Sverige har fått en riksdagsledamot i rullstol!

Nej, det är inte David Lega. David gjorde allt rätt. Etta på KDs lista i Göteborg och 2625 (13,47%) personröster borde ha säkrat en plats. Men Annelie Enochson fick 3208 (16,46%), och det är ännu fler. Annelie åker till Stockholm trots att David gjort ett kanonval.

Jesper Odelberg var den andra snackisen, också han Göteborg. Men 1210 personröster (4,44%) räcker inte för att lyfta Jesper från 4:e till 1:a plats på Vänsterns lista. Även Jesper verkar få stanna hemma.

Istället kommer vår första riksdagsledamot i rullstol från Skellefteå och heter Lars Isovaara. Han är ledamot i Sverigedemokraternas partistyrelse, och talesperson i kriminalpolitik. Som 14:e namn på SDs riksgemensamma lista flyttar han nu in i riksdagshuset. På valpejl.se beskriver han sig så här:

” Jag är 51 år gammal är gift och har tre vuxna barn samt ett barnbarn. Är civilingenjör och arbetar som egenföretagare inom konsultbranschen. Har tidigare arbetat inom såväl statliga som privata företag. Jag är uppvuxen i Tornedalen och således räknar jag mig själv till den tornedalska minoritetsbefolkningen i Sverige. Svensk historia, litteratur och resor är några av mina fritidsintressen. Jag är rullstolsburen sedan 1995 men det har inte hindrat mig från att leva ett fullgott liv. Livet består av stora och små problem som ska lösas på ett aller annat sätt.” (valpejl.se)

Han anger kriminalpolitiken, småföretagarfrågor och skattefrågor som sina tre viktigaste politikområden.

Jag har skrivit och frågat honom om hans/SDs tänkta insatser i handikappolitiken.

(Bilden är från valpejl.se)

Valaffischer vi saknar!

HSO har kört riksdagspartiernas affischer genom photoshop och tagit fram nya, bättre förslag. Under rubriken "Valaffischer vi saknar!" delar man med sig av sin kreativitet.

Här kommer dom!

Alliansen:





Oppositionen:





Bara att sätta igång tryckpressarna...

Inget nytt under solen

Igår sommartalade Fredrik Reinfeldt. Nu vet vi hur han ska lösa problemen med barnfattigdom, världssvält, klimatförändring och taskig personaltäthet i skolan.

Han sänker skatten.

MPs reklamfilm

Schyman bränner väljare

Många upprörs över Gudrun Schyman och FI när de bokstavligen bränner pengar i Visby.

Åt vilket håll slår symbolhandlingen? För 100.000 kronor hade Feministiskt Initiativ kunnat köpa en större annons nånstans. Fast kanske bara halvstor ändå. När de istället brändes fick Schyman annonsutrymme på redaktionell plats som aldrig skulle ha varit möjligt att köpa. Vare sig för pengar eller något annat. Schyman serverade bilderna till dagens löp, klipp och förstasidor. Och media nappade. Ur det perspektivet var det väl använda pengar.

Men frågan är om det verkligen är protesten mot låga kvinnolöner som lever kvar när askan svalnat? Eller bilden av 100.000 som brann? Och frågan - hade inte den här protesten kunnat göras utan att pengarna brändes?

Schyman spelar med symboler. 100.000 för att föra ut ett budskap är ingenting på de här nivåerna. Det är symbolhandlingen som är grejen, provokationen, nyhetskroken. Men Schyman har inte ensamrätt på hur symbolhandlingen slutligen tolkas. Det har alla som ser bilderna.
.
Jag gillar FI. Och jag tycker Schyman är en väldigt god kommunikatör. Det ska bli spännande att se om det går att läsa av utfallet av pengabrännandet i väljarstödet. Själv tror jag att det skrämde bort fler än det lockade.

Bilden är från Aftonbladet
Schymans egna ord om brännandet.

Media:
Sydsvenskan, Skånskan, HD, HDs ledarblogg, DN, SvD, AB debatt, Exp, Metro, UNT, GP.

Bloggar:
Daniel Helldén, Martin Moberg, Claes Krantz, Sara tänker högt, Full mental straightjacket, HBT-sossen, Michaela's, Alltid rött alltid rätt, Svensson, Magnihasa, tianmi, Norah4you, Monas universum, Rasmus Lenefors, Ann Helena Rudberg, Karlpedalsbloggs, Kulturbloggen/I want to believe.

Modernisera Sverige-video

Vi skapar förväntningar...

...och det är bra. För oss. Inget är klart bara för att otillgängligheten som diskriminering kom in i valmanifestet.

En som säkert kommer att bevaka oss är DHRs ordförande Maria Johansson. Susanne Berg uppmanar väljare att kräva besked av oss hur vi konkret ska gå till väga. Och en som kommer att testa oss om det är tillräckligt mycket handling bakom orden är Lars-Göran Wadén. Han tänker besiktiga valstugorna och ge sin röst till den som är mest tillgänglig på allvar.

Det är inte utan att jag blir lite orolig för Lars-Görans röst. Hur bra har vi egentligen varit på att tillgängliggöra vår information? Att se till att alla, oavsett hjul, kan komma in i stugan?
Därför var det skönt att vi tog förslaget i motion 8.19:
"att MP arbetar för en översyn som ska se till att information till och från MP blir tillgänglig för alla"

Hinner vi?

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Gröna kommentarer till valmanifestet

Förslaget till valplattform är här. Jag har rotat runt på olika gröna bloggar för att lyssna vad som sägs om innehållet.

Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.

Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.

Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?

Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."

Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).

Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.

Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.

Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.

Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.