Visar inlägg med etikett politisk retorik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politisk retorik. Visa alla inlägg

tisdag 18 maj 2010

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

fredag 15 januari 2010

SD vilse i regionen

Jag åkte till Kristianstad och såg debatten mellan Anders Åkesson (MP) och Björn Söder (SD) om regionalpolitiska frågor.

Det finns anledning att hylla Åkessons mod när han bestämmer sig för att ta den här debatten. Kritikerna som menar att SD bäst tigs ihjäl behöver inte själva komma upp till bevis.

Åkesson klargjorde rätt tydligt SDs tillkortakommanden när det gäller politiskt hantverk, som exempel hur man föreslår en kopierad budget från året innan och i flera fall är dåligt pålästa.

Bra också att kulturen fanns med som ett ämne. Här var ett av många ställen där även ideologiska vurpor kunde påvisas. Björn Söders argumentation om att skatter inte ska betala sånt folkflertalet inte tycker om tydliggjorde också att SD menar att politikerna ska ges rätt att styra innehållet i godkänd kultur. Ett skick som bara hör diktaturer till.

Så stoppar den här debatten SD från politisk representation i framtiden?

Nej, självklart inte. Hade det varit så enkelt hade SD aldrig fått några röster i något val. Missnöjet som är rekryteringsbasen för SD behöver inte nyansera sina ställningstaganden och väga för och emot. Det räcker med ett tydligt emot. Emot det mesta och en tydlig syndabock. Att det aldrig kan ge en politisk styrning eller samhällsutveckling behöver man ju aldrig ta ansvar för.

Det behöver synliggöras, och det gjorde Anders Åkesson bra.



Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5. KvP, Kristianstadbladet.


Bloggar: Tomas Melin, Ingemar Hanssons Campaign Dossier, Katarina Erlingsson, Yngve Petersson

onsdag 11 november 2009

Autism som skällsord

Har autism blivit ett skällsord? Det diskuteras nu i europeisk press, efter att Frankrikes europaminister Pierre Lellouche använt ordet i nedsättande bemärkelse om det brittiska Tory-partiets europapolitik.

Benet Middleton från the National Autistic Society säger: "I thought we'd got over that from the 1970s when people used to use the term 'spastic' in the playground"... "To have senior politicians doing that is thereby signalling that it's ok and that is deeply worrying."

Lätt att hålla med, eller hur? Visst hade det varit illa, illa om Mona och Fredrik använt diverse funktionshinder för att beskriva varandras tillkortakommanden?

Men efter att ha läst en av kommentarerna på BBCs rapportering av saken, så frågar jag mig hur det verkligen står till?

Signaturen David påpekar nämligen att vi använder analogier jämt:
"Blind leading the blind
Financially crippled
Falling on deaf ears
Financial depression"

Och tänk, den tanken är faktiskt ny för mig. Tanken att vi tillåter en psykisk ohälsa - depression - att titulera en hel världs ekonomiska lidande. Hemmablind? (ordleken är avsiktlig)

(läggs även på teater & funktionshinder)