tisdag 24 november 2009
Vart femte Malmöbarn lever i en fattig familj
"Ett, två, tre, fyra - Du. Ett, två, tre, fyra - Du."
Den räkneövningen blir rätt skrämmande tycker jag, när man vet att det är barn som växer upp i fattiga familjer som finns bakom varje utpekande "du". På Rosengård hade ramsan varit "ett, två, tre, fyra - du och du och du och du och du och du". Sex av tio. Regel snarare än undantag.
I grundproblematiken finns givetvis arbetslösheten med. Anledningen till att barnen finns i fattiga familjer beror ofta på att föräldrarna inte kommit in på arbetsmarknaden. Diskriminering eller inte - barnen har inte valt sina föräldrar. Och jag har svårt att acceptera att vi godtar att barn ska växa upp i långvarig fattigdom. Speglar det verkligen vår syn på barn och deras rättigheter?
Följderna är enligt Eva Svedling på Rädda Barnen att man inte klarar skolan, att man utsätts för våld och mobbning samt att man utesluts ur gemenskap i skola och på fritid. Man har inte råd att vara med.
Vi ska inte acceptera långvarig fattigdom för barn i Malmö. Vi måste se till att barnen har det dom behöver. Avgifter får aldrig vara skälet till att ett barn inte får vara med i en helt eller delvis skattefinansierad verksamhet.
Tidigare forskning om fritidssektorn har visat att fördelningen av de allmänna medlen mest gynnar pojkar i socialgrupp 1 och minst går till flickor i socialgrupp 3.
Flicka eller pojke, vill de sparka boll eller spela gitarr så ska de få göra det. Oavsett hur lite föräldrarna tjänar. Så svårt kan inte det vara att ordna.
Hyfsad mat, ok boende och möjlighet att göra läxorna borde vara en självklarhet.
Rädda Barnen presenterar sin undersökning här. Pressreleasen från SCB på newsdesk här.
Uppdatering 10.11: Kvällspostens ledare handlar om undersökningen.
(Sydsvenskan har bara denna notis digitalt just nu, men en längre artikel på sidan a8 i dagens tidning)
Dagens Samhälle
SvD
Expressen
Uppdatering: Kristina Granqvist på Rädda Barnen har uppmärksammat mig på att jag fram till idag (25/11) länkat till fel upplaga av rapporten. Länken är nu rätt i texten och finns även här. Tack Kristina.
Den räkneövningen blir rätt skrämmande tycker jag, när man vet att det är barn som växer upp i fattiga familjer som finns bakom varje utpekande "du". På Rosengård hade ramsan varit "ett, två, tre, fyra - du och du och du och du och du och du". Sex av tio. Regel snarare än undantag.
I grundproblematiken finns givetvis arbetslösheten med. Anledningen till att barnen finns i fattiga familjer beror ofta på att föräldrarna inte kommit in på arbetsmarknaden. Diskriminering eller inte - barnen har inte valt sina föräldrar. Och jag har svårt att acceptera att vi godtar att barn ska växa upp i långvarig fattigdom. Speglar det verkligen vår syn på barn och deras rättigheter?
Följderna är enligt Eva Svedling på Rädda Barnen att man inte klarar skolan, att man utsätts för våld och mobbning samt att man utesluts ur gemenskap i skola och på fritid. Man har inte råd att vara med.
Vi ska inte acceptera långvarig fattigdom för barn i Malmö. Vi måste se till att barnen har det dom behöver. Avgifter får aldrig vara skälet till att ett barn inte får vara med i en helt eller delvis skattefinansierad verksamhet.
Tidigare forskning om fritidssektorn har visat att fördelningen av de allmänna medlen mest gynnar pojkar i socialgrupp 1 och minst går till flickor i socialgrupp 3.
Flicka eller pojke, vill de sparka boll eller spela gitarr så ska de få göra det. Oavsett hur lite föräldrarna tjänar. Så svårt kan inte det vara att ordna.
Hyfsad mat, ok boende och möjlighet att göra läxorna borde vara en självklarhet.
Rädda Barnen presenterar sin undersökning här. Pressreleasen från SCB på newsdesk här.
Uppdatering 10.11: Kvällspostens ledare handlar om undersökningen.
(Sydsvenskan har bara denna notis digitalt just nu, men en längre artikel på sidan a8 i dagens tidning)
Dagens Samhälle
SvD
Expressen
Uppdatering: Kristina Granqvist på Rädda Barnen har uppmärksammat mig på att jag fram till idag (25/11) länkat till fel upplaga av rapporten. Länken är nu rätt i texten och finns även här. Tack Kristina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar