Kultursponsring

Svenska Dagbladet beskriver i två artiklar (1,2) anledningarna till att kulturen förlorar och idrotten vinner kampen om företagens sponsringsmedel. Det handlar om mätbara motprestationer, avdragsregler, tradition och kön, enligt artiklarna.

- Mätbara motprestationer. Du kan tapetsera hela idrottsarenan och samtliga deltagare med det egna varumärket utan att det påverkar själva spelet. Det funkar inte om det ska stå Vattenfall på Persbrandts rygg under "I väntan på Godot" eller ICA på kontrabasen i konserthuset.
- Avdragsregler. Reglerna för vad som får dras av påverkar. Hittills har finansdepartmentet inte velat ändra, trots ideologisk glädje över sponsring som finansiering inom alliansen.
- Tradition. Strukturer är gjorda för sånt som brukar göras, och nästan aldrig för sånt som aldrig har gjorts. Idrottens sammanförande av företag som ger affärsmöjligheter business to business ger kundnytta. Det veta alla. Men hur skapas samma kundnytta inom kulturen, innan alla andra företag redan är där?
- Kön. Män gillar sport av män. (Du tror väl inte det är damfotbollen som får de stora pengarna?)

Även mindre och fria kulturskapare möts allt oftare med frågor eller uppmaningar om att söka sin finansiering via sponsring. Detta trots att alla undersökningar visar att företagen ännu inte styrt om. Här finns ytterligare faktorer som försvårar.

- Storlek. Är du främst lokal eller regional kulturproducent i ditt upptagningsområde, så faller eventuella möjligheter till sammanlänkning med de stora företagens marknadsstrategier, och därmed sponsringsfinansiering av någon storlek som faktiskt påverkar.
- Intresset för immateriella värden. Mindre företag ger svagare intresse för immateriella värden och långsiktiga kopplingar mellan varumärken och dess värdegrunder.

Så vad är en sund kulturpolitisk hållning till sponsring? Jag har inget emot att man gör ett regelverk som möjliggör kultursponsring med vettiga skatteregler för detta. På lång sikt så är en spridning av finansieringskällor aldrig fel. Av ovanstående anledningar kommer det inte att ske någon omedelbar tjuvrusning från svenska företag till kultursponsring ändå. Det kommer att ta tid. Men det är främst de stora scenerna och producenterna som kan bli framtida samarbetsparter av någon större betydelse. Inte till exempel den fria scenkonsten.