Laholm har fått utstå mycket munterhet från omgivningen de senaste dagarna. Deras inköp av tänkarhattar blev en riks-skrattis. Jo, en del blev vansinnigt upprörda också. Inköpet av pedagogiska redskap har anmälts till både polisen och JO. Men ändå, det handlade om en fånighet och lite pengar.
En del möter Vellinge kommuns ledning med munterhet också. Jennie Silis skriver mycket roande i Kvällsposten om en föreslagen Vellingeblockad. Deras arbetspendlare stjäl jobben för Malmöborna, menar hon. Och de tjuvlyssnar på gratiskonserterna under festivalen utan att ha betalat för det på skattsedeln.
Grundtipset är dock att Vellinge kommer att vinna matchen om satirskrivarna. Ljungman har med sin hårda hållning med fog köpt sin kommun en plats i varenda lokalrevy i hela Sverige.
Men frågan är om satir biter.
Det kanske vore läge att prova tänkarhattarna i Vellinge? Laholm är säkert redo att skänka bort dom för en spottstyver. För så mycklet sämre än de styrande tänker nu kan resultatet inte bli.
fredag 13 november 2009
En kram till Sonessons
Jag gillar Dagmar och Leif Sonesson. De bor i Ljunghusen i Vellinge kommun. I dagens Sydsvenskan (ännu ej utlagd, men TA också) är de med namn och bild i ett tydligt ställningstagande för att deras kommun ska hjälpa till med flyktingbarnen. Det är modigt. Och bra. Det behövs.
Jag hoppas att Dagmar och Leif får den uppskattning de förtjänar från grannar och ortsbor i affären. Och att alla dessa människor som HAR en humanistisk grundsyn hör av sig till sina ledande politiker.
Ty i samma tidning finns ett sammandrag av en chatt med kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman. Och han företräder bara de som hittills skrikit högst.
Jag hade besök i höstas av "mina amerikanska föräldrar", från ett utbytesår i Mill Valley, en av USAs allra rikaste orter strax norr om Golden Gate-bron i San Francisco. När 11e september kom, och man började jaga terrorister, så var en av de första att gripas i Afganistan en man vid namn John Walker Lindh, talibansk krigare, religiöst uppväxt vid moskén i Mill Valley.
Mina "föräldrar" Dick och Phyllis, berättade hur de samlade en grupp från sin Presbyterianska kyrka och gick över till moskén och bad att få träffas. De drevs av den enkla tesen att man hatar inte människor man känner, och att ingen grupp människor är onda.
Det går att välja vad man ska tycka och vilka man ska vara rädd för.
Mer i Sydsvenskan: 1, 2.
Jag hoppas att Dagmar och Leif får den uppskattning de förtjänar från grannar och ortsbor i affären. Och att alla dessa människor som HAR en humanistisk grundsyn hör av sig till sina ledande politiker.
Ty i samma tidning finns ett sammandrag av en chatt med kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman. Och han företräder bara de som hittills skrikit högst.
Jag hade besök i höstas av "mina amerikanska föräldrar", från ett utbytesår i Mill Valley, en av USAs allra rikaste orter strax norr om Golden Gate-bron i San Francisco. När 11e september kom, och man började jaga terrorister, så var en av de första att gripas i Afganistan en man vid namn John Walker Lindh, talibansk krigare, religiöst uppväxt vid moskén i Mill Valley.
Mina "föräldrar" Dick och Phyllis, berättade hur de samlade en grupp från sin Presbyterianska kyrka och gick över till moskén och bad att få träffas. De drevs av den enkla tesen att man hatar inte människor man känner, och att ingen grupp människor är onda.
Det går att välja vad man ska tycka och vilka man ska vara rädd för.
Mer i Sydsvenskan: 1, 2.
onsdag 11 november 2009
Vellinges problem med sin större frihet
I Vellinge är friheten större. Jag tror till exempel att man hyllar att offentlig verksamhet läggs ut på entrepenad. Och jag tror att man välkomnar att företagare väljer att förlägga sin verksamhet till Vellinge, t.ex. vandrarhem. Det skapar sysselsättning, besökare och välstånd. Och jag tror att man rent generellt anser att det offentliga ska hålla sina tassar undan från näringsidkares beslut, så länge de följer lagar och förordningar.
Men inte när Attendo Care hyr platser av vandrarhemmet i Hököpinge. Nu ska ensamkommande flyktingbarn bo på vandrarhemmet. Det gillar inte frihetsivrarna. Men det har inte med att de är invandrare att göra, enligt de själva.
"Jag är den första att beklaga att diskussionen blivit så polariserad. Så fort man har synpunkter på den här typen av verksamhet blir man utpekad som rasist. Det finns många redan i Vellinge kommun som har invandrarbakgrund", säger Lars-Ingvar Ljungman i Sydsvenskan i tillägg till löftet att undersöka vilka möjligheter kommunen har att "stoppa denna cirkus".
Om det nu inte är specifikt invandrares övernattningar hos en företagare som ska stoppas - Vad mer menar beslutsfattarna att de ska reglera för företagarna och näringsfriheten i Vellinge kommun?
Men också - vänstersidan - tänk om det är privata entrepenörer som är nyckeln till ett mer solidariskt ansvarstagande för flyktingmottagandet?
Läs även Maria Ferms blogg. Hon tog en massa skäll - och beröm - från Vellingebor när hon för några år sedan samlade in namn för flyktingmottagning i Vellinge. Skulle tro att en hel del debatt hamnar där...
Mer i media om flyktingbarn i Vellinge: SDS 1, 2, 3.
Skånskan 1, 2, 3.
HD.
DN.
SvD.
Aftonbladet.
Men inte när Attendo Care hyr platser av vandrarhemmet i Hököpinge. Nu ska ensamkommande flyktingbarn bo på vandrarhemmet. Det gillar inte frihetsivrarna. Men det har inte med att de är invandrare att göra, enligt de själva.
"Jag är den första att beklaga att diskussionen blivit så polariserad. Så fort man har synpunkter på den här typen av verksamhet blir man utpekad som rasist. Det finns många redan i Vellinge kommun som har invandrarbakgrund", säger Lars-Ingvar Ljungman i Sydsvenskan i tillägg till löftet att undersöka vilka möjligheter kommunen har att "stoppa denna cirkus".
Om det nu inte är specifikt invandrares övernattningar hos en företagare som ska stoppas - Vad mer menar beslutsfattarna att de ska reglera för företagarna och näringsfriheten i Vellinge kommun?
Men också - vänstersidan - tänk om det är privata entrepenörer som är nyckeln till ett mer solidariskt ansvarstagande för flyktingmottagandet?
Läs även Maria Ferms blogg. Hon tog en massa skäll - och beröm - från Vellingebor när hon för några år sedan samlade in namn för flyktingmottagning i Vellinge. Skulle tro att en hel del debatt hamnar där...
Mer i media om flyktingbarn i Vellinge: SDS 1, 2, 3.
Skånskan 1, 2, 3.
HD.
DN.
SvD.
Aftonbladet.
Autism som skällsord
Har autism blivit ett skällsord? Det diskuteras nu i europeisk press, efter att Frankrikes europaminister Pierre Lellouche använt ordet i nedsättande bemärkelse om det brittiska Tory-partiets europapolitik.
Benet Middleton från the National Autistic Society säger: "I thought we'd got over that from the 1970s when people used to use the term 'spastic' in the playground"... "To have senior politicians doing that is thereby signalling that it's ok and that is deeply worrying."
Lätt att hålla med, eller hur? Visst hade det varit illa, illa om Mona och Fredrik använt diverse funktionshinder för att beskriva varandras tillkortakommanden?
Men efter att ha läst en av kommentarerna på BBCs rapportering av saken, så frågar jag mig hur det verkligen står till?
Signaturen David påpekar nämligen att vi använder analogier jämt:
"Blind leading the blind
Financially crippled
Falling on deaf ears
Financial depression"
Och tänk, den tanken är faktiskt ny för mig. Tanken att vi tillåter en psykisk ohälsa - depression - att titulera en hel världs ekonomiska lidande. Hemmablind? (ordleken är avsiktlig)
(läggs även på teater & funktionshinder)
Benet Middleton från the National Autistic Society säger: "I thought we'd got over that from the 1970s when people used to use the term 'spastic' in the playground"... "To have senior politicians doing that is thereby signalling that it's ok and that is deeply worrying."
Lätt att hålla med, eller hur? Visst hade det varit illa, illa om Mona och Fredrik använt diverse funktionshinder för att beskriva varandras tillkortakommanden?
Men efter att ha läst en av kommentarerna på BBCs rapportering av saken, så frågar jag mig hur det verkligen står till?
Signaturen David påpekar nämligen att vi använder analogier jämt:
"Blind leading the blind
Financially crippled
Falling on deaf ears
Financial depression"
Och tänk, den tanken är faktiskt ny för mig. Tanken att vi tillåter en psykisk ohälsa - depression - att titulera en hel världs ekonomiska lidande. Hemmablind? (ordleken är avsiktlig)
(läggs även på teater & funktionshinder)
tisdag 10 november 2009
Råttornas plats som social entrepenör i biståndspolitiken?
Apopo heter en social entrepenör - verksam i Mocambique och Tanzania - som jobbar med gambianska jättepåsråttor (Cricetomys gambianus) som främsta och viktigaste redskap. Resultat? Säker röjning av landminor och mångdubblad effektivitet inom tuberkulostest - med bättre träffsäkerhet än kombon människa/mikroskop.
Landminorna tar årligen tusentals liv. Många av dessa är barn. Möjligheten att börja odla mark begränsas av att minröjningen är svår, osäker och tar tid. Apopos råttor är klara att börja arbeta efter nio månaders träning.
Mocambique har jättelika besvär med landminor. Och här gör Apopo stor nytta.
Tuberkulos är en av sjukdomarna som är långt farligare än H1N1-influensan. Bara i Afrika upptäcktes fler än 2,5 miljoner fall under 2005.
En tränad och erfaren laboratoriepersonal klarar att undersöka 40 prover på två dagar. Detsamma gör en av Apopos råttor på tio minuter. Och - ibland hittar de såna som missats i mikroskopen.
Det finns de som påstår att bistånd inte funkar. Men vad jag förstår så är behoven av träffsäker borttagning av minor och tuberkulos precis hur stort som helst.
måndag 9 november 2009
FNs kritik av Sverige ingen överraskning
FNs råd för mänskliga rättigheter har kallat Sverige till en granskning. Man är kritisk på en rad punkter:
Vi är dåliga på att klara ut våld mot kvinnor, asylsökande barn och vuxna får inte hälsovård och utbildning, vi har en lönediskriminering pga kön, hatbrotten ökar och förövarna döms inte, personer med funktionshinder diskrimineras på arbetsmarknaden och med otillgänglighet, vi diskriminerar romer och samer.
Ingen munter läsning, men desto bättre att kritiken yttras. Det borde förhoppningsvis leda till att åtgärderna mot dessa brister prioriteras högre.
En del kommer säkert att anföra att FN borde rikta blickarna där det är riktigt jävligt, att vi ändå har det rätt så bra på de flesta områden.
Men jag tror inte att det är romer, papperslösa och personer med funktionshinder som i första hand uttalar sig på det sättet...
SvD, Aftonbladet.
Vi är dåliga på att klara ut våld mot kvinnor, asylsökande barn och vuxna får inte hälsovård och utbildning, vi har en lönediskriminering pga kön, hatbrotten ökar och förövarna döms inte, personer med funktionshinder diskrimineras på arbetsmarknaden och med otillgänglighet, vi diskriminerar romer och samer.
Ingen munter läsning, men desto bättre att kritiken yttras. Det borde förhoppningsvis leda till att åtgärderna mot dessa brister prioriteras högre.
En del kommer säkert att anföra att FN borde rikta blickarna där det är riktigt jävligt, att vi ändå har det rätt så bra på de flesta områden.
Men jag tror inte att det är romer, papperslösa och personer med funktionshinder som i första hand uttalar sig på det sättet...
SvD, Aftonbladet.
söndag 8 november 2009
Har du sett min andra blogg?
I 'Teater & Funktionhinder' kan man läsa om följande i veckan:
Jag lyfter på förlåten och avslöjar ett av projekten som vi inte får uppleva, nu när Umeå blev kulturhuvudstad istället för Lund.
Gestaltningen av funktionshinder på scen och i media får trippla inlägg. Ett om normalitet och censur med anledning av en backstagefilm om Kelly Marie Stewart. Niklas Hansson får beröm i Institutets "Lära sig att stiga upp". Slutligen bjuder Stockholms stadsteater och TV4 på var sitt exempel på hur man använder funktionshinder som ett verktyg för att berätta något om någon helt annan.
Schweizarna provocerar sina medborgare genom att ropa "funktionshindrade människor kostar oss pengar" från affischtavlor. Först flera dar senare kommer tillägget som förklarar kampanjen.
Jag lyfter på förlåten och avslöjar ett av projekten som vi inte får uppleva, nu när Umeå blev kulturhuvudstad istället för Lund.
Gestaltningen av funktionshinder på scen och i media får trippla inlägg. Ett om normalitet och censur med anledning av en backstagefilm om Kelly Marie Stewart. Niklas Hansson får beröm i Institutets "Lära sig att stiga upp". Slutligen bjuder Stockholms stadsteater och TV4 på var sitt exempel på hur man använder funktionshinder som ett verktyg för att berätta något om någon helt annan.
Schweizarna provocerar sina medborgare genom att ropa "funktionshindrade människor kostar oss pengar" från affischtavlor. Först flera dar senare kommer tillägget som förklarar kampanjen.
Första ja för sjukvårdsreform i USA
Representanthuset har sagt ja. 220 för, 215 emot. Nu återstår senaten, och sen kan oförsäkrade fattiga amerikaner kanske få sjukvård.
Om jag förstått statistiken rätt, så presterar USAs nuvarande sjukvårdssystem sämre än Sveriges, men till högre kostnad. Kanske en vink om att allt inte funkar bäst om det lämnas helt och hållet till den fria marknaden?
DN, SvD, Aftonbladet, Expressen,
Om jag förstått statistiken rätt, så presterar USAs nuvarande sjukvårdssystem sämre än Sveriges, men till högre kostnad. Kanske en vink om att allt inte funkar bäst om det lämnas helt och hållet till den fria marknaden?
DN, SvD, Aftonbladet, Expressen,
Kan vi lära av Los Angeles?
Rånen gör att skyddsombuden inför kontantstopp på bussarna i Malmö.
Jag besökte Los Angeles 2000, och använde deras buss-system för att ta mig runt. Jag la märke till 2 saker.
1. Varenda buss hade en utfällbar lyftplatta för rullstolsburna. Detta trots att de flesta bussarna såg ut att vara duktigt åldersstigna. Här hemma säger resenärer med funktionshinder att nigningen funkar inte och man vet inte om bussen man tänker ta har ramp eller inte.
2. Biljetterna löstes kontant med jämna pengar. Dessa lades på en bricka. När chauffören såg att det fanns tillräckligt med pengar på brickan tryckte han fram en biljett och samtidigt fälldes brickan och pengarna ramlade ner i ett slutet system för kontanter. Om någon inte betalade så var det inte chaufförens sak att påtala. Beivrandet sköttes av särskilda kontrollanter. Hade du ingen biljett åkte du dit. Alla visste att det var jämna pengar som gällde, och hade man inte det så fick man välja själv - växla först, betala mer så det täckte, chansa o ta ev böter. Men chaufförens rån-säkerhet var första prioriteten.
SDS, SkD.
Jag besökte Los Angeles 2000, och använde deras buss-system för att ta mig runt. Jag la märke till 2 saker.
1. Varenda buss hade en utfällbar lyftplatta för rullstolsburna. Detta trots att de flesta bussarna såg ut att vara duktigt åldersstigna. Här hemma säger resenärer med funktionshinder att nigningen funkar inte och man vet inte om bussen man tänker ta har ramp eller inte.
2. Biljetterna löstes kontant med jämna pengar. Dessa lades på en bricka. När chauffören såg att det fanns tillräckligt med pengar på brickan tryckte han fram en biljett och samtidigt fälldes brickan och pengarna ramlade ner i ett slutet system för kontanter. Om någon inte betalade så var det inte chaufförens sak att påtala. Beivrandet sköttes av särskilda kontrollanter. Hade du ingen biljett åkte du dit. Alla visste att det var jämna pengar som gällde, och hade man inte det så fick man välja själv - växla först, betala mer så det täckte, chansa o ta ev böter. Men chaufförens rån-säkerhet var första prioriteten.
SDS, SkD.
Flyktingstoppets bristande ideologiska botten
Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?
Miljöpartiet har skrivit en bra motion om "Utvecklande av den sociala ekonomin" (Ulf Holm, Per Bolund, Esabelle Dingizian, Gunvor G Ericson, Mats Pertoft, Lage Rahm, Thomas Nihlén, Mehmet Kaplan).
Två saker som jag uppmärksammat från mina relationer till personer med funktionshinder är hur Lagen om upphandling tycks bromsa och frågan om det behövs en särskild lagstiftning för sociala företag. Det här lyfter vi i motionen, och det är jättebra!
Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?
I Vancouver-OS 2010 tar vinnarna emot sina medaljer på prispallar byggda av ett socialt företag. Blommorna de får levereras av ett socialt företag. Och tappar de sin medalj så är "lost and found" på entrepenad hos ett socialt företag.
I Skottland har "community clauses" viktats till 10% i upphandlingarna inför 2012 Commenwealth games, och där har arbete med sociala företag getts ett eget utrymme.
I Australien har man vid ett tillfälle gett ett kontrakt till ett socialt byggföretag trots att deras anbud var 20.000 AUSD dyrare. Varför? För företaget lovade anställa de som skulle bo där, och eftersom hyran baseras på inkomst så skulle det betyda 40.000 AUSD i ökade hyresintäkter. Översätt det tänket på enklare tjänster åt kommunen utförda av personer inom LSS-kretsen. Bort med dagcenterkostnader, in med skatteintäkter för kommunen. Och individen går från pension till lönearbete.
(exemplen är hämtade från socialenterpriselive.com)
Men jag är kritisk till två inslag i motionen. Punkt 16 vill att utvecklingsanställning och trygghetsanställning bör tydliggöras som huvudsakligen ett stöd till sociala företag. Punkt 19 tycker att stödet arbetsbiträde bör genomgå samma tydliggörande.
Min kritik har följande grund: Jag satt i den nationella temagruppen för socialt företagande under de år Moomsteatern fanns inom EU-programmet Equal (om diskriminering på arbetsmarknaden). Min upplevelse var att mycket av diskussionerna rörde hur de sociala företagen skulle få del av de arbetsmarknadsresurser som behövdes för en gynnsam utveckling av sektorn, och de personer som genom den skulle kunna få ett jobb. Ett påbud att rikta trygghetsanställning (= mer långsiktiga lönebidragsanställningar) och arbetsbiträden (ersättning till företaget för handledningskostnader) till de sociala företagen skulle naturligtvis skapa ett större utrymme för deras tillväxt. Men skulle det vara till fördel för alla de människor med funktionshinder som idag är arbetslösa? Nej. Det skulle bara begränsa vilka arbetsgivare som får tillgång till de statliga stödåtgärderna. De sociala företagen är en bra kompletterande och balanserande åtgärd för att möjliggöra ett deltagande i arbetslivet. Men nu när ICA tänker sig anställa upp till 1.000 personer med funktionshinder i sina butiker så ska den eventuella nedsättningen i arbetsförmågan kompenseras lika bra där som för det sociala företaget. Annars stänger vi näringslivet och offentlig förvaltning från alla incitament att bryta sin diskriminering och börja anställa personer med funktionshinder.
Stödet för att möjliggöra anställning för personer som antingen är utsatta för diskriminering på arbetsmarknaden eller har en nedsatt arbetsförmåga ska gälla hela arbetslivet. Volvo, regeringskansliet, Moomsteatern och Malmö stad ska också vara möjliga arbetsgivare för den funktionshindrade utan att behöva söka klassning som socialt företag.
Två saker som jag uppmärksammat från mina relationer till personer med funktionshinder är hur Lagen om upphandling tycks bromsa och frågan om det behövs en särskild lagstiftning för sociala företag. Det här lyfter vi i motionen, och det är jättebra!
Kan vi lära av Canada, Skottland och Australien?
I Vancouver-OS 2010 tar vinnarna emot sina medaljer på prispallar byggda av ett socialt företag. Blommorna de får levereras av ett socialt företag. Och tappar de sin medalj så är "lost and found" på entrepenad hos ett socialt företag.
I Skottland har "community clauses" viktats till 10% i upphandlingarna inför 2012 Commenwealth games, och där har arbete med sociala företag getts ett eget utrymme.
I Australien har man vid ett tillfälle gett ett kontrakt till ett socialt byggföretag trots att deras anbud var 20.000 AUSD dyrare. Varför? För företaget lovade anställa de som skulle bo där, och eftersom hyran baseras på inkomst så skulle det betyda 40.000 AUSD i ökade hyresintäkter. Översätt det tänket på enklare tjänster åt kommunen utförda av personer inom LSS-kretsen. Bort med dagcenterkostnader, in med skatteintäkter för kommunen. Och individen går från pension till lönearbete.
(exemplen är hämtade från socialenterpriselive.com)
Men jag är kritisk till två inslag i motionen. Punkt 16 vill att utvecklingsanställning och trygghetsanställning bör tydliggöras som huvudsakligen ett stöd till sociala företag. Punkt 19 tycker att stödet arbetsbiträde bör genomgå samma tydliggörande.
Min kritik har följande grund: Jag satt i den nationella temagruppen för socialt företagande under de år Moomsteatern fanns inom EU-programmet Equal (om diskriminering på arbetsmarknaden). Min upplevelse var att mycket av diskussionerna rörde hur de sociala företagen skulle få del av de arbetsmarknadsresurser som behövdes för en gynnsam utveckling av sektorn, och de personer som genom den skulle kunna få ett jobb. Ett påbud att rikta trygghetsanställning (= mer långsiktiga lönebidragsanställningar) och arbetsbiträden (ersättning till företaget för handledningskostnader) till de sociala företagen skulle naturligtvis skapa ett större utrymme för deras tillväxt. Men skulle det vara till fördel för alla de människor med funktionshinder som idag är arbetslösa? Nej. Det skulle bara begränsa vilka arbetsgivare som får tillgång till de statliga stödåtgärderna. De sociala företagen är en bra kompletterande och balanserande åtgärd för att möjliggöra ett deltagande i arbetslivet. Men nu när ICA tänker sig anställa upp till 1.000 personer med funktionshinder i sina butiker så ska den eventuella nedsättningen i arbetsförmågan kompenseras lika bra där som för det sociala företaget. Annars stänger vi näringslivet och offentlig förvaltning från alla incitament att bryta sin diskriminering och börja anställa personer med funktionshinder.
Stödet för att möjliggöra anställning för personer som antingen är utsatta för diskriminering på arbetsmarknaden eller har en nedsatt arbetsförmåga ska gälla hela arbetslivet. Volvo, regeringskansliet, Moomsteatern och Malmö stad ska också vara möjliga arbetsgivare för den funktionshindrade utan att behöva söka klassning som socialt företag.
lördag 7 november 2009
Dialogen med den ideella sektorn
I onsdags var det debatt i riksdagen om den nya överenskommelsen mellan regeringen, ideella organsiationer på det sociala området och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).
Man har enats om gemensamma (här fritt nedkortade, av mig) principer:
Principen om självständighet och oberoende
- bl.a. att den idéburna organisationen själv formar sitt uppdrag i samhället utifrån egna grunder och att kritiskt granskande positioner inte ska utgöra något hinder för samverkan eller ekonomiskt stöd.
Principen om dialog
- att dialog och öppenhet ska vara verktygen för att närma sig och bättre förstå varandra, samt säkra den demokratiska insynen från alla håll.
Principen om kvalitet
− beaktar att både samhället, privata aktörer och ideella organisationer är verksamma på det sociala området, och att kvalitetsbegreppet kan ha olika utgångsperspektiv. Det ideella baserar ofta sitt på brukarens egen definition av kvalitet. Principen vidgår att offentligt utlagda uppdrag måste möta den kravspecifikationen på kvalitet, och att den ideella verksamheten i dessa sammanhang bör komplettera med den förstärkta bilden som det egna kvalitetsbegreppet är.
Principen om långsiktighet
− Bred politisk förankring är viktig, och idéburna organisationer bör ges villkor att verka långsiktigt och för en hållbar utveckling.
Principen om öppenhet och insyn
− Öppenhet och insyn ska finnas hos samtliga parter och tillämpas så att den idéburna organisationens uppdrag kan fullföljas och inte heller medför skada för t.ex. brukare.
Principen om mångfald
− Om mångfalden av organisationer, utförare, metoder och hur det stärker demokratiska värden. Principen talar också om parternas ansvar för att underlätta framväxten av nya organisationer och utförare samt olika former för samverkan och avtal.
Hela dokumentet finns här. Debatten finns här (scrolla ner till 11e paragrafen).
Miljöpartiet företräddes av Mats Pertoft, som kritiserade förankringsprocessen inför överenskommelsen men ställde sig bakom visionerna. (Det är ju en duktig volt i sig själv att sjabbla med den politiska förankringen av en överenskommelse som talar om det viktiga i en bred politisk förankring)
Såg ni Uppdrag granskning om akut-boenden? Stockholm hyrde ut sina fastigheter till bolag som hyrde ut samma lokaler till stans sociala handläggare för astronomiska belopp. Och där det akuta boendet tog sig allt mer permanenta former om man ser till hur länge de tvingades stanna.
Hade inte de pengarna och upplåtandet av de fastigheterna gjort sig bättre i ett samarbete med en idéburen organisation? Jag tror det.
Man har enats om gemensamma (här fritt nedkortade, av mig) principer:
Principen om självständighet och oberoende
- bl.a. att den idéburna organisationen själv formar sitt uppdrag i samhället utifrån egna grunder och att kritiskt granskande positioner inte ska utgöra något hinder för samverkan eller ekonomiskt stöd.
Principen om dialog
- att dialog och öppenhet ska vara verktygen för att närma sig och bättre förstå varandra, samt säkra den demokratiska insynen från alla håll.
Principen om kvalitet
− beaktar att både samhället, privata aktörer och ideella organisationer är verksamma på det sociala området, och att kvalitetsbegreppet kan ha olika utgångsperspektiv. Det ideella baserar ofta sitt på brukarens egen definition av kvalitet. Principen vidgår att offentligt utlagda uppdrag måste möta den kravspecifikationen på kvalitet, och att den ideella verksamheten i dessa sammanhang bör komplettera med den förstärkta bilden som det egna kvalitetsbegreppet är.
Principen om långsiktighet
− Bred politisk förankring är viktig, och idéburna organisationer bör ges villkor att verka långsiktigt och för en hållbar utveckling.
Principen om öppenhet och insyn
− Öppenhet och insyn ska finnas hos samtliga parter och tillämpas så att den idéburna organisationens uppdrag kan fullföljas och inte heller medför skada för t.ex. brukare.
Principen om mångfald
− Om mångfalden av organisationer, utförare, metoder och hur det stärker demokratiska värden. Principen talar också om parternas ansvar för att underlätta framväxten av nya organisationer och utförare samt olika former för samverkan och avtal.
Hela dokumentet finns här. Debatten finns här (scrolla ner till 11e paragrafen).
Miljöpartiet företräddes av Mats Pertoft, som kritiserade förankringsprocessen inför överenskommelsen men ställde sig bakom visionerna. (Det är ju en duktig volt i sig själv att sjabbla med den politiska förankringen av en överenskommelse som talar om det viktiga i en bred politisk förankring)
Såg ni Uppdrag granskning om akut-boenden? Stockholm hyrde ut sina fastigheter till bolag som hyrde ut samma lokaler till stans sociala handläggare för astronomiska belopp. Och där det akuta boendet tog sig allt mer permanenta former om man ser till hur länge de tvingades stanna.
Hade inte de pengarna och upplåtandet av de fastigheterna gjort sig bättre i ett samarbete med en idéburen organisation? Jag tror det.
Utvisa Ilmar?
Expo berättar om en lokal SD-politiker i Högsby som vill kasta ut sossarna Ilmar Reepalu och Anders Lago, DO Katrin Linna och - Bengt Westerberg(!). Uttalandet i en kommentar i en blogg skrevs under med namn och partibeteckning.
Sverigedemokraterna presschef tar avstånd:
– Detta är givetvis ingenting som vi står för, det är uppenbart, det är bara att titta på vårt program. Jag kan ju också säga att man ska ju absolut inte ska skriva under som sverigedemokrat om det inte är en åsikt som partiet kan stå för, sägar han till Expo.
Känns det igen? En stolle säger nåt dumt, och de mer polerade i innersta kärnan får tillrättavisa och dementera. Men vilka är alla dom som ska företräda ett växande SD land och rike runt?
Just det.
Sverigedemokraterna presschef tar avstånd:
– Detta är givetvis ingenting som vi står för, det är uppenbart, det är bara att titta på vårt program. Jag kan ju också säga att man ska ju absolut inte ska skriva under som sverigedemokrat om det inte är en åsikt som partiet kan stå för, sägar han till Expo.
Känns det igen? En stolle säger nåt dumt, och de mer polerade i innersta kärnan får tillrättavisa och dementera. Men vilka är alla dom som ska företräda ett växande SD land och rike runt?
Just det.
torsdag 5 november 2009
Dumstrut till Eskilstuna
Benny Holmström vill ta hand om sitt barn. Eftersom han är förlamad från midjan och ner blir en del moment i föräldraskapet av ett riktigt litet barn riskabla. Men Eskilstuna kommun nekar stöd. Mamma kan vara hemma istället, tycker dom.
Nu höjs röster om hur kommunen diskriminerar pappan pga kön, Benny pga funktionshinder och att barnet inte får sin barnkonventionsrätt till bägge föräldrarna tillgodosedd. Jag håller med om alltihop.
Men är inte frågan enklare än så? Är den inte så enkel som att fråga sig vilket samhälle man vill ta ansvar för?
Vill de styrande i Eskilstuna att en pappa i rullstol ska kunna vara pappaledig?
Eller är det viktigare att gå till domstol och se om kommunen eventuellt har en chans att få ett domslut om en ekonomisk börda mindre?
Eskilstuna har besvarat den frågan med att pengar går före vanligt humanistiskt sunt förnuft.
Det kan knappast göra Eskilstuna till en bättre plats att bo. Tänk om.
AB 1, 2, 3, 4.
SHT, Föräldrakraft.
Bloggar: FI V:a Götaland, Skriet från kärnfamiljen.
Nu höjs röster om hur kommunen diskriminerar pappan pga kön, Benny pga funktionshinder och att barnet inte får sin barnkonventionsrätt till bägge föräldrarna tillgodosedd. Jag håller med om alltihop.
Men är inte frågan enklare än så? Är den inte så enkel som att fråga sig vilket samhälle man vill ta ansvar för?
Vill de styrande i Eskilstuna att en pappa i rullstol ska kunna vara pappaledig?
Eller är det viktigare att gå till domstol och se om kommunen eventuellt har en chans att få ett domslut om en ekonomisk börda mindre?
Eskilstuna har besvarat den frågan med att pengar går före vanligt humanistiskt sunt förnuft.
Det kan knappast göra Eskilstuna till en bättre plats att bo. Tänk om.
AB 1, 2, 3, 4.
SHT, Föräldrakraft.
Bloggar: FI V:a Götaland, Skriet från kärnfamiljen.
Få koll på hatbrotten mot personer med funktionshinder
Skotska Learning Disability Bulletin är en av många som idag kommenterar the Leonard Cheshire report om hatbrott mot personer med funktionshinder. Den nu aktuella rapporten talar om 9% av personer med funktionshinder som offer för hatbrott. Men Enable Scotlands rapport "Stop it" visar på att var tredje person med intellektuella funktionshinder utsätts för hatbrott.
Var tredje. Alla kan göra sitt eget experiment och gå till valfri grupp människor man tillhör, t.ex. sin arbetsplats, och räkna "en - två - DU, en - två - DU..."
Jag har frågat Brottsförebyggande rådet om hur det ser ut i Sverige. Vi har ingen koll. Funktionshinder är inte en egen orsak i hatbrottsstatistiken. Men utlandet har erfarenheter. Och det skulle förvåna mig om vi i Sverige skulle vara så oerhört mycket bättre rustade, utan att ens ha koll på i vilken grad det existerar.
Det är ett rimligt rättvisekrav. Ta reda på hur det förhåller sig. Och om inte den undersökningen skiljer sig från resten av världen så måste vi se till att införa funktionshinder som en grund i hatbrottstillämpningen. Som det är nu tittar vi bort när samhällets svagaste utsätts för allvarliga brott baserade på deras (intellektuella) funktionshinder.
Läs mer om hur hatbrotten drev Fiona Pilkington att ta livet av sig och sin dotter i England, medan polisen rådde mamman att dra för gardinerna och strunta i förföljarna och beskrev henne som överkänslig i sina rapporter.
Var tredje. Alla kan göra sitt eget experiment och gå till valfri grupp människor man tillhör, t.ex. sin arbetsplats, och räkna "en - två - DU, en - två - DU..."
Jag har frågat Brottsförebyggande rådet om hur det ser ut i Sverige. Vi har ingen koll. Funktionshinder är inte en egen orsak i hatbrottsstatistiken. Men utlandet har erfarenheter. Och det skulle förvåna mig om vi i Sverige skulle vara så oerhört mycket bättre rustade, utan att ens ha koll på i vilken grad det existerar.
Det är ett rimligt rättvisekrav. Ta reda på hur det förhåller sig. Och om inte den undersökningen skiljer sig från resten av världen så måste vi se till att införa funktionshinder som en grund i hatbrottstillämpningen. Som det är nu tittar vi bort när samhällets svagaste utsätts för allvarliga brott baserade på deras (intellektuella) funktionshinder.
Läs mer om hur hatbrotten drev Fiona Pilkington att ta livet av sig och sin dotter i England, medan polisen rådde mamman att dra för gardinerna och strunta i förföljarna och beskrev henne som överkänslig i sina rapporter.
onsdag 4 november 2009
LSS och lagtrots
Statsvetaren Barbro Lewin vid Uppsala universitet har tittat på tillämpningen av LSS, och hur den skiljer sig mellan kommunerna. Vänstermajoriteter är generellt generösare, är en slutsats.
Men intressantare är hennes jämförande studie om kommunernas förhållningssätt till LSS. Klippet kommer från Svensk Handikapptidskrift:
Människan med funktionshinder som en kostnad? Om man nedprioriterar LSS - flyttar dom då? Utsikten till att den cynismen skulle kunna finnas om ens någonstans i en beslutskedja skrämmer mig. I ett hållbart samhälle kan inte det optimala vara att ens medborgare flyttar.
Studien berör också kommunernas lagtrots. Man har stämts, dömts och ändå får personen med funktionshinder vänta flera år på till exempel ett anpassat boende. Det kan inte ha med något annat än attityd att göra. Prova följande:
'Jo, visst har kommunen blivit fälld i domstol, men din son Pelle får inte börja skolan i år. Han får vänta några år. Kommunen har inte fler platser i skolan just nu helt enkelt.'
Godtagbart? Inte? Så varför är den typen av lagtrots helt uppenbart godtagbart när det kommer till LSS-beslut?
Men intressantare är hennes jämförande studie om kommunernas förhållningssätt till LSS. Klippet kommer från Svensk Handikapptidskrift:
"I en annan studie har Barbro Lewin tittat närmare på tre olika kommuner, kallade Lågby, Medelby och Högby, och deras förhållande till LSS. Undersökningen visar att Högby, som tidigare haft ett vårdhem, hade en positiv inställning till personer med funktionshinder och gav mycket LSS-stöd. De två övriga kommunerna hade båda två en lägre andel insatser enligt LSS men deras inställning i frågan var olika.
Medelby utmärks av aktiv laglydnad, stolthet och engagemang i LSS-frågor, medan Lågby passivt lyder lagen, köper sina LSS-insatser från andra kommuner och ser på sin verksamhet med skam och likgiltighet.
– I Lågby säger man öppet att ”vi har gjort det lätt för oss”. Det är förvånande att politikerna är så öppna men de sa hur de upplevde läget och verkade känna skam över det.
Rapporten konstaterar att bristande tillgänglighet kan innebära en risk för att funktionshindrade, eller deras närstående, struntar i att söka stöd i en kommun som Lågby. Eller att de ser sig tvingade att flytta."
Människan med funktionshinder som en kostnad? Om man nedprioriterar LSS - flyttar dom då? Utsikten till att den cynismen skulle kunna finnas om ens någonstans i en beslutskedja skrämmer mig. I ett hållbart samhälle kan inte det optimala vara att ens medborgare flyttar.
Studien berör också kommunernas lagtrots. Man har stämts, dömts och ändå får personen med funktionshinder vänta flera år på till exempel ett anpassat boende. Det kan inte ha med något annat än attityd att göra. Prova följande:
'Jo, visst har kommunen blivit fälld i domstol, men din son Pelle får inte börja skolan i år. Han får vänta några år. Kommunen har inte fler platser i skolan just nu helt enkelt.'
Godtagbart? Inte? Så varför är den typen av lagtrots helt uppenbart godtagbart när det kommer till LSS-beslut?
tisdag 3 november 2009
Kultur ja - men varför?
Alla säger sig vilja se att kulturen blir valfråga 2010. Jag med. Men sannolikheten är inte stor. Jag tror inte det räcker med att diskutera vem som ger mer än den andra till barnkultur för att tränga sig in mellan finanskrisen och jobben.
Jag var på min första Almedalsvecka i år. Där såg jag den kulturpolitiska debatten. Jag kommer ihåg att min slutsats efter den var att den inte identifierade någon potentiell valfråga om kultur. Moderaterna hävdade att man satsade på barnen genom att bygga ut Skapande skola. Socialdemokraterna svarade med att de satsade ännu lite mer på barnen, fast inte genom Skapande skola. Not enough. Inte ens Vänsterns klassiska '1 miljard mer till kultur' skapar debatt.
Nu har DN 25/9 mätt kulturens andel av statsbudgeten och funnit att alliansen låter kulturen växa. Jasenko Selimovic tog det som intäkt för att för att hävda att alliansen satsar mer än sossarna. Häromdagen tog Pagrotsky revansch och visade på att (s) minsann föreslagit mer pengar än de borgerliga till kultur varje år, oavsett vem som suttit vid makten. Någon som får valfråge-vibbar? Inte?
Nummer.se har jämfört oss med några nordiska grannländer. Alla, utom Finland, satsar mer per capita. Men då 40% av Finlands kulturbudget kommer från deras spelbolag så blir den sammanlagda kakan större också där. Och vi pratar ingen liten skillnad.
Om Sverige ska upp till Danmarks nivå, så måste vi satsa ytterligare 6,6 miljarder. En höjning av kulturens medel med 64%. De nivåerna hade säkert fått igång en debatt, men frågan är om det räckt.
Jag tror att de viktigaste frågorna ändå är 'vad?' och 'varför?'. Ska kulturen vara för alla, eller kanske en vara/tjänst bland alla andra? Ska kulturen hjälpa demokratin och se till att många röster hörs, eller ska bara de vars åsikter bär utgivningskostnaden få höras? Vem ska äga det offentliga rummet och på vilka villkor?
Viktiga frågor. Men just nu osynliga bakom 'vem som satsar mest i det land som satsar minst'.
Jag var på min första Almedalsvecka i år. Där såg jag den kulturpolitiska debatten. Jag kommer ihåg att min slutsats efter den var att den inte identifierade någon potentiell valfråga om kultur. Moderaterna hävdade att man satsade på barnen genom att bygga ut Skapande skola. Socialdemokraterna svarade med att de satsade ännu lite mer på barnen, fast inte genom Skapande skola. Not enough. Inte ens Vänsterns klassiska '1 miljard mer till kultur' skapar debatt.
Nu har DN 25/9 mätt kulturens andel av statsbudgeten och funnit att alliansen låter kulturen växa. Jasenko Selimovic tog det som intäkt för att för att hävda att alliansen satsar mer än sossarna. Häromdagen tog Pagrotsky revansch och visade på att (s) minsann föreslagit mer pengar än de borgerliga till kultur varje år, oavsett vem som suttit vid makten. Någon som får valfråge-vibbar? Inte?
Nummer.se har jämfört oss med några nordiska grannländer. Alla, utom Finland, satsar mer per capita. Men då 40% av Finlands kulturbudget kommer från deras spelbolag så blir den sammanlagda kakan större också där. Och vi pratar ingen liten skillnad.
Om Sverige ska upp till Danmarks nivå, så måste vi satsa ytterligare 6,6 miljarder. En höjning av kulturens medel med 64%. De nivåerna hade säkert fått igång en debatt, men frågan är om det räckt.
Jag tror att de viktigaste frågorna ändå är 'vad?' och 'varför?'. Ska kulturen vara för alla, eller kanske en vara/tjänst bland alla andra? Ska kulturen hjälpa demokratin och se till att många röster hörs, eller ska bara de vars åsikter bär utgivningskostnaden få höras? Vem ska äga det offentliga rummet och på vilka villkor?
Viktiga frågor. Men just nu osynliga bakom 'vem som satsar mest i det land som satsar minst'.
söndag 1 november 2009
Icke fungerande sektorsansvar
Sektorsansvaret för handikapp-politiken fungerar inte. Det konstaterar utredaren Arne Lund från statskontoret. Han vill lägga ner myndigheten med samordningsansvar - Handisam - och istället lägga ansvaret för stöd och genomförande i regeringskansliet.
DHRs ordförande Maria Johansson tycker varken Handisam eller idén om sektorsansvar ska läggas ner, utan att uppdraget ska förtydligas. "Handisam är en slasktratt", säger hon i Svensk Handikapptidskrift.
Jag tycker att sektorsansvaret inte fungerar och har svårt att se varför inte samtliga myndigheter och instanser har ett fullt ansvar för genomförandet av delaktighet på samtliga nivåer, säkerställande av icke-diskriminering och tillgänglighet inom sitt område.
Den egna erfarenheten från kulturens sfär säger det mesta. Sektorsansvarga Kulturrådet har rätt tama mål. Man ska föra dialog, genomföra informationsinsatser, erbjuda bemötandeutbildning och utveckla samarbete med handikapporganisationerna. Inget av målen säger någonting om krav på verklig förändring. Och ändå uppfattar jag det som att Kulturrådets medarbetare tar sina uppdrag att förändra på största allvar.
För några år sedan sökte vi vägar för att få stöd att utveckla förarbetet för en långfilm med bärande roller för skådespelare med intellektuella funktionshinder. Kulturrådet sa, mycket riktigt, att även om de hade sektorsansvaret så var det Svenska Filminstitutet som hade ansvaret för detta på sitt område. På SFI sa man bara att det där stod det inget om i deras uppdragsbeskrivning, så det var inte deras bord. Sektorsansvaret finns, men något ansvarstagande finns inte.
Skolverket har sektorsansvaret för eftergymnasial utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Kulturcentrum Skåne har länge försökt etablera en sådan på kulturområdet, men hos Skolverket händer ingenting. Moomsteatern har också undersökt möjligheten till specialdesignad utbildning av nästa generation skådespelare med funktionsnedsättning. Det finns bara ett utrymme, en pott inom folkbildningen. Ska man göra något måste det ske där, inom den ram som finns. Vare sig det passar för utbildningen eller inte. Något annat anser man sig inte ha i uppdrag att hålla på med. Sektorsansvaret finns, men något ansvarstagande finns inte.
Jag tror det finns ett gigantiskt behov för våra myndigheter att få hjälp med att avslöja sina egna brister i förhållande till full inkludering av personer med funktionsnedsättning inom deras ansvarsområden. Om det är Handisam eller regeringskansli som utför detta bäst låter jag vara osagt. Men det är hur som helst inte bara där som ansvaret ska förtydligas. Det ska spikas fast som ett självklart ansvar för varje existerande myndighet. Hur skulle något annat kunna vara nog?
SvD
SHT
DHRs ordförande Maria Johansson tycker varken Handisam eller idén om sektorsansvar ska läggas ner, utan att uppdraget ska förtydligas. "Handisam är en slasktratt", säger hon i Svensk Handikapptidskrift.
Jag tycker att sektorsansvaret inte fungerar och har svårt att se varför inte samtliga myndigheter och instanser har ett fullt ansvar för genomförandet av delaktighet på samtliga nivåer, säkerställande av icke-diskriminering och tillgänglighet inom sitt område.
Den egna erfarenheten från kulturens sfär säger det mesta. Sektorsansvarga Kulturrådet har rätt tama mål. Man ska föra dialog, genomföra informationsinsatser, erbjuda bemötandeutbildning och utveckla samarbete med handikapporganisationerna. Inget av målen säger någonting om krav på verklig förändring. Och ändå uppfattar jag det som att Kulturrådets medarbetare tar sina uppdrag att förändra på största allvar.
För några år sedan sökte vi vägar för att få stöd att utveckla förarbetet för en långfilm med bärande roller för skådespelare med intellektuella funktionshinder. Kulturrådet sa, mycket riktigt, att även om de hade sektorsansvaret så var det Svenska Filminstitutet som hade ansvaret för detta på sitt område. På SFI sa man bara att det där stod det inget om i deras uppdragsbeskrivning, så det var inte deras bord. Sektorsansvaret finns, men något ansvarstagande finns inte.
Skolverket har sektorsansvaret för eftergymnasial utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Kulturcentrum Skåne har länge försökt etablera en sådan på kulturområdet, men hos Skolverket händer ingenting. Moomsteatern har också undersökt möjligheten till specialdesignad utbildning av nästa generation skådespelare med funktionsnedsättning. Det finns bara ett utrymme, en pott inom folkbildningen. Ska man göra något måste det ske där, inom den ram som finns. Vare sig det passar för utbildningen eller inte. Något annat anser man sig inte ha i uppdrag att hålla på med. Sektorsansvaret finns, men något ansvarstagande finns inte.
Jag tror det finns ett gigantiskt behov för våra myndigheter att få hjälp med att avslöja sina egna brister i förhållande till full inkludering av personer med funktionsnedsättning inom deras ansvarsområden. Om det är Handisam eller regeringskansli som utför detta bäst låter jag vara osagt. Men det är hur som helst inte bara där som ansvaret ska förtydligas. Det ska spikas fast som ett självklart ansvar för varje existerande myndighet. Hur skulle något annat kunna vara nog?
SvD
SHT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
