Bonus för höga betyg

I kvällens Uppdrag Granskning tas bonusar i friskolor upp. I SVT Rapport i morse kunde vi se en första puff. (SVTplay här, klicka dig till ca 2 min in i programmet). Det är Sveriges största friskolekoncern Vittra/Academedia som är i skottgluggen.

Tydligen har det funnits skrivningar om att lärare kunde få bonus om eleverna nådde bra betyg.

Vilket påminner mig om "ETC om Sovjet", ett temanummer på 80-talet om grannen i öster. Jag minns en artikel om skolan, där lärarnas status avgjordes av hur mycket deras elever lärde sig. Vilket bevisades med hur höga betyg de fick. Vilket givetvis var inflationsdrivande på betygsnivåerna, där alla var bäst. Vilket i sin tur bevisade det kommunistiska skolsystemets överlägsenhet.

Tänk så nära aktörerna inom marknads och planekonomin kan stå varandra när det gäller fiffiga systemlösningar...

Alltjämt ojämnt

Socialstyrelsen lämnar idag över en rapport till regeringen med titeln "Alltjämt ojämnt", där man fastställer att personer med funktionsnedsättning har det sämre än övriga befolkningen på alla områden utom boendestandard.

Hälsa, ekonomi, arbete, utbildning, fritid - illa. Väldigt illa. Och undersökningen får extra tyngd av sitt underlag. 57500 personer med olika funktionsnedsättningar ingår.

Jag har inte lyckats finna Socialstyrelsens rapport på nätet än. Den som gör det får gärna lägga en länk i kommentarsfältet. Tills vidare - läs debattartikeln i DN av Håkan Ceder, överdirektör Socialstyrelsen och Karin Flyckt, utredare Socialstyrelsen.

Här finns en politisk agenda att tag i.

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Årets vaxpropp till Björklund/Krantz

Unga Hörselskadade och Unga Synskadade delar årligen ut Årets Vaxpropp och Förstoringsglas till "person, organisation, en myndighet eller ett företag som på något sätt visad brist på lyhördhet gentemot unga människor med hörselskadors behov och intressen." (pressmeddelande Newsdesk)

Deras kritik kommer idag då propositionen "Bäst i klassen" ska debatteras i riksdagen. Den nya lärarutbildningen ges nämligen inget obligatoriskt inslag av funktionshinderkunskap.

Vadå obligatorsikt? - det räcker väl om de som ska undervisa barn med funktionshinder får den kursen, tänker kanske en del. Men det är just det som är problemet. Skolinspektionen kom precis med en rapport om detta.

Rapporten visar att elever med funktionsnedsättning far illa i gymnasieskolan. Att lärare som får elever med funktionsnedsättning i sin klass har kompetensbrister, och trots att fortbildning erbjuds så väljs den inte. Barnets lika rätt till bra utbildning försvinner.

Regeringens proposition bryter mot två konventioner, hävdar prisutdelarna. "Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta."

Hårda, men välförtjänta ord. Nu bär Björklund och regeringen inte på något sätt ensamt ansvaret för att det ser illa ut för elever med funktionsnedsättning i den svenska skolan. Men här har handikapporganisationerna legat på ordentligt, bristerna är dokumenterade och under målet att skapa världens bästa skola så väljs en del av elevunderlaget bort. Den delen kan bara ge IG i betyg.

Per Olsson skriver bra om detta.

Utrensning göms bakom individuella behov?

Debatten om skolan har hittills varit inriktad på att om alla bara tar av sig kepsen (i en del fall slöjan), stänger mobilen och lyssnar på den i katedern, så blir det bättre. Och att fler prov och betyg är bra för elevens utveckling.
Sen ska vi dela upp mer. Teoretisk elit ska få sin grej, och de praktiskt lagda ska få sin grej. Och så ska större procentsats klara godkänt i grundskolan.

En enkel väg att klara det sistnämnda är att ta de som av någon anledning har svårt att lära sig och sätta dom i särskola. En skolform där lagen kräver att eleven ska ha "ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder" eller så ska barnet lida av autismliknande tillstånd. (expressen)

Inskrivningarna har mer än fördubblats sen 90-talet. Detta samtidigt som prenatala tester kommit att användas allt mer. Är det nån som köper att det föds fler barn med utvecklingsstörning idag än på 90-talet? Om inte måste ökande inskrivningar till särskolan ha en annan orsak. Och jag har svårt att tro att det är eleverna och deras föräldrar som trycker på och initierar särskoleplacering i de tveksamma fallen.

Här finns verkligen utrymme för en skolpolitisk debatt. Hur ska vi säkra att utbildningsväsendet inte skickar barn till särskolan som inte hör dit? Det kan omöjligt vara för barnets bästa att gå i en skolform som i nästa led så när som på en väldigt liten procentsats leder till ett liv med förtidspension.

Det handlar om rättssäkerhet, och det handlar om beslut som har livslånga effekter. Här är tre förslag där vi skulle kunna börja diskussionen:
- Ge barnet rätt till förnyad utredning varje år om barnet själv vill.
- Ge barnet rätten att själv få välja en ny utredare, inom eller utanför den egna kommunen.
- Inför viten för kommunala felinskrivningar.

Alla barn ingår inte i begreppet "alla barn"

Det måste bli kontentan när man läser statssekreterare Bertil Östbergs svar i Sydsvenskan. "Hade vi valt att göra särlösningar i angelägna frågor hade det tagit 3–4 år att få en ny skollag", säger han i artikeln. Och då prioriteras att göra en ny skollag som bara har bärighet för majoriteten av eleverna. De som är undantagna är de som har, kanske har eller kanske inte har ett funktionshinder.

Jag tror inte på något sätt att det här avspeglar ett parti eller blockpolitiskt förhållningssätt till hur funktionshinderperspektivet kommer in i lagstiftningsarbetet. Det går säkert att hitta exempel hos varje sittande regering. Men det här förhållningssättet gör problematiken så mycket allvarligare. Utanförskapet blir inte bara något som drabbar individen, det manifesteras i maktutövandet också.

Som en kommentar till att nya skollagen inte innehåller några krav på återutredning av personer med för tillfället konstaterade lindriga utvecklingsstörningar i gjorda utredningar säger Östberg: "Att lagstifta om det ter sig lite för omfattande och mer resurskrävande. Blir det nya åtaganden för kommunerna ska det finansieras från första kronan"
Undertext: Det vill vi inte betala för. Rättssäkerheten har ett pris, och en ny utredning per person i riskgruppen är för dyrt för upprätthållandet av dessa medborgares rättssäkerhet.

Det är ett undermåligt agerande, minst sagt.

Även om man bortser från individens rättssäkerhet - som i sig borde vara ett skäl för återutredning oavsett kostnad - så borde även en ekonomistyrnings-fanatiker förorda återutredningar. Vi har ökat inskrivningarna till särskolan med 165% sen 90-talet. Det borde ge en ledtråd till att här kan det finnas en och annan som hamnat fel. Risken att personer i särskolan tvingas till livslångt utanförskap från arbetsmarknaden och beroende av försörjningsstöd är uppenbar. Att återutreda gynnar både individernas rättssäkerhet och samhällsekonomin.

De strukturella bristerna bekräftas när det kommer till myndighetsutövning. Ingen har som uppgift att granska. Skolverket har riktlinjer, men ingen tillsyn. För vilka andra grupper människor hade vi godkänt ett sånt här maktutövande utan kontroll, uppföljning och möjlighet till revidering?

(Parentes 1: Detta gäller inte bara skolan. Riksdag och departement hade igår en artikel om brister i kontrollen av överförmyndarnas arbete. Ur artikeln: "Riksrevisionens slutsats är att regeringen måste stärka bevakningen av rättssäkerhet och likabehandling för de personer som har förmyndare eller god man. Regeringen bör också överväga om det nuvarande systemet med överförmyndare är ändamålsenligt, anser Riksrevisionen."
Även detta är en återupprepning av redan tidigare framförd kritik.)

(Parentes 2: Jag har tidigare i min karriär jobbat i särskolans alla stadier och grenar. Jag har mötts av kolleger som brinner för sitt jobb och utför ett jättebra arbete. Jag har sett elever blomstra utifrån sina möjligheter. De här inläggen handlar inte om någon brist i särskolan. De handlar om brister i den politiska styrningen och skolans sorteringsmekanismer.)

Mer i media idag:
Sydsvenskan - "Jag ville bevisa något"
Tidigare inlägg i mina bloggar:
Problemet med felinskrivningarna till särskolan är strukturellt
Snart ökar anmälningarna till särskolan
Vad gör Vellinge för fel?
Det räcker inte att bara bli förbannad

Problemet med felinskrivningarna till särskolan är strukturellt

165%.

Så mycket har inskrivningarna till särskolan ökat sen början på 90-talet. (Då 0,6% av totala elevkåren, nu 1,6% av totala elevkåren)

165%. Varför?

Knappast för att det föds fler barn med medfödda funktionshinder. Men vad beror det på då?

Felet måste vara strukturellt. I Sydsvenskan idag berättar flera föräldrar om hur grundskolan föreslagit att deras barn flyttas till särskolan. Är det så enkelt att grundskolan löser sina problem med att skicka de elever de har svårt att möta på ett bra sätt till särskolan? Att det egentligen handlar om resurser? Pengar?

Modellen med skolpeng lika för alla och sedan extrapengar baserat på individuella behov skapar lönsamhet för grundskolan i fastställande av diagnoser. Ett barn med diagnos får med sig mer pengar.

Kraven på att fler ska klara vissa kunskapsnivåer är hårda. Om man tar bort några som har svårt från sitt ansvarsområde, så blir andelen som klarar målen procentuellt större - utan någon egentlig kvalitetshöjning. Man har bara sorterat lite hårdare och rensat bort de man inte tycker platsar. (Det är samma teknik för måluppfyllelse som de år förtidspensioneringar ökat till förmån för minskad procentuell arbetslöshet. Same, same - men bättre arbetslöshetsstatistik.)

Skolpolitikens retorik just nu tycks vara stäng mobilen, av med niqaben, återinför katedern och höj kraven på kunskap. Men jag hör ingenting om vilken skola vi ska ha för alla de som redan stängt mobilen, inte har religionsspecifika klädesplagg, men som inte fungerar optimalt med katederundervisning och med fler teoretiska mät-tillfällen. Är skolan en rättighet för alla barn, eller bara för de som passar in i den skola vi har?

Skapa ett mål för inskrivningarna till särskolorna. De ska tillbaka till 90-talets nivåer. Ta bort diagnoser från tilldelningen av extra resurser. De ska enbart baseras på pedagogiska behov. Och om utanförskapet verkligen är vår tidsålders stora problem - låt oss då diskutera en skola som motarbetar framtida exkludering. För siffrorna över inskrivningarna talar klartext - de senaste 18 åren har vi gått åt fel håll.

Dagens Sydsvenskan:
Elever sätts felaktigt särskola
"När jag är i 25-årsåldern är jag i kapp"
Fler vittnesmål om felplaceringar
ledarbloggen: Säker i särskolan

Tidigare blogginlägg på temat:
Snart ökar anmälningarna till särskolan
Vad gör Vellinge för fel?
Det räcker inte att bara bli förbannad

Exkluderande skolplattformar

Skolpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) har undersökt de digitala skolplattformar som används i Sverige. Resultat: ingen är tillgänglig för elever med funktionshinder. De barn som använder olika tekniska hjälpmedel för att kunna jobba i sina datorer stängs alltså helt eller delvis ute från den gemensamma läromiljön på skolorna.

Orsaken är brist på kunskap.

Det håller jag med om. Men orsaken till brist på kunskap hos leverantören är att svenska kommuner och andra lärosäten godtar inköp av icke tillgängliga skolplattformar. Klart här finns en skolpolitisk fråga. Gör klart att det är skolornas skyldighet att ställa krav på tillgänglighet vid upphandling av läromedel/hjälpmedel/kommunikationsplattformar, digitala eller inte, så kommer nog leverantörerna att börja jobba med sina kunskapsluckor.

Tidningen Föräldrakraft skriver om saken och listar hur illa det är med olika plattformar:

Digitala plattformar som granskats

God potential
• ATutor (öppen källkod)
• Blackboard
• It’s learning
• Mentor e-learning
• Moodle (öppen källkod)
• Vklass

Stora tillgänglighetsproblem
• Fronter
• Luvit
• Ping Pong
• Sakai CLE (öppen källkod)

Mycket stora tillgänglighetsproblem
• FirstClass
• Rexnet

Miljöpartiet har first class som intranät. Hur tillgängligt är det för våra medlemmar med funktionshinder?