Kvällsposten hamnar snett om Teaterrepublikens Jimmie Åkesson-pjäs

Kvällsposten har problem med att kulturnämnderna i Malmö och Region Skåne ger pengar till Teaterrepublikens pjäs om Jimmie Åkesson. Kvällsposten skriver:

Det blir förstås orimligt att de beslutande politiska nämnderna ska fatta beslut. Det kan ju bara ses som att köra över en minoritet och använda skattemedel för att bilda opinion mot politiker invalda på samma sätt som de övriga.
För eller emot bidraget kommer i första hand att handla om för eller emot SD, inte kulturpolitik.
Bara det borde göra det självklart att man inte fattar politiska beslut i de frågorna utan returnerar en sådan ansökan.

Eller så gör politikerna i de bägge nämnderna som de borde: tar ställning till Teaterrepublikens konstnärliga kvalitet och beviljar dem pengar oavsett vad de väljer att sätta upp. Typ som de gjort nu. För att Kvällspostens resonemang ska hålla måste de anse att politiker ska ta ställning till repertoaren hos det kulturliv det stöder. Det ska de inte. Bort med tassarna!

Artikeln skapar dock ett nytt problem. Kvällsposten förordar politisk styrning av kulturens innehåll. Illa. Väldigt illa.

Och vad med att ha förstört sin dotters liv?

Idag kom domen mot den pappa som tvingat sin dotter att spela autistisk i syfte att få ut assistansersättning och vårdbidrag. Han fick fyra års fängelse.

Lagen om assistansersättning är till för att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt eget liv. Varje fusk hotar legitimiteten, precis som när det fuskas med sjukförsäkring eller andra skattemedel. Att fuskare åker fast är bra.

Men det uppseendeväckande i det här fallet består i det nedlagda åtalet. Om pappan har tvingat flickan att spela autistisk hela sin barndom, så har han berövat henne rätten till ett eget liv. På samma sätt som trafficking utnyttjar människor för egna syften.

TTs reporter, som de flesta av tidningarna nedan baserat sig på, ställer den frågan till vice chefsåklagare Bo Birgersson.

Men varför var pappan inte också åtalad för att ha utsatt dottern för brott?
– Det kan jag inte svara på. Dottern polisanmälde pappan. Det startades en förundersökning, men den lades ned av andra åklagare. Den här rättegången handlade egentligen inte om dottern utan om de bedrägeribrott pappan gjort sig skyldig till, säger Birgerson.

Vice chefsåklagaren har ingen aning varför man lagt ned åtalet om att ha förstört en ung kvinnas liv - utnyttjad och hållen i fångenskap i bemärkelsen att hon inte tillåtits interagera med sin omgivning på det sätt hon själv hade kunnat välja.

Ingen aning.

Alla har bara pratat om hur han lurat till sig pengar. Sen när blev 2,4 miljoner viktigare än en människas rätt till sitt eget liv?



Sydsvenskan
Skånskan
HD
DN, DN2
SvD
AB
Exp
GP

SCUM-manifetset på Turteatern

Jag har just sett Turteaterns föreställning SCUM-manifestet. En härlig föreställning. Kul, angelägen och - framför allt i den hatkontext föreställningen tvingats på - en konstnärlig upplevelse. Det är teater.

Varenda kultursida och debattprogram har haft den uppe till behandling. Bakgrunden är ett antal hätska bloggröster som utan att ha sett föreställningen mässat ut vad den betyder. Det blir självklart dumt redan i förväg. Man har liksom bommat att det är konst det handlar om. Att åsikten rollfiguren uttalar inte nödvändigtvis delas av den som framför den. Att texten kan ha en undertext.

Jag möttes av en teater som vill sina besökare väl, oavsett könsidentitet. Som vill röra om i grytan, eller om man så vill i huvet på oss. Tack för det! Teatersverige behöver inte fler menlösheter...
Det påstådda hatet gick inte att känna nånstans, trots att texten är direkt från det så starkt kontroversiella SCUM-manifestet av Valerie Solanas.

Per Ström, Pelle Billing med anhang hade inte på fötterna i debatterna som varit. Efter att ha sett föreställningen är de helnakna.

Som vanligt läggs svarte petter för studentbostäder på rullstolarna

I Sydsvenskan beklagar sig AF Bostäders vd Rolf Svensson över att Boverket avslagit deras önskan att bygga så små lägenheter som 10 kvm. Anledningen uppges vara rullstolarna. Särskilt dassen, som rullstols-ratare tror måste vara typ en fotbollsplan stora.

Men Sydsvenskan har den här gången delgett läsaren Boverkets dass-krav. 1700 x 1900 mm, dvs 3,5 kvm. Om vi nu antar att den lilla minsting-ettan över huvud taget har ett dass, så måste den för att över huvud taget få rum med en toastol och ett handfat va åtminstone 1,5 kvm.

En skillnad på 2 kvm.

Man säger i artikeln att Boverkets minsta krav på en etta är 25 kvm. AF ville bygga 10 kvm. Skillnad = 15 kvm. Då går det f-n i mig inte att skylla alla de kvm på rullstolarna. 2 kvm kan man göra det med, om man anser att en del av befolkningen inte ska kunna vara med. När man fortsätter skuldbelägga tillgänglighetskraven för det som är kommuners och bostadsföretags misslyckanden så är det 2 kvm det handlar om. Inte mer.

Skillnaden mellan inklusion och exklusion har fått ett konkret ytmått.

2 kvm.

Ynkligt.

Riskerar LSS att urholkas?

Karl Grunewald var medicinalrådet som öppnade dörrarna som hållit personer med intellektuell funktionsnedsättning inlåsta. De stora institutionerna lades ner och ersattes av mindre gruppbostäder. Personer med utvecklingsstörning blev våra nya grannar.

Nu ryter han till i Uppsala Nya Tidning. "Kommunerna sviker sitt ansvar för LSS" är rubriken. Artikeln radar upp exempel på hur vi sviker intentionerna i LSS, och ifrågasätter kommunernas vilja att uppfylla lagens villkor.

Utbildningsnivån på anställda sjunker, enheterna är större än rekommendationerna, den utvidgade Lex Sarah slår fel, handledningen lyser med sin frånvaro. Grunewald har gott om ammunition.

Tack, Karl! Jag tror det är oerhört viktigt att den här granskningen och kritiken det medför både görs och hörs. Frågorna ska trängas i den interna kommunala striden om medel mellan verksamheter och nämnder, och i våra respektive partier om var vi ska lägga våra prioriteringar. Då är kunniga underlag för debatt mycket värda.

Läs och ta in. Vi har mycket att kvar att göra.

Särbehandling a la Boden

Bodens socialnämnd skickar hem de politiska handlingarna till samtliga ledamöter - utom till Caroline Lindqvist, mp.

Som bakgrund behöver man veta att Carolines funktionsnedsättning gör att hon behöver hjälp från en personlig assistent för att vända sida. Den rätt intetsägande informationen gör att tjänstemän med nämndspolitikers stöd inte längre skickar hem möteshandlingar till Caroline. Man motiverar det med att assistenterna kan komma att ta del av sekretessbelagd information.

1. Personliga assistenter gör det de blir ombedda. Typ vänder blad. Om så krävs vänder man blad medan man tittar bort, bär ögonbindel, med en skärm mellan sig och bladen, eller helt enkelt blundandes. Man gör det Caroline ber dom om.
Att assistenterna ska sätta igång och läsa handlingarna som borde skickas till Caroline är lika troligt som att min fru ska läsa mina. Eller att någon familjemedlem läser någon av de övriga nämndsledamöternas mottagna post.

2. Make/maka/sambo, barn, städhjälp, hundvakt kan läsa funktionsnormativ politikers handlingar = ingen åtgärd.
Personlig assistent kan knappast, då de är under bevakning av sin arbetsgivare, sätta sig och läsa papper de inte har att göra med = så stor exceptionell sekretessrisk att man måste agera.
Man tar sig uppenbart rätten att bestämma över någon annans hantering baserat enbart på funktionsnedsättning

Gör om. Gör rätt. Och skäms på er.

Svensk Handikapptidskrift
NSD 1, 2.

(Gå även in på fulldelaktighet.nu och följ Lidingö kommuns allt annat än smickrande behandling av Anna Stensson, mp. Hon är döv, baktalas på facebook och förvägras att man anpassar omröstning från verbalt ja till handuppräckning, klubban faller innan tolken hunnit tolka etc. Medan de övriga funktionsfullkomliga poltikerna som ska bära den kommunala demokratin tycker att allt är som det ska.)

Klokt om utanförskap

Björn Ramel skriver en text som träffar mitt i prick idag på Sydsvenskans ledarsida. Han skriver den med anledning av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabunis besök i Malmö, där hon studerat hur Henrik, med en lindrig utvecklingsstörning, har det på jobbet på ICA.

Ramel beskriver utanförskapet med stort U. Det som får alla andra utanförskap att verka rätt inkluderande. Det som gäller för personer med utvecklingsstörning i relation till eftergymnasial utbildning och medverkan på arbetsmarknaden. Jobb med lön, för de flesta i gruppen är det en utopi.

Så skriver Ramel om Malmö:
"Malmö kommun har å sin sida startat projektet JobbNu. Här samverkar myndigheter och näringslivet för att rusta individer med nedsatt intellektuell förmåga för en plats i arbetslivet.

Det gav Henrik Wallman praktikplats på Lindeborgs Ica, därefter en första anställning med statligt lönebidrag.Ett drygt tiotal personer har fått jobb via JobbNu, fler är på god väg. Men inte på någon av kommunens egna arbetsplatser –en stad som säger sig arbeta för mångfald. Även i andra delar av landet tar privata företag täten.

”Kommunerna borde skämmas. Det är anmärkningsvärt att de inte gör mer”, sade Nyamko Sabuni.

Innan ministern fortsatte till en konferens om jämställdhet i Lund frågade jag hur det ser ut på regeringens kansli.

Nej, där jobbar ingen ur den här målgruppen."

Ramel fångar problemet med elegans. Politiken jobbar med att skapa åtgärder för att andra ska förstå det förträffliga i att anställa personer vi själva aldrig anställer.

Det gäller Malmö och regeringen. Det gäller myndigheterna vi bestämmer över och våra egna partier. Det gäller röda, gröna och blå.

Det här är en av frågorna jag kommer att jobba för under åren som kommer.

Sverige har fått en riksdagsledamot i rullstol!

Nej, det är inte David Lega. David gjorde allt rätt. Etta på KDs lista i Göteborg och 2625 (13,47%) personröster borde ha säkrat en plats. Men Annelie Enochson fick 3208 (16,46%), och det är ännu fler. Annelie åker till Stockholm trots att David gjort ett kanonval.

Jesper Odelberg var den andra snackisen, också han Göteborg. Men 1210 personröster (4,44%) räcker inte för att lyfta Jesper från 4:e till 1:a plats på Vänsterns lista. Även Jesper verkar få stanna hemma.

Istället kommer vår första riksdagsledamot i rullstol från Skellefteå och heter Lars Isovaara. Han är ledamot i Sverigedemokraternas partistyrelse, och talesperson i kriminalpolitik. Som 14:e namn på SDs riksgemensamma lista flyttar han nu in i riksdagshuset. På valpejl.se beskriver han sig så här:

” Jag är 51 år gammal är gift och har tre vuxna barn samt ett barnbarn. Är civilingenjör och arbetar som egenföretagare inom konsultbranschen. Har tidigare arbetat inom såväl statliga som privata företag. Jag är uppvuxen i Tornedalen och således räknar jag mig själv till den tornedalska minoritetsbefolkningen i Sverige. Svensk historia, litteratur och resor är några av mina fritidsintressen. Jag är rullstolsburen sedan 1995 men det har inte hindrat mig från att leva ett fullgott liv. Livet består av stora och små problem som ska lösas på ett aller annat sätt.” (valpejl.se)

Han anger kriminalpolitiken, småföretagarfrågor och skattefrågor som sina tre viktigaste politikområden.

Jag har skrivit och frågat honom om hans/SDs tänkta insatser i handikappolitiken.

(Bilden är från valpejl.se)

Bonus för höga betyg

I kvällens Uppdrag Granskning tas bonusar i friskolor upp. I SVT Rapport i morse kunde vi se en första puff. (SVTplay här, klicka dig till ca 2 min in i programmet). Det är Sveriges största friskolekoncern Vittra/Academedia som är i skottgluggen.

Tydligen har det funnits skrivningar om att lärare kunde få bonus om eleverna nådde bra betyg.

Vilket påminner mig om "ETC om Sovjet", ett temanummer på 80-talet om grannen i öster. Jag minns en artikel om skolan, där lärarnas status avgjordes av hur mycket deras elever lärde sig. Vilket bevisades med hur höga betyg de fick. Vilket givetvis var inflationsdrivande på betygsnivåerna, där alla var bäst. Vilket i sin tur bevisade det kommunistiska skolsystemets överlägsenhet.

Tänk så nära aktörerna inom marknads och planekonomin kan stå varandra när det gäller fiffiga systemlösningar...

Kan vi lära av Uppsala?

"Det behövs husläkare som kan utvecklingsstörning". Det konstaterar Harald Strand, länsordförande i FUB Dalarna, när han tar upp en viktig hälsofrämjande fråga i sin debattartikel i Dagens Samhälle.

Vad är då problemet?

Enligt de experter jag lyssnat på så behövs en LSS-kompetens i primärvården. Det finns nämligen saker som betyder skillnader för de medicinska bedömningarna. Kommunikationen är en. Kan personen själv inte förmedla hur den mår i ord, eller förstå läkarens fråga, så förändras hela läkarbesöket. Risken för felbehandling ökar.

Harald Strand berättar i artikeln att gränssnittet mellan vad som är sjukdom och vad som är funktionsnedsättning är en ytterligare komplikation.

Bilden av att det finns problem med patientförståelse, kontinuitet och träffsäkerhet bekräftas av personal inom omsorgen jag lyssnat till.

Bästa sättet att bygga den här kompetensen är att läkare ges möjligheten att träffa många patienter ur samma personkategori. På det sättet byggs både erfarenhet och kommunikativ kompetens. Och klienten med funktionsnedsättning får med största sannolikhet därmed tillgång till en träffsäkrare och mer personanpassad, kvalitativ primärvård.

Hanrald Strand levererar stöd för sin tes i form av en rapport gjord i Stockholms läns landsting - Fokusrapport Habilitering i utveckling. Han pekar på exemplet där man börjat genomföra en förändring åt rätt håll - Assa i Uppsala (bläddra till sid 21 i publikationen, artikeln "Assa är husläkare åt personer med funktionshinder".

Hur ser det ut i Skåne? Kan vi lära av Uppsala?

Valaffischer vi saknar!

HSO har kört riksdagspartiernas affischer genom photoshop och tagit fram nya, bättre förslag. Under rubriken "Valaffischer vi saknar!" delar man med sig av sin kreativitet.

Här kommer dom!

Alliansen:





Oppositionen:





Bara att sätta igång tryckpressarna...

Bra intiativ för regionens mångfald

Igår bjöd Centern in till en hearing i regionhuset i Lund under namnet "Hur kan vi få fler personer med funktionsnedsättning i arbete". Bra initiativ! Inte bara för att området är så eftersatt. Nej, vi som deltog fick dessutom förmånen att höra kunniga människor tala.

Samhalls regionchef Tomas Andersson redogjorde för en koncern som lyckas bra med sitt uppdrag och som verkligen gjort en resa från att vara en bokstavligt verkstadsinriktad arbetsgivare till en marknadsanpassad bred tjänsteleverantör. Och där folk går från utanförskap till arbete.

Samhall har varit utsatta för intensiv kritik. Kritik som jag menar mestadels slår tillbaka på de som yttrar den. Jag klipper in från ett eget blogginlägg i maj 2009, då arbetsförmedlare protesterat mot att Samhall tog in fel personer. Att man bara tog ´de bästa´, att man måste va frisk för att få jobb på samhall (sen när blev funktionsnedsättning en sjukdom?) osv. Och där media hakade på i obetänksam klagokör. Här är klippet från bloggen "Teater och funktionshinder":

"Lotta Gröning på Aftonbladet hävdar i en krönika "att Samhall på flera håll i landet inte kan ta hand om de personer som har mest behov av ett skyddat arbete."

Känn på de orden: "Ta hand om". "Mest behov av ett skyddat arbete". Är Samhall slutstationen? Handlar det om ett företag som ska ta hand om de som har störst behov av att vara där? Eller om träning och utveckling för att nå en allt för segregerad arbetsmarknad?

Samhalls kommunikationsdirektör yttrade sig i Kvällsposten igår. Jo, det har blivit svårare att få ett Samhalljobb. Antalet platser har genom politiska direktiv minskats med 7.000 platser till nuvarande 20.000. Antalet arbetshandikappade som är berättigade att söka är 200.000. Tar man med de som redan förtidspensionerats på grund av utvecklingsstörning (och inte ens räknas idag) är det 500.000 som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Är det då Samhall som jävlas med de arbetssökande med funktionsnedsättning? Deras uppdrag är att träna och slussa vidare till andra arbetsgivare. Hur är det mad med alla andra företag, organisationer, myndigheter, föreningar och kooperativ i Sverige?"

Och hur är det med Sveriges regioner och landsting? Jag tror att alla kan instämma i att det är långt ifrån optimalt. Väldigt långt. Västra Götaland framhålls som ett föredöme. Där har man ett projekt med målet 100 nyanställda med funktionsnedsättning före 2012. Berömvärt, för man satsar medvetet, sätter mål och man ANSTÄLLER. Men att Västra Götaland framhålls som ett föredöme säger tyvärr ännu mer om de flesta andra landsting. Västra Götalandsregionen har 50.000 anställda. Av dessa är ca 250 med lönebidrag. 0,5 procent. Om vi antar att alla 100 nyanställda får någon form av lönebidrag (inte givet, det är ev arbetsnedsättning som ska kompenseras, inte att det vistas en med stol eller käpp i lokalen) så ökar antalet anställda med lönebidrag till 0,7%.
Västra Götaland gör helt rätt i mina ögon. Man adresserar problemet, satsar och sätter mål i faktiska anställningar. Och man tittar inte bara på positioner utan legitimationskrav. Man har även lyckats öppna upp sin organsiation för anställning av personer med funktionsnedsättning (och legitimation, givetvis) i legitimationsyrken. VG-regionens Monica Frejd-Stillberg skulle säkert kunna sätta igång en massa utveckling runt om i Sverige om hon gavs tillfälle att sprida modellen.

Vi fick därtill vittnesmål om fungerande modeller från både Jan Espenkrona på ECE Network och Leif Berg på Furuboda Arbetsmarknad. Espenkrona är den privata företagaren som från början mest av en slump kommit att anställa en person med funktionsnedsättning och fått såna resultat i sin verksamhet att han förstått att se förbi människors diagnoser. Därav att hans företag nu har många anställda med funktionsnedsättning. Och han tjänar pengar på deras specialkompetens. Bra!
Där funktionsnedsättning finns, finns Furuboda. Det är en given utveckling att man nu finns som tjänsteleverantör när det gäller coachning och anpassning in i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning.

HSOs Thomas P Larsson gav oss fler perspektiv och framförallt skånska siffror. Visste ni att antalet unga som skrivs in i aktivitetsersättning (officiell term för det som i folkmun kallas förtidspension) ökat med 15% i Skåne? Vad är det som gör att arbetslinjen inte når ända till de som står längst utanför, så att det segmentet istället ökar? Förklaringen fick vi inte, men siffran i sig sätter tydliga behov av kraftsamling för att ändra situationen. Lagstifta om kvoteringsanställningar likt några länder i europa? Likt Thomas P på HSO är jag positiv till att undersöka saken. Nuvarande systems facit är nämligen både avläsbart och dystert. Vi behöver tänka och göra på nya sätt.

Korståg mot kultur

Thomas Idergard fortsätter sitt korståg mot offentligt finansierad kultur. För ett år sedan så var han på DN debatt och gjorde kommunala kultur och fritidsinvesteringar till samhällets fiende nummer 1. ("Idergard siktar snett")

Nu tar han med sig statsvetaren Svend Dahl och tuggar om samma budskap i samma kanal - DN debatt. Enda skillnaden är att nu är det landstingen som är närmast bedrägliga, eftersom de är med och offentligt finansierar sånt som filmindustri och studiecirklar.

Som vanligt är Idergard en bra dramaturg och tar det landsting som ger minst till kultur - Västmanland - som föredöme. Om sen alla andra gjorde som Västmanland så skulle det räcka till 1800 sjuksköterskor. Suck! Det skulle några mil motorväg också göra.

Jag vill inte bo i Idergards idealsamhälle. Jag tycker kulturpolitiken är oerhört viktig, och att satsningarna gynnar demokratin, mångfalden, det livslånga lärandet och tillväxten. Och detta utan att behöva peta i kulturens egenvärde.

Även för en högerideolog som Idergard så borde de satsningar han är kritisk mot vara högintressanta. Det är i de kreativa näringarna som den största tillväxten sker i vår moderna tid. Grundmaterian är kreativa medborgare. Sverige ligger i tätgruppen inom europa för dessa näringar. Det borde dofta framtida intäkter i Idergards näsa. Intäkter som kan betala långt fler än 1800 sjuksköterskor.

Hur ska vi få ännu mer kreativa medborgare? Genom att minska betydelsen för estetiska ämnen i skolan? Genom att strypa den offentliga finansieringen av kulturen? Den som gör att människor kan utveckla sina kreativa färdigheter, är det verkligen där det effektivaste högersnittet ska skäras?

Rödgrönt har signalerat en miljard mer till kulturen nästa mandatperiod. Det är bara att hoppas att så många kommuner och landsting som möjligt hänger på.

Inget nytt under solen

Igår sommartalade Fredrik Reinfeldt. Nu vet vi hur han ska lösa problemen med barnfattigdom, världssvält, klimatförändring och taskig personaltäthet i skolan.

Han sänker skatten.

MPs reklamfilm

Skånekök

Läs Anders Åkesson idag. Vårt regionråd har tittat på exemplet Hvidovre. Där har sjukhuset tagit bort stordriften när det gäller mathållningen och gått till a la carte. Vinsterna är flera, men framför allt inom matkvalitet, hälsa och ekonomi.

Patienten får välja själv. Sjukvårdspersonalen kan kolla närngsriktigheten i kostintaget. Maten - gjord på råvaror som levereras från lokala producenter - smakar nylagat och gott.

Nu föreslår Anders Åkesson att vi inför ett liknande system i Skåne under namnet Skånekök. Det passar utmärkt in i de skånska ambitionerna att lyfta matkulturen till ett signum för regionen.

Specialanpassat, närinköpt, hemlagat blir billigare än massproducerat, långtransporterat och utan valmöjligheter.

Vår tids paradigmskifte?

Skånskan

Skamlig behandling av romer i Europa - och Sverige.

Flera europeiska länder utmärker sig nu när det gäller att behandla romer illa. I östeuropa är situationen ofta hemsk. Nu verkar den västeuropeiska strategin vara att göra det lika hemskt här, i syfte att tvinga tillbaks romerna till öst. Sarkozy river läger och sparkar ut. Danskarna vill inte va sämre och antar enligt ignoransens självklarhet att romer inte vill arbeta och därför inte är välkomna i landet.

Maria Ferm sätter fingret på den verkliga politiska skiljelinjen. Handlar det om tiggeriet eller fattigdomen som tvingar fram tiggeriet? Den svenska ministern Tobias Billström agerar för det förstnämnda. Resonemanget blir då att om alla länder och kommuner konsekvent kastar ut tiggarna måste de väl sluta nån gång? Hur de ska överleva sin fattigdom och utanförskap lämnas till individerna att själva lösa.
Ferm menar att det är de verkliga problemen - kriminaliteten, fattigdomen och diskrimineringen - som ska bekämpas. Att mänskliga rättigheter måste omfatta alla oavsett etniskt ursprung och att den fria rörligheten måste gälla alla människor inom EU.

Då är det skönt att tillhöra ett parti som bejakar mänskliga rättigheter i alla lägen. Maria Ferm gör som vanligt ett jättebra jobb i debatten och lokalt så föreslås nu ett nationellt centrum för minoritetskultur i Malmö.

Debatten på Newsmill: Ferm, Billström, Rosa Taikon (även i DN).
Irka Cederberg debatterar i Sydsvenskan och Kvällsposten.
Lokalt: Fredrik Fernqvist
Media: GP, DN, AB, TA.
SD är glada att Billström tycker som dom på Newsdesk.

Ferms egen blogg.

Aftonbladet körde i juli en serie reportage som var mycket läsvärda om romers situation i Sverige: 1, 2, 3, 4, 5.

Inte en tjurrusning för tidigt

Barcelona har förbjudit tjurfäktning. Det var på tiden.

Det finns dom som tycker att djur inte ska behöva delta i några tävlingssammanhang alls. Att samtliga dessa är människopåhitt, och därför inte en naturlig del av djurets liv.
Så långt vill inte jag gå. Tycker djuret om människans påhitt och gör det med glädje så är det en sak. Men tjurfäktningen? Nej. Tvång och död är så långt ifrån delta med glädje det går att komma.

Återstår nu att andra följer efter. Särskilt Pamplona.

Media:
AB, DN, SvD, Exp, Metro, HD, SDS, SkD,

Kultursponsring

Svenska Dagbladet beskriver i två artiklar (1,2) anledningarna till att kulturen förlorar och idrotten vinner kampen om företagens sponsringsmedel. Det handlar om mätbara motprestationer, avdragsregler, tradition och kön, enligt artiklarna.

- Mätbara motprestationer. Du kan tapetsera hela idrottsarenan och samtliga deltagare med det egna varumärket utan att det påverkar själva spelet. Det funkar inte om det ska stå Vattenfall på Persbrandts rygg under "I väntan på Godot" eller ICA på kontrabasen i konserthuset.
- Avdragsregler. Reglerna för vad som får dras av påverkar. Hittills har finansdepartmentet inte velat ändra, trots ideologisk glädje över sponsring som finansiering inom alliansen.
- Tradition. Strukturer är gjorda för sånt som brukar göras, och nästan aldrig för sånt som aldrig har gjorts. Idrottens sammanförande av företag som ger affärsmöjligheter business to business ger kundnytta. Det veta alla. Men hur skapas samma kundnytta inom kulturen, innan alla andra företag redan är där?
- Kön. Män gillar sport av män. (Du tror väl inte det är damfotbollen som får de stora pengarna?)

Även mindre och fria kulturskapare möts allt oftare med frågor eller uppmaningar om att söka sin finansiering via sponsring. Detta trots att alla undersökningar visar att företagen ännu inte styrt om. Här finns ytterligare faktorer som försvårar.

- Storlek. Är du främst lokal eller regional kulturproducent i ditt upptagningsområde, så faller eventuella möjligheter till sammanlänkning med de stora företagens marknadsstrategier, och därmed sponsringsfinansiering av någon storlek som faktiskt påverkar.
- Intresset för immateriella värden. Mindre företag ger svagare intresse för immateriella värden och långsiktiga kopplingar mellan varumärken och dess värdegrunder.

Så vad är en sund kulturpolitisk hållning till sponsring? Jag har inget emot att man gör ett regelverk som möjliggör kultursponsring med vettiga skatteregler för detta. På lång sikt så är en spridning av finansieringskällor aldrig fel. Av ovanstående anledningar kommer det inte att ske någon omedelbar tjuvrusning från svenska företag till kultursponsring ändå. Det kommer att ta tid. Men det är främst de stora scenerna och producenterna som kan bli framtida samarbetsparter av någon större betydelse. Inte till exempel den fria scenkonsten.

Obama lovar bättre rekrytering av personer med funktionsnedsättning

Den amerikanska antidiskrimineringsklagstiftningen ADA, Americand with Disabilities Act, firade 20 år igår. Den högtidlighölls i en ceremoni utanför Vita Huset. På Vita Husets hemsida finns en inspelning. (hela klippet nedan)

På en del bilder ser jag människor rörda till tårar. Jag förstår dom. ADA kom inte gratis, som en snäll gest från stående människor med makt till dom utan makt i rullstol. Den kom från en kamp för mänskliga rättigheter. Precis som USAs afroamerikanska befolkning hedrar Rosa Parks, Martin Luther King och andra, så finns det människor att hedra bakom ADA. Och presidenten gör detta, omsorgsfullt.

Obamas tal börjar ca 27 min in i klippet och pågår dryga 18 minuter. För dig som inte hinner se hela, så rekommenderar jag att ta in vad han säger vid 38 min (utskrift nedan).



Utskrift: "We’re also placing a new focus on hiring Americans with disabilities across the federal government. (Applause.) Today, only 5 percent of the federal workforce is made up of Americans with disabilities -- far below the proportion of Americans with disabilities in the general population. In a few moments, I’ll sign an executive order that will establish the federal government as a model employer of individuals with disabilities. (Applause.) So we’re going to boost recruitment, we’re going to boost training, we’re going to boost retention. We’ll better train hiring managers. Each agency will have a senior official who’s accountable for achieving the goals we’ve set. And I expect regular reports. And we’re going to post our progress online so that you can hold us accountable, too. (Applause.)"

Se där, ett avsnitt att direkt översätta till svenska och sen copy/paste in i ett av statsministerns tal.

Gondolbanor

I Stockholm diskuterar man gondolbanor som ett komplement till kollektivtrafiken. Billigare än spår och kan ta sig fram över naturliga hinder, typ vatten.

Kul idé, och Stockholm med sina tusentals öar är väl om något en stad för detta. Man har kallat stan för Nordens Venedig hur länge som helst. Med den här framtidsvisionen skulle det vara ett Venedig med gondoler.



DN, BLT,
Grönt Stockholm, Liberal i Bromma, HBT-sossen,