Cristina Husmark Persson tillsätter en referensgrupp med namnet "en aktiv framtid". Där finns företrädare för företag som Misa, projektet OpenEyes och organisationer som Handikappförbunden.
Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.
Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?
Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.
Media:
Föräldrakraft
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar