Kultur i portfölj

Kulturnyheterna har låtit undersöka regionala kulturpolitikers inställning i några frågor. Det är regionerna som står först i tur för kulturportföljsmodellen som granskats - Skåne, Halland, Västra Götaland och Gotland.

Kulturnyheternas fokuserar på en av sex frågor - "Bör en politiker kunna stoppa till exempel utställningar eller föreställningar i offentligt finasierad verksamhet, t ex konsthallar, museer och teatrar?"



Glädjande är att i Skåne är det bara en av sexton (6%) som förespråkar att politiker ska kunna stoppa enskilda arrangemang. Men på Gotland tycker 38% att det vore rätt och ytterligare 23% tvekar.


Men undersökningen ställer fler frågor. Och där är majoritetens svar värda att diskuteras, tycker jag.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionens kulturmedel bör i högre grad användas till att stärka den ekonomiska tillväxten i regionen?"
61% instämmer helt eller delvis. Kulturpolitiken ska tjäna den ekonomiska tillväxten.
Själv tycker jag kulturpolitikens centrala roll är att skapa konstnärlig spets och demokratisk bredd i medborgarnas kulturutbud. Om kulturen därutöver gör ytterligare nytta för regionens ekonomi, så ser jag inget hinder för ansvariga för näringsliv/tillväxt förstärker kulturutbudet ytterligare.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionens kulturmedel bör i högre grad användas till att spegla regionens kultur och historia?"
81% håller med. Det finns säkert tillfällen när strukturella finansieringsbeslut hamnar i valet 'regionens kultur och historia vs icke geografiskt bestämd nyskapad kultur'. Det måste ansvariga politiker ta ställning till. Men frågan kan likaväl tolkas som innehållsstyrning av kulturutövares verk, och det ska politiken inte syssla med.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Regionala kulturinstitutioner (länsteatrar, konsthallar, museer etc) bör i högre grad samarbeta ekonomiskt med aktörer i det privata näringslivet?"
69% håller med. Det kan finnas tillfällen där detta gynnar både institutionen, konsten och mångfalden/yttrandefriheten, och då är det bra. Om svaret däremot är en önskan om att lämna ifrån sig ansvaret för finansieringen av institutionernas ordinarie verksamhet till sponsring så är det demokratiskt tveksamt.

"Hur förhåller du dig till påståendet: Det är riktigt att prioritera kulturverksamhet som samtidigt skapar arbetstillfällen framför verksamhet som inte gör det?"
52% håller med. Åter igen. Det är bra om kulturen kan göra aspektpolitisk nytta, men den kanske då ska finansieras av dessa aspekters politiska medel?

Den sista frågan blir meningslös. Den lyder :"Hur förhåller du dig till påståendet: En rad debattörer fruktar att kulturpolitisk kompetens går förlorad om portföljmodellen genomförs?"
75% håller inte med. Den här frågan hade kanske blivit intressant om man frågat nationella kulturpolitiker samma fråga. Vad ska de regionala kulturpolitikerna svara om sin egen kulturpolitiska kompetens? Att den inte finns?
Jag antar att det är som i alla andra strukturella omställningar. En del behålls, någon del förloras och någon del ny kompetens kommer in. Och även regioner kan väl bygga upp expertunderlag?

Mer om de aspektpolitiska resonemangen på SVT.
Partikollegan Mats Berglund har en annan uppfattning på Newsmill och i egen blogg.