Gröna kommentarer till valmanifestet

Förslaget till valplattform är här. Jag har rotat runt på olika gröna bloggar för att lyssna vad som sägs om innehållet.

Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.

Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.

Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?

Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."

Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).

Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.

Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.

Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.

Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.