"Alla behövs" inte i Nya Moderaternas samhällsbygge

Jag är tveksam till om "alla behövs" kommer att fungera som slogan för just Moderaterna. Jag minns Reinfeldts tal för i Almedalen för några år sen. Hela första tredjedelen ägnades åt att tala om varför särintressena inte skulle göra sig besvär. Hur det var den generella politiken - allmänintresset -  som var ledstjärnan.

Men särintressen skapas när allmänintresset upphör att vara till för alla. Inga människor med funktionsnedsättning skulle vara missnöjda över dålig tillgänglighet om man från början byggde så att alla kom in genom dörren/på tåget/bussen etc.
Kommer handikapprörelsen att känna sig behövda av Nya Moderaterna när alla vet att det var där kraven på undantagen i otillgänglighetslagstiftningen föddes? Ingen tror väl Erik Ullenhag (fp) var arkitekten bakom undantagen? Att han frivilligt kom på tanken att mäta mänskliga rättigheter i pengar?

"De flesta behövs" hade varit en mer rättvisande slogan för Nya Moderaterna. Möjligen med tillägget att resten ska anpassa sig och se till att vara som alla andra, som de som behövs.

Barn med funktionshinder ska ha möjlighet att leka som alla andra med alla andra.

Hur står det till med tillgängligheten på Sveriges lekplatser? Illa, om man får tro doktorsavhandlingen "Playground accessibility and usability for children with disabilities", av Maria Prellwitz, Luleå Tekniska Universitet. (2007)
Hon frågar 41 kommuner i norra Sverige, och får fram att av 2266 lekplatser fanns 2 (T-V-Å!) fullt tillgängliga lekplatser. Ytterligare 46 hade någon delvis anpassning. Ca 2% hade alltså någon form av anpassning, medan fullt användbara lekplatser inte ens nådde en promille av det totala beståndet.

"Vidare framkom i resultaten att den huvudsakliga orsaken till varför så få lekplatser var anpassade var att ingen hade tänkt på saken." (ur svenska abstraktet som går att läsa här)

Man har inte tänkt på saken. Smaka på det. Kan människor bli mer osynliggjorda?

Jag har själv haft anledning att försöka förstå mer. Dels genom mitt engagemang för "design för alla" efter att ha blivit invald i Unicums styrelse. Dels genom att försöka bistå Sea-U, marinpedagogiskt center i Malmö, när de förbereder sig för att tillsammans med kommunen skapa en temalekplats om havet på Riberborgsstranden.

Men de positiva exemplen är få. Jag åkte till en utbildningsdag hos Movium, välkända konsulter till svenska kommuner. Jag förvånades över deras låga ambitioner. Man menade att allt inte kunde passa alla, och definierade därför tillgänglighet som att det skulle finnas något för var och en. Det låter ju vettigt, för vi tänker ungefär så här från en normativ synvinkel:  de i rullstol kan inte klättra i klätterställningen. De som kan klättra måste få klättra. Alltså kan inte allt vara för alla. Då får målet istället bli att det ska finnas något för var och en.

Visst låter det bra? Men det är bedrägligt. För "något för var och en" betyder att det räcker att nåt lekredskap är anpassat. Inte att alla som går att anpassa är anpassade. Mellan de två är det jätteskillnad.

Man visade lekplatsen Plikta i Slottsskogen som exempel. Och vad gäller landskapsarkitektur var den föredömlig. Man kunde ta sig till alla hörn av parken utan ett enda trappsteg nånstans. Men när det gällde lekredskapen så märktes det att det var "något för var och en" som gällde, och då ofta i exkluderande form.

Det här är Valen, lekplatsens självklara huvudattraktion. Man kan gå in i den! Där finns gott om plats. Men ingen ramp!  Den anpassningen är ju jätteenkel. Varför valde man bort den?

Det här är vattenleken. Eller förresten det är två vattenlekar. I den ena - till höger - är det fall, så att vattnet sätter igång vattenhjul och allt möjligt fiffigt. Den andra - till vänster - är det en balja på fot. Vilken vill du leka i? Vilken är tillgänglig? Vi kollar från andra hållet!

Just det, baljan är till för den rullstolsburne. Fors och fall har ett helt onödigt trappsteg i toppen, och sand runtom. Men den anpassningen är ju jätteenkel! Varför valde man bort den?

Vi kollar gungorna! Det finns tio stycken. Underlaget är en bra mix av den gummiasfalt som man kan rulla på och sand. Det finns en gunga man kan lyfta över ett rörelsehindrat barn i. Och den gungan finns mitt bland alla andra gungor. Barnet kan dela sin upplevelse med andra barn. Bra! Äntligen ett inkluderande redskap på denna mönsterlekplats. Men de som inte kan lämna rullstolen då? Ska de inte få gunga? Men såna gungor finns!

Man hade bara inte tänkt på det. Eller valt bort?

Men inkluderingsleken lyste med sin frånvaro (med gungan som enda exempel på motsatsen). Man hade olika former av karuseller också, men ingen där den rörelsehindrade kunde åka med andra. Istället hade den en egen där man kunde köra in rullstolen (en åt gången) och sen bli snurrad runt sin egen axel av nån som sprang runt en. 

Inte ens ljudplattorna var tillgängliga och inkluderande. De var gjorda för att man skulle kliva upp på dom för att det skulle komma ett ljud. Nedsänkta i marken hade man kunnat trampa med både fötter och hjul. En jätteenkel anpassning. Som man valt bort. Eller inte tänkt på?

Jag har verkligen letat efter praktexemplet. Lekplatsen där man lyckats. Vet du var den finns? Tipsa mig i kommentarsfältet!

Under tiden får vi nöja oss med en lekplats från Illinois. Kolla det här inslaget från ABC:

Enkelt avhjälpta hinder skulle varit borttagna 2010. Från och med nästa år kan personer stämma den som utestänger på grund av bristande tillgänglighet. Som jag förstår det borde landets lekplatser ligga illa till.

För mig är det självklart. Barn med funktionshinder ska ha möjlighet att leka som alla andra med alla andra. Inget annat är acceptabelt. 

Hjälp mig nå riksdagen. Jag är trea på Miljöpartiets riksdagslista i Malmö. Jag behöver mer än 1.000 kryss - från Malmöväljare. 

Följ kampanjen på www.facebook.com/kryssakjelle. Maila mig på kjell.stjernholm@mp.se om du vill hjälpa mig nå det målet.