Koppla lagstiftningen till rättigheter för individen

Advokat Anders Karlsson kommer med det viktigaste inlägget i politiskt avseende i helgens program i serien Välviljans Apartheid. Han menar att en lagstiftning som inte åtföljs av sanktionsmöjligheter blir verkningslös. Och att detta existerar i alldeles för stor omfattning vad beträffar diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning.

Temat för avsnittet var arbetsmarknaden. Minister Littorin klarade sig bra, men pressades aldrig på vad han gjort under sin tid som minister för att föra frågan framåt.

Det är lätt att hålla med DHR-ordföranden Maria Johansson om att användandet av särlösningar gått över styr. Så här skriver hon i sin blogg:

"Det behövs lönebidrag, det behövs särskilda anställningar av det slag Samhall erbjuder. Men - lönebidrag och Samhall har under flera år varit det så väl omedelbara som automatiska svaret på hur fler personer med funktionsnedsättning ska komma ut i arbetslivet - vilket vaggat in så väl arbetsgivare, arbetförmedlingen och andra inblandade myndigheter, politiker som i vissa fall arbetstagare i en världsbild där möjligheten att få ett arbete på samma villkor som andra bleknat allt mer." (M.Johansson)

Själv har jag erfarenhet av en arbetsförmedlingschef som inte ville skriva in personer med funktionsnedsättning på sin yrkesförmedling. Och myndigheter i samverkan (AMS/svenska ESF-rådet) som krävde att personerna med utvecklingsstörning togs bort ur projektbeskrivningen i ett arbetsmarknadsprojekt. Deras motivation var att personer med utvecklingsstörning inte var diskriminerade på arbetsmarknaden, för de har ju dagcenter livet ut. Detta tillbakavisades några år senare av ESF-rådets generaldirektör som rena dumheter, men där och då var dumheterna verklighet. Och jag tror inte det är enda exemplet där särlösningarna blivit en permanent ersättare för verkliga jobb i myndigheters ögon.