tisdag 30 juli 2013

Låt skadestånden ta höjd för livslånga problem

Robin Nelén har gått i särskolan i 13 år. Det skulle han inte ha gjort. Nu, som ung vuxen, har felaktigheterna upptäckts. Rektorn beklagar, men vad hjälper det Robin?

Dels saknar han den utbildning han skulle fått under grundskole och gymnasietiden. Hur lång tid tar det att ta igen? Vem ser till att han får det? Ska han ta studielån för att själv kompensera skadan kommunen åsamkat honom?

Hur ska han formulera sitt CV i framtiden? 2000 - 2013 Särskola/Gymnasiesärskola 2013 - 2017/18/19/20(?) Komvux grundskola och gymnasium. Hur många arbetsgivare kommer att vara fria från sorterande fördomar och tänka "särskolan betyder inget, han tog ju gymnasiet så småningom"?

Vellinge kommun är mest känt för sina felplaceringar av 2 pojkar i många år. Där har hovrätten fastslagit att kommunen är skadeståndsskyldig, och då Högsta domstolen valt att inte ta upp fallet är den domen slutgiltig. Återstår att se hur stort skadeståndet blir.

För dig som vill läsa mer:
Skolinspektionen har en rapport m de senaste årens kontroller och kommunernas förbättringsarbeten.
Jennie Elfström skrev den här summeringen av rättsläget i januari 2013.

I ovan nämnda rapport från skolinspektionen framgår att det är långt ifrån frid och fröjd i kommunernas arbete med kvalitativa och rättssäkra utredningar för barn som utreds för särskola. Det som är viktigast av allt här är barnets rättssäkerhet. Inte hur svårt det ev kan vara för myndighetsutövaren.

Jag har i ett tidigare inlägg formulerat förslag (som nu också utvecklats i sista punkten)
- Ge barnet rätt till förnyad utredning varje år om barnet själv vill. 
- Ge barnet rätten att själv få välja en ny utredare, inom eller utanför den egna kommunen. 
- Utdömda skadestånd ska ta höjd för sannolikt fortsatta problem genom hela livet

(Corren, Metro, Exp)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar