Hur mycket ska SJ böta till de rullstolsburna?

SJ kräver ersättning av Trafikverket. 110 miljoner tycker man att Trafikverkets misslyckande med snöröjningen borde kosta dom.

Då blir min fråga - Hur mycket tycker SJ att deras eget misslyckande mot landets rullstolsburna resenärer borde kosta? Sedan slutet av förra året är liftarna stängda på x2000. De ska tas bort på intercitytågen. Och de manuella stationsliftarna får bara användas på ändstationer. Det kan betyda att en som ska till Gävle tvingas åka med till Österund och ta taxi tillbaka.

Anledningen i SJs fall är inte den värsta snöstormen på flera decennier. Nej, det är en lift som gick sönder på ett av X2000-tågen. Problemet är så svårlöst att SJ behöver upp mot ett år innan de tror sig ha löst det. Anledningen till att de manuella stationsliftarna inte får användas vid stopp utmed linjerna är att "de riktiga människorna" - de utan rullstol - kan försenas flera minuter. (För den som kan sin sak så tar det en till två minuter att manövrera liften. Prioriteringarna är tydliga. SJ vill inte ta den extra minuten.)

SJ tycker att trafikverket borde ha kunnat behärska en av de värsta snöovädren i modern tid. Annars ska det kosta skjortan. Men man tycker inte att man själva ska tvingas ha lösningar på problem man själva äger varje del av. Och egen inkompetens ska inte bestraffas med en enda krona.

Så här säger SJs fordonsdirektör om lyftarna.
SHT
DHRs ordf Maria Johansson.
Skånskan, GP, SvD, Sydsvenskan, Kristianstadbladet.

De blåa är ute och cyklar

"Vote blue, go green" är de konservativas slogan i den brittiska valkampen. Och deras partiledare David Cameron fotograferas flitigt på cykeln mellan Notting Hill och regeringskansliet.

Men nu har man även fått syn på bilen som åker efter med hans skor och portfölj. Besvärande, kan tyckas, men de konservativa försvarar sig med att Cameron bytt bil från en Vauxhall som släpper ut 276g koldioxid/km till en Lexus som "bara" släpper ut 186g.

Och det är klart att om alla män med makt bytte ut sin 276-grammare mot 186-grammare och anställer en chaufför för att köra den bakom ens cykel, så skulle de fixa både miljön, sysselsättningen, folkhälsan och tillväxten.

Moderaterna försöker också ha nån liknande slogan i sitt utrop om att vara "nya miljöpartiet", men hittills har vi inte fått några bilder på Reinfeldt i cykelhjälm...

BBC, Expressen.
(gammal drapa där Katrin Kielos jämför Cameron med Reinfeldt och hyllar den cyklande makthavarens miljövurm)
Tack Kajsa!

Genusperspektiv på trafik

De unga gröna Jacop Dalunde och Christian Valtersson skriver en bra debattartikel om genusperspektiv i trafiken i Aftonbladet.

Läs den!

Närflyg är (snart) dött.

Idag sätter jag mig på tåget till Stockholm. Redan nu spar jag tid jämfört med att flyga, eftersom jag reser i tjänsten.

En resa via Sturup får 1,5 timme innan avgång. Den avslutas i Stockholmsinnerstad ca 45 minuter efter att flyget landat på Arlanda. Tre timmar och en kvart. Under den tiden kan jag fälla upp datorn och arbeta kanske en halvtimme. Resten av tiden väntar jag i kontroller, vid gater eller åker i kringtransporter. Bortkastad tid av arbetsdagen = 2 timmar 45 minuter. Kringresorna kostar ca 750 kronor om jag åker via Arlanda, Bromma 400. Med bil till Sturup minskar tiden med en halvtimme, men kringkostnaden ökar med 130 kronor per dygn jag är borta.

Till tåget tar jag mig på tio minuter och landar mitt i stan. Jag kan använda alla 4 timmar och tjugo minuter i arbete. Uppkopplad till internet till och med. Bortkastad tid av arbetsdagen = 10 minuter. Kringresor = 0 kronor. Jag har råd med första klass och sparar ändå pengar.

Flyget är inte längre ett närtransportmedel. Med höghastighetståg blir det ännu tydligare. Enda gången jag väljer flyget nu är när jag börjar i Stockholm tidigt på morgonen. Med snabbtåg hade även den varianten konkurrerats ut.

Min enda undran är om det finns en internationell standard och förhålla sig till? Jag vill kunna åka snabbtåg till Berlin och Amsterdam med.



Media:
DN, SvD, SDS, HD, AB, Exp.
Bloggar:
rödgrön.se, kulturbloggen

Bilismens automatiska rätt till gemensamt utrymme

Det finns två ideologiskt intressanta frågor i den allt mer upphetsade debatten om Förbifart Stockholm och dess folkomröstning.

Den ena är frågan om bilismen har automatisk rätt till det växande utrymme den behöver. Det ska helst finnas tillräckligt mycket vägar, det ska gå att åka snabbt på dom, trafikljusen ska helst synkas så att man slipper invänta andra och parkeringen ska vara lätt att hitta, billig och tillgänglig. Och alla andra ska andas in bilisternas utsläpp.

I min värld så är det inte så självklart längre. Min egen bil är till försäljning. Jag har gått med i en bilpool istället. Det räcker om jag har tillgång till bil några gånger i månaden istället för varje dag.

Byggnormen om garageplats inkluderade i nybyggen bygger på tanken att bilarna ska fortsätta att ha företräde till gemensamma ytor. Alla hyresgäster får vara med och betala byggkostnaderna för garaget, vare sig de har en bil att ställa där eller inte. Tanken att alla bilar inte ska vara överallt inne i stan samtidigt och ohämmat ger andra möjligheter. Den extra våningen för bilarna behöver inte byggas, och fler har därmed råd att flytta in i det nybyggda huset. Vilka andra har rätt att få ett helt våningsplan till sina privata behov?

Förbifart Stockholm är på ett sätt samma sak. Är det så givet att bilisterna ska få ytterligare en väg som alla betalar och som tar gemensam yta i anspråk? Vad annat hade den ytan eller de pengarna kunnat användas till?
Det handlar om mixen, balansen, mellan kollektiv och individuell trafik.

Den andra ideologiskt intressanta frågan är hur en omröstning ska utformas. Man kan tänka sig att den lyder "ska vi bygga Förbifart Stockholm för så här många miljarder?" med svaren ja eller nej. Men vi jobbar inte med att ta beslut om ofinansierade önskelistor. Politiskt ansvarstagande är att välja mellan olika alternativ för vad pengarna kan användas till, vilken nytta de gör, för vilka, hur många, och med vilka konsekvenser.

Det andra alternativet är att fråga "ska vi bygga de här kollektiva trafiklösningarna ELLER den här motorvägslösningen för alla de här miljarderna?" Den känns ärligare och mer ansvarstagande.

Allians-fans pekar finger på att de rödgröna inte kunnat komma överens. Det ingår. Det hade vi också gjort så fort vi fått tillfälle om alliansen föreslagit en folkomröstning om något som splittrar dom.

Det goda är att nu får vi ett val där debatten kommer att belysa bilismens automatiska rätt till växande utrymme. Det är en av vår framtids ideologiska skiljelinjer, och kanske viktigare än hur stort eller litet skatteavdrag den ena eller andra får.


(aprilskämt från 1979)

Media senaste veckan om Förbifarten och folkomröstningen.
DN: 1, 2, 3.
SVD: 1, 2, 3, 4.
AB: 1, 2, 3.
Exp, HD, Eskilstunakuriren, Kristianstadbladet, SMP.

Bloggar: Anders Wallner, Christian Valtersson, Gunvor G Ericson, Stefan Nilsson, Åsa Romson, Jacop Dalunde.

På trottoaren

Miljöpartiet i Malmö fick ett helt uppslag i Sydsvenskan i Söndags. Lari Pitkä-Kangas, Karolina Skog och Fredrik Fernqvist svarade på frågor. Även vi andra på listorna fick svara. En var om vilken serifigur man uppfattade sig som - Kalle Anka, Bamse eller Modesty Blaise. Jag valde Bamse, mest för hans skapare Rune Andreassons syn på kreativitet. Jag hörde en radiointervju för många år sen där han sa nåt i stil med att inspiration var en uppfinning för människor som aldrig kom på nåt själva. En rätt klurig tanke om kreativiteten mer som ett tillstånd än som nån tillfällig kul idé.

En annan fråga var "Om du tänker på hur cykelvägarna ser ut i Malmö idag, är det okej att cykla på trottoaren? Ja eller nej?"
Jag svarade nej. Ur fotgängarens perspektiv blir inte trafikmiljön ett dugg mer trygg och säker av att cyklister självsvådligt flyttar upp på trottoaren. Barns oväntade rörelser, äldres långsamma reaktioner och en ljudlös cykel bakom ryggen känns inte bra.

Mannen på bilden? Han har säkert läst Bamse, men fastnat för Skalman...

Stads och trafikmiljö