Kultur ja - men varför?

Alla säger sig vilja se att kulturen blir valfråga 2010. Jag med. Men sannolikheten är inte stor. Jag tror inte det räcker med att diskutera vem som ger mer än den andra till barnkultur för att tränga sig in mellan finanskrisen och jobben.

Jag var på min första Almedalsvecka i år. Där såg jag den kulturpolitiska debatten. Jag kommer ihåg att min slutsats efter den var att den inte identifierade någon potentiell valfråga om kultur. Moderaterna hävdade att man satsade på barnen genom att bygga ut Skapande skola. Socialdemokraterna svarade med att de satsade ännu lite mer på barnen, fast inte genom Skapande skola. Not enough. Inte ens Vänsterns klassiska '1 miljard mer till kultur' skapar debatt.

Nu har DN 25/9 mätt kulturens andel av statsbudgeten och funnit att alliansen låter kulturen växa. Jasenko Selimovic tog det som intäkt för att för att hävda att alliansen satsar mer än sossarna. Häromdagen tog Pagrotsky revansch och visade på att (s) minsann föreslagit mer pengar än de borgerliga till kultur varje år, oavsett vem som suttit vid makten. Någon som får valfråge-vibbar? Inte?

Nummer.se har jämfört oss med några nordiska grannländer. Alla, utom Finland, satsar mer per capita. Men då 40% av Finlands kulturbudget kommer från deras spelbolag så blir den sammanlagda kakan större också där. Och vi pratar ingen liten skillnad.

Om Sverige ska upp till Danmarks nivå, så måste vi satsa ytterligare 6,6 miljarder. En höjning av kulturens medel med 64%. De nivåerna hade säkert fått igång en debatt, men frågan är om det räckt.

Jag tror att de viktigaste frågorna ändå är 'vad?' och 'varför?'. Ska kulturen vara för alla, eller kanske en vara/tjänst bland alla andra? Ska kulturen hjälpa demokratin och se till att många röster hörs, eller ska bara de vars åsikter bär utgivningskostnaden få höras? Vem ska äga det offentliga rummet och på vilka villkor?

Viktiga frågor. Men just nu osynliga bakom 'vem som satsar mest i det land som satsar minst'.