighet ingen försämring för någon då dessa lägenheter annars inte skulle komma tillstånd. Fler inredda vindslägenheter förbättrar för många utan att försämra och detta borde vara riktmärket för Malmö stads politik på detta område. "

Lindhes resonemang är att eftersom funkisarna inte kunde komma upp på vinden innan, så spelar det ingen roll om de inte kan det nu heller i de nybyggda lägenheterna. Därför blir det bra för några och inte sämre för nån.

Men det är inget progressivt resonemang. Det bygger på en syn där personer med funktionshinder inte drabbas av otillgänglighet så länge vi bara ser till att de har nånstans att bo. I Lindhes Malmö med otillgängliga vindsvåningar så är det ok att den rörelsehindrade studenten inte ska kunna gå på samma fest, delta i grupparbetet hemma hos sin vän eller bli kär i en gående (ni vet, de som flyttar in på vindarna!). Som framtidsvision känns det minst sagt olustigt.

Nu ska det sägas att Lindhe är inte ensam om sina tankar. Centerns ungdomsförbund har drivit det länge, och jag hör tyvärr framträdande medlemmar i MP också tycka att utbyggd otillgänglighet är ok om bara syftet är gott.

Bättre då om kreativiteten hade använts för att hitta en lösning som gör att
- fler lägenheter byggs
- de blir tillgängliga
- offentliga insatser hjälper till på ett sätt som gör att vi räknar hem både tillgängligheten och pengarna.

Går det?

Så här skulle kommunen kunna resonera:
Malmö lider brist på sociala bostäder. Små bostadsrättsföreningar (för få kvm för lönsam hiss) skulle må bra ekonomiskt av ombyggda vindar. Kostnaden för utanpåbyggda hissar borde kunna tas igen mot de kostnader vi har idag för att inte ha tillräckligt med bostäder för dessa grupper. Malmö stad går in med hisskostnaderna mot att få tillgång till lägenhetskontrakten på den nybyggda våningen. (ev tidsbegränsat, beroende på bostadstyp)

 Så här skulle staten kunna resonera:
Gör om badrums-ROT till hiss-ROT. Istället för att skattesubventionera nykaklade badrum för den med pengar över kan vi subventionera att hissarna byggs när vinden görs till bostäder för de som ingen bostad har.

Vi dras med en generell bostadsbrist i hela Sverige. Vi går mot en åldersdemografisk förändring som gör att varannan som föds idag kommer att fylla hundra år innan hen dör.

Då är inte fler otillgängliga lägenheter långsiktigt smart. Och alldeles oavsett så är det inte att bygga ett hållbart samhälle.

Om 41 dagar, den 18 mars, kommer den hett efterlängtade proposition som ska göra otillgänglighet till diskriminering. Moderaterna har hittills hållit emot i alliansregeringen, men nu finns den listad och utlovad. Lagförslaget ska komma. Men Lindhe satsar åt andra hållet.

Vill ni styra mot ett fortsatt uppdelat samhälle, Stefan Lindhe?