Bra intiativ för regionens mångfald

Igår bjöd Centern in till en hearing i regionhuset i Lund under namnet "Hur kan vi få fler personer med funktionsnedsättning i arbete". Bra initiativ! Inte bara för att området är så eftersatt. Nej, vi som deltog fick dessutom förmånen att höra kunniga människor tala.

Samhalls regionchef Tomas Andersson redogjorde för en koncern som lyckas bra med sitt uppdrag och som verkligen gjort en resa från att vara en bokstavligt verkstadsinriktad arbetsgivare till en marknadsanpassad bred tjänsteleverantör. Och där folk går från utanförskap till arbete.

Samhall har varit utsatta för intensiv kritik. Kritik som jag menar mestadels slår tillbaka på de som yttrar den. Jag klipper in från ett eget blogginlägg i maj 2009, då arbetsförmedlare protesterat mot att Samhall tog in fel personer. Att man bara tog ´de bästa´, att man måste va frisk för att få jobb på samhall (sen när blev funktionsnedsättning en sjukdom?) osv. Och där media hakade på i obetänksam klagokör. Här är klippet från bloggen "Teater och funktionshinder":

"Lotta Gröning på Aftonbladet hävdar i en krönika "att Samhall på flera håll i landet inte kan ta hand om de personer som har mest behov av ett skyddat arbete."

Känn på de orden: "Ta hand om". "Mest behov av ett skyddat arbete". Är Samhall slutstationen? Handlar det om ett företag som ska ta hand om de som har störst behov av att vara där? Eller om träning och utveckling för att nå en allt för segregerad arbetsmarknad?

Samhalls kommunikationsdirektör yttrade sig i Kvällsposten igår. Jo, det har blivit svårare att få ett Samhalljobb. Antalet platser har genom politiska direktiv minskats med 7.000 platser till nuvarande 20.000. Antalet arbetshandikappade som är berättigade att söka är 200.000. Tar man med de som redan förtidspensionerats på grund av utvecklingsstörning (och inte ens räknas idag) är det 500.000 som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Är det då Samhall som jävlas med de arbetssökande med funktionsnedsättning? Deras uppdrag är att träna och slussa vidare till andra arbetsgivare. Hur är det mad med alla andra företag, organisationer, myndigheter, föreningar och kooperativ i Sverige?"

Och hur är det med Sveriges regioner och landsting? Jag tror att alla kan instämma i att det är långt ifrån optimalt. Väldigt långt. Västra Götaland framhålls som ett föredöme. Där har man ett projekt med målet 100 nyanställda med funktionsnedsättning före 2012. Berömvärt, för man satsar medvetet, sätter mål och man ANSTÄLLER. Men att Västra Götaland framhålls som ett föredöme säger tyvärr ännu mer om de flesta andra landsting. Västra Götalandsregionen har 50.000 anställda. Av dessa är ca 250 med lönebidrag. 0,5 procent. Om vi antar att alla 100 nyanställda får någon form av lönebidrag (inte givet, det är ev arbetsnedsättning som ska kompenseras, inte att det vistas en med stol eller käpp i lokalen) så ökar antalet anställda med lönebidrag till 0,7%.
Västra Götaland gör helt rätt i mina ögon. Man adresserar problemet, satsar och sätter mål i faktiska anställningar. Och man tittar inte bara på positioner utan legitimationskrav. Man har även lyckats öppna upp sin organsiation för anställning av personer med funktionsnedsättning (och legitimation, givetvis) i legitimationsyrken. VG-regionens Monica Frejd-Stillberg skulle säkert kunna sätta igång en massa utveckling runt om i Sverige om hon gavs tillfälle att sprida modellen.

Vi fick därtill vittnesmål om fungerande modeller från både Jan Espenkrona på ECE Network och Leif Berg på Furuboda Arbetsmarknad. Espenkrona är den privata företagaren som från början mest av en slump kommit att anställa en person med funktionsnedsättning och fått såna resultat i sin verksamhet att han förstått att se förbi människors diagnoser. Därav att hans företag nu har många anställda med funktionsnedsättning. Och han tjänar pengar på deras specialkompetens. Bra!
Där funktionsnedsättning finns, finns Furuboda. Det är en given utveckling att man nu finns som tjänsteleverantör när det gäller coachning och anpassning in i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning.

HSOs Thomas P Larsson gav oss fler perspektiv och framförallt skånska siffror. Visste ni att antalet unga som skrivs in i aktivitetsersättning (officiell term för det som i folkmun kallas förtidspension) ökat med 15% i Skåne? Vad är det som gör att arbetslinjen inte når ända till de som står längst utanför, så att det segmentet istället ökar? Förklaringen fick vi inte, men siffran i sig sätter tydliga behov av kraftsamling för att ändra situationen. Lagstifta om kvoteringsanställningar likt några länder i europa? Likt Thomas P på HSO är jag positiv till att undersöka saken. Nuvarande systems facit är nämligen både avläsbart och dystert. Vi behöver tänka och göra på nya sätt.

Obama lovar bättre rekrytering av personer med funktionsnedsättning

Den amerikanska antidiskrimineringsklagstiftningen ADA, Americand with Disabilities Act, firade 20 år igår. Den högtidlighölls i en ceremoni utanför Vita Huset. På Vita Husets hemsida finns en inspelning. (hela klippet nedan)

På en del bilder ser jag människor rörda till tårar. Jag förstår dom. ADA kom inte gratis, som en snäll gest från stående människor med makt till dom utan makt i rullstol. Den kom från en kamp för mänskliga rättigheter. Precis som USAs afroamerikanska befolkning hedrar Rosa Parks, Martin Luther King och andra, så finns det människor att hedra bakom ADA. Och presidenten gör detta, omsorgsfullt.

Obamas tal börjar ca 27 min in i klippet och pågår dryga 18 minuter. För dig som inte hinner se hela, så rekommenderar jag att ta in vad han säger vid 38 min (utskrift nedan).



Utskrift: "We’re also placing a new focus on hiring Americans with disabilities across the federal government. (Applause.) Today, only 5 percent of the federal workforce is made up of Americans with disabilities -- far below the proportion of Americans with disabilities in the general population. In a few moments, I’ll sign an executive order that will establish the federal government as a model employer of individuals with disabilities. (Applause.) So we’re going to boost recruitment, we’re going to boost training, we’re going to boost retention. We’ll better train hiring managers. Each agency will have a senior official who’s accountable for achieving the goals we’ve set. And I expect regular reports. And we’re going to post our progress online so that you can hold us accountable, too. (Applause.)"

Se där, ett avsnitt att direkt översätta till svenska och sen copy/paste in i ett av statsministerns tal.

RUT eller personlig assistans?

”En handikappad man som inte själv kan hålla sitt eget hem rent och fint har genom Rut fått ekonomisk och praktisk möjlighet att få hjälp med det av oss”, berättar Åsa Keller, vd för Homemaid AB för Svenska Dagbladet.

Wow! De har lyckats hitta en person med funktionshinder bland kunderna! Då kanske RUT närmas betraktas som socialpolitik? Hjälp till de behövande?

Samtidigt darrar landets personer med funktionsnedsättning av skräck. Inte för om RUT ska finnas kvar efter valet, utan för om deras personliga assistans ska få finnas kvar.

Försäkringskassan har börjat med nya - väldigt mycket striktare - bedömningar. Helt plötsligt och helt utan någon anvisning från regeringen enligt egen utsaga. Fan tro't.

Ett helt nytt bedömningsinstrument är på väg att tas fram. Första upplagan har fått svidande kritik. Personen med funktionshinder ska ange ALLT i detalj ända ner till sitt sexliv och avföringsrutiner. I det nya systemet är man berättigad till hjälp när man ska in på toa och ut från toa. Men tiden man gör det man ska är inte berättigad. Det blåser snålt om landets assistansberättigade.

Men den allvarligaste nyordningen på väg för assistansberättigade är nog ändå regeln om att de som har mindre än 20 timmars behov i veckan av personlig assistans inte ska få personlig assistans längre, utan istället ha något som kallas "personlig service och boendestöd". En sorts hemtjänst som kommer förbi och hjälper dig på med byxorna. Borta är assistansreformens tankar om att medborgaren med assistansbehov ska styra över sitt eget liv, själv välja vem som ska släppas in i sitt allra mest privata, hur man vill leva sitt liv och dess innehåll. Vi har en handikapp-politisk plan som heter "Från patient till medborgare". Men liggande förslag är "från fri medborgare med egenmakt åter till vårdmottagare"

Jag gillar RUT, men inte för att rika kan få städat och få sitt överansträngda livspussel att gå ihop. Jag tror däremot på principen om att underlätta för tjänsteföretag och att försöka göra svarta jobb vita.

Men RUT kostar en massa pengar. Försämringarna i assistansen syftar till att spara pengar. Jag tycker det är upprörande att ta bort assistenter från personer med funktionsnedsättning för att låta dom städa hemma hos de funktionsnormativa rika.

Det handlar om att välja. I valet mellan om ministrar och företagsledare ska få subventionerad städhjälp eller om landets personer med funktionsnedsättning ska få bestämma över och leva sina egna liv så går min röst till det senare.

För dig som vill veta mer om assistansens politiska turer och LSS-kommitten rekommenderar jag Intresseföreningen för Assistansberättigades (IfA) hemsida.

Media om RUT och/eller assistans senaste veckan: Exp, Exp2.
Föräldrakraft, Dagens Samhälle.

(bilden lånad från Adiuvo Assistans)

Alltjämt ojämnt

Socialstyrelsen lämnar idag över en rapport till regeringen med titeln "Alltjämt ojämnt", där man fastställer att personer med funktionsnedsättning har det sämre än övriga befolkningen på alla områden utom boendestandard.

Hälsa, ekonomi, arbete, utbildning, fritid - illa. Väldigt illa. Och undersökningen får extra tyngd av sitt underlag. 57500 personer med olika funktionsnedsättningar ingår.

Jag har inte lyckats finna Socialstyrelsens rapport på nätet än. Den som gör det får gärna lägga en länk i kommentarsfältet. Tills vidare - läs debattartikeln i DN av Håkan Ceder, överdirektör Socialstyrelsen och Karin Flyckt, utredare Socialstyrelsen.

Här finns en politisk agenda att tag i.

Praktik-förnedring

Förnedring.

"I en andra fas ska möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning på vissa statliga myndigheter prövas." Så skriver regeringen (Maria Larsson/Sven Otto Littorin) i sitt pressmeddelande om hur man ska bli bättre på att motarbeta den katastrofalt höga arbetslösheten bland landets medborgare med funktionsnedsättning.

Man ska PRÖVA om det kanske finns en MÖJLIGHET till - nä, inte jobb! - PRAKTIKPLATSER till de där med funktionsnedsättning. Här finns ingen utgångspunkt om kompetens inom myndigheternas verkningsområde. Inget om att locka högkvalificerade akademiker med funktionsnedsättning till regeringens myndigheter. Eller för all del inte alls så högt kvalificerade medarbetare till att sköta enklare service inom myndigheten. Nej, Regeringen tycker att myndigheterna ska föregå med gott exempel och ha några såna där på en del av sina arbetsplatser. Och anledningen till att välja praktikplatser som form för detta kan väl inte vara nåt annat än att de tänkta praktikanterna inte förväntas vara klara för att göra ett riktigt jobb? Deras funktion förväntas vara att vara där och vara funktionshindrade.

Man skriver faktiskt det i meningen innan (samma pressmeddelande) om man läser noga:
"Regeringen kommer att ta initiativ till att i en första fas göra en kartläggning och analys över vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att anställa personer med funktionsnedsättning i syfte att tillvarata de erfarenheter som finns och för att sprida goda exempel."

En bieffekt av att ha en personalgrupp som avspeglar samhällets mångfald är att man säkrar att fler perspektiv finns med när gruppen tänker och agerar. Det är bra. Men det tar inte bort att man måste kunna det man är anställd för också. Lärare i rullstol som inte får jobb får inte det för att de saknar utbildning eller kompetens. Statsvetare med synskada, samhällsplanerare med hörselskada, ekonomer med amputerade ben är inte heller kompetenslösa. De är däremot diskriminerade när arbetslösheten för dem är skyhög i yrken där icke funktionshindrade aldrig behöver vänta länge på nästa jobb.

Men nu kan de ju få en praktikplats. Kanske. Hos några få. Om möjligheten finns. Vi får se vad analysen säger. Så att de kan sitta där och vara funktionshindrade. Fortfarande utan jobb, men hey - en praktikplats!!!

Föräldrakraft

Lovvärt initiativ från Husmark Persson

Cristina Husmark Persson tillsätter en referensgrupp med namnet "en aktiv framtid". Där finns företrädare för företag som Misa, projektet OpenEyes och organisationer som Handikappförbunden.

Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.

Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?

Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.

Media:
Föräldrakraft

Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?

Miljöpartiet har skrivit en bra motion om "Utvecklande av den sociala ekonomin" (Ulf Holm, Per Bolund, Esabelle Dingizian, Gunvor G Ericson, Mats Pertoft, Lage Rahm, Thomas Nihlén, Mehmet Kaplan).

Två saker som jag uppmärksammat från mina relationer till personer med funktionshinder är hur Lagen om upphandling tycks bromsa och frågan om det behövs en särskild lagstiftning för sociala företag. Det här lyfter vi i motionen, och det är jättebra!

Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?

I Vancouver-OS 2010 tar vinnarna emot sina medaljer på prispallar byggda av ett socialt företag. Blommorna de får levereras av ett socialt företag. Och tappar de sin medalj så är "lost and found" på entrepenad hos ett socialt företag.

I Skottland har "community clauses" viktats till 10% i upphandlingarna inför 2012 Commenwealth games, och där har arbete med sociala företag getts ett eget utrymme.

I Australien har man vid ett tillfälle gett ett kontrakt till ett socialt byggföretag trots att deras anbud var 20.000 AUSD dyrare. Varför? För företaget lovade anställa de som skulle bo där, och eftersom hyran baseras på inkomst så skulle det betyda 40.000 AUSD i ökade hyresintäkter. Översätt det tänket på enklare tjänster åt kommunen utförda av personer inom LSS-kretsen. Bort med dagcenterkostnader, in med skatteintäkter för kommunen. Och individen går från pension till lönearbete.
(exemplen är hämtade från socialenterpriselive.com)

Men jag är kritisk till två inslag i motionen. Punkt 16 vill att utvecklingsanställning och trygghetsanställning bör tydliggöras som huvudsakligen ett stöd till sociala företag. Punkt 19 tycker att stödet arbetsbiträde bör genomgå samma tydliggörande.

Min kritik har följande grund: Jag satt i den nationella temagruppen för socialt företagande under de år Moomsteatern fanns inom EU-programmet Equal (om diskriminering på arbetsmarknaden). Min upplevelse var att mycket av diskussionerna rörde hur de sociala företagen skulle få del av de arbetsmarknadsresurser som behövdes för en gynnsam utveckling av sektorn, och de personer som genom den skulle kunna få ett jobb. Ett påbud att rikta trygghetsanställning (= mer långsiktiga lönebidragsanställningar) och arbetsbiträden (ersättning till företaget för handledningskostnader) till de sociala företagen skulle naturligtvis skapa ett större utrymme för deras tillväxt. Men skulle det vara till fördel för alla de människor med funktionshinder som idag är arbetslösa? Nej. Det skulle bara begränsa vilka arbetsgivare som får tillgång till de statliga stödåtgärderna. De sociala företagen är en bra kompletterande och balanserande åtgärd för att möjliggöra ett deltagande i arbetslivet. Men nu när ICA tänker sig anställa upp till 1.000 personer med funktionshinder i sina butiker så ska den eventuella nedsättningen i arbetsförmågan kompenseras lika bra där som för det sociala företaget. Annars stänger vi näringslivet och offentlig förvaltning från alla incitament att bryta sin diskriminering och börja anställa personer med funktionshinder.

Stödet för att möjliggöra anställning för personer som antingen är utsatta för diskriminering på arbetsmarknaden eller har en nedsatt arbetsförmåga ska gälla hela arbetslivet. Volvo, regeringskansliet, Moomsteatern och Malmö stad ska också vara möjliga arbetsgivare för den funktionshindrade utan att behöva söka klassning som socialt företag.