måndag 17 maj 2010
Kongresstal om tillgänglighetslagstiftning
Manus till mitt anförande i talarstolen när Miljöpartiet debatterade sitt valmanifest:
Hej kongressen!
Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.
Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.
You name it, det finns där.
En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.
Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.
Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.
Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.
Hej kongressen!
Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.
Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.
You name it, det finns där.
En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.
Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.
Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.
Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar