Att ta bilen går snabbare än det gör i verkligheten. Att åka kollektivt går långsammare än det verkligen gör.
Detta tror både bilister och kollektivtrafikanter, enligt två Chalmersstudenters examensarbete.
Återstår bara att få oss alla att bli av med våra gemensamma fördomar.
Miljöaktuellt.
lördag 28 november 2009
fredag 27 november 2009
Varför? Därför!
Varje morgon snabbspolar jag igenom ett stort antal nyhetsmedia och bloggar. En del blir till politiska kommentarer här - annat blir till reflektioner runt teater och funktionshinder i min andra blogg.
Jag ägnar särskild tid åt att läsa bloggar från funkis-världen. Personer med egna erfarenheter av funktionshinder, med egna nedsättningar, från förbund, från föräldrar till barn med funktionshinder eller politiskt intressanta personer.
Mitt liv i sektorn teater/funktionshinder har gett mig en massa oförglömliga upplevelser - men också resulterat i ett uttalat politiskt engagemang. Det jag får läsa varje morgon stärker mitt engagemang. Det svarar mot mitt varför med ett kraftfullt Därför!
Häng med på en typisk morgonskörd (dagens urval):
LSS-bloggen skickar mig till att Kitte Arvidsson vunnit Begriplighetspriset 2009. Hon fick det för sitt outtröttliga arbete för lättläst information. Är det politiskt viktigt? Ja. Utan begriplig information är du utestängd på ett lika effektivt sätt som som du är rullstolsburen och ska uppför en trappa. I senaste eu-valet slarvade en hel del partier med sin lättlästa information. Vi gröna var inte bäst i klassen på riksnivå. Den lättlästa informationen om EU-politiken var inte sökbar på hemsidan, och kunde inte hittas om man inte mailade och frågade. S, M, Fp, C och Kd hade sin lättlästa version föredömligt synligt klickbar direkt på sin förstasida. (Min undersökning inför eu-valet här). Därför glädjer det mig att Malmösektionen har en lättläst version av kommunpolitiken, direkt på sin förstasida.
Ur samma demokratiska perspektiv är det intressant att följa brittiska Mencap. De beskriver sig som "the voice of learning disability". Just nu håller de på med ett projekt för att öka antalet personer med intellektuella funktionshinder som deltar i kommande val.
Är det politiskt viktigt? Ja! Det är klart att de människor som befinner sig i samhällets största utanförskap behöver företrädas politiskt. Det är självklart att vi politiskt aktiva borde jobba för att förtjäna deras förtroende - och att de gör sin egen röst hörd. (Jo, jag vet vad en del tänker. Klarar man att välja om man inte är fullt begåvad enligt norm? Ja, det gör man. Och gör man inte det så lär man inte använda rösten.)
Idag skriver Emily Felderman om Personlig service med boendestöd. Det är en ny insats inom LSS. Men den är inte en förstärkning av Lss, utan en utarmning. En del som idag har personlig assistans ska få det ersatt med en hemtjänstliknande tjänst. Jag delar Emilys kritiska hållning. Det finns många frågetecken runt hur ett sådant genomförande skulle slå mot de personer som berörs. Hon vet, på grund av egen förstahandserfarenhet av funktionshinder och för att hon med största sannolikhet har ett nätverk av vänner som drabbas.
Jag spar dagens bästa till sist: Towe har ett barn med CP. Hon är en av de föräldrar vars bloggar jag följer. Varför? När samhället designar lekplatser ska hennes barn kunna leka där. När skolan byggs och bemannas ska hennes dotter kunna komma åt slöjdsalen och läraren förstå hennes sätt att kommunicera. Och när hon efter studentexamen söker jobb ska hon få komma på intervju på lika villkor. Därför!
Men idag blir hennes blogg speciell för hon släpper in en gästbloggare - Kalle. Läs de här raderna:
Samhället gav upp, Kalle och hans föräldrar kämpade vidare.
Jag har hört samma historia om och om igen. En av mina vänner sen Moomsteaterns turne till Australien är Jane. Som nio-åring torpederades halva hennes hjärna av glassplitter i en bilolycka. Hon dömdes till ett "liv som grönsak", som hon själv uttrycker det. När vi var där på turné var hon 26 år och höll på att avlägga sin socionomexamen på Adelaides universitet. Under tiden livnärde sig som clown. Australiens ledande neurolog säger till henne att det liv hon har borde inte varit möjligt.
Här finns politiken. Stoppa undan - eller inkludera? Avfärda - eller räkna med på lika villkor? Åka på samma buss - eller i ett transportsystem bara för funktionshindrade?
Varför? Därför!
Jag ägnar särskild tid åt att läsa bloggar från funkis-världen. Personer med egna erfarenheter av funktionshinder, med egna nedsättningar, från förbund, från föräldrar till barn med funktionshinder eller politiskt intressanta personer.
Mitt liv i sektorn teater/funktionshinder har gett mig en massa oförglömliga upplevelser - men också resulterat i ett uttalat politiskt engagemang. Det jag får läsa varje morgon stärker mitt engagemang. Det svarar mot mitt varför med ett kraftfullt Därför!
Häng med på en typisk morgonskörd (dagens urval):
LSS-bloggen skickar mig till att Kitte Arvidsson vunnit Begriplighetspriset 2009. Hon fick det för sitt outtröttliga arbete för lättläst information. Är det politiskt viktigt? Ja. Utan begriplig information är du utestängd på ett lika effektivt sätt som som du är rullstolsburen och ska uppför en trappa. I senaste eu-valet slarvade en hel del partier med sin lättlästa information. Vi gröna var inte bäst i klassen på riksnivå. Den lättlästa informationen om EU-politiken var inte sökbar på hemsidan, och kunde inte hittas om man inte mailade och frågade. S, M, Fp, C och Kd hade sin lättlästa version föredömligt synligt klickbar direkt på sin förstasida. (Min undersökning inför eu-valet här). Därför glädjer det mig att Malmösektionen har en lättläst version av kommunpolitiken, direkt på sin förstasida.
Ur samma demokratiska perspektiv är det intressant att följa brittiska Mencap. De beskriver sig som "the voice of learning disability". Just nu håller de på med ett projekt för att öka antalet personer med intellektuella funktionshinder som deltar i kommande val.
Är det politiskt viktigt? Ja! Det är klart att de människor som befinner sig i samhällets största utanförskap behöver företrädas politiskt. Det är självklart att vi politiskt aktiva borde jobba för att förtjäna deras förtroende - och att de gör sin egen röst hörd. (Jo, jag vet vad en del tänker. Klarar man att välja om man inte är fullt begåvad enligt norm? Ja, det gör man. Och gör man inte det så lär man inte använda rösten.)
Idag skriver Emily Felderman om Personlig service med boendestöd. Det är en ny insats inom LSS. Men den är inte en förstärkning av Lss, utan en utarmning. En del som idag har personlig assistans ska få det ersatt med en hemtjänstliknande tjänst. Jag delar Emilys kritiska hållning. Det finns många frågetecken runt hur ett sådant genomförande skulle slå mot de personer som berörs. Hon vet, på grund av egen förstahandserfarenhet av funktionshinder och för att hon med största sannolikhet har ett nätverk av vänner som drabbas.
Jag spar dagens bästa till sist: Towe har ett barn med CP. Hon är en av de föräldrar vars bloggar jag följer. Varför? När samhället designar lekplatser ska hennes barn kunna leka där. När skolan byggs och bemannas ska hennes dotter kunna komma åt slöjdsalen och läraren förstå hennes sätt att kommunicera. Och när hon efter studentexamen söker jobb ska hon få komma på intervju på lika villkor. Därför!
Men idag blir hennes blogg speciell för hon släpper in en gästbloggare - Kalle. Läs de här raderna:
"Men jag hörde. Hörde folk – doktorer som borde veta bättre – säga till mina föräldrar över mitt huvud att jag var borta. Att jag var inkapabel att förstå och att jag aldrig skulle bli mig själv igen. Att jag var ett kolli. Jag hörde detta sägas. Hörde och tog in och förstod mycket väl vad fel dom hade. För jag fanns där inne, möjligen tillfälligt förvirrad men fullkomligt klar. Jag var en vanlig sextonåring som nynnade mina hip hoplåtar inne i skallen och längtade efter en Calzone. Men jag var fången i ett skal. I en kropp jag inte kunde kontrollera. Dömd att förlora av folk som visste och det kunde jag inte tolerera. Mina föräldrar såg att jag fanns därinne någonstans och vi gav oss fan på att plocka fram mig. Det är stort."
(Kalle i gästinlägget hos Towe.)
Samhället gav upp, Kalle och hans föräldrar kämpade vidare.
Jag har hört samma historia om och om igen. En av mina vänner sen Moomsteaterns turne till Australien är Jane. Som nio-åring torpederades halva hennes hjärna av glassplitter i en bilolycka. Hon dömdes till ett "liv som grönsak", som hon själv uttrycker det. När vi var där på turné var hon 26 år och höll på att avlägga sin socionomexamen på Adelaides universitet. Under tiden livnärde sig som clown. Australiens ledande neurolog säger till henne att det liv hon har borde inte varit möjligt.
Här finns politiken. Stoppa undan - eller inkludera? Avfärda - eller räkna med på lika villkor? Åka på samma buss - eller i ett transportsystem bara för funktionshindrade?
Varför? Därför!
torsdag 26 november 2009
Barns protest mot äktenskapslag blir riksnyhet i USA
Den tioåriga pojken Will Phillips i Arkansas har intagit CNNs nationella nyheter. Han gjorde en Rosa Parks (kvinnan som startade amerikanska medborgarrättsrörelsen 1955 genom att vägra resa sig för en vit man på en buss i Montgomery, Alabama), och vägrade ställa sig upp och delta i skolklassens obligatoriska 'pledge of allegiance to the flag'.
Anledning?
Raden "...with liberty and justice for all". Han kunde inte ställa sig bakom den, så länge samkönade par inte har laglig rätt att gifta sig.
Grabben hamnade tillsammans med sin pappa hos rektor. Men väl där hävdade han sina konstitutionella rättigheter enligt 'first amendment' - yttrandefrihet.
Will Phillips... kanske ett namn att lägga på minnet för framtiden...
(Tack: Fischer, Hilton)
Anledning?
Raden "...with liberty and justice for all". Han kunde inte ställa sig bakom den, så länge samkönade par inte har laglig rätt att gifta sig.
Grabben hamnade tillsammans med sin pappa hos rektor. Men väl där hävdade han sina konstitutionella rättigheter enligt 'first amendment' - yttrandefrihet.
Will Phillips... kanske ett namn att lägga på minnet för framtiden...
(Tack: Fischer, Hilton)
Exkluderande skolplattformar
Skolpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) har undersökt de digitala skolplattformar som används i Sverige. Resultat: ingen är tillgänglig för elever med funktionshinder. De barn som använder olika tekniska hjälpmedel för att kunna jobba i sina datorer stängs alltså helt eller delvis ute från den gemensamma läromiljön på skolorna.
Orsaken är brist på kunskap.
Det håller jag med om. Men orsaken till brist på kunskap hos leverantören är att svenska kommuner och andra lärosäten godtar inköp av icke tillgängliga skolplattformar. Klart här finns en skolpolitisk fråga. Gör klart att det är skolornas skyldighet att ställa krav på tillgänglighet vid upphandling av läromedel/hjälpmedel/kommunikationsplattformar, digitala eller inte, så kommer nog leverantörerna att börja jobba med sina kunskapsluckor.
Tidningen Föräldrakraft skriver om saken och listar hur illa det är med olika plattformar:
Digitala plattformar som granskats
God potential
• ATutor (öppen källkod)
• Blackboard
• It’s learning
• Mentor e-learning
• Moodle (öppen källkod)
• Vklass
Stora tillgänglighetsproblem
• Fronter
• Luvit
• Ping Pong
• Sakai CLE (öppen källkod)
Mycket stora tillgänglighetsproblem
• FirstClass
• Rexnet
Miljöpartiet har first class som intranät. Hur tillgängligt är det för våra medlemmar med funktionshinder?
Orsaken är brist på kunskap.
Det håller jag med om. Men orsaken till brist på kunskap hos leverantören är att svenska kommuner och andra lärosäten godtar inköp av icke tillgängliga skolplattformar. Klart här finns en skolpolitisk fråga. Gör klart att det är skolornas skyldighet att ställa krav på tillgänglighet vid upphandling av läromedel/hjälpmedel/kommunikationsplattformar, digitala eller inte, så kommer nog leverantörerna att börja jobba med sina kunskapsluckor.
Tidningen Föräldrakraft skriver om saken och listar hur illa det är med olika plattformar:
Digitala plattformar som granskats
God potential
• ATutor (öppen källkod)
• Blackboard
• It’s learning
• Mentor e-learning
• Moodle (öppen källkod)
• Vklass
Stora tillgänglighetsproblem
• Fronter
• Luvit
• Ping Pong
• Sakai CLE (öppen källkod)
Mycket stora tillgänglighetsproblem
• FirstClass
• Rexnet
Miljöpartiet har first class som intranät. Hur tillgängligt är det för våra medlemmar med funktionshinder?
onsdag 25 november 2009
Funktionshindrade kvinnor extra våldutsatta
Idag uppmärksammas mäns våld mot kvinnor. All våldsanvändning är förkastlig. Sker det mot någon som är känslomässigt beroende, så är det ännu värre. Men sen finns det dom som utsätts som är både känslomässigt och pga funktionshinder helt i händerna på sin misshandlare. Det som skrämmer är att det inte bara är ännu värre (om nu helvetet ska graderas). Det är ännu vanligare.
Bräcke Diakoni driver ett projekt som heter Dubbelt utsatt. Man samarbetar bland annat med Grunden Media som gjort en novellfilm i ämnet. Man har även en lättläst och mycket bra falskt/sant om mäns våld mot kvinnor.
Från Grunden Medias hemsida om våld mot kvinnor med funktionshinder.
"Falskt: Det är bara vissa kvinnor som blir misshandlade.
Sant: Misshandlade kvinnor finns i alla yrken, samhällsgrupper, religioner och från andra länder. Det enda gemensamma för misshandlade kvinnor är att de blir misshandlade.
Falskt: Det är kvinnors eget fel att de blir misshandlade, inte männens fel.
Sant: Män kan skylla misshandeln på att hon retar upp honom eller att han inte kan behärska sin ilska. Det är bortförklaringar för att han ska slippa ta ansvar för misshandeln.
Falskt: Män kan inte hålla tillbaka sin ilska.
Sant: Han slår henne hemma när de är ensamma. Aldrig på festen, i affären eller ute på gatan. Han slår på hennes kropp där inte blåmärken syns.
Falskt: Män som slår har ofta alkoholproblem är onormala eller utlänningar.
Sant: De flesta män som misshandlar kvinnor är vanliga svenska män som är nyktra. De vet precis vad de gör när de slår kvinnan. Män som misshandlar kvinnor finns överallt, i alla samhällsgrupper.
Falskt: Män som slår vet inte vad de gör. De slår i blint raseri
Sant: De flesta män slår inte andra, varken kvinnor eller män. Den man som slår kan välja mellan att slå eller låta bli att slå."
Brottsförebyggande rådet har mig veterligen inget som speciellt granskar våld inom nära relationer där en eller flera har funktionshinder. Det närmaste jag känner till är en rapport som heter Våld mot personer med funktionshinder (Rapport 2007:26). Den finns här.
Mycket föredömligt har BRÅ en lättläst version av rapporten på sin hemsida. En teckentolkad sammanfattning av rapporten finns också.
Ur rapportens sammanfattning hämtar jag detta om just våld mot kvinnor med funktionshinder:
"I forskningen är det framför allt kvinnor med intellektuella och psykiska funktionshinder som omnämns som riskgrupper, särskilt i samband med 7
sexuella övergrepp. Detta är också den bild som Brå:s fokusgrupper och intervjuer med handikappforskare ger. Av forskningsgenomgången framgår också att detta våld i många avseenden karaktäriseras av samma faktorer som mäns våld mot kvinnor generellt: våldet är ofta upprepat och utövas många gånger av kvinnans partner. Därutöver tillkommer försvårande omständigheter i och med funktionshindren. Bland kvinnor med funktionshinder tillkommer också ytterligare grupper av förövare i form av anställd vårdpersonal och andra vårdtagare."
Forum - kvinnor och funktionshinder hade ett seminarium i Almedalen där den här filmen visades:
Även på youtube)
Jag anser att det här har en politisk dimension. Andra länder har lagt in funktionshinder som en särskild grund i hatbrottslagstiftningen. Vi har inte ens någon uttömmande forskning på hur våld och brottslighet mot personer med funktionshinder ligger till i Sverige (BRÅs rapport vidgår själva kunskapsluckorna). Två krav blir lätt rimliga: Täpp till kunskapsluckorna. BRÅ har (åtminstone början på) listan på vad som behöver göras. Jag är också övertygad om att projekt som Dubbelt utsatt skulle kunna förse oss med checklistan som gör att vi på ett politiskt plan kan sluta titta bort.
Media idag om våld i nära relationer: Sydsvenskan, Skånskan, HD, SvD, UNT, Arbetaren, Dagbladet (Sundsvall), Hela Gotland.
(Texten blandar det vanligare uttrycket "mäns våld mot kvinnor", som dagen idag uppmärksammar - och "våld i nära relationer", som jag tycker är ett mer uppdaterat språk och förhållningssätt. Även om mäns våld mot kvinnor är det överlägset vanligaste, så är problemet lika illa för alla former av våldsanvändning i den nära relationen, oavsett relationens och våldets könssammansätttning.)
Bräcke Diakoni driver ett projekt som heter Dubbelt utsatt. Man samarbetar bland annat med Grunden Media som gjort en novellfilm i ämnet. Man har även en lättläst och mycket bra falskt/sant om mäns våld mot kvinnor.
Från Grunden Medias hemsida om våld mot kvinnor med funktionshinder.
"Falskt: Det är bara vissa kvinnor som blir misshandlade.
Sant: Misshandlade kvinnor finns i alla yrken, samhällsgrupper, religioner och från andra länder. Det enda gemensamma för misshandlade kvinnor är att de blir misshandlade.
Falskt: Det är kvinnors eget fel att de blir misshandlade, inte männens fel.
Sant: Män kan skylla misshandeln på att hon retar upp honom eller att han inte kan behärska sin ilska. Det är bortförklaringar för att han ska slippa ta ansvar för misshandeln.
Falskt: Män kan inte hålla tillbaka sin ilska.
Sant: Han slår henne hemma när de är ensamma. Aldrig på festen, i affären eller ute på gatan. Han slår på hennes kropp där inte blåmärken syns.
Falskt: Män som slår har ofta alkoholproblem är onormala eller utlänningar.
Sant: De flesta män som misshandlar kvinnor är vanliga svenska män som är nyktra. De vet precis vad de gör när de slår kvinnan. Män som misshandlar kvinnor finns överallt, i alla samhällsgrupper.
Falskt: Män som slår vet inte vad de gör. De slår i blint raseri
Sant: De flesta män slår inte andra, varken kvinnor eller män. Den man som slår kan välja mellan att slå eller låta bli att slå."
Brottsförebyggande rådet har mig veterligen inget som speciellt granskar våld inom nära relationer där en eller flera har funktionshinder. Det närmaste jag känner till är en rapport som heter Våld mot personer med funktionshinder (Rapport 2007:26). Den finns här.
Mycket föredömligt har BRÅ en lättläst version av rapporten på sin hemsida. En teckentolkad sammanfattning av rapporten finns också.
Ur rapportens sammanfattning hämtar jag detta om just våld mot kvinnor med funktionshinder:
"I forskningen är det framför allt kvinnor med intellektuella och psykiska funktionshinder som omnämns som riskgrupper, särskilt i samband med 7
sexuella övergrepp. Detta är också den bild som Brå:s fokusgrupper och intervjuer med handikappforskare ger. Av forskningsgenomgången framgår också att detta våld i många avseenden karaktäriseras av samma faktorer som mäns våld mot kvinnor generellt: våldet är ofta upprepat och utövas många gånger av kvinnans partner. Därutöver tillkommer försvårande omständigheter i och med funktionshindren. Bland kvinnor med funktionshinder tillkommer också ytterligare grupper av förövare i form av anställd vårdpersonal och andra vårdtagare."
Forum - kvinnor och funktionshinder hade ett seminarium i Almedalen där den här filmen visades:
Även på youtube)
Jag anser att det här har en politisk dimension. Andra länder har lagt in funktionshinder som en särskild grund i hatbrottslagstiftningen. Vi har inte ens någon uttömmande forskning på hur våld och brottslighet mot personer med funktionshinder ligger till i Sverige (BRÅs rapport vidgår själva kunskapsluckorna). Två krav blir lätt rimliga: Täpp till kunskapsluckorna. BRÅ har (åtminstone början på) listan på vad som behöver göras. Jag är också övertygad om att projekt som Dubbelt utsatt skulle kunna förse oss med checklistan som gör att vi på ett politiskt plan kan sluta titta bort.
Media idag om våld i nära relationer: Sydsvenskan, Skånskan, HD, SvD, UNT, Arbetaren, Dagbladet (Sundsvall), Hela Gotland.
(Texten blandar det vanligare uttrycket "mäns våld mot kvinnor", som dagen idag uppmärksammar - och "våld i nära relationer", som jag tycker är ett mer uppdaterat språk och förhållningssätt. Även om mäns våld mot kvinnor är det överlägset vanligaste, så är problemet lika illa för alla former av våldsanvändning i den nära relationen, oavsett relationens och våldets könssammansätttning.)
tisdag 24 november 2009
Vart femte Malmöbarn lever i en fattig familj
"Ett, två, tre, fyra - Du. Ett, två, tre, fyra - Du."
Den räkneövningen blir rätt skrämmande tycker jag, när man vet att det är barn som växer upp i fattiga familjer som finns bakom varje utpekande "du". På Rosengård hade ramsan varit "ett, två, tre, fyra - du och du och du och du och du och du". Sex av tio. Regel snarare än undantag.
I grundproblematiken finns givetvis arbetslösheten med. Anledningen till att barnen finns i fattiga familjer beror ofta på att föräldrarna inte kommit in på arbetsmarknaden. Diskriminering eller inte - barnen har inte valt sina föräldrar. Och jag har svårt att acceptera att vi godtar att barn ska växa upp i långvarig fattigdom. Speglar det verkligen vår syn på barn och deras rättigheter?
Följderna är enligt Eva Svedling på Rädda Barnen att man inte klarar skolan, att man utsätts för våld och mobbning samt att man utesluts ur gemenskap i skola och på fritid. Man har inte råd att vara med.
Vi ska inte acceptera långvarig fattigdom för barn i Malmö. Vi måste se till att barnen har det dom behöver. Avgifter får aldrig vara skälet till att ett barn inte får vara med i en helt eller delvis skattefinansierad verksamhet.
Tidigare forskning om fritidssektorn har visat att fördelningen av de allmänna medlen mest gynnar pojkar i socialgrupp 1 och minst går till flickor i socialgrupp 3.
Flicka eller pojke, vill de sparka boll eller spela gitarr så ska de få göra det. Oavsett hur lite föräldrarna tjänar. Så svårt kan inte det vara att ordna.
Hyfsad mat, ok boende och möjlighet att göra läxorna borde vara en självklarhet.
Rädda Barnen presenterar sin undersökning här. Pressreleasen från SCB på newsdesk här.
Uppdatering 10.11: Kvällspostens ledare handlar om undersökningen.
(Sydsvenskan har bara denna notis digitalt just nu, men en längre artikel på sidan a8 i dagens tidning)
Dagens Samhälle
SvD
Expressen
Uppdatering: Kristina Granqvist på Rädda Barnen har uppmärksammat mig på att jag fram till idag (25/11) länkat till fel upplaga av rapporten. Länken är nu rätt i texten och finns även här. Tack Kristina.
Den räkneövningen blir rätt skrämmande tycker jag, när man vet att det är barn som växer upp i fattiga familjer som finns bakom varje utpekande "du". På Rosengård hade ramsan varit "ett, två, tre, fyra - du och du och du och du och du och du". Sex av tio. Regel snarare än undantag.
I grundproblematiken finns givetvis arbetslösheten med. Anledningen till att barnen finns i fattiga familjer beror ofta på att föräldrarna inte kommit in på arbetsmarknaden. Diskriminering eller inte - barnen har inte valt sina föräldrar. Och jag har svårt att acceptera att vi godtar att barn ska växa upp i långvarig fattigdom. Speglar det verkligen vår syn på barn och deras rättigheter?
Följderna är enligt Eva Svedling på Rädda Barnen att man inte klarar skolan, att man utsätts för våld och mobbning samt att man utesluts ur gemenskap i skola och på fritid. Man har inte råd att vara med.
Vi ska inte acceptera långvarig fattigdom för barn i Malmö. Vi måste se till att barnen har det dom behöver. Avgifter får aldrig vara skälet till att ett barn inte får vara med i en helt eller delvis skattefinansierad verksamhet.
Tidigare forskning om fritidssektorn har visat att fördelningen av de allmänna medlen mest gynnar pojkar i socialgrupp 1 och minst går till flickor i socialgrupp 3.
Flicka eller pojke, vill de sparka boll eller spela gitarr så ska de få göra det. Oavsett hur lite föräldrarna tjänar. Så svårt kan inte det vara att ordna.
Hyfsad mat, ok boende och möjlighet att göra läxorna borde vara en självklarhet.
Rädda Barnen presenterar sin undersökning här. Pressreleasen från SCB på newsdesk här.
Uppdatering 10.11: Kvällspostens ledare handlar om undersökningen.
(Sydsvenskan har bara denna notis digitalt just nu, men en längre artikel på sidan a8 i dagens tidning)
Dagens Samhälle
SvD
Expressen
Uppdatering: Kristina Granqvist på Rädda Barnen har uppmärksammat mig på att jag fram till idag (25/11) länkat till fel upplaga av rapporten. Länken är nu rätt i texten och finns även här. Tack Kristina.
måndag 23 november 2009
2 kronor extra
Kan du tänka dig betala 2 kronor extra för lunchen? Då bjuder du ett skolbarn i ett utvecklingsland på lunch. Om barnet får gratis mat i skolan, så ökar chansen att föräldrarna släpper iväg barnet till skolan. Om barnet får utbildning förbättras förutsättningarna för att familjen och landet ska lyfta sig ur fattigdomen. (Bland annat Erik Lallerstadts krog Eriks gondol har hakat på.)
2 kronor extra för en mycket viktigare plusmeny än fler pommes till dig själv. Läs mer på FN.se.
söndag 22 november 2009
Vem tände på?
Det har brunnit i en lövhög utanför flyktingförläggningen på vandrarhemmet i Hököpinge. Jag tror och hoppas att det inte är någon Vellingebo som varit i farten. Anledningen till att jag inte tror det är att det idag ska ske alla möjliga manifestationer i Vellinge. En av dem arrangeras av Sverigedemokraterna (och vill att Vellinge själva ska få bestämma om sitt flyktingmottagande). Polisen behöver väl inte vara Sherlock Holmes för att ana i vilka tillresta kretsar man ska leta tändstickor.
I övrigt så går det att göra ytterligare en skrämmande iakttagelse i samband med detta. För en gångs skull går det nästan (men bara nästan, ty kommer det från en odemokratisk värdegrund så ska det aldrig bejakas, oavsett om de råkar tycka nåt överkomligt nån gång då o då) att hålla med Sverigedemokraterna i att Vellingeborna borde få bestämma själva. Majoriteten vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Så vad är det då SD egentligen demonstrerar om?
DN, SvD, SDS.
I övrigt så går det att göra ytterligare en skrämmande iakttagelse i samband med detta. För en gångs skull går det nästan (men bara nästan, ty kommer det från en odemokratisk värdegrund så ska det aldrig bejakas, oavsett om de råkar tycka nåt överkomligt nån gång då o då) att hålla med Sverigedemokraterna i att Vellingeborna borde få bestämma själva. Majoriteten vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Så vad är det då SD egentligen demonstrerar om?
DN, SvD, SDS.
Ombildning till hyresrätter för stora familjer i Stocksund?
Nej, det är givetvis inte aktuellt. Men några som kallar sig "Svart verkstad" har gjort en film om ett fejkbrev i ärendet som skickats till villaägare i Stocksund. Man talar om att tvångsinlösa egendom för att göra om lyxvillorna till hyresrätter med plats för mycket stora familjer.
Kul? Ja, början var det, i dolda kameran-anda. Slutet, vit text mot svart bakgrund: "Sorry Stocksund, ni trodde att ni skulle få fortsätta leva i lugn och ro, i lyx på vår bekostnad. Om ni blev rädda av det här, är det tur att ni inte sett våra drömmar." För mig blir det rätt hotfulla ord. Det som började kul tappar sin poäng och slutar plumpt.
Har han kul på andras bekostnad, kan någon fråga sig. Jo, förutom att mitt sommarställe är granne med första lyxvillan i filmen. Det som var närmast en kolonistuga på en skärgårds-ö när den byggdes på 30-talet ligger nu insprängd i en av Stockholms exklusivaste villaförorter. I somras drack jag morgonkaffet på tomten - precis som mormor och morfar brukade göra. Rådjuret stod bredvid och smaskade på några löv. Och jag undrade om mina semestrar som numera malplacerad medelinkomsttagare bland den rika eliten kunde klassas som en mångkulturell upplevelse. Jag är van med Malmö och en kebabvagn i varje gathörn. På sommaren återupplever jag min barndom när det gäller den oansenliga stugan, gräset och sjön, men åker på en klassresa i ett socioekonomiskt perspektiv. Och semestern levs i jämförelse med Malmö i en närmast etniskt rensad miljö. Mångkulturell upplevelse - fast åt andra hållet? Ingen kebabvagn så långt ögat når. Men ICA har en belgisk skinka för 900:-/kilot. Grisen har bara käkat tryffel hela livet, säger butiksägaren. Och en annan butik brukar ha parmalindade delikattesser i snabbmatsdisken.
Jag brukade uppleva Malmö som en segregerad stad. När jag bodde vid Värnhem så var statusskillnaden jättestor om man som jag bodde på den sida om Föreningsgatan som vätte mot Nobelvägen. Mina grannar hade bosniska och kinesiska efternamn. De som bodde utmed allen på Kungsgatan hade däremot Malmös högsta kvm-priser på sina bostadsrätter. Och namnen hade färre utländska ändelser.
Men efter att ha genomlevt urbaniseringen av den lilla - förut bortglömda - skärgårdsön till en vrålexklusiv villaförort, så inser jag en sak. För att man ska kunna uppleva segregation måste man ha försökt integration. Det försöket pågår inte ens i något litet projektstadie i min sommarmiljö i Stocksund.
Och med ens blir jag ett snäpp stoltare över min hemstad. Mot reliefen av tryffelskinka och uppfarter i Dallas-stil blir nämligen alla fördelarna med integrationen mer synliga.
Kul? Ja, början var det, i dolda kameran-anda. Slutet, vit text mot svart bakgrund: "Sorry Stocksund, ni trodde att ni skulle få fortsätta leva i lugn och ro, i lyx på vår bekostnad. Om ni blev rädda av det här, är det tur att ni inte sett våra drömmar." För mig blir det rätt hotfulla ord. Det som började kul tappar sin poäng och slutar plumpt.
Har han kul på andras bekostnad, kan någon fråga sig. Jo, förutom att mitt sommarställe är granne med första lyxvillan i filmen. Det som var närmast en kolonistuga på en skärgårds-ö när den byggdes på 30-talet ligger nu insprängd i en av Stockholms exklusivaste villaförorter. I somras drack jag morgonkaffet på tomten - precis som mormor och morfar brukade göra. Rådjuret stod bredvid och smaskade på några löv. Och jag undrade om mina semestrar som numera malplacerad medelinkomsttagare bland den rika eliten kunde klassas som en mångkulturell upplevelse. Jag är van med Malmö och en kebabvagn i varje gathörn. På sommaren återupplever jag min barndom när det gäller den oansenliga stugan, gräset och sjön, men åker på en klassresa i ett socioekonomiskt perspektiv. Och semestern levs i jämförelse med Malmö i en närmast etniskt rensad miljö. Mångkulturell upplevelse - fast åt andra hållet? Ingen kebabvagn så långt ögat når. Men ICA har en belgisk skinka för 900:-/kilot. Grisen har bara käkat tryffel hela livet, säger butiksägaren. Och en annan butik brukar ha parmalindade delikattesser i snabbmatsdisken.
Jag brukade uppleva Malmö som en segregerad stad. När jag bodde vid Värnhem så var statusskillnaden jättestor om man som jag bodde på den sida om Föreningsgatan som vätte mot Nobelvägen. Mina grannar hade bosniska och kinesiska efternamn. De som bodde utmed allen på Kungsgatan hade däremot Malmös högsta kvm-priser på sina bostadsrätter. Och namnen hade färre utländska ändelser.
Men efter att ha genomlevt urbaniseringen av den lilla - förut bortglömda - skärgårdsön till en vrålexklusiv villaförort, så inser jag en sak. För att man ska kunna uppleva segregation måste man ha försökt integration. Det försöket pågår inte ens i något litet projektstadie i min sommarmiljö i Stocksund.
Och med ens blir jag ett snäpp stoltare över min hemstad. Mot reliefen av tryffelskinka och uppfarter i Dallas-stil blir nämligen alla fördelarna med integrationen mer synliga.
Unicefs rapport om barns villkor
Unicefs The state of the world's children har kommit. Afganistan erbjuder sämst villkor för barn. För varje 1000 barn som klarar sin egen förlossning, så dör 257. Mer än vart femte barn! Säkerhetsproblem gör att vaccinering mot polio och mässling inte kan utföras. Barn, särskilt flickor, vågar inte gå till skolan. Läs hela rapporten här (pdf).
Jag är mycket tveksam till svensk militärs närvaro i Afganistan. Unicefs rapport ger stöd för att säkerheten är ett problem för barnen. Återstår den svåra frågan: Ökar verkligen barnens säkerhet och möjlighet till skolgång och vaccin av utländsk militär närvaro? Vilken påverkan har det att annan utländsk militär samtidigt krigar i samma land?
Sydsvenskan
Jag är mycket tveksam till svensk militärs närvaro i Afganistan. Unicefs rapport ger stöd för att säkerheten är ett problem för barnen. Återstår den svåra frågan: Ökar verkligen barnens säkerhet och möjlighet till skolgång och vaccin av utländsk militär närvaro? Vilken påverkan har det att annan utländsk militär samtidigt krigar i samma land?
Sydsvenskan
onsdag 18 november 2009
Funktionshinder i politiken - debatten rör på sig
Flera angelägna debatter syns nu i olika medier. Några mest synliga internt - andra tar sats för ett större gemensamt utrymme.
Finn Petrén (ordförande EIDD Sverige och EIDD-Design for all Europe) är kritisk till att vi inte kommit längre. Att handlingsplanen för handikappolitiken har haft så svårt med förverkligandet. (Svensk Handikapptidskrift)
Det är lätt att hålla med honom. Målen behöver skärpas. Bristande tillgänglighet måste bli likställt med diskriminering. Även privata näringsidkare och fastighetsbolag borde få tvingande krav på att tillgängliggöra sina fastigheter. Upphandlingar av icke tillgängliga tjänster - likt Veolias som får köra med otillgängliga vagnar - måste bannlysas.
Många EU-grannar har hårdare regler för inkludering på arbetsmarknaden. Antingen anställer du en viss del personer med funktionshinder, eller så får du betala för att du inte uppfyller din kvot. Funkar det bättre? Vet inte, men jag tror det är svårt att med fog påstå att vi lyckas jättebra med inkluderingen av personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kan få i stort sett hela anställningen betald, och är ändå inte intresserad. För mig framstår det som att de ekonomiska incitamenten inte är vassa nog.
Maria Larsson försvarar handlingsplanen och gör det som jag tror Finn Petrén, och med säkerhet jag, med fog irriterar sig på, inbjuder till mer dialog istället för att precisera hur målen och kraven ska skärpas. Dialog är bra, men utfallet är för mycket snack och för lite verkstad.
Vi är inte bäst i klassen. USA och Norge har tagit steget att göra otillgänglighet till diskriminering. Vi bjuder in till dialog om det. Igen. Skärp målen!
Håkan Högberg sätter förhoppningsvis igång en ny debatt - Hur ska FNs deklaration om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder användas som ett strategiskt verktyg. Han menar att funkisrörelsen saknar nationell och EU-strategi för hur konventionen ska användas.
Jag har inte tillräcklig insyn i handikapprörelsen för att veta hur strategierna ser ut på det området, men det är bra att jämförelser görs med hur effektivt barnkonventionen förs fram. Man har lyckats få in att den konventionen finns i varenda människa, såväl föräldrar, omvärld och politiker.
Men gladast blir jag för debattartikeln i Svenska Dagbladet. Under rubriken "Utbredd diskriminering inom EU" gör sex organisationer från tre diskrimineringsgrunder gemensam sak. Man adresserar det svenska ordförandeskapet och det kommande toppmötet om jämlikhet "Equality summit" i Stockholm.
Jag citerar från debattartikeln: "Ett av problemen med de stora orden i Sverige är att de alltför ofta glöms bort när det krävs handling, i synnerhet om det innebär kostnader. Nu finns möjlighet för Sverige att ändra på detta, både i EU och på hemmaplan."
Snack o verkstad - känns det igen?
Artikeln är undertecknad av SUSANNE BERG, Independent Living Institute; HANS FILIPSSON, EMMA JOHANSSON, Marschen för tillgänglighet; SÖREN JUVAS, RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, STURE JONASSON, STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige; INGRID BURMAN, Handikappförbunden; MKYABELA SABUNI, Centrum mot rasism.
Det kraftfält runt diskrimineringsfrågor som dessa organisationers samarbete skulle kunna ge vill jag se mer av. Verkligen något att följa med spänning!
Finn Petrén (ordförande EIDD Sverige och EIDD-Design for all Europe) är kritisk till att vi inte kommit längre. Att handlingsplanen för handikappolitiken har haft så svårt med förverkligandet. (Svensk Handikapptidskrift)
Det är lätt att hålla med honom. Målen behöver skärpas. Bristande tillgänglighet måste bli likställt med diskriminering. Även privata näringsidkare och fastighetsbolag borde få tvingande krav på att tillgängliggöra sina fastigheter. Upphandlingar av icke tillgängliga tjänster - likt Veolias som får köra med otillgängliga vagnar - måste bannlysas.
Många EU-grannar har hårdare regler för inkludering på arbetsmarknaden. Antingen anställer du en viss del personer med funktionshinder, eller så får du betala för att du inte uppfyller din kvot. Funkar det bättre? Vet inte, men jag tror det är svårt att med fog påstå att vi lyckas jättebra med inkluderingen av personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kan få i stort sett hela anställningen betald, och är ändå inte intresserad. För mig framstår det som att de ekonomiska incitamenten inte är vassa nog.
Maria Larsson försvarar handlingsplanen och gör det som jag tror Finn Petrén, och med säkerhet jag, med fog irriterar sig på, inbjuder till mer dialog istället för att precisera hur målen och kraven ska skärpas. Dialog är bra, men utfallet är för mycket snack och för lite verkstad.
Vi är inte bäst i klassen. USA och Norge har tagit steget att göra otillgänglighet till diskriminering. Vi bjuder in till dialog om det. Igen. Skärp målen!
Håkan Högberg sätter förhoppningsvis igång en ny debatt - Hur ska FNs deklaration om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder användas som ett strategiskt verktyg. Han menar att funkisrörelsen saknar nationell och EU-strategi för hur konventionen ska användas.
Jag har inte tillräcklig insyn i handikapprörelsen för att veta hur strategierna ser ut på det området, men det är bra att jämförelser görs med hur effektivt barnkonventionen förs fram. Man har lyckats få in att den konventionen finns i varenda människa, såväl föräldrar, omvärld och politiker.
Men gladast blir jag för debattartikeln i Svenska Dagbladet. Under rubriken "Utbredd diskriminering inom EU" gör sex organisationer från tre diskrimineringsgrunder gemensam sak. Man adresserar det svenska ordförandeskapet och det kommande toppmötet om jämlikhet "Equality summit" i Stockholm.
Jag citerar från debattartikeln: "Ett av problemen med de stora orden i Sverige är att de alltför ofta glöms bort när det krävs handling, i synnerhet om det innebär kostnader. Nu finns möjlighet för Sverige att ändra på detta, både i EU och på hemmaplan."
Snack o verkstad - känns det igen?
Artikeln är undertecknad av SUSANNE BERG, Independent Living Institute; HANS FILIPSSON, EMMA JOHANSSON, Marschen för tillgänglighet; SÖREN JUVAS, RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, STURE JONASSON, STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige; INGRID BURMAN, Handikappförbunden; MKYABELA SABUNI, Centrum mot rasism.
Det kraftfält runt diskrimineringsfrågor som dessa organisationers samarbete skulle kunna ge vill jag se mer av. Verkligen något att följa med spänning!
Ett samhälles fattigdomsbevis - Att personer med funktionshinder garanteras ett liv i fattigdom
"Generellt gäller därför att ett tidigt inträde till sjukersättning och aktivitetsersättning innebär en mycket stor risk för ett liv i relativ fattigdom. På lång sikt innebär det också en betydligt lägre ekonomisk standard som ålderspensionär."
Så står det i Socialförsäkringsrapport 2009:12 "Inkomstutvecklingen för individer med sjukersättning och aktivitetsersättning"
Klartext: Har du ett intellektuellt funktionshinder är risken mycket, mycket stor att du går direkt från gymnasiesärskolan till aktivitetsersättning (förtidspension) utan att ens ha besökt en arbetsförmedling. Du har livet igenom mindre än 60% av den disponibla inkomsten mediansvensken har. Detta slår igenom med lika förödande kraft på ålderspensionen.
De senaste 15 åren har inskrivningarna i särskolan ökat med ca 165% - från 0,6% av elevkåren till 1,6% av elevkåren. De flesta av dessa döms till livslång fattigdom. DET är ett samhälles fattigdomsbevis.
Så står det i Socialförsäkringsrapport 2009:12 "Inkomstutvecklingen för individer med sjukersättning och aktivitetsersättning"
Klartext: Har du ett intellektuellt funktionshinder är risken mycket, mycket stor att du går direkt från gymnasiesärskolan till aktivitetsersättning (förtidspension) utan att ens ha besökt en arbetsförmedling. Du har livet igenom mindre än 60% av den disponibla inkomsten mediansvensken har. Detta slår igenom med lika förödande kraft på ålderspensionen.
De senaste 15 åren har inskrivningarna i särskolan ökat med ca 165% - från 0,6% av elevkåren till 1,6% av elevkåren. De flesta av dessa döms till livslång fattigdom. DET är ett samhälles fattigdomsbevis.
Attans! - hur svårt kan det va?
Handikappförbundens har genomfört projektet Tillgängliga bostadsområden. Det undersöker möjligheter och utvecklar metodik för tillgänglighetsarbete i den befintliga boendemiljön. Ett av resultaten är en lång rad korta videosnuttar som enkelt och klart beskriver vad som behöver göras. Filmens namn är Attans!
Återstår bara för offentliga och privata ansvariga att utföra. Hur svårt kan det va?
Handikappförbunden
Återstår bara för offentliga och privata ansvariga att utföra. Hur svårt kan det va?
Handikappförbunden
tisdag 17 november 2009
Cecilia Malmströms kvinnliga sort
Jag blir så trött när Mats Knutsson i Rapport dissekerar de möjliga strategiska vinsterna bakom att Cecila Malmström är kvinna. Kan hon inte ha blivit vald till eu-kommissionär helt enkelt för att Reinfeldt tycker hon är bäst för uppgiften?
Övertoner i debatten om konststipendier
Rolf Tufvesson borde avgå, tycker konstnären Torsten Ridell. Är inte det lite o ta i?
Anledningen är att Region Skånes kulturnämnd beslutat låta konstinköpen vila under två år, och istället använder pengarna till stipendier till skånska konstnärer.
Konsumtions eller produktionsstöd? Klart det går att diskutera fram och tillbaka om vilket som är bäst, och varje konstälskare önskar nog att bägge får ett frikostigt utrymme. I slutändan är det avgörande för den individuella konstnären om den får något av dem, mer än vilket av dem.
Men den i mina ögon viktigaste principiella kritiken mot stipendieutdelande är att stipendier är skattefria. Konstnärens ersättning innefattar därmed inte pensionsavsättningar.
Galleristen Ola Gustafsson menar "Många konstnärer är egna företagare. Att ta bort det som är en intäkt i en firma och göra det till ett skattefritt stipendium som inte syns i pensions- eller sjukförsäkringssystemen är att göra konstnärerna en björntjänst"
Han har rätt i björntjänsten med offentligt stöd som smiter från sina egna skatter genom att använda stipendier som verktyg, om detta görs till den enda och dominerande formen. Men hans jämförelse utgår från att han själv som gallerist inte finns med i bilden. Gallerierna, där den mesta försäljningen sker, bedriver generellt ingen välgörenhet. Hur mycket tar man nu för sin del av försäljningen? 40%? 50%? Om regionens inköpare köper konstverket via ett galleri så blir det inte så många pensionskronor till konstnären då heller. Och stipendiaten kan faktiskt välja att betala in en egen pensionspremie från sitt stipendiebelopp. T.ex. den del som galleristen skulle ha fått om pengarna hade kommit från försäljning.
De stora frågorna borde vara
- hur den offentliga miljön ska utformas. Jag hade föredragit en ombalansering från reklampelare för HM-trosor och lyckovinster till konst. Och jag hade gärna sett att de som ville sälja underkläder och skrapspel var med och finansierade sin egen konkurrens om utrymmet via avgifter för att få synas med sin reklam. Att offentliga uppköpare köper fler konstverk som det ändå inte finns plats att visa utvecklar inte den offentliga miljön.
- hur konstnärers långsiktiga försörjning ska säkras. Inte via stipendier, det hoppas jag alla är överens om. Men det kulturnämnden i Skåne gör är ett försök att tänka nytt runt konsumtion/produktionsstöd under en begränsad period. Inte att lösa allt för alla på lång sikt. Den större frågan behöver nog både ett större politiskt forum och modigare nytänk än så.
Kulturnämnden provar nytt. Rätt eller fel, låt diskussionen bölja.
SDS 1, 2.
Anledningen är att Region Skånes kulturnämnd beslutat låta konstinköpen vila under två år, och istället använder pengarna till stipendier till skånska konstnärer.
Konsumtions eller produktionsstöd? Klart det går att diskutera fram och tillbaka om vilket som är bäst, och varje konstälskare önskar nog att bägge får ett frikostigt utrymme. I slutändan är det avgörande för den individuella konstnären om den får något av dem, mer än vilket av dem.
Men den i mina ögon viktigaste principiella kritiken mot stipendieutdelande är att stipendier är skattefria. Konstnärens ersättning innefattar därmed inte pensionsavsättningar.
Galleristen Ola Gustafsson menar "Många konstnärer är egna företagare. Att ta bort det som är en intäkt i en firma och göra det till ett skattefritt stipendium som inte syns i pensions- eller sjukförsäkringssystemen är att göra konstnärerna en björntjänst"
Han har rätt i björntjänsten med offentligt stöd som smiter från sina egna skatter genom att använda stipendier som verktyg, om detta görs till den enda och dominerande formen. Men hans jämförelse utgår från att han själv som gallerist inte finns med i bilden. Gallerierna, där den mesta försäljningen sker, bedriver generellt ingen välgörenhet. Hur mycket tar man nu för sin del av försäljningen? 40%? 50%? Om regionens inköpare köper konstverket via ett galleri så blir det inte så många pensionskronor till konstnären då heller. Och stipendiaten kan faktiskt välja att betala in en egen pensionspremie från sitt stipendiebelopp. T.ex. den del som galleristen skulle ha fått om pengarna hade kommit från försäljning.
De stora frågorna borde vara
- hur den offentliga miljön ska utformas. Jag hade föredragit en ombalansering från reklampelare för HM-trosor och lyckovinster till konst. Och jag hade gärna sett att de som ville sälja underkläder och skrapspel var med och finansierade sin egen konkurrens om utrymmet via avgifter för att få synas med sin reklam. Att offentliga uppköpare köper fler konstverk som det ändå inte finns plats att visa utvecklar inte den offentliga miljön.
- hur konstnärers långsiktiga försörjning ska säkras. Inte via stipendier, det hoppas jag alla är överens om. Men det kulturnämnden i Skåne gör är ett försök att tänka nytt runt konsumtion/produktionsstöd under en begränsad period. Inte att lösa allt för alla på lång sikt. Den större frågan behöver nog både ett större politiskt forum och modigare nytänk än så.
Kulturnämnden provar nytt. Rätt eller fel, låt diskussionen bölja.
SDS 1, 2.
måndag 16 november 2009
Kedjereaktion
Malmö skapade mottagande av ensamkommande flyktingbarn i Vellinge genom att lägga ut uppdraget på entrepenören Attendo. De skaffade lokal i Hököpinge (Vellinge kommun) och vips(!) så fick kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman engagera sig.
Och det gjorde han på ett sånt sätt att moderatledningen på riksnivå tog fram det stora pekfingret och tydligt talade om att goda moderatledda kommuner visst det har avtal med Migrationsverket om att ta emot dessa barn.
Så nu har Ljungman snart skapat mottagande av flyktingbarn i Trelleborg, Hörby, Kävlinge och Bromölla. Och Lomma vill utöka.
Men det här är ju bara några få kommuner till.Jag vet inte vilka kommuner som gömmer sig bakom vilka ursäkter. Och vilken färg de som leker gömme har spelar ingen roll. Att ta emot eller inte ta emot ensamkommande flyktingbarn är på väg att bli en markör för en kommuns anständighet. Och som Anders Åkesson säger i sin blogg så kanske det är något vi har att tacka Ljungman för.
Och det gjorde han på ett sånt sätt att moderatledningen på riksnivå tog fram det stora pekfingret och tydligt talade om att goda moderatledda kommuner visst det har avtal med Migrationsverket om att ta emot dessa barn.
Så nu har Ljungman snart skapat mottagande av flyktingbarn i Trelleborg, Hörby, Kävlinge och Bromölla. Och Lomma vill utöka.
Men det här är ju bara några få kommuner till.Jag vet inte vilka kommuner som gömmer sig bakom vilka ursäkter. Och vilken färg de som leker gömme har spelar ingen roll. Att ta emot eller inte ta emot ensamkommande flyktingbarn är på väg att bli en markör för en kommuns anständighet. Och som Anders Åkesson säger i sin blogg så kanske det är något vi har att tacka Ljungman för.
söndag 15 november 2009
lördag 14 november 2009
Jimmie ÄR en produkt av det svenska kulturarvet
Jimmie Åkesson i Expressen: "Det finns en samsyn inom den svenska eliten om det svenska kulturarvet som någonting bakåtsträvande och hemskt."
Mitt svar: Ja, om du är en produkt av det svenska kulturarvet.
Och det är han väl? Ända tillbaka till när vi var bland de första att mäta skallar på samer (som var här långt före oss, nota bene).
Åkesson är nu upprörd över att diverse borgliga partier här och var snor hans dumheter och försöker göra dom till sina. Och se, där är han överens med oss han kallar kulturelit. Det tycker nämligen vi också är vansinnigt dumt.
Exp
Mitt svar: Ja, om du är en produkt av det svenska kulturarvet.
Och det är han väl? Ända tillbaka till när vi var bland de första att mäta skallar på samer (som var här långt före oss, nota bene).
Åkesson är nu upprörd över att diverse borgliga partier här och var snor hans dumheter och försöker göra dom till sina. Och se, där är han överens med oss han kallar kulturelit. Det tycker nämligen vi också är vansinnigt dumt.
Exp
Veckans dummaste klimatsmarta idé
"The Song of Fire är en serie ethanolspisar som man kan hänga på väggen, ställa helt fritt eller integrera i exempelvis badrumsinredningen." Grejen är, enligt Veckans affärer, att man byter ut oljan mot etanol. Men vad med att inte ha nån öppen spis i badrummet över huvud taget?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
