Skamlig behandling av romer i Europa - och Sverige.

Flera europeiska länder utmärker sig nu när det gäller att behandla romer illa. I östeuropa är situationen ofta hemsk. Nu verkar den västeuropeiska strategin vara att göra det lika hemskt här, i syfte att tvinga tillbaks romerna till öst. Sarkozy river läger och sparkar ut. Danskarna vill inte va sämre och antar enligt ignoransens självklarhet att romer inte vill arbeta och därför inte är välkomna i landet.

Maria Ferm sätter fingret på den verkliga politiska skiljelinjen. Handlar det om tiggeriet eller fattigdomen som tvingar fram tiggeriet? Den svenska ministern Tobias Billström agerar för det förstnämnda. Resonemanget blir då att om alla länder och kommuner konsekvent kastar ut tiggarna måste de väl sluta nån gång? Hur de ska överleva sin fattigdom och utanförskap lämnas till individerna att själva lösa.
Ferm menar att det är de verkliga problemen - kriminaliteten, fattigdomen och diskrimineringen - som ska bekämpas. Att mänskliga rättigheter måste omfatta alla oavsett etniskt ursprung och att den fria rörligheten måste gälla alla människor inom EU.

Då är det skönt att tillhöra ett parti som bejakar mänskliga rättigheter i alla lägen. Maria Ferm gör som vanligt ett jättebra jobb i debatten och lokalt så föreslås nu ett nationellt centrum för minoritetskultur i Malmö.

Debatten på Newsmill: Ferm, Billström, Rosa Taikon (även i DN).
Irka Cederberg debatterar i Sydsvenskan och Kvällsposten.
Lokalt: Fredrik Fernqvist
Media: GP, DN, AB, TA.
SD är glada att Billström tycker som dom på Newsdesk.

Ferms egen blogg.

Aftonbladet körde i juli en serie reportage som var mycket läsvärda om romers situation i Sverige: 1, 2, 3, 4, 5.

Obama lovar bättre rekrytering av personer med funktionsnedsättning

Den amerikanska antidiskrimineringsklagstiftningen ADA, Americand with Disabilities Act, firade 20 år igår. Den högtidlighölls i en ceremoni utanför Vita Huset. På Vita Husets hemsida finns en inspelning. (hela klippet nedan)

På en del bilder ser jag människor rörda till tårar. Jag förstår dom. ADA kom inte gratis, som en snäll gest från stående människor med makt till dom utan makt i rullstol. Den kom från en kamp för mänskliga rättigheter. Precis som USAs afroamerikanska befolkning hedrar Rosa Parks, Martin Luther King och andra, så finns det människor att hedra bakom ADA. Och presidenten gör detta, omsorgsfullt.

Obamas tal börjar ca 27 min in i klippet och pågår dryga 18 minuter. För dig som inte hinner se hela, så rekommenderar jag att ta in vad han säger vid 38 min (utskrift nedan).



Utskrift: "We’re also placing a new focus on hiring Americans with disabilities across the federal government. (Applause.) Today, only 5 percent of the federal workforce is made up of Americans with disabilities -- far below the proportion of Americans with disabilities in the general population. In a few moments, I’ll sign an executive order that will establish the federal government as a model employer of individuals with disabilities. (Applause.) So we’re going to boost recruitment, we’re going to boost training, we’re going to boost retention. We’ll better train hiring managers. Each agency will have a senior official who’s accountable for achieving the goals we’ve set. And I expect regular reports. And we’re going to post our progress online so that you can hold us accountable, too. (Applause.)"

Se där, ett avsnitt att direkt översätta till svenska och sen copy/paste in i ett av statsministerns tal.

RUT eller personlig assistans?

”En handikappad man som inte själv kan hålla sitt eget hem rent och fint har genom Rut fått ekonomisk och praktisk möjlighet att få hjälp med det av oss”, berättar Åsa Keller, vd för Homemaid AB för Svenska Dagbladet.

Wow! De har lyckats hitta en person med funktionshinder bland kunderna! Då kanske RUT närmas betraktas som socialpolitik? Hjälp till de behövande?

Samtidigt darrar landets personer med funktionsnedsättning av skräck. Inte för om RUT ska finnas kvar efter valet, utan för om deras personliga assistans ska få finnas kvar.

Försäkringskassan har börjat med nya - väldigt mycket striktare - bedömningar. Helt plötsligt och helt utan någon anvisning från regeringen enligt egen utsaga. Fan tro't.

Ett helt nytt bedömningsinstrument är på väg att tas fram. Första upplagan har fått svidande kritik. Personen med funktionshinder ska ange ALLT i detalj ända ner till sitt sexliv och avföringsrutiner. I det nya systemet är man berättigad till hjälp när man ska in på toa och ut från toa. Men tiden man gör det man ska är inte berättigad. Det blåser snålt om landets assistansberättigade.

Men den allvarligaste nyordningen på väg för assistansberättigade är nog ändå regeln om att de som har mindre än 20 timmars behov i veckan av personlig assistans inte ska få personlig assistans längre, utan istället ha något som kallas "personlig service och boendestöd". En sorts hemtjänst som kommer förbi och hjälper dig på med byxorna. Borta är assistansreformens tankar om att medborgaren med assistansbehov ska styra över sitt eget liv, själv välja vem som ska släppas in i sitt allra mest privata, hur man vill leva sitt liv och dess innehåll. Vi har en handikapp-politisk plan som heter "Från patient till medborgare". Men liggande förslag är "från fri medborgare med egenmakt åter till vårdmottagare"

Jag gillar RUT, men inte för att rika kan få städat och få sitt överansträngda livspussel att gå ihop. Jag tror däremot på principen om att underlätta för tjänsteföretag och att försöka göra svarta jobb vita.

Men RUT kostar en massa pengar. Försämringarna i assistansen syftar till att spara pengar. Jag tycker det är upprörande att ta bort assistenter från personer med funktionsnedsättning för att låta dom städa hemma hos de funktionsnormativa rika.

Det handlar om att välja. I valet mellan om ministrar och företagsledare ska få subventionerad städhjälp eller om landets personer med funktionsnedsättning ska få bestämma över och leva sina egna liv så går min röst till det senare.

För dig som vill veta mer om assistansens politiska turer och LSS-kommitten rekommenderar jag Intresseföreningen för Assistansberättigades (IfA) hemsida.

Media om RUT och/eller assistans senaste veckan: Exp, Exp2.
Föräldrakraft, Dagens Samhälle.

(bilden lånad från Adiuvo Assistans)

Alltjämt ojämnt

Socialstyrelsen lämnar idag över en rapport till regeringen med titeln "Alltjämt ojämnt", där man fastställer att personer med funktionsnedsättning har det sämre än övriga befolkningen på alla områden utom boendestandard.

Hälsa, ekonomi, arbete, utbildning, fritid - illa. Väldigt illa. Och undersökningen får extra tyngd av sitt underlag. 57500 personer med olika funktionsnedsättningar ingår.

Jag har inte lyckats finna Socialstyrelsens rapport på nätet än. Den som gör det får gärna lägga en länk i kommentarsfältet. Tills vidare - läs debattartikeln i DN av Håkan Ceder, överdirektör Socialstyrelsen och Karin Flyckt, utredare Socialstyrelsen.

Här finns en politisk agenda att tag i.

Praktik-förnedring

Förnedring.

"I en andra fas ska möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning på vissa statliga myndigheter prövas." Så skriver regeringen (Maria Larsson/Sven Otto Littorin) i sitt pressmeddelande om hur man ska bli bättre på att motarbeta den katastrofalt höga arbetslösheten bland landets medborgare med funktionsnedsättning.

Man ska PRÖVA om det kanske finns en MÖJLIGHET till - nä, inte jobb! - PRAKTIKPLATSER till de där med funktionsnedsättning. Här finns ingen utgångspunkt om kompetens inom myndigheternas verkningsområde. Inget om att locka högkvalificerade akademiker med funktionsnedsättning till regeringens myndigheter. Eller för all del inte alls så högt kvalificerade medarbetare till att sköta enklare service inom myndigheten. Nej, Regeringen tycker att myndigheterna ska föregå med gott exempel och ha några såna där på en del av sina arbetsplatser. Och anledningen till att välja praktikplatser som form för detta kan väl inte vara nåt annat än att de tänkta praktikanterna inte förväntas vara klara för att göra ett riktigt jobb? Deras funktion förväntas vara att vara där och vara funktionshindrade.

Man skriver faktiskt det i meningen innan (samma pressmeddelande) om man läser noga:
"Regeringen kommer att ta initiativ till att i en första fas göra en kartläggning och analys över vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att anställa personer med funktionsnedsättning i syfte att tillvarata de erfarenheter som finns och för att sprida goda exempel."

En bieffekt av att ha en personalgrupp som avspeglar samhällets mångfald är att man säkrar att fler perspektiv finns med när gruppen tänker och agerar. Det är bra. Men det tar inte bort att man måste kunna det man är anställd för också. Lärare i rullstol som inte får jobb får inte det för att de saknar utbildning eller kompetens. Statsvetare med synskada, samhällsplanerare med hörselskada, ekonomer med amputerade ben är inte heller kompetenslösa. De är däremot diskriminerade när arbetslösheten för dem är skyhög i yrken där icke funktionshindrade aldrig behöver vänta länge på nästa jobb.

Men nu kan de ju få en praktikplats. Kanske. Hos några få. Om möjligheten finns. Vi får se vad analysen säger. Så att de kan sitta där och vara funktionshindrade. Fortfarande utan jobb, men hey - en praktikplats!!!

Föräldrakraft

Expressens fördomar

Nu växer härvan runt den person som misstänks för att ha simulerat en cp-skada och därmed felaktigt kvittera ut miljoner i assistansersättningar.

Ta fast fuskare är bra. Eventuella möjligheter till fusk inom en rättighetslagstiftning påverkar den folkliga förankringen negativt. Själva grunden för den personliga assistansen - att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett eget, självständigt och fungerande liv - tror jag har ett stort stöd. Fuskare - vare sig de stjäl parkeringstillstånd för handikapp-parkering eller simulerar cp - har det inte.

Vakna journalister är också bra. Om och om igen framställs bevisen mot den misstänkta simulanten vara att han ska ha setts tala i telefon och närvarat på en bordtennisturnering!

"Vi anser att det av underlaget inte går att läsa ut att han är sjuk", säger en kriminalkommissarie.

Människor med cp ska inte kunna tala i telefon. Gör de det så är det ett bevis för att de kanske inte har en funktionsnedsättning. De ska inte ge sig ut och delta i samhällslivet, t.ex. gå på bordtennis. Det kan ses som att man inte har någon funktionsnedsättning. Men var inte poängen med assistansen att kunna leva ett liv som alla andra?

Expressen, precis som andra, återger de här dumheterna utan en enda kritisk fråga. Och låter kommissarien påstå att dum-bevisen inte styrker sjukdom. Vilken sjukdom - förkylning? mässlingen? halsfluss? Funktionsnedsättning är ingen sjukdom.

Medvetenhet nivå tubsocka.

Jonas Franksson har skivit bra om detta.

Typiskt svenskt!

Typiskt svenskt är ett initiativ från folkbildningsförbundet, som jag hittar via Anders Gradins blogg. Jag kopierar o klistrar:

"Sverige är julgran och Kalle Anka på julafton, majbrasa, midsommarstång och många små grodor.
Sverige är kräftor, kebab, pizza, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött, koscherkött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.
Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!"

Rampen på bussen åker ut och in, ut och in, ut och in...

Liten bildserie över hur enkelt det kan vara!

Äntligen ett steg vidare för lagstiftning mot otillgänglighet - kanske.

DHR har protesterat utanför Rosenbad. Lars U Granberg (s) och Jan Lindholm (mp) har på var sitt håll agerat med interpellationer. Regeringen har länge hållt Hans Ytterbergs utredning inlåst genom att säga att den är under gemensamberedning. Utredningen handlar om att införa lagstiftning som anger otillgänglighet som en form av diskriminering. Nu lagom till Marschen för tillgänglighet kommer ett pressmeddelande. Man släpper utredningen. Och börjar gå mot lagstiftning - kanske.

- Integrations- och jämställdhetsdepartementet är nu färdiga med ett förslag om att bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering, säger Nyamko Sabuni.

Men först ska det utredas en gång till. "Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen." står det i pressmeddelandet.

Klartexten skulle kunna läsas som: vi vill lagstifta, men vi får se hur mycket det kostar först.

Synd med en sån bisats och bismak. Vi vill lagstifta. - Punkt. - hade räckt bra.

- Det känns bra att utredningen äntligen ska ut på remiss, men det är bedrövlig att frågan skall utredas igen. För vilken gång i ordningen har jag förträngt!, säger DHRs ordförande Maria Johansson.


Ytterligare kommentarer hittar jag hos RBU:
"Två saker kan konstateras direkt, säger RBU:s förbundsjurist Henrik Petrén i en kommentar. För det första avslöjar regeringen redan nu att man kommer att nöja sig med ”skäliga åtgärder” av den som inte vill fällas för diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det var visserligen väntat och det är positivt om man genom en kommande lagändring kan flytta fram positionerna när det gäller tillgängligheten. Men det finns en uppenbar risk att begreppet ”skäliga åtgärder” istället kan komma att bli en begränsning för tillgänglighetsarbetet. Att skäligheten blir en låg ribba som i praktiken riskerar att bli ett tak för åtgärder.
- För det andra är det anmärkningsvärt att man ännu inte har gjort några kostnadsberäkningar. Det har ju hela tiden varit den springande punkten för regeringen och anledningen till att man inte ansåg sig ha ett fullständigt underlag inför den nya diskrimineringslagen som beslutades för snart två år sedan, avslutar Henrik Petrén."



(bild från dhr.se)

Kommunalt lagtrots

1994 gör jag "Livet utan kaffe" med Moomsteatern. En revy om livet på och utanför institutionen. I ensemblen finns Kerstin och Evert. Kerstin har just stämt Malmö stad för att de vägrat henne en gruppbostad. Evert bor med kackelackor i sin gruppbostad i Rosengård.

På premiären sitter ansvariga politiker i publiken. Humorn är skruvad. Alla skrattar konstant. 40 minuter in i pjäsen dyker Kerstin och Evert upp ur var sin stor soptunna, som vore det Becket med krukorna, och knackar på varandras lock. De lånar kaffe av varandra, utbyter artigheter och stänger sina lock efter sig. Detta ses av en man på studiebesök som just fått veta att Malmö har världens bästa omsorg. När han frågar hur soptunnor rimmar med "världens bästa", så rycker tjänstemannen som sagt så ut. Han blir - efter att ha bytt om i en rökfylld telefonkiosk till blå trikåer med ett rött "O" på bröstet - Omsorgsmannen!


Omsorgsmannen flyger till soptunnorna. Han knackar på. På frågan varför de bor i soptunnor, så svarar Evert:
- För att hon inte har nån gruppbostad. Och jag för att jag har kackelackor i min.

Omsorgsmannen tänker en kort sekund och utbrister:
- Men då kan väl du flytta över i hennes soptunna, så har ni ju båda en gruppbostad utan kackelackor. Jädrar, vad bra man kan få till det ibland!

---

En del saker har inte förändrats på 16 år. Lägenheterna i Rosengård har fortfarande kackelackor, och personer med intellektuell funktionsnedsättning tvingas fortfarande vänta mer än lagen föreskriver på sin rätt till anpassat boende.

Glädjande nog säger ansvarigt borgarråd Katrin Stjernfeldt Jammeh att det inte beror på pengar. Lågkonjukturen försenar byggprojekt och prognoserna har varit fel, är de huvudsakliga förklaringarna.

Det kan kvitta, menar jag. För den som väntar på anpassat boende hjälper inte förklaringar, oavsett hur bra eller dåliga dom är. Och Malmö är inte ensamma. Det här händer överallt och över tid.

Måhända ett tecken på att frågan inte nått sin fulla prioritering än.

Skånskan 1, 2, 3.

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Kongresstal om tillgänglighetslagstiftning

Manus till mitt anförande i talarstolen när Miljöpartiet debatterade sitt valmanifest:

Hej kongressen!

Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.

Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.

You name it, det finns där.

En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.

Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.

Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.

Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.

Willumsen om Domen

Wenche Willumsen är nästa skribent på fulldelaktighet.nu. Hon berättar om "domen". Den dom i regeringsrätten som kullkastar intentionerna med personlig assistans och egentligen bara bevisar en sak - att regeringsrätten har kompetensproblem vad gäller synen på och kunskapen om personer med funktionsnedsättning.

Wenche Willumsen har ett mångårigt engagemang inom det politiska påverkansarbetet rörande livsvillkor för människor med funktionsnedsättning. Arbetet har huvudsakligen bedrivits inom DHRs ram, men Wenche är också aktiv i IfA och har haft styrelseuppdrag i FöR. Assistansfrågan är det område där Wenche besitter den mesta kompetensen, men hon har i övrigt ett brett kunnande inom området funktionshinder efter att ha arbetat som ombudsman och projektledare inom handikapp- och brukarrörelsen sedan slutet av 80-talet. Rättighetsperspektivet är bränslet för Wenches källa till engagemang genom åren har varit en stark vilja att hävda människors rätt till jämlika livsvillkor oavsett om man lever med en funktionsnedsättning eller ej. Vreden över utanförskap och marginalisering är och har varit Wenches starkaste drivkraft.

Proaktivitet

På fulldelaktighet.nu samsas 12 personer med åsikter om frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Jag presenterar dem allt eftersom de "debuterar" i den gemensamma bloggen.
Idag är det Bengt Elmén under rubriken "Att arbeta proaktivt istället för reaktivt".

Bengt Elmén är socionom, författare och mentor. Direkt efter sin socionomexamen var han med om att sjösätta det s.k. STIL-projektet som banade väg för assistansreformen 1994. Han är alltså en av förgrundsgestalterna i Independent Living-rörelsen i Sverige. Efter att ha jobbat som STILs verksamhetsledare i fem år startade han sitt eget utbildningsföretag. Alltsedan dess har han bland annat arbetat med utbildning av arbetsledare och deras personliga assistenter. Han har bland annat skrivit boken Assistans med glans. På senare tid har han dessutom börjat arbeta som dokumentärfilmare.

Självkritik?

Olika FN-länder riktar rätt skarp kritik mot Sverige för brist på mänskliga rättigheter. Det gäller hatbrott, behandling av flyktingar och kvinnovåld.

Den stora frågan är hur vi jobbar med självkritik i de här frågorna. SVDs artikel talar om att bland annat Kuba och Iran fanns bland de som kritiserade oss. En omständighet som en del kommer att använda för att diskvalificera kritiken.

Men antisemitismen och islamofobin är påtaglig. Flyktingbarnens situation och barnkonventionen tillämpning går inte ihop. Och varje misshandel i hemmet är ett misslyckande, oavsett om kritiken kommer från Portugal (som nu) eller nån annan part.

Många av de här frågorna adresseras i förslaget till valmanifest för Miljöpartiet på ett progressivt sätt. Och det behövs, för här finns verkligen utrymme för utveckling...

SVD
Maria Ferm, Bodil Ceballos.

Bäst i klassen?

Är Sverige bäst i klassen på tillgänglighet? Dagens författare på fulldelaktighet.nu Adolf Ratzka ifrågasätter svensk självgodhet på området. Läs hans inlägg här.

Svårt eller lätt val?

Bloggen fulldelaktighet.nu samlar 12 personer som tillsammans ska belysa frågor med ett gemensamt mål - full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Jag blev jätteglad när jag fick frågan om att medverka. Och idag är det dags för min första text.

Hoppa över till fulldelaktighet.nu och läs den!

Sjuk assistansbedömning

Anna Barsk Holmbom är sjunde bloggaren som med egna inlägg tillsammans med andra ska ge funktionshinderfrågor ett ansikte fram till valet.

Anna skriver personligt om en assistansbedömning som bara kan beskrivas som sjuk. Jo, den generösa bedömaren ger personen rätt att gå på dass fyra gånger per dygn, men bara de tre minuter det tar att dra ner o dra upp byxorna. Tiden han sitter på muggen får inte räknas, för då klarar han sig själv.

Genom att dissekera personers behov kan man beröva de deras möjligheter att nå full delaktighet i samhället. Sjukt!

Läs på fulldelakrighet.nu

Anna Barsk Holmbom jobbar som verksamhetsansvarig på Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA). Anna började arbeta med assistansfrågorna redan 1993 när hon som nybliven mamma satt på hallgolvet med sin yngsta dotter och ringde runt till alla som visste något om LSS och LASS. Dotterns första ord var självklart ”Hallå” sagt i en låtsaslur. Anna har utöver sitt arbete i IfA även jobbat som personlig assistent, tillsammans med sin pappa och assistansberättigade mamma startat upp och drivit ett brukarkooperativ under åtta år och slutligen även prövat på att vara arbetsledare till en släktings assistenter. Eventuell fritid tillbringas på familjens torp i Örkelljunga.

Franksson om dödshjälp

Nästa röst att höras på fulldelaktighet.nu är Jonas Franksson. Hans slutkläm: "Denna vecka då medierna försökt överträffa varandra i hyllningar av Kims självmord föreslår en statlig utredning att 400 miljoner kronor ska satsas på förebyggande åtgärder för att förhindra självmord. Det är skillnad på folk och folk, och sällan har det varit så tydligt som nu."
Hur han kom dit? Läs bloggen fulldelaktighet.nu

Jonas Franksson är skådespelare, debattör, fd programledare för Cp-magasinet och styrelseledamot i Stil.

Ideolog tar till orda

Idag är det Vilhelm Ekenstens tur på bloggen fulldelaktighet.nu. (I 12 dagar pushar jag för den här satsningen, där 12 profiler med gemensam kraft försöker sätta funkisfrågor på den politiska agendan inför valet)

Vilhelm Ekensteen bor med sin 18-åriga dotter i en liten gulteglad villa i nordöstra Lund. Han är ordförande i Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA, och skrev 1968 den första debattboken på svenska om funktionshindrades jämlikhetssträvan. Boken heter ”På folkhemmets Bakgård” och har varit viktig i forskning på ämnet. Han har bara fortsatt i den riktningen som skribent, intressepolitiker, debattör. Han säger: ”I dag är det hög prioritet att rädda den livsviktiga assistansreformen. De nya behovsbedömningarna ser ut som en kniv riktad mot dess hjärta. [...] Våra rättigheter är långtifrån självklara. Vi lever fortfarande i medeltiden.”