I Stockholm diskuterar man gondolbanor som ett komplement till kollektivtrafiken. Billigare än spår och kan ta sig fram över naturliga hinder, typ vatten.
Kul idé, och Stockholm med sina tusentals öar är väl om något en stad för detta. Man har kallat stan för Nordens Venedig hur länge som helst. Med den här framtidsvisionen skulle det vara ett Venedig med gondoler.
Skånskan har idag en artikel om hur dåligt det går att åka buss i Malmö om man sitter i rullstol. Den uppgivna anledningen är förmodligen en lögn. I tre fall av fem där de unga resenärerna i rullstol inte fick följa med var anledningen nämligen att rampen var ur funktion, enligt föraren.
Lögn? Saken är den att rampen är en platta som fälls ut manuellt. Det enda mekaniska som kan gå sönder är några gångjärn kanske.
Enhetschef Karl Axel Lindahl hos utföraren Veolia och Håkan Kristiansson, trafikutvecklare på Skånetrafiken, har inga ideer om hur detta ska kunna undvikas. Karl Axel spekulerar i att hans anställda chaufförer tycker det är för jobbigt att lämna sin plats, och då väljer att säga att rampen är ur funktion. Håkan hoppas att detta inte förekommer varje dag och att får de bara reda på vem som gör det så ska de plocka in denne.
Tänk er följande. Bussförare Jonny tycker det är för jobbigt att öppna dörrarna vid Södervärn på torsdagar. Så då gör han inte det. Hans kollega Josefin tycker likadant, fast för station Svågertorp och på tisdagar. 60% (3 av 5) av deras kolleger tycker att det är för jobbigt att öppna dörrarna lite då och då. Alternativt att dörrarna inte fungerar av sig självt i samma utsträckning.
Är det någon som tror att Håkan och Karl-Axel nöjt sig med att hoppas på bättring? Att om de bara får veta vem som gör så så ska dom plocka in dom?
Veolia ska redogöra för ett kvalitetssystem som omöjliggör att förarna lämnas utrymme att agera godtyckligt. Tre exempel på detta:
a. Chauffören måste kolla att rampen fungerar innan bussen tas i trafik. Buss utan fungerande ramp får inte användas. b. Varje gång en ramp inte kan användas på en buss i trafik måste föraren rapportera detta som en avvikelse, med en namnunderskrift från den förfördelade resenären. c. Bolaget ska redovisa hur man använder tillgänglighetskonsulter för oförberedda test.
Skånetrafiken ska avkräva Veolia detta. Ramper ur funktion på ett godtyckligt sätt i upp till 60% av fallen är inte användbara. Ingen tillgänglighet, inget deltagande i upphandling. Vidare ska man redogöra för hur man tänker följa upp att Veolia, och alla andra utförare, klarar sina åtaganden.
Politiskt har vi ett ansvar att avkräva att de här systemen upprättas och följs upp.
Vinner de rödgröna det nationella valet kan det bli snabbare och lättare att bygga spårvagn i Malmö. Ett lokalt argument för att lägga sin röst rätt i riksdagsvalet.
Inför ett publikarbete om Kvarteret Korpen av Bo Widerberg scannade jag alla tidningar av Arbetet för sommaren 1936, då pjäsen utspelade sig. Där fanns bland annat artiklar om hur Amiralsgatan och dess förlängning förberetts för spårvagnstrafik. Redan då tänkte man rätt. Nu kan det bli verklighet!
(Apropå sträckdragningen: Infrastrukturminister Åsa Torstensson mötte ju förslaget om höghastighetståg mellan Göteborg och Borås med "Vad ska göteborgarna göra i Borås?". Vem blir först med att undra vad hamn-invånarna ska göra i Rosengård? För inte ska väl Rosengårdsborna åka till Västra Hamnen? (obs ironi) Vad hände med motiv som arbeta, bo, studera, handla, hälsa på och passa barnbarnen?)
Det finns två ideologiskt intressanta frågor i den allt mer upphetsade debatten om Förbifart Stockholm och dess folkomröstning.
Den ena är frågan om bilismen har automatisk rätt till det växande utrymme den behöver. Det ska helst finnas tillräckligt mycket vägar, det ska gå att åka snabbt på dom, trafikljusen ska helst synkas så att man slipper invänta andra och parkeringen ska vara lätt att hitta, billig och tillgänglig. Och alla andra ska andas in bilisternas utsläpp.
I min värld så är det inte så självklart längre. Min egen bil är till försäljning. Jag har gått med i en bilpool istället. Det räcker om jag har tillgång till bil några gånger i månaden istället för varje dag.
Byggnormen om garageplats inkluderade i nybyggen bygger på tanken att bilarna ska fortsätta att ha företräde till gemensamma ytor. Alla hyresgäster får vara med och betala byggkostnaderna för garaget, vare sig de har en bil att ställa där eller inte. Tanken att alla bilar inte ska vara överallt inne i stan samtidigt och ohämmat ger andra möjligheter. Den extra våningen för bilarna behöver inte byggas, och fler har därmed råd att flytta in i det nybyggda huset. Vilka andra har rätt att få ett helt våningsplan till sina privata behov?
Förbifart Stockholm är på ett sätt samma sak. Är det så givet att bilisterna ska få ytterligare en väg som alla betalar och som tar gemensam yta i anspråk? Vad annat hade den ytan eller de pengarna kunnat användas till? Det handlar om mixen, balansen, mellan kollektiv och individuell trafik.
Den andra ideologiskt intressanta frågan är hur en omröstning ska utformas. Man kan tänka sig att den lyder "ska vi bygga Förbifart Stockholm för så här många miljarder?" med svaren ja eller nej. Men vi jobbar inte med att ta beslut om ofinansierade önskelistor. Politiskt ansvarstagande är att välja mellan olika alternativ för vad pengarna kan användas till, vilken nytta de gör, för vilka, hur många, och med vilka konsekvenser.
Det andra alternativet är att fråga "ska vi bygga de här kollektiva trafiklösningarna ELLER den här motorvägslösningen för alla de här miljarderna?" Den känns ärligare och mer ansvarstagande.
Allians-fans pekar finger på att de rödgröna inte kunnat komma överens. Det ingår. Det hade vi också gjort så fort vi fått tillfälle om alliansen föreslagit en folkomröstning om något som splittrar dom.
Det goda är att nu får vi ett val där debatten kommer att belysa bilismens automatiska rätt till växande utrymme. Det är en av vår framtids ideologiska skiljelinjer, och kanske viktigare än hur stort eller litet skatteavdrag den ena eller andra får.
Rubriksättarna på Sydsvenskan vitsar till det och utropar "Planer för ny ringlinje går som på räls". Kul att de har roligt på jobbet, men bättre ändå för alla som kan tänkas åka med linjen.
Jag bodde fram tills för några år sedan på Värnhem, och hade en station vid Östervärn till ingen nytta. Köpenhamnstågen bara dundrade förbi. En ringlinje med tät trafik skulle koppla ihop Malmös stadsdelar och centrum. Men inte bara det. Även pendlande från grannkommunerna skulle få lättare att åka kollektivt till sina olika slutdestinationer i Malmö.
Kombinerat med väl planerade spårvagnslinjer så kan vi ha ett bra spårbundet nät inom nära räckhåll!
Mio är fem år. Han bor i Göteborg, och älskar spårvagnen som färdmedel. Men - han har CP och sitter i rullstol och då gäller särskilda regler.
Han får inte använda samma tidtabell som alla andra. Göteborg har både nya - tillgängliga - vagnar och gamla - otillgängliga - vagnar. Västtrafik har bestämt att han ska vänta tills det kommer en modern vagn. Och när och var det kommer en modern vagn vet ingen. Ibland kan han få se fem-sex spårvagnar köra förbi innan en tillgänglig vagn kommer. Men skulle det redan finnas en barnvagn i den moderna spårvagnen, så ska Mio vänta igen, tycker Västtrafik.
Enhetschef Lena Jovén säger till TV4 att det är en säkerhetsrisk, men aldrig varför det är en säkerhetsrisk. Presschefen Kristian Ördell säger "Säkerheten är viktigare än att komma fram i tid." För personer med funktionshinder, märk väl. Inte t.ex. för personer i barnvagn eller såna som han själv. För alla andra gäller resenärens eget omdöme.
Det här handlar mer om attityd än om något annat. Kolla här:
"Många resenärer använder redan i dagsläget den allmänna kollektivtrafiken, i den mån de har möjlighet på grund av sitt funktionshinder." Hemsidan för tillgängligheten på Västtrafik - Kolla
Om de kan på grund av sitt funktionshinder, säger hemsidan. Om de kan beroende på om våra fordon kan ta emot dom, borde det vara.
För in otillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen!
Rånen gör att skyddsombuden inför kontantstopp på bussarna i Malmö.
Jag besökte Los Angeles 2000, och använde deras buss-system för att ta mig runt. Jag la märke till 2 saker. 1. Varenda buss hade en utfällbar lyftplatta för rullstolsburna. Detta trots att de flesta bussarna såg ut att vara duktigt åldersstigna. Här hemma säger resenärer med funktionshinder att nigningen funkar inte och man vet inte om bussen man tänker ta har ramp eller inte. 2. Biljetterna löstes kontant med jämna pengar. Dessa lades på en bricka. När chauffören såg att det fanns tillräckligt med pengar på brickan tryckte han fram en biljett och samtidigt fälldes brickan och pengarna ramlade ner i ett slutet system för kontanter. Om någon inte betalade så var det inte chaufförens sak att påtala. Beivrandet sköttes av särskilda kontrollanter. Hade du ingen biljett åkte du dit. Alla visste att det var jämna pengar som gällde, och hade man inte det så fick man välja själv - växla först, betala mer så det täckte, chansa o ta ev böter. Men chaufförens rån-säkerhet var första prioriteten.
Jag står på tredje plats på MPs Malmölista till riksdagen. Vi har ett mandat idag. Vid ett kanonval kan vi få två. Ska jag till riksdagen så måste jag alltså kryssas av minst 5% av våra MPs väljare i Malmö stad. Jag uppskattar att jag behöver cirka 1.000 kryss.
Är det möjligt? Troligen inte, men det var det ingen som trodde om Moomsteaterns väg till att bli en profesionell teater heller. Att försöka göra det omöjliga har aldrig skrämt mig, snarare lockat fram nyfikenhet och kreativitet.
Så jag försöker. Och jag sätter allt på en så smal kampanj som möjligt. Jag ska bli vald för mitt brinnande engagemang inom lika rätt för personer med funktionsnedsättning och min vurm för kultur och mångfald. Inga kioskvältare, jag vet. Men betyder mer än allt för de personer det berör, deras anhöriga och vänner. Och så alla människor med ett stort patos för rättvisa, lika chans och mänskliga rättigheter. Och jag tror vi är många!
Vill du hjälpa mig göra det omöjliga möjligt? Gör något eller allt av detta: - rösta på Miljöpartiet och kryssa Kjell Stjernholm - våga tala politik med människor du känner. Säg att du känner en person du tror skulle bli bra i riksdagen. Be dom kryssa mig. - våga tala politik med människor du inte känner! Be dom kryssa mig. - hjälp mig nå mina kärnväljare. Kan du koppla ihop mig med en grupp som du tror mitt budskap kan attrahera. Ja tack, gör det. - Om du tycker jag säger nåt bra, viktigt eller rätt fram till valet, så var generös med att länka till det! - Om du vill hjälpa mig med din kreativitet, tid eller kraft - inboxa mig så snackar vi om saken!
Dessutom kan du:
- Följa MPkjell på twitter. https://twitter.com/MPkjell #kryssakjelle
- Gilla Kjell Stjernholm till riksdagen på Facebook. https://www.facebook.com/kryssakjelle
Hållbar humanism som en del av den gröna visionen.
Så enkelt skulle min politiska agenda kunna sammanfattas. Men den verklighet min politiska passion tar sitt avstamp ifrån är allt annat än enkel.
Jag startade Moomsteatern 1987. Idag är det en professionell integrerad teater baserad på skådespelare med intellektuella funktionshinder. De är anställda, fortbildade på teaterhögskolan och teatern har en långsiktig försörjning i svensk kulturpolitik. Att personer med utvecklingsstörning får verka på så jämlika villkor är internationellt unikt.
Men den statistiska verkligheten för personer med funktionsnedsättning är allt annan än jämlik. Man lever kortare, tjänar sämre och är den grupp människor som är mest utestängda av alla från högre utbildning och arbetsmarknad. Man stoppas av en diskriminerande otillgänglighet, och löper större risk att möta brottslighet och våld.
Jag vill ta tag i de strukturella problem som idag hindrar personer med funktionshinder att leva jämlika liv fullt ut. Den kampen sker inte inom handikappolitiken. Den berör många politikområden - utbildning, arbetsmarknad, näringsliv, bostad, trafik, stadsutveckling, miljö, finans, social, kultur. Och fler därtill.
Jag är med i Miljöpartiet för jag upplever att här finns den bäst utvecklade humanistiska helhetssynen. Mina hjärtefrågor är varken ekologiska eller klimatbaserade i dess vanliga bemärkelse. Men det gröna sättet att arbeta för en hållbar utveckling stannar inte där. Det behövs en lika rätts-sida som jobbar lika hårt med den humanistiska hållbarheten. Min dröm är att hitta ett sätt att arbeta på tvärsen över alla stuprör mot det målet.
De som känner mig vet att jag arbetar hårt för att nå gemensamma mål. I min verktygslåda finns en retorisk begåvning, en stor kreativitet och ett kritiskt tänkande. Jag ser helheter, tänker långsiktigt och har en strateg med empatiska drag i mig. Och jag vill nå förändring.
(Jag är idag verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolans förbundskansli med ansvar för folkbildning för personer med funktionsnedsättning.)
En man - två bloggar.
Jag väljer att separera mitt personliga politiska engagemang från mitt yrkesmässiga - även om de ibland berör varandra.
KJELL STJERNHOLM: Teater & funktionshinder kommer att fortsätta ha inlägg som berör just detta.
Hållbar humanism kommer att vara bredare och enbart politisk.
I Stockholm diskuterar man gondolbanor som ett komplement till kollektivtrafiken. Billigare än spår och kan ta sig fram över naturliga hinder, typ vatten. 
Skånskan har idag en artikel om hur dåligt det går att åka buss i Malmö om man sitter i rullstol. Den uppgivna anledningen är förmodligen en lögn. I tre fall av fem där de unga resenärerna i rullstol inte fick följa med var anledningen nämligen att rampen var ur funktion, enligt föraren. 
Rubriksättarna på Sydsvenskan vitsar till det och utropar "Planer för ny ringlinje går som på räls". Kul att de har roligt på jobbet, men bättre ändå för alla som kan tänkas åka med linjen.
Inlägg
