En icke fungerande marknad för kultur

Washington DC, festival för artister med funktionsnedsättning:

Jag har just avslutat en eftermiddag med skådespelaren Ann Colby Stocking. Hon är en av endast en handfull skådespelare med funktionshinder som lyckats komma in på och sedan fullfölja någon av USAs prestigefyllda skådespelarutbildningar.

Vi har talat dramatik, konstformens utveckling, skådespelarens villkor och jämfört USA med Sverige. Efter det samtalet så vet jag. Statssubventionerad scenkonst är fri. Marknadsbaserad är ofri med en välvillig beskrivning. Slaveri hade kunnat vara ett annat passande uttryck.

Det är i filmen pengarna finns. För att kunna visa upp sig för filmregissörerna så har skådespelarna i Los Angeles fått facket att gå med på att man ska kunna spela för 9 dollar per föreställning om man gör det å en teater med max 99 platser i salongen. Inget betalt för repetitioner. Därefter a 65 kronor per föreställning. Före skatt.

Men det räcker inte. Eftersom situationen är så desperat tillämpar många scener "pay to play". I det konceptet får man inte betalt alls. Man får som skådis istället betala för att få vara med och arbeta gratis. 125 dollar betalar man för sin plats på scen en begränsad tid.

Allt i förhoppningen att Spielbergs rollbesättare ska förirra sig till salongen. Vilket han/hon givetvis aldrig gör. Ann Colby Stocking förlorade sitt senaste "jobb" är hon vägrade att betala istället för att få 9 dollar.

Vi har också jämfört repertoar. Moomsteatern kan låta Jesus återfödas med Downs syndrom i "Speciells evangelium" och skildra en homosexuell relation mellan två män med resp utan intellektuell funktionsnedsättning i "När man får främmad". Omöjligt i USA för en ensemble med funktionshindrad skådisar. Ann Colby Stocking fick inte ta av sig överdelen i senaste produktionen, trots att det var konstnärligt befogat. Anledning: sponsorerna skulle inte tycka om det. Den konstnärliga friheten och yttrandefriheten tar slut vid ett par tuttar på en skådis med fysisk funktionsnedsättning.

Kultur på marknadens villkor skapar inte frihet. Bara taskiga villkor och självpåtagen censur.

Här markeras undantagen

Jag är i USA på studieresa. En världsfestival för kultur av artister med funktionsnedsättning.

USA har en diskrimineringslagstiftning mot otillgänglighet. Det märks. Bilden är tagen på Washington zoo, övre våningen av tropiklandet. Den ber om ursäkt för att just den här nergången inte är tillgänglig, utan man måste tyvärr ta en hiss några meter bort.

I guideboken till Washington DC står det att till några av institutionerna kan det vara bra att ringa i förväg om man vill ha teckentolkning på de guidade turerna. Annars finns det jämt.

Undantagen skyltas. Det säger det mesta. Allt, inklusive djungeln, är lika tillgängligt till fots och till hjuls.

Vi har mycket att lära...

Den goda maten

Idag rekommenderar jag Annika Hirvonens inlägg "Det värsta är värre i verkligheten". Ett vardagsnerslag i maten som serveras på ett svenskt sjukhus. Hur ska nån få aptit och bygga krafter med den kosten, undrar jag?

Punkt 21 i valmanifestet:
Vi vill genomföra ett kvalitetslyft för att maten ska bli bättre i skolor, äldreomsorg och på sjukhus. Barn, äldre och sjuka ska få nylagad mat från lokala tillagningskök i skolor, äldreomsorg och sjukhus istället för uppvärmd mat som körts långa sträckor. Ekologiska råvaror och lokalt producerad mat ska eftersträvas i upphandlingar. En god och näringsriktig mat är en naturlig del av välfärden. Lagen om offentlig upphandling ska ses över så att främjandet av lokala inköp blir tillåten.

Äntligen ett steg vidare för lagstiftning mot otillgänglighet - kanske.

DHR har protesterat utanför Rosenbad. Lars U Granberg (s) och Jan Lindholm (mp) har på var sitt håll agerat med interpellationer. Regeringen har länge hållt Hans Ytterbergs utredning inlåst genom att säga att den är under gemensamberedning. Utredningen handlar om att införa lagstiftning som anger otillgänglighet som en form av diskriminering. Nu lagom till Marschen för tillgänglighet kommer ett pressmeddelande. Man släpper utredningen. Och börjar gå mot lagstiftning - kanske.

- Integrations- och jämställdhetsdepartementet är nu färdiga med ett förslag om att bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering, säger Nyamko Sabuni.

Men först ska det utredas en gång till. "Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen." står det i pressmeddelandet.

Klartexten skulle kunna läsas som: vi vill lagstifta, men vi får se hur mycket det kostar först.

Synd med en sån bisats och bismak. Vi vill lagstifta. - Punkt. - hade räckt bra.

- Det känns bra att utredningen äntligen ska ut på remiss, men det är bedrövlig att frågan skall utredas igen. För vilken gång i ordningen har jag förträngt!, säger DHRs ordförande Maria Johansson.


Ytterligare kommentarer hittar jag hos RBU:
"Två saker kan konstateras direkt, säger RBU:s förbundsjurist Henrik Petrén i en kommentar. För det första avslöjar regeringen redan nu att man kommer att nöja sig med ”skäliga åtgärder” av den som inte vill fällas för diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det var visserligen väntat och det är positivt om man genom en kommande lagändring kan flytta fram positionerna när det gäller tillgängligheten. Men det finns en uppenbar risk att begreppet ”skäliga åtgärder” istället kan komma att bli en begränsning för tillgänglighetsarbetet. Att skäligheten blir en låg ribba som i praktiken riskerar att bli ett tak för åtgärder.
- För det andra är det anmärkningsvärt att man ännu inte har gjort några kostnadsberäkningar. Det har ju hela tiden varit den springande punkten för regeringen och anledningen till att man inte ansåg sig ha ett fullständigt underlag inför den nya diskrimineringslagen som beslutades för snart två år sedan, avslutar Henrik Petrén."



(bild från dhr.se)

Vårvisa "SD rasat ut..."

Dagens visa i alla tidningar: Sverigedemokraterna rasar i opinionsmätningen från SKOP. Från 5,0% till 2,9%.

I Landskrona backar man från 22% till 15%.

Svenskarna blir mer positivt inställda till invandrare. Yes!

"SD rasat ut..." ...och som alla vet så hurrar man när man sjungit klart låten.

Hurra!

SvD, HD, DN, AB, Exp, Sydsvenskan, Skånskan.

Kommunalt lagtrots

1994 gör jag "Livet utan kaffe" med Moomsteatern. En revy om livet på och utanför institutionen. I ensemblen finns Kerstin och Evert. Kerstin har just stämt Malmö stad för att de vägrat henne en gruppbostad. Evert bor med kackelackor i sin gruppbostad i Rosengård.

På premiären sitter ansvariga politiker i publiken. Humorn är skruvad. Alla skrattar konstant. 40 minuter in i pjäsen dyker Kerstin och Evert upp ur var sin stor soptunna, som vore det Becket med krukorna, och knackar på varandras lock. De lånar kaffe av varandra, utbyter artigheter och stänger sina lock efter sig. Detta ses av en man på studiebesök som just fått veta att Malmö har världens bästa omsorg. När han frågar hur soptunnor rimmar med "världens bästa", så rycker tjänstemannen som sagt så ut. Han blir - efter att ha bytt om i en rökfylld telefonkiosk till blå trikåer med ett rött "O" på bröstet - Omsorgsmannen!


Omsorgsmannen flyger till soptunnorna. Han knackar på. På frågan varför de bor i soptunnor, så svarar Evert:
- För att hon inte har nån gruppbostad. Och jag för att jag har kackelackor i min.

Omsorgsmannen tänker en kort sekund och utbrister:
- Men då kan väl du flytta över i hennes soptunna, så har ni ju båda en gruppbostad utan kackelackor. Jädrar, vad bra man kan få till det ibland!

---

En del saker har inte förändrats på 16 år. Lägenheterna i Rosengård har fortfarande kackelackor, och personer med intellektuell funktionsnedsättning tvingas fortfarande vänta mer än lagen föreskriver på sin rätt till anpassat boende.

Glädjande nog säger ansvarigt borgarråd Katrin Stjernfeldt Jammeh att det inte beror på pengar. Lågkonjukturen försenar byggprojekt och prognoserna har varit fel, är de huvudsakliga förklaringarna.

Det kan kvitta, menar jag. För den som väntar på anpassat boende hjälper inte förklaringar, oavsett hur bra eller dåliga dom är. Och Malmö är inte ensamma. Det här händer överallt och över tid.

Måhända ett tecken på att frågan inte nått sin fulla prioritering än.

Skånskan 1, 2, 3.

Trededlad föräldraförsäkring ger smartare män

Män som stannar hemma med sina barn kommer tillbaka smartare till jobbet. Det visar en undersökning på möss publicerad i Nature Neuroscience (skriver TT).

"När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar." (CSR i praktiken)

En individualiserad föräldraförsäkring verkar modernisera Sverige till Män 2.0. Och det är ju bra. Fast jag tror inte kvinnorna behöver djurförsök för att fatta att det är bra att ha kontakt med sina barn.

Modernisera Sverige-video

Vi skapar förväntningar...

...och det är bra. För oss. Inget är klart bara för att otillgängligheten som diskriminering kom in i valmanifestet.

En som säkert kommer att bevaka oss är DHRs ordförande Maria Johansson. Susanne Berg uppmanar väljare att kräva besked av oss hur vi konkret ska gå till väga. Och en som kommer att testa oss om det är tillräckligt mycket handling bakom orden är Lars-Göran Wadén. Han tänker besiktiga valstugorna och ge sin röst till den som är mest tillgänglig på allvar.

Det är inte utan att jag blir lite orolig för Lars-Görans röst. Hur bra har vi egentligen varit på att tillgängliggöra vår information? Att se till att alla, oavsett hjul, kan komma in i stugan?
Därför var det skönt att vi tog förslaget i motion 8.19:
"att MP arbetar för en översyn som ska se till att information till och från MP blir tillgänglig för alla"

Hinner vi?

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Kongresstal om tillgänglighetslagstiftning

Manus till mitt anförande i talarstolen när Miljöpartiet debatterade sitt valmanifest:

Hej kongressen!

Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.

Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.

You name it, det finns där.

En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.

Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.

Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.

Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.

Hur mycket ska SJ böta till de rullstolsburna?

SJ kräver ersättning av Trafikverket. 110 miljoner tycker man att Trafikverkets misslyckande med snöröjningen borde kosta dom.

Då blir min fråga - Hur mycket tycker SJ att deras eget misslyckande mot landets rullstolsburna resenärer borde kosta? Sedan slutet av förra året är liftarna stängda på x2000. De ska tas bort på intercitytågen. Och de manuella stationsliftarna får bara användas på ändstationer. Det kan betyda att en som ska till Gävle tvingas åka med till Österund och ta taxi tillbaka.

Anledningen i SJs fall är inte den värsta snöstormen på flera decennier. Nej, det är en lift som gick sönder på ett av X2000-tågen. Problemet är så svårlöst att SJ behöver upp mot ett år innan de tror sig ha löst det. Anledningen till att de manuella stationsliftarna inte får användas vid stopp utmed linjerna är att "de riktiga människorna" - de utan rullstol - kan försenas flera minuter. (För den som kan sin sak så tar det en till två minuter att manövrera liften. Prioriteringarna är tydliga. SJ vill inte ta den extra minuten.)

SJ tycker att trafikverket borde ha kunnat behärska en av de värsta snöovädren i modern tid. Annars ska det kosta skjortan. Men man tycker inte att man själva ska tvingas ha lösningar på problem man själva äger varje del av. Och egen inkompetens ska inte bestraffas med en enda krona.

Så här säger SJs fordonsdirektör om lyftarna.
SHT
DHRs ordf Maria Johansson.
Skånskan, GP, SvD, Sydsvenskan, Kristianstadbladet.

Handikappförbundens valplattform

Handikappförbunden har tagit fram en valplattform på 10 punkter som de bett de olika partierna svara på. Miljöpartiet har ännu inte inkommit med sina svar. Men här är ett svarsförslag. Så här skulle jag vilja att vi besvarade Handikappförbundens krav:

• 1 Bygg ett tillgänglig Sverige
Vi är för en lagstiftning där bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Slut med uppmaningar och tillit till goda viljor, nu tar vi steget vidare.

• 2 Likhet inför lagen
Borde vara en självklarhet, men är det inte. Vi behöver tillämpa FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fullt ut.
I andra länder är funktionsnedsättning en grund för hatbrott. I England och USA finns undersökningar som talar om väsentligt höjd risk för att utsättas för brott för personer med funktionsnedsättning, och där siffrorna för gruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning är chockerande. I Sverige vet vi inte ens omfattningen av brott som begås specifikt för att brottsoffret har en funktionsnedsättning. Dags att utreda i syfte att agera.

• 3 Fritt val av skola för alla
I den nya skollagen anges att ingen skola ska kunna neka en elev att gå där, om kommunen skjuter till de resurser som behövs. Eventuella nej till stöd ska kunna överklagas.
Jag vill att vi går steget längre. Kommunen ska inte ha rätt att säga nej till att finansiera det fria skolvalet. Om alla barn sägs ha rätten att välja skola, så måste barn med funktionsnedsättning inkluderas i begreppet alla barn. Detta ska även gälla när kommuner går ihop om fria gymnasieval, som t.ex. gäller i Skåne. Är det fritt gymnasieval för alla ungdomar, så ska det gälla även för ungdomar som är beroende av färdtjänst.

• 4 Perspektivskifte Från patient till medborgare
Funktionshinderperspektiv ska finnas i all lagstiftning och myndighetsutövning. Vi är fortfarande långt från en given medvetenhet om detta, trots att det borde vara självklart. Därför behövs fortsatt samordningsansvar. Lämplig placering borde vara det departement som har hand om jämlikhetsfrågor. Men varje departement, varje myndighet ska ha ett ansvar för att funktionshinderperspektiv finns och genomförs inom all utövning. Oavsett om det gäller försvaret, vården, rymdforskning eller skolan.

• 5 Stärk patientens rätt till hälso- och sjukvård
Det finns en spännande motion om det perspektivskiftet på Miljöpartiets kongress. Hoppas den går igenom.

• 6 Investera i hälso- och sjukvårdens personal
Det är viktigt ur både brukar och jämställdhetsperspektiv. Vi bör sträva efter att utveckla kompetensen ännu mer där vårdbehoven är som störst, och här återfinns bland annat personer med olika funktionsnedsättningar.

• 7 Minska den ekonomiska utsattheten
Det är viktigt att se till att försäkringssystemens nivåer går att leva på, men ännu viktigare att bli bättre på att inte tvinga människor att nyttja dessa system. Den (nästan) automatiska förtidspensioneringen av personer med t.ex. intellektuella funktionsnedsättningar måste stoppas. Personer som ges aktivitets eller sjukersättning på grund av funktionsnedsättning ska fortfarande kunna vara anslutna till arbetsförmedlingen och kunna ta del av aktiv arbetsmarknadspolitik i syfte att nå arbetsmarknaden. Rätten till eftergymnasial utbildning måste gälla även personer som kommer ur särskolan.
Nyckeln är ingången till arbetsmarknaden. Andra länder har lagstiftning där det kostar om företag av viss storlek inte har personer med funktionsnedsättning anställda. Det vill jag att vi tittar på. Företag som struntar i att anställa personer med funktionsnedsättning bör inte få upprag från offentliga upphandlingar.

• 8 Stoppa utförsäkringen
Ja. Det ska inte vara möjligt att ramla mellan stolarna. Ett första steg är att slå samman de olika försäkringarna till en gemensam hantering. Våra myndigheter ska inte kunna skyffla människor mellan sig.

• 9 Anställ fler i offentlig sektor
Offentlig sektor ska föregå med gott exempel. Regeringskansliet, statliga myndigheter, landsting och kommuner ska ha en aktiv och implementerad policy för att anställa personer med olika funktionsnedsättningar. Men det stannar inte där. Även företag som tänker sig göra affärer med offentlig sektor ska kunna visa på resultat. Detsamma gäller politiska partier, som får sin försörjning via statsunderstöd.

• 10 Mer målinriktat stöd till arbetsgivare
Både ja och nej. Fördomar, otillgänglighet och dålig användarvänlighet försvinner inte av sig självt. Där måste stödet till arbetsgivare bli bättre. När det gäller användandet av lönebidrag så går det åt två håll. Så länge en grupp är diskriminerad så måste det till aktiva åtgärder för att hjälpa personer ur denna grupp in på arbetsmarknaden. Aktivare arbetsmarknadspolitik och utvecklade stödinsatser önskas. Men det får inte ske en automatkoplling mellan funktionsnedsättning och bidragsförsörjda anställningar. Personer med full yrkeskapacitet ska inte ha livslånga lönebidrag.

Sverigedemokraterna ut ur Sverige

Helena Leander har lyssnat till Jerzy Sarnecki (Brottsförebyggande rådet) och funnit att det är sig själva som Sverigedemokraterna borde massutvisa. Allt enligt deras egna principer om att inte vilja ha grupper som är överrepresenterade i brottsstatistiken här.

De kanske kan mass-flytta till nåt land som inte tar emot invandrare?

Läs Helenas inlägg här.

Willumsen om Domen

Wenche Willumsen är nästa skribent på fulldelaktighet.nu. Hon berättar om "domen". Den dom i regeringsrätten som kullkastar intentionerna med personlig assistans och egentligen bara bevisar en sak - att regeringsrätten har kompetensproblem vad gäller synen på och kunskapen om personer med funktionsnedsättning.

Wenche Willumsen har ett mångårigt engagemang inom det politiska påverkansarbetet rörande livsvillkor för människor med funktionsnedsättning. Arbetet har huvudsakligen bedrivits inom DHRs ram, men Wenche är också aktiv i IfA och har haft styrelseuppdrag i FöR. Assistansfrågan är det område där Wenche besitter den mesta kompetensen, men hon har i övrigt ett brett kunnande inom området funktionshinder efter att ha arbetat som ombudsman och projektledare inom handikapp- och brukarrörelsen sedan slutet av 80-talet. Rättighetsperspektivet är bränslet för Wenches källa till engagemang genom åren har varit en stark vilja att hävda människors rätt till jämlika livsvillkor oavsett om man lever med en funktionsnedsättning eller ej. Vreden över utanförskap och marginalisering är och har varit Wenches starkaste drivkraft.

Proaktivitet

På fulldelaktighet.nu samsas 12 personer med åsikter om frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Jag presenterar dem allt eftersom de "debuterar" i den gemensamma bloggen.
Idag är det Bengt Elmén under rubriken "Att arbeta proaktivt istället för reaktivt".

Bengt Elmén är socionom, författare och mentor. Direkt efter sin socionomexamen var han med om att sjösätta det s.k. STIL-projektet som banade väg för assistansreformen 1994. Han är alltså en av förgrundsgestalterna i Independent Living-rörelsen i Sverige. Efter att ha jobbat som STILs verksamhetsledare i fem år startade han sitt eget utbildningsföretag. Alltsedan dess har han bland annat arbetat med utbildning av arbetsledare och deras personliga assistenter. Han har bland annat skrivit boken Assistans med glans. På senare tid har han dessutom börjat arbeta som dokumentärfilmare.

Självkritik?

Olika FN-länder riktar rätt skarp kritik mot Sverige för brist på mänskliga rättigheter. Det gäller hatbrott, behandling av flyktingar och kvinnovåld.

Den stora frågan är hur vi jobbar med självkritik i de här frågorna. SVDs artikel talar om att bland annat Kuba och Iran fanns bland de som kritiserade oss. En omständighet som en del kommer att använda för att diskvalificera kritiken.

Men antisemitismen och islamofobin är påtaglig. Flyktingbarnens situation och barnkonventionen tillämpning går inte ihop. Och varje misshandel i hemmet är ett misslyckande, oavsett om kritiken kommer från Portugal (som nu) eller nån annan part.

Många av de här frågorna adresseras i förslaget till valmanifest för Miljöpartiet på ett progressivt sätt. Och det behövs, för här finns verkligen utrymme för utveckling...

SVD
Maria Ferm, Bodil Ceballos.

Bäst i klassen?

Är Sverige bäst i klassen på tillgänglighet? Dagens författare på fulldelaktighet.nu Adolf Ratzka ifrågasätter svensk självgodhet på området. Läs hans inlägg här.

Nu är det bråttom - igen.

Marknaden kritiserar politiken för att vara för långsamma med besked om hur Euro-krisen ska hanteras. Men demokratiska processer kanske inte ska va blixtsnabba och marknadsanpassade. Om marknaden och börserna är triggerhappy och lever i en värld byggd på nanosekunder, så kanske det är dom som ska byta tempo?

Newsweek om BPs ovilja att ta ansvar

Såg ni när BPs vd Tony Hayward satt i TV och sa att de skulle ta ansvar för saneringen i mexikanska golfen? (klipp nedan).
Newsweek kom med en artikel i dagarna som ger all anledning att ifrågasätta om viljan att ta ansvar har någon egentlig täckning.



Det är ingen upplyftande läsning. Artikeln pekar företagets historia. Den visar tydligt att BP kommer att göra allt för att slippa betala.

Man tar framför allt upp två fall. Ett där ett raffinaderi exploderar i Texas med 15 döda, 180 skadade och 43.000 som fick söka skydd inomhus. För det fick man böter för brott mot Clean Air Act på 50 miljoner dollar. Samma år var vinsten 17,2 miljarder dollar.
I det andra fallet handlar det om systematisk brist i underhållet av pipelines med hundratusentals liter olja i Alaskas vildmark som följd. En av de dåvarande undersökningsledarna säger: "There was a corporate philosophy that it was cheaper to operate to failure and then deal with the problem later rather than do preventive maintenance,". När de lyckades att via domstol tvinga BP att lämna ut dokumentation om sitt underhåll, så svarade företaget med ett lägga upp en server med 62 miljoner inscannade sidor. I tryckt form hade fyllt en egen lagerbyggnad. Ett material omöjligt att överblicka. Åklagaren tvingades nöja sig med ett förslag från BP om en "misdemeanor plea" (mindre förseelse) och böter på 20 miljoner dollar.

Newsweeks artikel pekar på att BP antagligen kommer att försöka få ut största möjliga värde ur sina 15,9 miljoner dollar i lobbykostnader förra året, och att man kommer att använda all makt man har för att undvika rättsliga domar som på något sätt tvingar bolaget att på sikt prioritera säkerheten högre.

Läs den.

Svensk media om Oljekatastrofen:
SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8.
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6.
Exp 1, 2.
Skånskan, Metro, GP, E-kuriren

Gröna röster om oljekatastrofen:
Karin Svensson Smith, Stefan Nilsson, Rasmus Holmberg, Mikael Clemens, Simon & Matilda.

Greenpeace

Svårt eller lätt val?

Bloggen fulldelaktighet.nu samlar 12 personer som tillsammans ska belysa frågor med ett gemensamt mål - full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Jag blev jätteglad när jag fick frågan om att medverka. Och idag är det dags för min första text.

Hoppa över till fulldelaktighet.nu och läs den!

Sjuk assistansbedömning

Anna Barsk Holmbom är sjunde bloggaren som med egna inlägg tillsammans med andra ska ge funktionshinderfrågor ett ansikte fram till valet.

Anna skriver personligt om en assistansbedömning som bara kan beskrivas som sjuk. Jo, den generösa bedömaren ger personen rätt att gå på dass fyra gånger per dygn, men bara de tre minuter det tar att dra ner o dra upp byxorna. Tiden han sitter på muggen får inte räknas, för då klarar han sig själv.

Genom att dissekera personers behov kan man beröva de deras möjligheter att nå full delaktighet i samhället. Sjukt!

Läs på fulldelakrighet.nu

Anna Barsk Holmbom jobbar som verksamhetsansvarig på Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA). Anna började arbeta med assistansfrågorna redan 1993 när hon som nybliven mamma satt på hallgolvet med sin yngsta dotter och ringde runt till alla som visste något om LSS och LASS. Dotterns första ord var självklart ”Hallå” sagt i en låtsaslur. Anna har utöver sitt arbete i IfA även jobbat som personlig assistent, tillsammans med sin pappa och assistansberättigade mamma startat upp och drivit ett brukarkooperativ under åtta år och slutligen även prövat på att vara arbetsledare till en släktings assistenter. Eventuell fritid tillbringas på familjens torp i Örkelljunga.

Franksson om dödshjälp

Nästa röst att höras på fulldelaktighet.nu är Jonas Franksson. Hans slutkläm: "Denna vecka då medierna försökt överträffa varandra i hyllningar av Kims självmord föreslår en statlig utredning att 400 miljoner kronor ska satsas på förebyggande åtgärder för att förhindra självmord. Det är skillnad på folk och folk, och sällan har det varit så tydligt som nu."
Hur han kom dit? Läs bloggen fulldelaktighet.nu

Jonas Franksson är skådespelare, debattör, fd programledare för Cp-magasinet och styrelseledamot i Stil.

Ideolog tar till orda

Idag är det Vilhelm Ekenstens tur på bloggen fulldelaktighet.nu. (I 12 dagar pushar jag för den här satsningen, där 12 profiler med gemensam kraft försöker sätta funkisfrågor på den politiska agendan inför valet)

Vilhelm Ekensteen bor med sin 18-åriga dotter i en liten gulteglad villa i nordöstra Lund. Han är ordförande i Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA, och skrev 1968 den första debattboken på svenska om funktionshindrades jämlikhetssträvan. Boken heter ”På folkhemmets Bakgård” och har varit viktig i forskning på ämnet. Han har bara fortsatt i den riktningen som skribent, intressepolitiker, debattör. Han säger: ”I dag är det hög prioritet att rädda den livsviktiga assistansreformen. De nya behovsbedömningarna ser ut som en kniv riktad mot dess hjärta. [...] Våra rättigheter är långtifrån självklara. Vi lever fortfarande i medeltiden.”

Susanne Berg om public service på fulldelaktighet.nu

Idag presenterar jag den femte av tolv personer som i gemensam blogg belyser frågor som har med funktionsnedsättning att göra i gemensam blogg. Idag är det Susanne Berg om public services haveri när det gäller representation och presentation av personer med funktionsnedsättning. Rekommenderas starkt på fulldelaktighet.nu

Susanne Berg har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen sedan mitten av 1980-talet. Hon är en otålig individ som under de senaste decennierna har arbetat på DHR och Handikappombudsmannen inom olika projekt på Independent Living Institute samt läst in en Master i Disability Studies vid Leeds Universitet. I dag jobbar hon på Independent Living Institute i Stockholm och frilansar i egen firma med text, analys och föreläsningar. Hennes intresse för funktionshinderfrågor, social rättvisa, medborgarskap och lika villkor är grundat i rent egenintresse. Något Susanne anser vara en kvalitetsgaranti.

AF-spam bakom ras?

Företagen använder inte Arbetsförmedlingens Platsbanken, enligt en undersökning av Svenskt Näringsliv.

Kan det bero på att Arbetsförmedlingen tvingar arbetslösa att söka ett visst antal jobb i veckan? Jag talar utifrån egen erfarenhet. Vid rekrytering utan annons så funkar hjälpen från AF och dess tjänstemän jättebra. Proffs! Men annons i Platsbanken kräver ett självspäkande sinnelag. Massor av ansökningar från folk som inte är i närheten av sökt kompetens. En del är ärliga och skriver "söker för att jag måste"....

Trenden att skuldbelägga den arbetssökande och tvinga den att söka ett visst antal jobb i veckan är kontraproduktiv. Vem vill ha posten full med spam?



Metro, HD

Barnens fattigdom är vår

Barnfattigdom. Det är få ord som gör mig så upprörd. Barnets beroendeställning till sina föräldrar skapar ett extra djup i problematiken.

Nej, jag har inga enkla svar. Men jag tror det här perspektivet behöver komma in oftare. Den sammanlagda resultatet av vad barnfattigdomen riskerar att bidra till borde vara stort. Brottslighet kan ha socioekonomiska orsaker, studieresultat blir inte lika bra när man inte får tillräckligt med mat, människor i fattigdom drabbas oftare av ohälsa...

På 90-talet träffade jag en man på företagsekonomiska institutionen i Lund. Jag ville inför en konferens få tag på någon som kunde tala under den något kontroversiella rubriken "storfinansens syn på barn". Konferensen blev aldrig av, men i researchen fick jag möjlighet att lyssna på hans resonemang.

Enligt honom så kostade (då) en värstingkarriär när en person är mellan 13 - 20 år 10 miljoner kronor. Det betyder att under förutsättning att vi i tidigt skede kunde identifiera personen som riskerade problemen, så skulle i stort sett vilka åtgärder som helst vara samhällsekonomiskt försvarbara.

Barn i fattigdom är inga värstingar. Men jag tror att problematiken skapar fler kostnader än att aktivt hjälpa barnet och dess familj ur fattigdomen. I likhet med exemplet ovan så tror jag att de flesta åtgärder som lyfter barnet ur sin kris är försvarbara.

Om det nu är så att barnet skulle må bra av hjälp, och att det är samhällsekonomiskt försvarbart - vad är det då som stoppar oss?

Media:
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4.

Anders goes west

Under de första två veckorna presenterar jag fulldelaktighet.nu och dess 12 bloggare. En härlig samling människor - och kunskap. Idag - Anders Westgerd!

Anders Westgerd är civilekonom och verksamhetsledare på GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Anders ser sig själv som en okonventionell visionär som gärna tänker nytt och annorlunda. Nytt och annorlunda; det är även något tillgänglighetsdebatten behövs genomsyras av!

Anders goes west i dagens inlägg. Läs det!

Maria Johansson på fulldelaktighet.nu

På fulldelaktighet.nu samlas 12 bloggare för att få upp frågor som rör personer med funktionsnedsättning i valrörelsen. Tredje dagen - nytt namn igen: Maria Johansson!

Maria Johansson är förbundsordförande för DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Maria brinner för allas lika värde och kämpar för en människosyn där den mänskliga mångfalden återspeglas i hur samhället planeras, vare sig det handlar om strukturer, regelverk eller bokstavligt byggande. Hon är övertygad om att förändring och utveckling mot ett samhälle för alla – på riktigt – är möjlig, om frågorna ges utrymme och hanteras där de hör hemma, inom varje politikområde. Hon älskar ord, bild och kommunikation och har förutom många års arbete med tillgänglighet frilansat som skribent, ägnat sig åt design, spelat teater och jobbat i IT-branschen. De pauser hon tar från uppdraget som ordförande tillbringar hon gärna med att laga mat till sina vänner eller med en deckare vid havet.

Emma Johansson på fulldelaktighet.nu

Nästa talare på fulldelaktighet.nu är Emma Johansson. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling trycker på politik och media fram till valet. Häng med!

Emma Johansson, Kommuntant by Day – Aktivist by Night. Emma är en tjej från Norrköping som på dagtid är kommuntant och jobbar med tillgänglighetsfrågor och frågor som människor med funktionsnedsättningar och ungdomar i synnerhet. När hon inte gör det tar hon tåget till Stockholm där hon är en av nyckelpersonerna på Stil – Stiftarna av Independent Living i Sverige, där hon dels sitter i styrelsen och och dessutom utbildar assistansberättigade att bli arbetsledare för sina personliga assistenter. Och när hon inte gör det så är hon ett av språkrören för Marschen för Tillgänglighet. En tjej som gillar att ha fingrarna i många syltburkar helt enkelt!

Full delaktighet. Nu!

Idag startar en ny blogg. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling och politik kommer att turas om att ge bilder av ett Sverige som behöver förändras. Och som har möjligheten att välja väg i september.

Bloggen har ingen partipolitisk färg. Det handlar om att lyfta en eftersatt verklighet upp i ljuset. En gemensam kamp mot fortsatt utanförskap och diskriminering.

Först ut är initiativtagaren Erik Ljungberg. Bokmärk och läs första inlägget påFulldelaktighet.nu genast!

Erik Ljungberg, Småföretagare & Tillgänglighetsförespråkare, Göteborg. Erik har sedan han hamnade i rullstol funderat varför människor ges olika förutsättningar att klara vardagen i samhället. Det gäller allt från bemötande mellan två personer till möjligheten (rättigheten) att ta sig fram, att få jobb och tja – leva som vem-som-helst i samhället. Visst är det många som häpnas då saker och ting ställts på sin spets; utgör rullstolen ett avgörande huruvida man får åka kollektivt, gå på krogen eller gå på bio? Erik är sällan nöjd med ”sanningarna” som samhället utbildar sina invånare med. Då får man helt enkelt rätta till felen – oavsett hur många ömma byråkratiska tår man måste rulla över. Erik är initiativtagare till denna blogg och detta är ytterligare ett försök att få politikerna till att hålla sitt löfte om att ge alla lika rättigheter och ge alla full delaktighet i samhället. Nu!

Skilda perspektiv

Göran Hägglund tycker på Politikerbloggen att KDs vurm för vårdnadsbidraget är att stå på folkets sida mot pekpinnar och tvång. Men under flera år så har han byggt sin argumentation mot homosexuella föräldrar på att barnet behöver både mamma och pappa. Ändå förordar han en valfrihet som i praktiken innebär att bara mammorna tar ansvar för barnen. Fast till taskig ersättning och med dålig pensionsutväxling.

De rödgröna presenterar i sin tur en gemensam överenskommelse för satsning på jämställdhet och ekonomiskt lyft till ensamstående föräldrar. Underhållsstödet ökar. Bättre villkor för ensamstående med barns bostadsbidrag. Barnomsorg på kvällar och nätter. Den som vill jobba heltid ska ges möjlighet till det. (Men jag saknar en politik för utjämning av löneskillnaderna. Där hade mycket vunnits...)

KD erbjuder valfrihet att utveckla jämställdhet genom att kvinnor åter ställer sig vid spisen. Känns lite gammeldags...

De blåa är ute och cyklar

"Vote blue, go green" är de konservativas slogan i den brittiska valkampen. Och deras partiledare David Cameron fotograferas flitigt på cykeln mellan Notting Hill och regeringskansliet.

Men nu har man även fått syn på bilen som åker efter med hans skor och portfölj. Besvärande, kan tyckas, men de konservativa försvarar sig med att Cameron bytt bil från en Vauxhall som släpper ut 276g koldioxid/km till en Lexus som "bara" släpper ut 186g.

Och det är klart att om alla män med makt bytte ut sin 276-grammare mot 186-grammare och anställer en chaufför för att köra den bakom ens cykel, så skulle de fixa både miljön, sysselsättningen, folkhälsan och tillväxten.

Moderaterna försöker också ha nån liknande slogan i sitt utrop om att vara "nya miljöpartiet", men hittills har vi inte fått några bilder på Reinfeldt i cykelhjälm...

BBC, Expressen.
(gammal drapa där Katrin Kielos jämför Cameron med Reinfeldt och hyllar den cyklande makthavarens miljövurm)
Tack Kajsa!

Genusperspektiv på trafik

De unga gröna Jacop Dalunde och Christian Valtersson skriver en bra debattartikel om genusperspektiv i trafiken i Aftonbladet.

Läs den!

Årets vaxpropp till Björklund/Krantz

Unga Hörselskadade och Unga Synskadade delar årligen ut Årets Vaxpropp och Förstoringsglas till "person, organisation, en myndighet eller ett företag som på något sätt visad brist på lyhördhet gentemot unga människor med hörselskadors behov och intressen." (pressmeddelande Newsdesk)

Deras kritik kommer idag då propositionen "Bäst i klassen" ska debatteras i riksdagen. Den nya lärarutbildningen ges nämligen inget obligatoriskt inslag av funktionshinderkunskap.

Vadå obligatorsikt? - det räcker väl om de som ska undervisa barn med funktionshinder får den kursen, tänker kanske en del. Men det är just det som är problemet. Skolinspektionen kom precis med en rapport om detta.

Rapporten visar att elever med funktionsnedsättning far illa i gymnasieskolan. Att lärare som får elever med funktionsnedsättning i sin klass har kompetensbrister, och trots att fortbildning erbjuds så väljs den inte. Barnets lika rätt till bra utbildning försvinner.

Regeringens proposition bryter mot två konventioner, hävdar prisutdelarna. "Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta."

Hårda, men välförtjänta ord. Nu bär Björklund och regeringen inte på något sätt ensamt ansvaret för att det ser illa ut för elever med funktionsnedsättning i den svenska skolan. Men här har handikapporganisationerna legat på ordentligt, bristerna är dokumenterade och under målet att skapa världens bästa skola så väljs en del av elevunderlaget bort. Den delen kan bara ge IG i betyg.

Per Olsson skriver bra om detta.

Lovvärt initiativ från Husmark Persson

Cristina Husmark Persson tillsätter en referensgrupp med namnet "en aktiv framtid". Där finns företrädare för företag som Misa, projektet OpenEyes och organisationer som Handikappförbunden.

Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.

Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?

Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.

Media:
Föräldrakraft

Spårvagnen är (röd)grön

Vinner de rödgröna det nationella valet kan det bli snabbare och lättare att bygga spårvagn i Malmö. Ett lokalt argument för att lägga sin röst rätt i riksdagsvalet.

Inför ett publikarbete om Kvarteret Korpen av Bo Widerberg scannade jag alla tidningar av Arbetet för sommaren 1936, då pjäsen utspelade sig. Där fanns bland annat artiklar om hur Amiralsgatan och dess förlängning förberetts för spårvagnstrafik. Redan då tänkte man rätt. Nu kan det bli verklighet!


(Apropå sträckdragningen: Infrastrukturminister Åsa Torstensson mötte ju förslaget om höghastighetståg mellan Göteborg och Borås med "Vad ska göteborgarna göra i Borås?". Vem blir först med att undra vad hamn-invånarna ska göra i Rosengård? För inte ska väl Rosengårdsborna åka till Västra Hamnen? (obs ironi) Vad hände med motiv som arbeta, bo, studera, handla, hälsa på och passa barnbarnen?)



Sydsvenskan

Närflyg är (snart) dött.

Idag sätter jag mig på tåget till Stockholm. Redan nu spar jag tid jämfört med att flyga, eftersom jag reser i tjänsten.

En resa via Sturup får 1,5 timme innan avgång. Den avslutas i Stockholmsinnerstad ca 45 minuter efter att flyget landat på Arlanda. Tre timmar och en kvart. Under den tiden kan jag fälla upp datorn och arbeta kanske en halvtimme. Resten av tiden väntar jag i kontroller, vid gater eller åker i kringtransporter. Bortkastad tid av arbetsdagen = 2 timmar 45 minuter. Kringresorna kostar ca 750 kronor om jag åker via Arlanda, Bromma 400. Med bil till Sturup minskar tiden med en halvtimme, men kringkostnaden ökar med 130 kronor per dygn jag är borta.

Till tåget tar jag mig på tio minuter och landar mitt i stan. Jag kan använda alla 4 timmar och tjugo minuter i arbete. Uppkopplad till internet till och med. Bortkastad tid av arbetsdagen = 10 minuter. Kringresor = 0 kronor. Jag har råd med första klass och sparar ändå pengar.

Flyget är inte längre ett närtransportmedel. Med höghastighetståg blir det ännu tydligare. Enda gången jag väljer flyget nu är när jag börjar i Stockholm tidigt på morgonen. Med snabbtåg hade även den varianten konkurrerats ut.

Min enda undran är om det finns en internationell standard och förhålla sig till? Jag vill kunna åka snabbtåg till Berlin och Amsterdam med.



Media:
DN, SvD, SDS, HD, AB, Exp.
Bloggar:
rödgrön.se, kulturbloggen

Bilismens automatiska rätt till gemensamt utrymme

Det finns två ideologiskt intressanta frågor i den allt mer upphetsade debatten om Förbifart Stockholm och dess folkomröstning.

Den ena är frågan om bilismen har automatisk rätt till det växande utrymme den behöver. Det ska helst finnas tillräckligt mycket vägar, det ska gå att åka snabbt på dom, trafikljusen ska helst synkas så att man slipper invänta andra och parkeringen ska vara lätt att hitta, billig och tillgänglig. Och alla andra ska andas in bilisternas utsläpp.

I min värld så är det inte så självklart längre. Min egen bil är till försäljning. Jag har gått med i en bilpool istället. Det räcker om jag har tillgång till bil några gånger i månaden istället för varje dag.

Byggnormen om garageplats inkluderade i nybyggen bygger på tanken att bilarna ska fortsätta att ha företräde till gemensamma ytor. Alla hyresgäster får vara med och betala byggkostnaderna för garaget, vare sig de har en bil att ställa där eller inte. Tanken att alla bilar inte ska vara överallt inne i stan samtidigt och ohämmat ger andra möjligheter. Den extra våningen för bilarna behöver inte byggas, och fler har därmed råd att flytta in i det nybyggda huset. Vilka andra har rätt att få ett helt våningsplan till sina privata behov?

Förbifart Stockholm är på ett sätt samma sak. Är det så givet att bilisterna ska få ytterligare en väg som alla betalar och som tar gemensam yta i anspråk? Vad annat hade den ytan eller de pengarna kunnat användas till?
Det handlar om mixen, balansen, mellan kollektiv och individuell trafik.

Den andra ideologiskt intressanta frågan är hur en omröstning ska utformas. Man kan tänka sig att den lyder "ska vi bygga Förbifart Stockholm för så här många miljarder?" med svaren ja eller nej. Men vi jobbar inte med att ta beslut om ofinansierade önskelistor. Politiskt ansvarstagande är att välja mellan olika alternativ för vad pengarna kan användas till, vilken nytta de gör, för vilka, hur många, och med vilka konsekvenser.

Det andra alternativet är att fråga "ska vi bygga de här kollektiva trafiklösningarna ELLER den här motorvägslösningen för alla de här miljarderna?" Den känns ärligare och mer ansvarstagande.

Allians-fans pekar finger på att de rödgröna inte kunnat komma överens. Det ingår. Det hade vi också gjort så fort vi fått tillfälle om alliansen föreslagit en folkomröstning om något som splittrar dom.

Det goda är att nu får vi ett val där debatten kommer att belysa bilismens automatiska rätt till växande utrymme. Det är en av vår framtids ideologiska skiljelinjer, och kanske viktigare än hur stort eller litet skatteavdrag den ena eller andra får.


(aprilskämt från 1979)

Media senaste veckan om Förbifarten och folkomröstningen.
DN: 1, 2, 3.
SVD: 1, 2, 3, 4.
AB: 1, 2, 3.
Exp, HD, Eskilstunakuriren, Kristianstadbladet, SMP.

Bloggar: Anders Wallner, Christian Valtersson, Gunvor G Ericson, Stefan Nilsson, Åsa Romson, Jacop Dalunde.

Hatten av för Ahlquist och Malmberg

Martin Ahlquist, chefredaktör för Fokus, väljer att lämna Presstödsnämnden. Debattartikeln i DN sammanfattar: "Presstödet på cirka 500 miljoner årligen bör vara ett offentligt ansvarstagande för mångfald och kvalitet i medierna. En av frågorna man måste ställa när det gäller det statliga stödets vara eller icke vara är därför: Vad får vi för pengarna? Presstödsnämnden är dock förbjuden att ta ställning till innehållet i de tidningar som får presstöd. Det är skälet till att Nationaldemokraternas tidning nu beviljats drygt två miljoner. Presstödssystemet betraktar den rasbiologiska tidningen som ett bidrag till mångfalden. För egen del kan jag inte medverka till att skattemedel finansierar rasism och lämnar min plats i Presstödsnämnden, skriver Fokus chefredaktör Martin Ahlquist."

Niclas Malmberg, kommunalråd i Uppsala (mp) reserverade sig mot beslutet. Han säger till Sydsvenskan: "”Presstödsnämnden har att ge presstöd till nyhetstidningar, däremot inte till facktidskrifter. Inför nämndsammanträdet skickades dels ett nummer av Nationell Idag ut, dels en sammanställning över innehållet i fyra nummer. Denna sammanställning visade att drygt 50 procent av tidningen bestod av nyhetsmaterial. Den tidning som jag fått hade emellertid inte så hög andel nyhetsmaterial, istället var fokus bland annat på information om Karl XI (utan koppling till nya forskningsuppgifter etc). Jag är därför inte övertygad att den aktuella tidningen kan klassas som nyhetstidning, utan snarare kanske borde ses som en facktidskrift”

Principen om att i yttrandefrihetens namn inte lägga sig i åsikter ställs mot statssponsring av rasism. Ahlquist och Malmberg väljer bägge - på var sitt sätt - att ifrågasätta beslutet att ge Nationell Idag 2,4 miljoner i presstöd.

Hatten av!

Mer om presstödsbeslutet:
DN1, DN2, Sydsvenskan, SvD1, SvD2, AB1, AB2, HD.

Nu stramar kommunerna åt

Två exempel på samma dag i nyhetsflödet:

I Höganäs kommun nekas Therese Hegelund ett boende i teckenspråkig miljö utanför kommungränsen. Socialnämnden tycker att de kan ordna ett likvärdigt alternativ. Det låter konstigt. Skulle lilla Höganäs ha många brukare med samma dubbla funktionsnedsättning (intellektuell + hörsel). Eller menar man att det räcker med att (delar av?) personalen behärskar teckenspråk? Eller kanske det enklare teckenkommunikation, som är vanligare inom omsorgen?

Therese föräldrar menar att hon blir socialt isolerad utan kompisar som använder teckenspråket och med bara en liten del av personalen som kan kommunicera med henne.

Märkligt agerande också av socialnämndens ordförande, när hon tillsammans med tolk och handläggare väljer att besöka Therese på fritids för att ta reda på var hon själv vill bo. Myndighetsutövare med makt och kommunikationsövertag på möte med oförberedd utvecklingsstörd kvinna som inte fått välja vilket stöd hon vill ha i samtalet är inte ett etiskt försvarbart förhållningssätt, anser jag.

Har Höganäs ändå rätt? Det kan inte jag avgöra från HDs artikel, men trenden är att det blåser allt snålare runt sånt där omtanke om personens bästa ska vara riktmärket.

Det andra exemplet är från Piteå. Kammarrätten har gett Piteå rätt att dra in kontaktpersonerna från personer med intellektuell funktionsnedsättning i två fall.

Det går givetvis inte att avgöra om Piteå har rätt eller fel enligt lag från artikeln i Piteå-tidningen. Men kommunen anser att hela 17 personer inte längre har det personliga behov som en gång avgjorde att de fick rätt till kontaktperson. Det som gör dessa bedömningar av personliga behov etiskt svåra att tugga är verksamhetschefen Agneta Johanssons uttalande: "När vi gjorde underlaget så räknade vi fram att cirka 30 av 52 personer måste undvara sin kontaktperson för 2010 för att vi ska spara in pengarna som behövs".

Där finns drivkraften.

Min gissning är att Höganäs och Piteå inte är ensamma.

Handikappförbundens kritik

Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, är kritisk.

"Den stora bristen är att det saknas konkreta förslag. Vi saknar till exempel en lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet ska anses som diskriminering. En nationell handikappolitik där den enskilde individen saknar rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv är tandlös", säger hon i tidskriften Föräldrakraft.

Burman riktar också kritik mot att allt fler hjälpmedel måste självfinansieras och att sysselsättningen backat 6% för personer med funktionsnedsättning.

Ingen intresseorganisation kan själv bestämma vilka beslut våra politiska företrädare ska ta. Men Burman har rätt i att politiken behöver lyssna bättre på handikapprörelsen. Misslyckandet med ett tillgängligt Sverige till 2010, kvarstående diskriminering och ännu sämre ställning på arbetsmarknaden sätter ett betyg som inte bara gäller regeringen för de senaste fyra åren.

Men regeringen bär ansvar för att det inte läggs något förslag om en lag som gör otillgänglighet till diskriminering nu. Utredningen är gjord, men hemligstämplad. Dags att agera.

Ekorrhjulet och assistansen

Idag skriver Jonas Franksson på STIL (mest känd från sin tid i CP-magasinet) om upplevelsen av att springa i ett ekorrhjul när det gäller att få makten att förstå hur deras maktutövning påverkar de som berörs. Den här gången inför socialutskottet i riksdagen.

"Vi sa samma saker som vi sagt i över ett års tid. Vi inledde med att säga att det viktigaste inte var vad som stod i propositionen utan vad som inte stod där. Och så räknade vi upp allt igen, försäkringskassans nya interna riktlinjer, det nya behovsbedömningsinstrumentet som håller på att skapas. Vi berättade om alla som plötsligt inte får någon personlig assistans trots att lagen inte har ändrats. Om att den kartläggning av våra liv som behovsbedömningsinstrumentet kommer att innebära faktiskt strider mot FN-konventionen.

Vi på Stil tog åter igen upp vårt mantra om arbete och föräldraskap. Att det visserligen är bra att man i den nya propositionen inför ett barnperspektiv i assistansen, men att detta förslag bara är halvt eftersom det inte gäller alla barn. Barn som är i direkt behov av personlig assistans omfattas, men inte de barn som är i indirekt behov av assistans genom att deras föräldrar behöver personlig assistans för att kunna vara föräldrar. Vi berättade återigen om dem som varit tvungna att säga upp sig från sina jobb eller som fått ta med sig föräldrar eller partners till arbetet, efter att deras assistans blivit indragen eller kraftigt nedskuren. (- Jonas Franksson)"

Läs hela Jonas Frankssons inlägg här.

Utrensning göms bakom individuella behov?

Debatten om skolan har hittills varit inriktad på att om alla bara tar av sig kepsen (i en del fall slöjan), stänger mobilen och lyssnar på den i katedern, så blir det bättre. Och att fler prov och betyg är bra för elevens utveckling.
Sen ska vi dela upp mer. Teoretisk elit ska få sin grej, och de praktiskt lagda ska få sin grej. Och så ska större procentsats klara godkänt i grundskolan.

En enkel väg att klara det sistnämnda är att ta de som av någon anledning har svårt att lära sig och sätta dom i särskola. En skolform där lagen kräver att eleven ska ha "ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder" eller så ska barnet lida av autismliknande tillstånd. (expressen)

Inskrivningarna har mer än fördubblats sen 90-talet. Detta samtidigt som prenatala tester kommit att användas allt mer. Är det nån som köper att det föds fler barn med utvecklingsstörning idag än på 90-talet? Om inte måste ökande inskrivningar till särskolan ha en annan orsak. Och jag har svårt att tro att det är eleverna och deras föräldrar som trycker på och initierar särskoleplacering i de tveksamma fallen.

Här finns verkligen utrymme för en skolpolitisk debatt. Hur ska vi säkra att utbildningsväsendet inte skickar barn till särskolan som inte hör dit? Det kan omöjligt vara för barnets bästa att gå i en skolform som i nästa led så när som på en väldigt liten procentsats leder till ett liv med förtidspension.

Det handlar om rättssäkerhet, och det handlar om beslut som har livslånga effekter. Här är tre förslag där vi skulle kunna börja diskussionen:
- Ge barnet rätt till förnyad utredning varje år om barnet själv vill.
- Ge barnet rätten att själv få välja en ny utredare, inom eller utanför den egna kommunen.
- Inför viten för kommunala felinskrivningar.

Tillgängligt tivoli

Det borde vara en självklarhet. Att karusellen kan åkas av alla. Alla som varit på ett tivoli vet att så inte är fallet.

Gordon Hartman såg sin dotter vilja leka med andra barn, men inte kunna. Det fick honom att samla ihop pengarna (USD 30 miljoner) till Morgans Wonderland. En temapark i San Antonio, Texas, speciellt för de speciella. Ett ställe där orden "couldn't, shouldn't and can't weren't in the vocabulary" (abcnews)



Bra va? Jo, det är klart. Men förutsättningen för att den behövs är att alla andra anläggningar inte är tillgängliga. Anledningen till att alla med ömmande hjärtan i tv-inslaget berättar om sin lycka över att se barnens lycka är att det normala är att barn med funktionshinder inte ingår i alla barn. I det perspektivet passar tyvärr en temapark speciellt för de speciella som handen i handsken.

Där är paradoxen. Barn med funktionshinder hänvisas även i Sverige till välgörenhet (t.ex. Radiohjälpen/Victorias fond) om de ska kunna uppleva samma saker som andra barn.

Ska det verkligen vara så?

SJ har problem

Före jul stängde SJ av internetbokningen av rullstolsplatser på sina tåg. Anledningen ska ha varit att man upptäckt ett fel på en av sina liftar. Först påstod man att man skulle ersätta vagnarnas liftar med mobila liftar på plattformen, men det har inte fungerat. Ibland finns inte liftar, ibland kan inte personalen hantera dom. Ibland leds den rörelsehindrade passageraren om i kringelkrokar för att hitta en fungerande liftlösning. Men för det mesta har inte ens det fungerat. I praktiken har landets rörelsehindrade resenärer varit hänvisade till taxi och riksfärdtjänst.

På fyra månader har SJ inte klarat av att fixa en fungerande tillgänglig tågtrafik. För mig tyder det på att problemet knappast står högst på listan. Oavsett förklaring till dröjsmålet - och den är osynlig på hemsidan - så är det inte bra nog.

Maria Johansson, ordf DHR - blogg.
Unga Rörelsehindrades facebookgrupp "SJ'S Liftar när kommer det att fungera ?"

När blev det ok att slå barn?

Dokument inifrån ikväll: Vuxna som slår barn bedöms regelmässigt som lindrig misshandel, ibland till och med bortförklaras barnets upplevelse med rena påhitt. Den vuxne ska ha rätt att upprätthålla sin respekt. Media och folk i samhällsomgivningen står upp för misshandlaren. Den ville ju bara hålla ordning. Barnet var väl inte helt oskyldigt? T.o.m. lagstiftaren Jan Björklund tillåter sig i ett tv-inslag att utifrån generella gissningar ställa sig på en misshandelsanklagad lärares sida. Och Högsta domstolen sänker straffet i ett mål av misshandel gentemot barn ett år efter att riksdagen tagit en lagändring som stärker barnets rättsskydd.

Bjästa någon?
Hederskultur?

Gröna kommentarer till valmanifestet

Förslaget till valplattform är här. Jag har rotat runt på olika gröna bloggar för att lyssna vad som sägs om innehållet.

Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.

Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.

Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?

Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."

Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).

Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.

Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.

Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.

Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.