Särbehandling a la Boden

Bodens socialnämnd skickar hem de politiska handlingarna till samtliga ledamöter - utom till Caroline Lindqvist, mp.

Som bakgrund behöver man veta att Carolines funktionsnedsättning gör att hon behöver hjälp från en personlig assistent för att vända sida. Den rätt intetsägande informationen gör att tjänstemän med nämndspolitikers stöd inte längre skickar hem möteshandlingar till Caroline. Man motiverar det med att assistenterna kan komma att ta del av sekretessbelagd information.

1. Personliga assistenter gör det de blir ombedda. Typ vänder blad. Om så krävs vänder man blad medan man tittar bort, bär ögonbindel, med en skärm mellan sig och bladen, eller helt enkelt blundandes. Man gör det Caroline ber dom om.
Att assistenterna ska sätta igång och läsa handlingarna som borde skickas till Caroline är lika troligt som att min fru ska läsa mina. Eller att någon familjemedlem läser någon av de övriga nämndsledamöternas mottagna post.

2. Make/maka/sambo, barn, städhjälp, hundvakt kan läsa funktionsnormativ politikers handlingar = ingen åtgärd.
Personlig assistent kan knappast, då de är under bevakning av sin arbetsgivare, sätta sig och läsa papper de inte har att göra med = så stor exceptionell sekretessrisk att man måste agera.
Man tar sig uppenbart rätten att bestämma över någon annans hantering baserat enbart på funktionsnedsättning

Gör om. Gör rätt. Och skäms på er.

Svensk Handikapptidskrift
NSD 1, 2.

(Gå även in på fulldelaktighet.nu och följ Lidingö kommuns allt annat än smickrande behandling av Anna Stensson, mp. Hon är döv, baktalas på facebook och förvägras att man anpassar omröstning från verbalt ja till handuppräckning, klubban faller innan tolken hunnit tolka etc. Medan de övriga funktionsfullkomliga poltikerna som ska bära den kommunala demokratin tycker att allt är som det ska.)

Klokt om utanförskap

Björn Ramel skriver en text som träffar mitt i prick idag på Sydsvenskans ledarsida. Han skriver den med anledning av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabunis besök i Malmö, där hon studerat hur Henrik, med en lindrig utvecklingsstörning, har det på jobbet på ICA.

Ramel beskriver utanförskapet med stort U. Det som får alla andra utanförskap att verka rätt inkluderande. Det som gäller för personer med utvecklingsstörning i relation till eftergymnasial utbildning och medverkan på arbetsmarknaden. Jobb med lön, för de flesta i gruppen är det en utopi.

Så skriver Ramel om Malmö:
"Malmö kommun har å sin sida startat projektet JobbNu. Här samverkar myndigheter och näringslivet för att rusta individer med nedsatt intellektuell förmåga för en plats i arbetslivet.

Det gav Henrik Wallman praktikplats på Lindeborgs Ica, därefter en första anställning med statligt lönebidrag.Ett drygt tiotal personer har fått jobb via JobbNu, fler är på god väg. Men inte på någon av kommunens egna arbetsplatser –en stad som säger sig arbeta för mångfald. Även i andra delar av landet tar privata företag täten.

”Kommunerna borde skämmas. Det är anmärkningsvärt att de inte gör mer”, sade Nyamko Sabuni.

Innan ministern fortsatte till en konferens om jämställdhet i Lund frågade jag hur det ser ut på regeringens kansli.

Nej, där jobbar ingen ur den här målgruppen."

Ramel fångar problemet med elegans. Politiken jobbar med att skapa åtgärder för att andra ska förstå det förträffliga i att anställa personer vi själva aldrig anställer.

Det gäller Malmö och regeringen. Det gäller myndigheterna vi bestämmer över och våra egna partier. Det gäller röda, gröna och blå.

Det här är en av frågorna jag kommer att jobba för under åren som kommer.