Har Malmö högskola hittat sin basketplan?

Idag skriver Carin Björngren Cuadra och Philip Lalander från Malmö Högskola om "Sommarakademin för ett enat Malmö", som är aktuellt i Sofielunds Folkets Hus. (SDS)

Här möts ungdomar, vuxna, eldsjälar, akademiker, socialarbetare och människor från den idéburna sektorn. Tillsammans och med eftersträvad jämlikhet möts man i workshops och seminarier i en lång rad ämnen.

Jag blir glad att Carin Björngren Cuadra och Philip Lalander tar upp sin egen roll i att skapa och upprätthålla hopp i unga Malmöbors liv. Malmökommissionen bekräftar att utbildningsnivå är en av många skiljelinjer som orsakar olikheter i folkhälsan. Och för en del är högskolan inte ens en perifer dröm, för man har ingen bild alls av vad akademiska studier är eller kan vara.

Jag kan inte låta bli att tänka på Anders Carlgren, mannen som skapade Fryshuset. Jag spelade i Anders basketlag innan han startade Fryshuset. Det var hellre än bra, om man säger så. (Sen skiljdes våra vägar, och jag fick följa hans framgångar på avstånd).

Han tog med sig basketen som ett verktyg för att nå sitt livs mål. Som jag förstod det mötte han de som inte hade nån lust att möta det man upplevde som "de andra" genom basketen. Därifrån klev man tillsammans vidare och byggde något gemensamt stort. Men i början fanns mötet som var på lika villkor, kanske till och med på inga villkor alls.

Cuadra/Lalanders mening "Med jämlikt menar vi att den akademiska kunskapen och erfarenheten inte är märkvärdigare än andra kunskaper, såsom de hos socialarbetare, frivilligarbetare, ungdomar och människor som har erfarenheter av social utsatthet" skapar höga förväntningar. Resultatet kan bli hur bra som helst, om man orkar och förmår hitta dit.

Jag hoppas Malmö Högskola är på väg att hitta sin basketplan. Tänk vilken stad Malmö kan bli om vi lyckas frigöra potentialen hos hela vår befolkning, oavsett kön, etnicitet eller funktionsnedsättning. Oavsett akademisk bakgrund hos föräldrarna. I ett samtal mellan olikheter präglat av jämlikhet.