Fosterdiagnostik

Jessica Steje är förälder till ett barn med Down syndrom. Hon bloggar i Borås tidning. Hon citerar i onsdagens blogginlägg Marita Wengelin, ordförande i Svenska Downföreningen - och hennes ord på riksdagens seminarium om en ny fosterdiagnostisk metod inför socialutskottet och SMER (Statens medicinsk-etiska råd).

Marita Wengelin säger:
"Det är mycket bra att en intresseförening för Downs syndrom får komma till tals i de etiska frågorna kring fosterdiagnostik, men skälet, själva anledningen, till att vi är inbjudna är ytterst beklagligt. För än en gång understryks att fosterdiagnostik är lika med Downs syndrom; att det finns ett uttalat syfte att eftersöka foster med en avvikelse på kromosompar 21, Downs syndrom. Vi från Svenska Downföreningen förstår inte det syftet. Än mer oförklarligt blir det om man läser att ”det övergripande syftet med tidig fosterdiagnostik är att förebygga och minska lidande” som det står i SBU:s rapport från 2006: ”Metoder för tidig fosterdiagnostik”.

Jag som förälder till ett barn med Downs syndrom lider inte. Min son som har Downs syndrom lider inte. Att leva med Downs syndrom är inte ett liv i lidande.

(…)

Svenska Downföreningen har under flera år både följt och agerat i debatten kring fosterdiagnostik. Vi har från forskare, genetiker, läkare och politiker allt som oftast bemötts av argument såsom att ”alla gravida har rätt till att få ta del av erbjudandet om fosterdiagnostik”, ”det är de blivande föräldrarna som själva efterfrågar fosterdiagnostik” och ”tidig fosterdiagnostik är att föredra för att minska missfallsrisken”. Samtidigt benämns fosterdiagnostik i positiva ordalag såsom ”erbjudande” och ”ofarliga metoder”. Analyserna benämns ofta som ”riskanalyser” och inte objektivt som ”sannolikhetsanalyser”. Det som eftersöks är ”missbildningar”, ”rubbningar” och ”skador på fostret”. Valet framställs som friskt mot sjukt. Budskapet i dessa exempel är också glasklart; värderingen vilka liv som är värda att födas är redan gjord. Valet för de blivande föräldrarna är redan gjord. Och överallt i dessa sammanhang så nämns Downs syndrom som den primära diagnos som eftersöks. Signalen som sänds är således att Downs syndrom inte är önskvärt i vårt samhälle. Det är skamligt. ”

Tänkvärda ord. Hur känns det att om och om igen få signal om att våra myndighetsutövare anser att en del helst inte borde finnas/lider?

Den fria aborten får inte bli ett påbud - åt något håll - från makten. Den ska vara individens val, inget annat.