Redan på i skiftet mellan 70 och 80-tal satt jag som facklig representant och var med och formulerade remissvar på fritidspolitik i Stockholm. Då sa forskningen att det fanns ett tydligt köns och klassperspektiv i hur de fritidspolitiska medlen fördelades. Mest till pojkar i socialgrupp 1, minst till flickor i socialgrupp 3.
Sen dess har mycket hänt. Över hela landet har fritidsförvaltningarna krympt. När mitt (dåvarande) utbildningsföretag anordnade fortbildningar åt fritidsförvaltningen i Malmö kom frågorna om orättvisor mellan könen upp igen, nu på 90-talet. Svaret från forskarna då var att det såg ut på ungefär samma sätt vad gällde resursfördelning baserat på kön.
Hur det ser ut nu vet jag inte. Men det värmer ändå att se dagens artiklar i Sydsvenskan där Malmös fritidsdirektör uttalar sig för ett större stöd till ridsporten. Inte en dag för tidigt, om nu historien fortfarande upprepar sig vad gäller fördelningen av fritidspolitiska medel! (?)
SDS 1, 2.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Ridsportens problem är ett det är enormt kostsamt och att an inte ens i sina drömmar får fram ett A-lag som kan vara med och finansiera ungdomssatsningar, som fallet är med andra sporter. Jag minns att jag interpellerade fritidsnämndens dåvarandeordf när det infördes moms på ridlektioner. Totalt oförstående, såklart. Fritidsförvaltningarna är boll- och puckfixerade.
SvaraRadera