lördag 27 juli 2013

Förödande fördomar i Glasberga (och resten av Sverige)

Människor som går samman och protesterar mot att man planerar att bygga en social bostad är tyvärr alldeles för vanligt.

Den här gången är det Glasberga i Södertälje det gäller. Men problemet finns över hela landet. Funktionsnormativa som redan bor i ett område tycker sig ha rätt att protestera mot att en LSS-bostad för personer med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning byggs i det dom upplever som "deras" område. Det är okunskap och rädsla som lägger grunden för agerandet. Den kan man ju - om man anstränger sig långt längre än man egentligen ska behöva - ha ett visst överseende med. Men själva argumentationen som används är genomgående diskriminerande och byggd helt på fördomar.

I LT-artikeln om Glasberga nämns inte rädslan för prispåverkan på hus och bostadsrätter. Det är annars en av de vanligast förekommande, men den som är "fulast" att uttala. Vad jag vet finns det ingen statistik eller forskning som stärker att marknadspriserna skulle sjunka om en LSS-bostad finns i området. Men även om den statistiken skulle kunna plockas fram, så är argumentet fullkomligt oväsentligt. Det bygger nämligen på att man godtar att normen är att såna bostäder inte ska finnas i bostadsområden.
Men varje sund kommun kräver sociala bostäder i alla områden som byggs eller renoveras. Personer med funktionsnedsättning ska bo tillsammans med oss andra i alla olika områden vi bor i. Mitt i stan och på landet, i de dyra kvarteren och de billiga.

I Glasberga används istället offerkortet som det står "barnen" på. Resonemanget går vanligtvis i såna här banor: Man vet aldrig vad som kan hända. Nån av dom kanske smiter från bevakningen.

Ett bra tips när man tänker såna tankar och är osäker på om man riskerar hamna snett är att prova med att byta ut gruppen man inte vill ha som grannar mot någon grupp människor från en annan mer bekant diskrimineringsgrund. "Vi vill inte ha homosexuella/judar/svarta (välj en av dem) i området, för då sänks priserna. Det är klart de ska få bo nånstans, men det passar inte här, för här finns ju barn. Tänk om nån av dom smiter från bevakningen."

Om det då låter rasistiskt eller homofobiskt eller bara rent uselt ur ett mänskligt perpsektiv, så funkar det inte att säga om personer med funktionsnedsättning heller.

Den här sortens uttalanden blir en sorglig bekräftelse på okunskap. Personer med intellektuell funktionsnedsättning åker buss, går på konsert och har fredagsmys som alla andra. Det borde vara allmänbildning.

Ingen person eller grupp har rätt att peka finger på en annan och säga "den sortens människa passar inte in här". Oavsett hur man kombinerar barn, diagnos och värdeändringar.

(AB)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar