Hanne Kjöller konstaterar att det varit en "astronomisk kostnadsutveckling" från 3,5 till 28 miljarder för assistansersättningen (DN). Den siffran är både en korrekt och en ohederlig beskrivning av utvecklingen. Korrekt - för sedan systemet infördes för 20 år sedan har allt fler som varit berättigade valt personlig assistans istället för vårdinsatser. Ohederlig, eftersom om de inte valt personlig assistans skulle en del av kostnaderna fortfarande finnas - fast på ett annat konto.
Man skulle kunna tro att Hanne Kjöller - som gjort en grej av att en halv sanning kan va en lögn - skulle ta med det när hon ojar sig över utvecklingen. Men antingen struntar hon i det. Eller så har hon inte ens tänkt tanken. Beklämmande blir det hur som helst.
Enligt reformens instiftare, Bengt Westerberg, är nettokostnadsökningen någonstans mellan 1/3 och hälften av den sammanlagda assistanskostnaden. Med 20 års inflation på det så blir det på sin höjd 10 miljarder. Mycket pengar det också.
Det som behöver göras är:
Säkra reformens legitimitet. Kasta ut fuskarna.
Säkra reformnyttjarnas integritet. Kasta ut tanken om granskning ända in på naken hud och minutmätning.
Här kan alla se en möjlig konflikt. Jag är övertygad om att den skulle kunna lösas i samråd med brukarrörelsen. Men hittills har agerandet varit mer konfrontation än tillsammans med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar