Lokala regler alibi för diskriminering?

Två personer i rullstol fick inte åka på samma spårvagn. Föraren vägrade köra vidare, och ett större stopp i Göteborgs spårvagnstrafik blev följden.

Polismannen i inslaget imponerar föga. Han förklarar att beslutet att vägra köra vidare med två personer i rullstol inte har något med diskriminering att göra, utan det handlar om säkerhet. Att föraren bara följer föreskrifterna.

Jag tror föreskrifterna sa att Rosa Parks skulle resa på sig om det kom en vit och ville sitta på bussarna i Alabama på 60-talet.

Den aktuella spårvagnsföraren hamnar förvisso i en skit-position när arbetsgivaren kräver att han ska följa föreskrifterna, samtidigt som föreskrifterna är åt skogen. Men räcker det verkligen att det står något i någon lokal regel för att polisen ska kunna avgöra att det inte förekommer någon diskriminering? Det är Västtrafik som gett order. Det är de som ska granskas.

Jag förstår verkligen alla de personer med funktionshinder som blir förtvivlade när deras omgivning påstår sig vara för jämlikhet och integration med orden: 'vadå? de får ju åka med! De ska bara sprida ut sig lite...'

GP här och här, och debattens vågor går högt i Norah 4 you's blogg.