Särbehandling a la Boden

Bodens socialnämnd skickar hem de politiska handlingarna till samtliga ledamöter - utom till Caroline Lindqvist, mp.

Som bakgrund behöver man veta att Carolines funktionsnedsättning gör att hon behöver hjälp från en personlig assistent för att vända sida. Den rätt intetsägande informationen gör att tjänstemän med nämndspolitikers stöd inte längre skickar hem möteshandlingar till Caroline. Man motiverar det med att assistenterna kan komma att ta del av sekretessbelagd information.

1. Personliga assistenter gör det de blir ombedda. Typ vänder blad. Om så krävs vänder man blad medan man tittar bort, bär ögonbindel, med en skärm mellan sig och bladen, eller helt enkelt blundandes. Man gör det Caroline ber dom om.
Att assistenterna ska sätta igång och läsa handlingarna som borde skickas till Caroline är lika troligt som att min fru ska läsa mina. Eller att någon familjemedlem läser någon av de övriga nämndsledamöternas mottagna post.

2. Make/maka/sambo, barn, städhjälp, hundvakt kan läsa funktionsnormativ politikers handlingar = ingen åtgärd.
Personlig assistent kan knappast, då de är under bevakning av sin arbetsgivare, sätta sig och läsa papper de inte har att göra med = så stor exceptionell sekretessrisk att man måste agera.
Man tar sig uppenbart rätten att bestämma över någon annans hantering baserat enbart på funktionsnedsättning

Gör om. Gör rätt. Och skäms på er.

Svensk Handikapptidskrift
NSD 1, 2.

(Gå även in på fulldelaktighet.nu och följ Lidingö kommuns allt annat än smickrande behandling av Anna Stensson, mp. Hon är döv, baktalas på facebook och förvägras att man anpassar omröstning från verbalt ja till handuppräckning, klubban faller innan tolken hunnit tolka etc. Medan de övriga funktionsfullkomliga poltikerna som ska bära den kommunala demokratin tycker att allt är som det ska.)

Klokt om utanförskap

Björn Ramel skriver en text som träffar mitt i prick idag på Sydsvenskans ledarsida. Han skriver den med anledning av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabunis besök i Malmö, där hon studerat hur Henrik, med en lindrig utvecklingsstörning, har det på jobbet på ICA.

Ramel beskriver utanförskapet med stort U. Det som får alla andra utanförskap att verka rätt inkluderande. Det som gäller för personer med utvecklingsstörning i relation till eftergymnasial utbildning och medverkan på arbetsmarknaden. Jobb med lön, för de flesta i gruppen är det en utopi.

Så skriver Ramel om Malmö:
"Malmö kommun har å sin sida startat projektet JobbNu. Här samverkar myndigheter och näringslivet för att rusta individer med nedsatt intellektuell förmåga för en plats i arbetslivet.

Det gav Henrik Wallman praktikplats på Lindeborgs Ica, därefter en första anställning med statligt lönebidrag.Ett drygt tiotal personer har fått jobb via JobbNu, fler är på god väg. Men inte på någon av kommunens egna arbetsplatser –en stad som säger sig arbeta för mångfald. Även i andra delar av landet tar privata företag täten.

”Kommunerna borde skämmas. Det är anmärkningsvärt att de inte gör mer”, sade Nyamko Sabuni.

Innan ministern fortsatte till en konferens om jämställdhet i Lund frågade jag hur det ser ut på regeringens kansli.

Nej, där jobbar ingen ur den här målgruppen."

Ramel fångar problemet med elegans. Politiken jobbar med att skapa åtgärder för att andra ska förstå det förträffliga i att anställa personer vi själva aldrig anställer.

Det gäller Malmö och regeringen. Det gäller myndigheterna vi bestämmer över och våra egna partier. Det gäller röda, gröna och blå.

Det här är en av frågorna jag kommer att jobba för under åren som kommer.

Sverige har fått en riksdagsledamot i rullstol!

Nej, det är inte David Lega. David gjorde allt rätt. Etta på KDs lista i Göteborg och 2625 (13,47%) personröster borde ha säkrat en plats. Men Annelie Enochson fick 3208 (16,46%), och det är ännu fler. Annelie åker till Stockholm trots att David gjort ett kanonval.

Jesper Odelberg var den andra snackisen, också han Göteborg. Men 1210 personröster (4,44%) räcker inte för att lyfta Jesper från 4:e till 1:a plats på Vänsterns lista. Även Jesper verkar få stanna hemma.

Istället kommer vår första riksdagsledamot i rullstol från Skellefteå och heter Lars Isovaara. Han är ledamot i Sverigedemokraternas partistyrelse, och talesperson i kriminalpolitik. Som 14:e namn på SDs riksgemensamma lista flyttar han nu in i riksdagshuset. På valpejl.se beskriver han sig så här:

” Jag är 51 år gammal är gift och har tre vuxna barn samt ett barnbarn. Är civilingenjör och arbetar som egenföretagare inom konsultbranschen. Har tidigare arbetat inom såväl statliga som privata företag. Jag är uppvuxen i Tornedalen och således räknar jag mig själv till den tornedalska minoritetsbefolkningen i Sverige. Svensk historia, litteratur och resor är några av mina fritidsintressen. Jag är rullstolsburen sedan 1995 men det har inte hindrat mig från att leva ett fullgott liv. Livet består av stora och små problem som ska lösas på ett aller annat sätt.” (valpejl.se)

Han anger kriminalpolitiken, småföretagarfrågor och skattefrågor som sina tre viktigaste politikområden.

Jag har skrivit och frågat honom om hans/SDs tänkta insatser i handikappolitiken.

(Bilden är från valpejl.se)

Bonus för höga betyg

I kvällens Uppdrag Granskning tas bonusar i friskolor upp. I SVT Rapport i morse kunde vi se en första puff. (SVTplay här, klicka dig till ca 2 min in i programmet). Det är Sveriges största friskolekoncern Vittra/Academedia som är i skottgluggen.

Tydligen har det funnits skrivningar om att lärare kunde få bonus om eleverna nådde bra betyg.

Vilket påminner mig om "ETC om Sovjet", ett temanummer på 80-talet om grannen i öster. Jag minns en artikel om skolan, där lärarnas status avgjordes av hur mycket deras elever lärde sig. Vilket bevisades med hur höga betyg de fick. Vilket givetvis var inflationsdrivande på betygsnivåerna, där alla var bäst. Vilket i sin tur bevisade det kommunistiska skolsystemets överlägsenhet.

Tänk så nära aktörerna inom marknads och planekonomin kan stå varandra när det gäller fiffiga systemlösningar...

Kan vi lära av Uppsala?

"Det behövs husläkare som kan utvecklingsstörning". Det konstaterar Harald Strand, länsordförande i FUB Dalarna, när han tar upp en viktig hälsofrämjande fråga i sin debattartikel i Dagens Samhälle.

Vad är då problemet?

Enligt de experter jag lyssnat på så behövs en LSS-kompetens i primärvården. Det finns nämligen saker som betyder skillnader för de medicinska bedömningarna. Kommunikationen är en. Kan personen själv inte förmedla hur den mår i ord, eller förstå läkarens fråga, så förändras hela läkarbesöket. Risken för felbehandling ökar.

Harald Strand berättar i artikeln att gränssnittet mellan vad som är sjukdom och vad som är funktionsnedsättning är en ytterligare komplikation.

Bilden av att det finns problem med patientförståelse, kontinuitet och träffsäkerhet bekräftas av personal inom omsorgen jag lyssnat till.

Bästa sättet att bygga den här kompetensen är att läkare ges möjligheten att träffa många patienter ur samma personkategori. På det sättet byggs både erfarenhet och kommunikativ kompetens. Och klienten med funktionsnedsättning får med största sannolikhet därmed tillgång till en träffsäkrare och mer personanpassad, kvalitativ primärvård.

Hanrald Strand levererar stöd för sin tes i form av en rapport gjord i Stockholms läns landsting - Fokusrapport Habilitering i utveckling. Han pekar på exemplet där man börjat genomföra en förändring åt rätt håll - Assa i Uppsala (bläddra till sid 21 i publikationen, artikeln "Assa är husläkare åt personer med funktionshinder".

Hur ser det ut i Skåne? Kan vi lära av Uppsala?

Valaffischer vi saknar!

HSO har kört riksdagspartiernas affischer genom photoshop och tagit fram nya, bättre förslag. Under rubriken "Valaffischer vi saknar!" delar man med sig av sin kreativitet.

Här kommer dom!

Alliansen:





Oppositionen:





Bara att sätta igång tryckpressarna...

Bra intiativ för regionens mångfald

Igår bjöd Centern in till en hearing i regionhuset i Lund under namnet "Hur kan vi få fler personer med funktionsnedsättning i arbete". Bra initiativ! Inte bara för att området är så eftersatt. Nej, vi som deltog fick dessutom förmånen att höra kunniga människor tala.

Samhalls regionchef Tomas Andersson redogjorde för en koncern som lyckas bra med sitt uppdrag och som verkligen gjort en resa från att vara en bokstavligt verkstadsinriktad arbetsgivare till en marknadsanpassad bred tjänsteleverantör. Och där folk går från utanförskap till arbete.

Samhall har varit utsatta för intensiv kritik. Kritik som jag menar mestadels slår tillbaka på de som yttrar den. Jag klipper in från ett eget blogginlägg i maj 2009, då arbetsförmedlare protesterat mot att Samhall tog in fel personer. Att man bara tog ´de bästa´, att man måste va frisk för att få jobb på samhall (sen när blev funktionsnedsättning en sjukdom?) osv. Och där media hakade på i obetänksam klagokör. Här är klippet från bloggen "Teater och funktionshinder":

"Lotta Gröning på Aftonbladet hävdar i en krönika "att Samhall på flera håll i landet inte kan ta hand om de personer som har mest behov av ett skyddat arbete."

Känn på de orden: "Ta hand om". "Mest behov av ett skyddat arbete". Är Samhall slutstationen? Handlar det om ett företag som ska ta hand om de som har störst behov av att vara där? Eller om träning och utveckling för att nå en allt för segregerad arbetsmarknad?

Samhalls kommunikationsdirektör yttrade sig i Kvällsposten igår. Jo, det har blivit svårare att få ett Samhalljobb. Antalet platser har genom politiska direktiv minskats med 7.000 platser till nuvarande 20.000. Antalet arbetshandikappade som är berättigade att söka är 200.000. Tar man med de som redan förtidspensionerats på grund av utvecklingsstörning (och inte ens räknas idag) är det 500.000 som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Är det då Samhall som jävlas med de arbetssökande med funktionsnedsättning? Deras uppdrag är att träna och slussa vidare till andra arbetsgivare. Hur är det mad med alla andra företag, organisationer, myndigheter, föreningar och kooperativ i Sverige?"

Och hur är det med Sveriges regioner och landsting? Jag tror att alla kan instämma i att det är långt ifrån optimalt. Väldigt långt. Västra Götaland framhålls som ett föredöme. Där har man ett projekt med målet 100 nyanställda med funktionsnedsättning före 2012. Berömvärt, för man satsar medvetet, sätter mål och man ANSTÄLLER. Men att Västra Götaland framhålls som ett föredöme säger tyvärr ännu mer om de flesta andra landsting. Västra Götalandsregionen har 50.000 anställda. Av dessa är ca 250 med lönebidrag. 0,5 procent. Om vi antar att alla 100 nyanställda får någon form av lönebidrag (inte givet, det är ev arbetsnedsättning som ska kompenseras, inte att det vistas en med stol eller käpp i lokalen) så ökar antalet anställda med lönebidrag till 0,7%.
Västra Götaland gör helt rätt i mina ögon. Man adresserar problemet, satsar och sätter mål i faktiska anställningar. Och man tittar inte bara på positioner utan legitimationskrav. Man har även lyckats öppna upp sin organsiation för anställning av personer med funktionsnedsättning (och legitimation, givetvis) i legitimationsyrken. VG-regionens Monica Frejd-Stillberg skulle säkert kunna sätta igång en massa utveckling runt om i Sverige om hon gavs tillfälle att sprida modellen.

Vi fick därtill vittnesmål om fungerande modeller från både Jan Espenkrona på ECE Network och Leif Berg på Furuboda Arbetsmarknad. Espenkrona är den privata företagaren som från början mest av en slump kommit att anställa en person med funktionsnedsättning och fått såna resultat i sin verksamhet att han förstått att se förbi människors diagnoser. Därav att hans företag nu har många anställda med funktionsnedsättning. Och han tjänar pengar på deras specialkompetens. Bra!
Där funktionsnedsättning finns, finns Furuboda. Det är en given utveckling att man nu finns som tjänsteleverantör när det gäller coachning och anpassning in i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning.

HSOs Thomas P Larsson gav oss fler perspektiv och framförallt skånska siffror. Visste ni att antalet unga som skrivs in i aktivitetsersättning (officiell term för det som i folkmun kallas förtidspension) ökat med 15% i Skåne? Vad är det som gör att arbetslinjen inte når ända till de som står längst utanför, så att det segmentet istället ökar? Förklaringen fick vi inte, men siffran i sig sätter tydliga behov av kraftsamling för att ändra situationen. Lagstifta om kvoteringsanställningar likt några länder i europa? Likt Thomas P på HSO är jag positiv till att undersöka saken. Nuvarande systems facit är nämligen både avläsbart och dystert. Vi behöver tänka och göra på nya sätt.

Korståg mot kultur

Thomas Idergard fortsätter sitt korståg mot offentligt finansierad kultur. För ett år sedan så var han på DN debatt och gjorde kommunala kultur och fritidsinvesteringar till samhällets fiende nummer 1. ("Idergard siktar snett")

Nu tar han med sig statsvetaren Svend Dahl och tuggar om samma budskap i samma kanal - DN debatt. Enda skillnaden är att nu är det landstingen som är närmast bedrägliga, eftersom de är med och offentligt finansierar sånt som filmindustri och studiecirklar.

Som vanligt är Idergard en bra dramaturg och tar det landsting som ger minst till kultur - Västmanland - som föredöme. Om sen alla andra gjorde som Västmanland så skulle det räcka till 1800 sjuksköterskor. Suck! Det skulle några mil motorväg också göra.

Jag vill inte bo i Idergards idealsamhälle. Jag tycker kulturpolitiken är oerhört viktig, och att satsningarna gynnar demokratin, mångfalden, det livslånga lärandet och tillväxten. Och detta utan att behöva peta i kulturens egenvärde.

Även för en högerideolog som Idergard så borde de satsningar han är kritisk mot vara högintressanta. Det är i de kreativa näringarna som den största tillväxten sker i vår moderna tid. Grundmaterian är kreativa medborgare. Sverige ligger i tätgruppen inom europa för dessa näringar. Det borde dofta framtida intäkter i Idergards näsa. Intäkter som kan betala långt fler än 1800 sjuksköterskor.

Hur ska vi få ännu mer kreativa medborgare? Genom att minska betydelsen för estetiska ämnen i skolan? Genom att strypa den offentliga finansieringen av kulturen? Den som gör att människor kan utveckla sina kreativa färdigheter, är det verkligen där det effektivaste högersnittet ska skäras?

Rödgrönt har signalerat en miljard mer till kulturen nästa mandatperiod. Det är bara att hoppas att så många kommuner och landsting som möjligt hänger på.

Inget nytt under solen

Igår sommartalade Fredrik Reinfeldt. Nu vet vi hur han ska lösa problemen med barnfattigdom, världssvält, klimatförändring och taskig personaltäthet i skolan.

Han sänker skatten.

MPs reklamfilm

Skånekök

Läs Anders Åkesson idag. Vårt regionråd har tittat på exemplet Hvidovre. Där har sjukhuset tagit bort stordriften när det gäller mathållningen och gått till a la carte. Vinsterna är flera, men framför allt inom matkvalitet, hälsa och ekonomi.

Patienten får välja själv. Sjukvårdspersonalen kan kolla närngsriktigheten i kostintaget. Maten - gjord på råvaror som levereras från lokala producenter - smakar nylagat och gott.

Nu föreslår Anders Åkesson att vi inför ett liknande system i Skåne under namnet Skånekök. Det passar utmärkt in i de skånska ambitionerna att lyfta matkulturen till ett signum för regionen.

Specialanpassat, närinköpt, hemlagat blir billigare än massproducerat, långtransporterat och utan valmöjligheter.

Vår tids paradigmskifte?

Skånskan

Skamlig behandling av romer i Europa - och Sverige.

Flera europeiska länder utmärker sig nu när det gäller att behandla romer illa. I östeuropa är situationen ofta hemsk. Nu verkar den västeuropeiska strategin vara att göra det lika hemskt här, i syfte att tvinga tillbaks romerna till öst. Sarkozy river läger och sparkar ut. Danskarna vill inte va sämre och antar enligt ignoransens självklarhet att romer inte vill arbeta och därför inte är välkomna i landet.

Maria Ferm sätter fingret på den verkliga politiska skiljelinjen. Handlar det om tiggeriet eller fattigdomen som tvingar fram tiggeriet? Den svenska ministern Tobias Billström agerar för det förstnämnda. Resonemanget blir då att om alla länder och kommuner konsekvent kastar ut tiggarna måste de väl sluta nån gång? Hur de ska överleva sin fattigdom och utanförskap lämnas till individerna att själva lösa.
Ferm menar att det är de verkliga problemen - kriminaliteten, fattigdomen och diskrimineringen - som ska bekämpas. Att mänskliga rättigheter måste omfatta alla oavsett etniskt ursprung och att den fria rörligheten måste gälla alla människor inom EU.

Då är det skönt att tillhöra ett parti som bejakar mänskliga rättigheter i alla lägen. Maria Ferm gör som vanligt ett jättebra jobb i debatten och lokalt så föreslås nu ett nationellt centrum för minoritetskultur i Malmö.

Debatten på Newsmill: Ferm, Billström, Rosa Taikon (även i DN).
Irka Cederberg debatterar i Sydsvenskan och Kvällsposten.
Lokalt: Fredrik Fernqvist
Media: GP, DN, AB, TA.
SD är glada att Billström tycker som dom på Newsdesk.

Ferms egen blogg.

Aftonbladet körde i juli en serie reportage som var mycket läsvärda om romers situation i Sverige: 1, 2, 3, 4, 5.

Inte en tjurrusning för tidigt

Barcelona har förbjudit tjurfäktning. Det var på tiden.

Det finns dom som tycker att djur inte ska behöva delta i några tävlingssammanhang alls. Att samtliga dessa är människopåhitt, och därför inte en naturlig del av djurets liv.
Så långt vill inte jag gå. Tycker djuret om människans påhitt och gör det med glädje så är det en sak. Men tjurfäktningen? Nej. Tvång och död är så långt ifrån delta med glädje det går att komma.

Återstår nu att andra följer efter. Särskilt Pamplona.

Media:
AB, DN, SvD, Exp, Metro, HD, SDS, SkD,

Kultursponsring

Svenska Dagbladet beskriver i två artiklar (1,2) anledningarna till att kulturen förlorar och idrotten vinner kampen om företagens sponsringsmedel. Det handlar om mätbara motprestationer, avdragsregler, tradition och kön, enligt artiklarna.

- Mätbara motprestationer. Du kan tapetsera hela idrottsarenan och samtliga deltagare med det egna varumärket utan att det påverkar själva spelet. Det funkar inte om det ska stå Vattenfall på Persbrandts rygg under "I väntan på Godot" eller ICA på kontrabasen i konserthuset.
- Avdragsregler. Reglerna för vad som får dras av påverkar. Hittills har finansdepartmentet inte velat ändra, trots ideologisk glädje över sponsring som finansiering inom alliansen.
- Tradition. Strukturer är gjorda för sånt som brukar göras, och nästan aldrig för sånt som aldrig har gjorts. Idrottens sammanförande av företag som ger affärsmöjligheter business to business ger kundnytta. Det veta alla. Men hur skapas samma kundnytta inom kulturen, innan alla andra företag redan är där?
- Kön. Män gillar sport av män. (Du tror väl inte det är damfotbollen som får de stora pengarna?)

Även mindre och fria kulturskapare möts allt oftare med frågor eller uppmaningar om att söka sin finansiering via sponsring. Detta trots att alla undersökningar visar att företagen ännu inte styrt om. Här finns ytterligare faktorer som försvårar.

- Storlek. Är du främst lokal eller regional kulturproducent i ditt upptagningsområde, så faller eventuella möjligheter till sammanlänkning med de stora företagens marknadsstrategier, och därmed sponsringsfinansiering av någon storlek som faktiskt påverkar.
- Intresset för immateriella värden. Mindre företag ger svagare intresse för immateriella värden och långsiktiga kopplingar mellan varumärken och dess värdegrunder.

Så vad är en sund kulturpolitisk hållning till sponsring? Jag har inget emot att man gör ett regelverk som möjliggör kultursponsring med vettiga skatteregler för detta. På lång sikt så är en spridning av finansieringskällor aldrig fel. Av ovanstående anledningar kommer det inte att ske någon omedelbar tjuvrusning från svenska företag till kultursponsring ändå. Det kommer att ta tid. Men det är främst de stora scenerna och producenterna som kan bli framtida samarbetsparter av någon större betydelse. Inte till exempel den fria scenkonsten.

Obama lovar bättre rekrytering av personer med funktionsnedsättning

Den amerikanska antidiskrimineringsklagstiftningen ADA, Americand with Disabilities Act, firade 20 år igår. Den högtidlighölls i en ceremoni utanför Vita Huset. På Vita Husets hemsida finns en inspelning. (hela klippet nedan)

På en del bilder ser jag människor rörda till tårar. Jag förstår dom. ADA kom inte gratis, som en snäll gest från stående människor med makt till dom utan makt i rullstol. Den kom från en kamp för mänskliga rättigheter. Precis som USAs afroamerikanska befolkning hedrar Rosa Parks, Martin Luther King och andra, så finns det människor att hedra bakom ADA. Och presidenten gör detta, omsorgsfullt.

Obamas tal börjar ca 27 min in i klippet och pågår dryga 18 minuter. För dig som inte hinner se hela, så rekommenderar jag att ta in vad han säger vid 38 min (utskrift nedan).



Utskrift: "We’re also placing a new focus on hiring Americans with disabilities across the federal government. (Applause.) Today, only 5 percent of the federal workforce is made up of Americans with disabilities -- far below the proportion of Americans with disabilities in the general population. In a few moments, I’ll sign an executive order that will establish the federal government as a model employer of individuals with disabilities. (Applause.) So we’re going to boost recruitment, we’re going to boost training, we’re going to boost retention. We’ll better train hiring managers. Each agency will have a senior official who’s accountable for achieving the goals we’ve set. And I expect regular reports. And we’re going to post our progress online so that you can hold us accountable, too. (Applause.)"

Se där, ett avsnitt att direkt översätta till svenska och sen copy/paste in i ett av statsministerns tal.

Gondolbanor

I Stockholm diskuterar man gondolbanor som ett komplement till kollektivtrafiken. Billigare än spår och kan ta sig fram över naturliga hinder, typ vatten.

Kul idé, och Stockholm med sina tusentals öar är väl om något en stad för detta. Man har kallat stan för Nordens Venedig hur länge som helst. Med den här framtidsvisionen skulle det vara ett Venedig med gondoler.



DN, BLT,
Grönt Stockholm, Liberal i Bromma, HBT-sossen,

RUT eller personlig assistans?

”En handikappad man som inte själv kan hålla sitt eget hem rent och fint har genom Rut fått ekonomisk och praktisk möjlighet att få hjälp med det av oss”, berättar Åsa Keller, vd för Homemaid AB för Svenska Dagbladet.

Wow! De har lyckats hitta en person med funktionshinder bland kunderna! Då kanske RUT närmas betraktas som socialpolitik? Hjälp till de behövande?

Samtidigt darrar landets personer med funktionsnedsättning av skräck. Inte för om RUT ska finnas kvar efter valet, utan för om deras personliga assistans ska få finnas kvar.

Försäkringskassan har börjat med nya - väldigt mycket striktare - bedömningar. Helt plötsligt och helt utan någon anvisning från regeringen enligt egen utsaga. Fan tro't.

Ett helt nytt bedömningsinstrument är på väg att tas fram. Första upplagan har fått svidande kritik. Personen med funktionshinder ska ange ALLT i detalj ända ner till sitt sexliv och avföringsrutiner. I det nya systemet är man berättigad till hjälp när man ska in på toa och ut från toa. Men tiden man gör det man ska är inte berättigad. Det blåser snålt om landets assistansberättigade.

Men den allvarligaste nyordningen på väg för assistansberättigade är nog ändå regeln om att de som har mindre än 20 timmars behov i veckan av personlig assistans inte ska få personlig assistans längre, utan istället ha något som kallas "personlig service och boendestöd". En sorts hemtjänst som kommer förbi och hjälper dig på med byxorna. Borta är assistansreformens tankar om att medborgaren med assistansbehov ska styra över sitt eget liv, själv välja vem som ska släppas in i sitt allra mest privata, hur man vill leva sitt liv och dess innehåll. Vi har en handikapp-politisk plan som heter "Från patient till medborgare". Men liggande förslag är "från fri medborgare med egenmakt åter till vårdmottagare"

Jag gillar RUT, men inte för att rika kan få städat och få sitt överansträngda livspussel att gå ihop. Jag tror däremot på principen om att underlätta för tjänsteföretag och att försöka göra svarta jobb vita.

Men RUT kostar en massa pengar. Försämringarna i assistansen syftar till att spara pengar. Jag tycker det är upprörande att ta bort assistenter från personer med funktionsnedsättning för att låta dom städa hemma hos de funktionsnormativa rika.

Det handlar om att välja. I valet mellan om ministrar och företagsledare ska få subventionerad städhjälp eller om landets personer med funktionsnedsättning ska få bestämma över och leva sina egna liv så går min röst till det senare.

För dig som vill veta mer om assistansens politiska turer och LSS-kommitten rekommenderar jag Intresseföreningen för Assistansberättigades (IfA) hemsida.

Media om RUT och/eller assistans senaste veckan: Exp, Exp2.
Föräldrakraft, Dagens Samhälle.

(bilden lånad från Adiuvo Assistans)

En välbehövlig kulturmiljard

Pengar är inte allt. Men utveckling kostar, så ska man bli trovärdig i vad man vill med kulturen så måste man kunna peka på pengarna. Det har de rödgröna gjort nu.

En miljard.

Den miljarden behövs. Det finns mycket att göra. Den snabba sammanfattningen finns i det rödgröna pressmeddelandet här. Vill man läsa hela utfästelsen finns den här.

En snabb sammanfattning:
- Digitalisering. En utveckling som stärker tillgängligheten till kulturen i hela landet.
- Tillgång till museer och samlingar. Fri entré, fler filialer a la Moderna i Malmö och museer i landet ska kunna visa samlingar från de nationella museerna i Stockholm.
- Barnkulturlyft. Unga Klara blir nationell barnteaterscen. Satsning på kulturskolorna.
- Läsfrämjande insatser. Bred satsning. Allt från vägbibliotek och en bok för alla till taktila bilderböcker.
- Nytt populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande.
- Satsning på svensk film. Bland annat för jämställdhet, mångfald, digitala biografer och samisk film.
- Jobb och utveckling för kulturskaparna. Återskapar inkomstgarantierna för en del konstnärer, satsar på konstnärsallianserna, fler långtidsstipendier och stärkt stöd till arrangörer och fria grupper.

Men det finns rum för mer. Fler utvecklingsförslag kommer att presenteras framöver. Själv hoppas jag att demokrativärdena i kulturpolitiken förstärks. Vi behöver fortfarande bli bättre på jämställdhet, mångfald och tillgänglighet. Och vi behöver skapa strukturer för att bejaka det unga, det nya, det som vi ännu inte vet är framtidens kulturyttringar. Med en miljard extra behöver inte den utvecklingen stå i konflikt med ett fortsatt utvecklande av den existerande institutionskulturen. Tvärtom - en samverkan skulle gynna alla.

Vad vill alliansen? Hittills är det Folkpartiet som är angelägnast om att sätta en agenda för kulturpolitiken. Kvalitet är ledordet. Läs intervjun med Christer Nylander i Svenska Dagbladet. Men begreppet kvalitet går att problematisera och fördjupa. Birgitta Englin gör det bra på Riksteaterns blogg.

Mer om kulturpolitik senaste veckan:
Rödgröna miljarden (rödgrön.se): Sydsvenskan, GP, DN, SvD här och här, AB här och här, Exp,Aktuellt i politiken, Dagens Samhälle här och här, NSD, DI, Kommunalarbetaren, Nummer.se, SR, NT, VK, Metro, Norran, Piteå-tidningen, SN, VLT,

Politikerbloggen, Kulturbloggen, Högbergs tankar, KRO,

Schyman bränner väljare

Många upprörs över Gudrun Schyman och FI när de bokstavligen bränner pengar i Visby.

Åt vilket håll slår symbolhandlingen? För 100.000 kronor hade Feministiskt Initiativ kunnat köpa en större annons nånstans. Fast kanske bara halvstor ändå. När de istället brändes fick Schyman annonsutrymme på redaktionell plats som aldrig skulle ha varit möjligt att köpa. Vare sig för pengar eller något annat. Schyman serverade bilderna till dagens löp, klipp och förstasidor. Och media nappade. Ur det perspektivet var det väl använda pengar.

Men frågan är om det verkligen är protesten mot låga kvinnolöner som lever kvar när askan svalnat? Eller bilden av 100.000 som brann? Och frågan - hade inte den här protesten kunnat göras utan att pengarna brändes?

Schyman spelar med symboler. 100.000 för att föra ut ett budskap är ingenting på de här nivåerna. Det är symbolhandlingen som är grejen, provokationen, nyhetskroken. Men Schyman har inte ensamrätt på hur symbolhandlingen slutligen tolkas. Det har alla som ser bilderna.
.
Jag gillar FI. Och jag tycker Schyman är en väldigt god kommunikatör. Det ska bli spännande att se om det går att läsa av utfallet av pengabrännandet i väljarstödet. Själv tror jag att det skrämde bort fler än det lockade.

Bilden är från Aftonbladet
Schymans egna ord om brännandet.

Media:
Sydsvenskan, Skånskan, HD, HDs ledarblogg, DN, SvD, AB debatt, Exp, Metro, UNT, GP.

Bloggar:
Daniel Helldén, Martin Moberg, Claes Krantz, Sara tänker högt, Full mental straightjacket, HBT-sossen, Michaela's, Alltid rött alltid rätt, Svensson, Magnihasa, tianmi, Norah4you, Monas universum, Rasmus Lenefors, Ann Helena Rudberg, Karlpedalsbloggs, Kulturbloggen/I want to believe.

Skillnaderna i kulturpolitiken

Kulturen ska bli en valfråga!

Det säger alla med intresse för frågan varje valrörelse. Och sen blir det tyst. Varför?

För att bägge sidor mestadels administrerar kulturpolitik, menar jag. Nya djärva mål saknas. Jag kommer ihåg förra årets kulturdebatt under Almedalsveckan. De blå sa ungefär "vi satsar på barnen genom Skapande skola". Oppositionen sa "vi satsar ännu mer på barnen, men inte genom Skapande skola". Ingen större konflikt att debattera, eller hur? (Numera finns den inte alls. Skapande skola är ok rakt över, typ) Inte ens upphovsrätten/illegal nedladdning - som faktiskt debatterades för några år sedan -blev en kulturpolitisk fråga, utan bara en fråga om integritet för internetanvändaren.

Svenska Dagbladet försöker nu åtminstone ge varje parti en chans att profilera sig på det kulturpolitiska området. I en inledande artikel säger man att om kulturpolitiken ska debatteras, så borde alliansregeringen skicka fram Folkpartiet. Det stämmer. Fp har flera tydliga profiler på det kulturpolitiska området. I Stockholms kulturborgarråds Madeleine Sjöstedts blogg debatteras det friskt. Man kan tycka olika om vad som sägs och görs, men det står inte still. Nu har Jasenko Selimovic anslutit och driver krav på kvalitet stenhårt. Gruppledaren i kulturutskottet Christer Nylander är tredje parten i FPs kulturtrojka. Och - den enda kulturpolitiska ballongen som fick någon form av lyftkraft förra valrörelsen var Cecilia Wikströms (numera EU-parlamentet) lansering av en litteratur-kanon.

Först ut i Svenska Dagbladets serie är Lena Adelsson Liljeroth och Leif Pagrotsky. Jag sympatiserar starkt med att Lena Adelsson jobbar med tillgängligheten till kulturen för personer med syn eller hörselnedsättning. Det nämns inte i intervjuerna, men i Almedalsutfrågningen igår gav hon besked om att det ev utrymme för nya insatser som kan uppstå för kulturen nästa år går till (förutom lösning på pensionsproblem) tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Vackert så, säger jag, och hoppas på ett rejält tillskott vid alliansseger.

Men om jag ska klistra var sitt ord vid deras Svenskan-intervjuer, så är det Pagrotsky som får "tillgänglighet" (dock ej i funktionshinderbetydelse). Adelsson får "entrepenörskap" som rubrik på sin. Pagrotsky pratar om att föra ut kultur till hela landet digitalt, så att fler får se. Att länsmuseerna ska kunna låna från de nationella, så fler får se. Att inträdena till museerna ska bort, så fler har råd att se.

Intervjun med Adelsson uppfattar jag mer som ett samtal om den ekonomiska administrationen av kulturen. Där kulturarbetarens (nya?) roll som entrepenör betonas. Och som Reinfeldt följde upp i sitt allmänintresse/särintresse-tal i Almedalen. I sitt exempel på att nämna särintressen gav Reinfeldt fem exempelord: företagare, pensionär, sjuksköterska, kulturarbetare och arbetslös. Sen byggde han sammanhang av dessa ord. Enligt Reinfeldt så är skräckmodellen typ att regeringen tvingar företagaren att bli pensionär, då får vi inte råd med sjuksköterskan för alla pengarna går till bidrag till arbetslösa kulturarbetare. Be Reinfeldts talskrivare att peka på ett negativt särintresse och han väljer en arbetslös kulturarbetare. (Se talet här)

Här finns ju trots allt en skillnad i vad man väljer att tala om, även om det inte finns någon större konflikt runt de olika ställningstagandena. Vem tycker att kvalitet inte ska betyda nåt? Att det ska bli svårare att ta del av kultur? Att kulturen behöver färre entrepenörer?

Själv hoppas jag att någon väljer att ta upp demokratibegreppet i den kulturpolitiska debatten. Frågan om vilkas röster som får höras. Om hur vi motverkar att den informations och upplevelsemängd som dränker oss varje dag mest innehåller köp-uppmaningar, blir allt mer likriktad ju större konkurrensen blir och vars placering styrs av hur mycket pengar platsen kostar.

Men även ur ett ekonomistyrningsperspektiv borde kulturpolitiken ha en större roll. Sverige är bland de ledande i världen när det gäller utvecklingen för de kreativa näringarna. Här finns framtidens sysselsättning och konsumtion. En generös och öppensinnad kulturpolitik bygger grund för kreativa och konstnärliga människor. Några av dom har antagligen gått på A-kassa någon gång i livet. Imorgon försörjer de Sverige med framtidstro och sysselsättning.