Skamlig behandling av romer i Europa - och Sverige.

Flera europeiska länder utmärker sig nu när det gäller att behandla romer illa. I östeuropa är situationen ofta hemsk. Nu verkar den västeuropeiska strategin vara att göra det lika hemskt här, i syfte att tvinga tillbaks romerna till öst. Sarkozy river läger och sparkar ut. Danskarna vill inte va sämre och antar enligt ignoransens självklarhet att romer inte vill arbeta och därför inte är välkomna i landet.

Maria Ferm sätter fingret på den verkliga politiska skiljelinjen. Handlar det om tiggeriet eller fattigdomen som tvingar fram tiggeriet? Den svenska ministern Tobias Billström agerar för det förstnämnda. Resonemanget blir då att om alla länder och kommuner konsekvent kastar ut tiggarna måste de väl sluta nån gång? Hur de ska överleva sin fattigdom och utanförskap lämnas till individerna att själva lösa.
Ferm menar att det är de verkliga problemen - kriminaliteten, fattigdomen och diskrimineringen - som ska bekämpas. Att mänskliga rättigheter måste omfatta alla oavsett etniskt ursprung och att den fria rörligheten måste gälla alla människor inom EU.

Då är det skönt att tillhöra ett parti som bejakar mänskliga rättigheter i alla lägen. Maria Ferm gör som vanligt ett jättebra jobb i debatten och lokalt så föreslås nu ett nationellt centrum för minoritetskultur i Malmö.

Debatten på Newsmill: Ferm, Billström, Rosa Taikon (även i DN).
Irka Cederberg debatterar i Sydsvenskan och Kvällsposten.
Lokalt: Fredrik Fernqvist
Media: GP, DN, AB, TA.
SD är glada att Billström tycker som dom på Newsdesk.

Ferms egen blogg.

Aftonbladet körde i juli en serie reportage som var mycket läsvärda om romers situation i Sverige: 1, 2, 3, 4, 5.

Obama lovar bättre rekrytering av personer med funktionsnedsättning

Den amerikanska antidiskrimineringsklagstiftningen ADA, Americand with Disabilities Act, firade 20 år igår. Den högtidlighölls i en ceremoni utanför Vita Huset. På Vita Husets hemsida finns en inspelning. (hela klippet nedan)

På en del bilder ser jag människor rörda till tårar. Jag förstår dom. ADA kom inte gratis, som en snäll gest från stående människor med makt till dom utan makt i rullstol. Den kom från en kamp för mänskliga rättigheter. Precis som USAs afroamerikanska befolkning hedrar Rosa Parks, Martin Luther King och andra, så finns det människor att hedra bakom ADA. Och presidenten gör detta, omsorgsfullt.

Obamas tal börjar ca 27 min in i klippet och pågår dryga 18 minuter. För dig som inte hinner se hela, så rekommenderar jag att ta in vad han säger vid 38 min (utskrift nedan).



Utskrift: "We’re also placing a new focus on hiring Americans with disabilities across the federal government. (Applause.) Today, only 5 percent of the federal workforce is made up of Americans with disabilities -- far below the proportion of Americans with disabilities in the general population. In a few moments, I’ll sign an executive order that will establish the federal government as a model employer of individuals with disabilities. (Applause.) So we’re going to boost recruitment, we’re going to boost training, we’re going to boost retention. We’ll better train hiring managers. Each agency will have a senior official who’s accountable for achieving the goals we’ve set. And I expect regular reports. And we’re going to post our progress online so that you can hold us accountable, too. (Applause.)"

Se där, ett avsnitt att direkt översätta till svenska och sen copy/paste in i ett av statsministerns tal.

Skärpning Skånetrafiken och Veolia!

Skånskan har idag en artikel om hur dåligt det går att åka buss i Malmö om man sitter i rullstol. Den uppgivna anledningen är förmodligen en lögn. I tre fall av fem där de unga resenärerna i rullstol inte fick följa med var anledningen nämligen att rampen var ur funktion, enligt föraren.

Lögn? Saken är den att rampen är en platta som fälls ut manuellt. Det enda mekaniska som kan gå sönder är några gångjärn kanske.

Enhetschef Karl Axel Lindahl hos utföraren Veolia och Håkan Kristiansson, trafikutvecklare på Skånetrafiken, har inga ideer om hur detta ska kunna undvikas. Karl Axel spekulerar i att hans anställda chaufförer tycker det är för jobbigt att lämna sin plats, och då väljer att säga att rampen är ur funktion. Håkan hoppas att detta inte förekommer varje dag och att får de bara reda på vem som gör det så ska de plocka in denne.

Tänk er följande. Bussförare Jonny tycker det är för jobbigt att öppna dörrarna vid Södervärn på torsdagar. Så då gör han inte det. Hans kollega Josefin tycker likadant, fast för station Svågertorp och på tisdagar. 60% (3 av 5) av deras kolleger tycker att det är för jobbigt att öppna dörrarna lite då och då. Alternativt att dörrarna inte fungerar av sig självt i samma utsträckning.

Är det någon som tror att Håkan och Karl-Axel nöjt sig med att hoppas på bättring? Att om de bara får veta vem som gör så så ska dom plocka in dom?

Veolia ska redogöra för ett kvalitetssystem som omöjliggör att förarna lämnas utrymme att agera godtyckligt. Tre exempel på detta:

a. Chauffören måste kolla att rampen fungerar innan bussen tas i trafik. Buss utan fungerande ramp får inte användas.
b. Varje gång en ramp inte kan användas på en buss i trafik måste föraren rapportera detta som en avvikelse, med en namnunderskrift från den förfördelade resenären.
c. Bolaget ska redovisa hur man använder tillgänglighetskonsulter för oförberedda test.

Skånetrafiken ska avkräva Veolia detta. Ramper ur funktion på ett godtyckligt sätt i upp till 60% av fallen är inte användbara. Ingen tillgänglighet, inget deltagande i upphandling. Vidare ska man redogöra för hur man tänker följa upp att Veolia, och alla andra utförare, klarar sina åtaganden.

Politiskt har vi ett ansvar att avkräva att de här systemen upprättas och följs upp.

Praktik-förnedring

Förnedring.

"I en andra fas ska möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning på vissa statliga myndigheter prövas." Så skriver regeringen (Maria Larsson/Sven Otto Littorin) i sitt pressmeddelande om hur man ska bli bättre på att motarbeta den katastrofalt höga arbetslösheten bland landets medborgare med funktionsnedsättning.

Man ska PRÖVA om det kanske finns en MÖJLIGHET till - nä, inte jobb! - PRAKTIKPLATSER till de där med funktionsnedsättning. Här finns ingen utgångspunkt om kompetens inom myndigheternas verkningsområde. Inget om att locka högkvalificerade akademiker med funktionsnedsättning till regeringens myndigheter. Eller för all del inte alls så högt kvalificerade medarbetare till att sköta enklare service inom myndigheten. Nej, Regeringen tycker att myndigheterna ska föregå med gott exempel och ha några såna där på en del av sina arbetsplatser. Och anledningen till att välja praktikplatser som form för detta kan väl inte vara nåt annat än att de tänkta praktikanterna inte förväntas vara klara för att göra ett riktigt jobb? Deras funktion förväntas vara att vara där och vara funktionshindrade.

Man skriver faktiskt det i meningen innan (samma pressmeddelande) om man läser noga:
"Regeringen kommer att ta initiativ till att i en första fas göra en kartläggning och analys över vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att anställa personer med funktionsnedsättning i syfte att tillvarata de erfarenheter som finns och för att sprida goda exempel."

En bieffekt av att ha en personalgrupp som avspeglar samhällets mångfald är att man säkrar att fler perspektiv finns med när gruppen tänker och agerar. Det är bra. Men det tar inte bort att man måste kunna det man är anställd för också. Lärare i rullstol som inte får jobb får inte det för att de saknar utbildning eller kompetens. Statsvetare med synskada, samhällsplanerare med hörselskada, ekonomer med amputerade ben är inte heller kompetenslösa. De är däremot diskriminerade när arbetslösheten för dem är skyhög i yrken där icke funktionshindrade aldrig behöver vänta länge på nästa jobb.

Men nu kan de ju få en praktikplats. Kanske. Hos några få. Om möjligheten finns. Vi får se vad analysen säger. Så att de kan sitta där och vara funktionshindrade. Fortfarande utan jobb, men hey - en praktikplats!!!

Föräldrakraft

Typiskt svenskt!

Typiskt svenskt är ett initiativ från folkbildningsförbundet, som jag hittar via Anders Gradins blogg. Jag kopierar o klistrar:

"Sverige är julgran och Kalle Anka på julafton, majbrasa, midsommarstång och många små grodor.
Sverige är kräftor, kebab, pizza, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött, koscherkött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.
Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!"

Rampen på bussen åker ut och in, ut och in, ut och in...

Liten bildserie över hur enkelt det kan vara!

Här markeras undantagen

Jag är i USA på studieresa. En världsfestival för kultur av artister med funktionsnedsättning.

USA har en diskrimineringslagstiftning mot otillgänglighet. Det märks. Bilden är tagen på Washington zoo, övre våningen av tropiklandet. Den ber om ursäkt för att just den här nergången inte är tillgänglig, utan man måste tyvärr ta en hiss några meter bort.

I guideboken till Washington DC står det att till några av institutionerna kan det vara bra att ringa i förväg om man vill ha teckentolkning på de guidade turerna. Annars finns det jämt.

Undantagen skyltas. Det säger det mesta. Allt, inklusive djungeln, är lika tillgängligt till fots och till hjuls.

Vi har mycket att lära...

Äntligen ett steg vidare för lagstiftning mot otillgänglighet - kanske.

DHR har protesterat utanför Rosenbad. Lars U Granberg (s) och Jan Lindholm (mp) har på var sitt håll agerat med interpellationer. Regeringen har länge hållt Hans Ytterbergs utredning inlåst genom att säga att den är under gemensamberedning. Utredningen handlar om att införa lagstiftning som anger otillgänglighet som en form av diskriminering. Nu lagom till Marschen för tillgänglighet kommer ett pressmeddelande. Man släpper utredningen. Och börjar gå mot lagstiftning - kanske.

- Integrations- och jämställdhetsdepartementet är nu färdiga med ett förslag om att bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering, säger Nyamko Sabuni.

Men först ska det utredas en gång till. "Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen." står det i pressmeddelandet.

Klartexten skulle kunna läsas som: vi vill lagstifta, men vi får se hur mycket det kostar först.

Synd med en sån bisats och bismak. Vi vill lagstifta. - Punkt. - hade räckt bra.

- Det känns bra att utredningen äntligen ska ut på remiss, men det är bedrövlig att frågan skall utredas igen. För vilken gång i ordningen har jag förträngt!, säger DHRs ordförande Maria Johansson.


Ytterligare kommentarer hittar jag hos RBU:
"Två saker kan konstateras direkt, säger RBU:s förbundsjurist Henrik Petrén i en kommentar. För det första avslöjar regeringen redan nu att man kommer att nöja sig med ”skäliga åtgärder” av den som inte vill fällas för diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det var visserligen väntat och det är positivt om man genom en kommande lagändring kan flytta fram positionerna när det gäller tillgängligheten. Men det finns en uppenbar risk att begreppet ”skäliga åtgärder” istället kan komma att bli en begränsning för tillgänglighetsarbetet. Att skäligheten blir en låg ribba som i praktiken riskerar att bli ett tak för åtgärder.
- För det andra är det anmärkningsvärt att man ännu inte har gjort några kostnadsberäkningar. Det har ju hela tiden varit den springande punkten för regeringen och anledningen till att man inte ansåg sig ha ett fullständigt underlag inför den nya diskrimineringslagen som beslutades för snart två år sedan, avslutar Henrik Petrén."



(bild från dhr.se)

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Kongresstal om tillgänglighetslagstiftning

Manus till mitt anförande i talarstolen när Miljöpartiet debatterade sitt valmanifest:

Hej kongressen!

Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.

Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.

You name it, det finns där.

En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.

Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.

Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.

Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.

Hur mycket ska SJ böta till de rullstolsburna?

SJ kräver ersättning av Trafikverket. 110 miljoner tycker man att Trafikverkets misslyckande med snöröjningen borde kosta dom.

Då blir min fråga - Hur mycket tycker SJ att deras eget misslyckande mot landets rullstolsburna resenärer borde kosta? Sedan slutet av förra året är liftarna stängda på x2000. De ska tas bort på intercitytågen. Och de manuella stationsliftarna får bara användas på ändstationer. Det kan betyda att en som ska till Gävle tvingas åka med till Österund och ta taxi tillbaka.

Anledningen i SJs fall är inte den värsta snöstormen på flera decennier. Nej, det är en lift som gick sönder på ett av X2000-tågen. Problemet är så svårlöst att SJ behöver upp mot ett år innan de tror sig ha löst det. Anledningen till att de manuella stationsliftarna inte får användas vid stopp utmed linjerna är att "de riktiga människorna" - de utan rullstol - kan försenas flera minuter. (För den som kan sin sak så tar det en till två minuter att manövrera liften. Prioriteringarna är tydliga. SJ vill inte ta den extra minuten.)

SJ tycker att trafikverket borde ha kunnat behärska en av de värsta snöovädren i modern tid. Annars ska det kosta skjortan. Men man tycker inte att man själva ska tvingas ha lösningar på problem man själva äger varje del av. Och egen inkompetens ska inte bestraffas med en enda krona.

Så här säger SJs fordonsdirektör om lyftarna.
SHT
DHRs ordf Maria Johansson.
Skånskan, GP, SvD, Sydsvenskan, Kristianstadbladet.

Självkritik?

Olika FN-länder riktar rätt skarp kritik mot Sverige för brist på mänskliga rättigheter. Det gäller hatbrott, behandling av flyktingar och kvinnovåld.

Den stora frågan är hur vi jobbar med självkritik i de här frågorna. SVDs artikel talar om att bland annat Kuba och Iran fanns bland de som kritiserade oss. En omständighet som en del kommer att använda för att diskvalificera kritiken.

Men antisemitismen och islamofobin är påtaglig. Flyktingbarnens situation och barnkonventionen tillämpning går inte ihop. Och varje misshandel i hemmet är ett misslyckande, oavsett om kritiken kommer från Portugal (som nu) eller nån annan part.

Många av de här frågorna adresseras i förslaget till valmanifest för Miljöpartiet på ett progressivt sätt. Och det behövs, för här finns verkligen utrymme för utveckling...

SVD
Maria Ferm, Bodil Ceballos.

Full delaktighet. Nu!

Idag startar en ny blogg. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling och politik kommer att turas om att ge bilder av ett Sverige som behöver förändras. Och som har möjligheten att välja väg i september.

Bloggen har ingen partipolitisk färg. Det handlar om att lyfta en eftersatt verklighet upp i ljuset. En gemensam kamp mot fortsatt utanförskap och diskriminering.

Först ut är initiativtagaren Erik Ljungberg. Bokmärk och läs första inlägget påFulldelaktighet.nu genast!

Erik Ljungberg, Småföretagare & Tillgänglighetsförespråkare, Göteborg. Erik har sedan han hamnade i rullstol funderat varför människor ges olika förutsättningar att klara vardagen i samhället. Det gäller allt från bemötande mellan två personer till möjligheten (rättigheten) att ta sig fram, att få jobb och tja – leva som vem-som-helst i samhället. Visst är det många som häpnas då saker och ting ställts på sin spets; utgör rullstolen ett avgörande huruvida man får åka kollektivt, gå på krogen eller gå på bio? Erik är sällan nöjd med ”sanningarna” som samhället utbildar sina invånare med. Då får man helt enkelt rätta till felen – oavsett hur många ömma byråkratiska tår man måste rulla över. Erik är initiativtagare till denna blogg och detta är ytterligare ett försök att få politikerna till att hålla sitt löfte om att ge alla lika rättigheter och ge alla full delaktighet i samhället. Nu!

Lovvärt initiativ från Husmark Persson

Cristina Husmark Persson tillsätter en referensgrupp med namnet "en aktiv framtid". Där finns företrädare för företag som Misa, projektet OpenEyes och organisationer som Handikappförbunden.

Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.

Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?

Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.

Media:
Föräldrakraft

Handikappförbundens kritik

Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, är kritisk.

"Den stora bristen är att det saknas konkreta förslag. Vi saknar till exempel en lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet ska anses som diskriminering. En nationell handikappolitik där den enskilde individen saknar rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv är tandlös", säger hon i tidskriften Föräldrakraft.

Burman riktar också kritik mot att allt fler hjälpmedel måste självfinansieras och att sysselsättningen backat 6% för personer med funktionsnedsättning.

Ingen intresseorganisation kan själv bestämma vilka beslut våra politiska företrädare ska ta. Men Burman har rätt i att politiken behöver lyssna bättre på handikapprörelsen. Misslyckandet med ett tillgängligt Sverige till 2010, kvarstående diskriminering och ännu sämre ställning på arbetsmarknaden sätter ett betyg som inte bara gäller regeringen för de senaste fyra åren.

Men regeringen bär ansvar för att det inte läggs något förslag om en lag som gör otillgänglighet till diskriminering nu. Utredningen är gjord, men hemligstämplad. Dags att agera.

Tillgängligt tivoli

Det borde vara en självklarhet. Att karusellen kan åkas av alla. Alla som varit på ett tivoli vet att så inte är fallet.

Gordon Hartman såg sin dotter vilja leka med andra barn, men inte kunna. Det fick honom att samla ihop pengarna (USD 30 miljoner) till Morgans Wonderland. En temapark i San Antonio, Texas, speciellt för de speciella. Ett ställe där orden "couldn't, shouldn't and can't weren't in the vocabulary" (abcnews)



Bra va? Jo, det är klart. Men förutsättningen för att den behövs är att alla andra anläggningar inte är tillgängliga. Anledningen till att alla med ömmande hjärtan i tv-inslaget berättar om sin lycka över att se barnens lycka är att det normala är att barn med funktionshinder inte ingår i alla barn. I det perspektivet passar tyvärr en temapark speciellt för de speciella som handen i handsken.

Där är paradoxen. Barn med funktionshinder hänvisas även i Sverige till välgörenhet (t.ex. Radiohjälpen/Victorias fond) om de ska kunna uppleva samma saker som andra barn.

Ska det verkligen vara så?

SJ har problem

Före jul stängde SJ av internetbokningen av rullstolsplatser på sina tåg. Anledningen ska ha varit att man upptäckt ett fel på en av sina liftar. Först påstod man att man skulle ersätta vagnarnas liftar med mobila liftar på plattformen, men det har inte fungerat. Ibland finns inte liftar, ibland kan inte personalen hantera dom. Ibland leds den rörelsehindrade passageraren om i kringelkrokar för att hitta en fungerande liftlösning. Men för det mesta har inte ens det fungerat. I praktiken har landets rörelsehindrade resenärer varit hänvisade till taxi och riksfärdtjänst.

På fyra månader har SJ inte klarat av att fixa en fungerande tillgänglig tågtrafik. För mig tyder det på att problemet knappast står högst på listan. Oavsett förklaring till dröjsmålet - och den är osynlig på hemsidan - så är det inte bra nog.

Maria Johansson, ordf DHR - blogg.
Unga Rörelsehindrades facebookgrupp "SJ'S Liftar när kommer det att fungera ?"

Gröna kommentarer till valmanifestet

Förslaget till valplattform är här. Jag har rotat runt på olika gröna bloggar för att lyssna vad som sägs om innehållet.

Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.

Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.

Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?

Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."

Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).

Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.

Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.

Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.

Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.

Kommunens lagliga diskriminering

Ett föräldrapar i Bromölla får inte välja förskola för sitt barn. Orsaken är att barnet har Down syndrom.

Kristianstad tingsrätt menar att pojken blivit missgynnad och att hans funktionsnedsättning haft betydelse för kommunens beslut. Men det spelar ingen roll för kommunen har haft goda skäl för sitt agerande.

Den sista meningen i stycket ovan är fasansfull. Diskriminering är inte diskriminering om den som diskriminerar har goda skäl för det. Och som vanligt så ingår inte barn med funktionsnedsättning i begreppet alla barn. Alla har rätt att fritt välja skola/förskola för sina barn. Utom de som har ett barn med funktionsnedsättning. De får bara välja om de väljer det som den som diskriminerar väljer åt dom.

Kan man anmäla tingsrätten i Kristianstad till DO?


SHT, Föräldrakraft, Kristianstadbladet, DN.

Uppdatering april 2010: DO överklagar domen. Man menar att kommunen ska bevisa att man inte diskriminerat, inte att man hade godtagbara skäl för att göra det. Bravo DO!

Benny fick rätt att vara pappa i domstol

I inlägget "Dumstrut till Eskilstuna" rasade jag över att kommunen nekat rullstolsburna Benny Holmström rätten att vara pappaledig med stödperson från kommunen. Nu har Förvaltningsdomstolen gett honom rätt.

Skönt att veta att nåt funkar (lagen), men likväl skrämmande att en kommun väljer att testa lagen på en sån punkt. Jag tror tyvärr inte att Eskilstuna är ensamma om den generella inställningen.

Eskilstunakuriren
Svensk Handikapptidskrift

Eva Olofssons (v) blogg