Susanne Berg har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen sedan mitten av 1980-talet. Hon är en otålig individ som under de senaste decennierna har arbetat på DHR och Handikappombudsmannen inom olika projekt på Independent Living Institute samt läst in en Master i Disability Studies vid Leeds Universitet. I dag jobbar hon på Independent Living Institute i Stockholm och frilansar i egen firma med text, analys och föreläsningar. Hennes intresse för funktionshinderfrågor, social rättvisa, medborgarskap och lika villkor är grundat i rent egenintresse. Något Susanne anser vara en kvalitetsgaranti.
onsdag 5 maj 2010
Susanne Berg om public service på fulldelaktighet.nu
Idag presenterar jag den femte av tolv personer som i gemensam blogg belyser frågor som har med funktionsnedsättning att göra i gemensam blogg. Idag är det Susanne Berg om public services haveri när det gäller representation och presentation av personer med funktionsnedsättning. Rekommenderas starkt på fulldelaktighet.nu
Susanne Berg har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen sedan mitten av 1980-talet. Hon är en otålig individ som under de senaste decennierna har arbetat på DHR och Handikappombudsmannen inom olika projekt på Independent Living Institute samt läst in en Master i Disability Studies vid Leeds Universitet. I dag jobbar hon på Independent Living Institute i Stockholm och frilansar i egen firma med text, analys och föreläsningar. Hennes intresse för funktionshinderfrågor, social rättvisa, medborgarskap och lika villkor är grundat i rent egenintresse. Något Susanne anser vara en kvalitetsgaranti.
Susanne Berg har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen sedan mitten av 1980-talet. Hon är en otålig individ som under de senaste decennierna har arbetat på DHR och Handikappombudsmannen inom olika projekt på Independent Living Institute samt läst in en Master i Disability Studies vid Leeds Universitet. I dag jobbar hon på Independent Living Institute i Stockholm och frilansar i egen firma med text, analys och föreläsningar. Hennes intresse för funktionshinderfrågor, social rättvisa, medborgarskap och lika villkor är grundat i rent egenintresse. Något Susanne anser vara en kvalitetsgaranti.
tisdag 4 maj 2010
AF-spam bakom ras?
Företagen använder inte Arbetsförmedlingens Platsbanken, enligt en undersökning av Svenskt Näringsliv.
Kan det bero på att Arbetsförmedlingen tvingar arbetslösa att söka ett visst antal jobb i veckan? Jag talar utifrån egen erfarenhet. Vid rekrytering utan annons så funkar hjälpen från AF och dess tjänstemän jättebra. Proffs! Men annons i Platsbanken kräver ett självspäkande sinnelag. Massor av ansökningar från folk som inte är i närheten av sökt kompetens. En del är ärliga och skriver "söker för att jag måste"....
Trenden att skuldbelägga den arbetssökande och tvinga den att söka ett visst antal jobb i veckan är kontraproduktiv. Vem vill ha posten full med spam?
Metro, HD
Kan det bero på att Arbetsförmedlingen tvingar arbetslösa att söka ett visst antal jobb i veckan? Jag talar utifrån egen erfarenhet. Vid rekrytering utan annons så funkar hjälpen från AF och dess tjänstemän jättebra. Proffs! Men annons i Platsbanken kräver ett självspäkande sinnelag. Massor av ansökningar från folk som inte är i närheten av sökt kompetens. En del är ärliga och skriver "söker för att jag måste"....
Trenden att skuldbelägga den arbetssökande och tvinga den att söka ett visst antal jobb i veckan är kontraproduktiv. Vem vill ha posten full med spam?
Metro, HD
Barnens fattigdom är vår
Barnfattigdom. Det är få ord som gör mig så upprörd. Barnets beroendeställning till sina föräldrar skapar ett extra djup i problematiken.
Nej, jag har inga enkla svar. Men jag tror det här perspektivet behöver komma in oftare. Den sammanlagda resultatet av vad barnfattigdomen riskerar att bidra till borde vara stort. Brottslighet kan ha socioekonomiska orsaker, studieresultat blir inte lika bra när man inte får tillräckligt med mat, människor i fattigdom drabbas oftare av ohälsa...
På 90-talet träffade jag en man på företagsekonomiska institutionen i Lund. Jag ville inför en konferens få tag på någon som kunde tala under den något kontroversiella rubriken "storfinansens syn på barn". Konferensen blev aldrig av, men i researchen fick jag möjlighet att lyssna på hans resonemang.
Enligt honom så kostade (då) en värstingkarriär när en person är mellan 13 - 20 år 10 miljoner kronor. Det betyder att under förutsättning att vi i tidigt skede kunde identifiera personen som riskerade problemen, så skulle i stort sett vilka åtgärder som helst vara samhällsekonomiskt försvarbara.
Barn i fattigdom är inga värstingar. Men jag tror att problematiken skapar fler kostnader än att aktivt hjälpa barnet och dess familj ur fattigdomen. I likhet med exemplet ovan så tror jag att de flesta åtgärder som lyfter barnet ur sin kris är försvarbara.
Om det nu är så att barnet skulle må bra av hjälp, och att det är samhällsekonomiskt försvarbart - vad är det då som stoppar oss?
Media:
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4.
Nej, jag har inga enkla svar. Men jag tror det här perspektivet behöver komma in oftare. Den sammanlagda resultatet av vad barnfattigdomen riskerar att bidra till borde vara stort. Brottslighet kan ha socioekonomiska orsaker, studieresultat blir inte lika bra när man inte får tillräckligt med mat, människor i fattigdom drabbas oftare av ohälsa...
På 90-talet träffade jag en man på företagsekonomiska institutionen i Lund. Jag ville inför en konferens få tag på någon som kunde tala under den något kontroversiella rubriken "storfinansens syn på barn". Konferensen blev aldrig av, men i researchen fick jag möjlighet att lyssna på hans resonemang.
Enligt honom så kostade (då) en värstingkarriär när en person är mellan 13 - 20 år 10 miljoner kronor. Det betyder att under förutsättning att vi i tidigt skede kunde identifiera personen som riskerade problemen, så skulle i stort sett vilka åtgärder som helst vara samhällsekonomiskt försvarbara.
Barn i fattigdom är inga värstingar. Men jag tror att problematiken skapar fler kostnader än att aktivt hjälpa barnet och dess familj ur fattigdomen. I likhet med exemplet ovan så tror jag att de flesta åtgärder som lyfter barnet ur sin kris är försvarbara.
Om det nu är så att barnet skulle må bra av hjälp, och att det är samhällsekonomiskt försvarbart - vad är det då som stoppar oss?
Media:
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4.
Anders goes west
Under de första två veckorna presenterar jag fulldelaktighet.nu och dess 12 bloggare. En härlig samling människor - och kunskap. Idag - Anders Westgerd!
Anders Westgerd är civilekonom och verksamhetsledare på GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Anders ser sig själv som en okonventionell visionär som gärna tänker nytt och annorlunda. Nytt och annorlunda; det är även något tillgänglighetsdebatten behövs genomsyras av!
Anders goes west i dagens inlägg. Läs det!
Anders Westgerd är civilekonom och verksamhetsledare på GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Anders ser sig själv som en okonventionell visionär som gärna tänker nytt och annorlunda. Nytt och annorlunda; det är även något tillgänglighetsdebatten behövs genomsyras av!
Anders goes west i dagens inlägg. Läs det!
måndag 3 maj 2010
Maria Johansson på fulldelaktighet.nu
På fulldelaktighet.nu samlas 12 bloggare för att få upp frågor som rör personer med funktionsnedsättning i valrörelsen. Tredje dagen - nytt namn igen: Maria Johansson!
Maria Johansson är förbundsordförande för DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Maria brinner för allas lika värde och kämpar för en människosyn där den mänskliga mångfalden återspeglas i hur samhället planeras, vare sig det handlar om strukturer, regelverk eller bokstavligt byggande. Hon är övertygad om att förändring och utveckling mot ett samhälle för alla – på riktigt – är möjlig, om frågorna ges utrymme och hanteras där de hör hemma, inom varje politikområde. Hon älskar ord, bild och kommunikation och har förutom många års arbete med tillgänglighet frilansat som skribent, ägnat sig åt design, spelat teater och jobbat i IT-branschen. De pauser hon tar från uppdraget som ordförande tillbringar hon gärna med att laga mat till sina vänner eller med en deckare vid havet.
Maria Johansson är förbundsordförande för DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Maria brinner för allas lika värde och kämpar för en människosyn där den mänskliga mångfalden återspeglas i hur samhället planeras, vare sig det handlar om strukturer, regelverk eller bokstavligt byggande. Hon är övertygad om att förändring och utveckling mot ett samhälle för alla – på riktigt – är möjlig, om frågorna ges utrymme och hanteras där de hör hemma, inom varje politikområde. Hon älskar ord, bild och kommunikation och har förutom många års arbete med tillgänglighet frilansat som skribent, ägnat sig åt design, spelat teater och jobbat i IT-branschen. De pauser hon tar från uppdraget som ordförande tillbringar hon gärna med att laga mat till sina vänner eller med en deckare vid havet.
söndag 2 maj 2010
Emma Johansson på fulldelaktighet.nu
Nästa talare på fulldelaktighet.nu är Emma Johansson. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling trycker på politik och media fram till valet. Häng med!
Emma Johansson, Kommuntant by Day – Aktivist by Night. Emma är en tjej från Norrköping som på dagtid är kommuntant och jobbar med tillgänglighetsfrågor och frågor som människor med funktionsnedsättningar och ungdomar i synnerhet. När hon inte gör det tar hon tåget till Stockholm där hon är en av nyckelpersonerna på Stil – Stiftarna av Independent Living i Sverige, där hon dels sitter i styrelsen och och dessutom utbildar assistansberättigade att bli arbetsledare för sina personliga assistenter. Och när hon inte gör det så är hon ett av språkrören för Marschen för Tillgänglighet. En tjej som gillar att ha fingrarna i många syltburkar helt enkelt!
Emma Johansson, Kommuntant by Day – Aktivist by Night. Emma är en tjej från Norrköping som på dagtid är kommuntant och jobbar med tillgänglighetsfrågor och frågor som människor med funktionsnedsättningar och ungdomar i synnerhet. När hon inte gör det tar hon tåget till Stockholm där hon är en av nyckelpersonerna på Stil – Stiftarna av Independent Living i Sverige, där hon dels sitter i styrelsen och och dessutom utbildar assistansberättigade att bli arbetsledare för sina personliga assistenter. Och när hon inte gör det så är hon ett av språkrören för Marschen för Tillgänglighet. En tjej som gillar att ha fingrarna i många syltburkar helt enkelt!
lördag 1 maj 2010
Full delaktighet. Nu!
Idag startar en ny blogg. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling och politik kommer att turas om att ge bilder av ett Sverige som behöver förändras. Och som har möjligheten att välja väg i september.
Bloggen har ingen partipolitisk färg. Det handlar om att lyfta en eftersatt verklighet upp i ljuset. En gemensam kamp mot fortsatt utanförskap och diskriminering.
Först ut är initiativtagaren Erik Ljungberg. Bokmärk och läs första inlägget påFulldelaktighet.nu genast!
Erik Ljungberg, Småföretagare & Tillgänglighetsförespråkare, Göteborg. Erik har sedan han hamnade i rullstol funderat varför människor ges olika förutsättningar att klara vardagen i samhället. Det gäller allt från bemötande mellan två personer till möjligheten (rättigheten) att ta sig fram, att få jobb och tja – leva som vem-som-helst i samhället. Visst är det många som häpnas då saker och ting ställts på sin spets; utgör rullstolen ett avgörande huruvida man får åka kollektivt, gå på krogen eller gå på bio? Erik är sällan nöjd med ”sanningarna” som samhället utbildar sina invånare med. Då får man helt enkelt rätta till felen – oavsett hur många ömma byråkratiska tår man måste rulla över. Erik är initiativtagare till denna blogg och detta är ytterligare ett försök att få politikerna till att hålla sitt löfte om att ge alla lika rättigheter och ge alla full delaktighet i samhället. Nu!
Bloggen har ingen partipolitisk färg. Det handlar om att lyfta en eftersatt verklighet upp i ljuset. En gemensam kamp mot fortsatt utanförskap och diskriminering.
Först ut är initiativtagaren Erik Ljungberg. Bokmärk och läs första inlägget påFulldelaktighet.nu genast!
Erik Ljungberg, Småföretagare & Tillgänglighetsförespråkare, Göteborg. Erik har sedan han hamnade i rullstol funderat varför människor ges olika förutsättningar att klara vardagen i samhället. Det gäller allt från bemötande mellan två personer till möjligheten (rättigheten) att ta sig fram, att få jobb och tja – leva som vem-som-helst i samhället. Visst är det många som häpnas då saker och ting ställts på sin spets; utgör rullstolen ett avgörande huruvida man får åka kollektivt, gå på krogen eller gå på bio? Erik är sällan nöjd med ”sanningarna” som samhället utbildar sina invånare med. Då får man helt enkelt rätta till felen – oavsett hur många ömma byråkratiska tår man måste rulla över. Erik är initiativtagare till denna blogg och detta är ytterligare ett försök att få politikerna till att hålla sitt löfte om att ge alla lika rättigheter och ge alla full delaktighet i samhället. Nu!
Skilda perspektiv
Göran Hägglund tycker på Politikerbloggen att KDs vurm för vårdnadsbidraget är att stå på folkets sida mot pekpinnar och tvång. Men under flera år så har han byggt sin argumentation mot homosexuella föräldrar på att barnet behöver både mamma och pappa. Ändå förordar han en valfrihet som i praktiken innebär att bara mammorna tar ansvar för barnen. Fast till taskig ersättning och med dålig pensionsutväxling.
De rödgröna presenterar i sin tur en gemensam överenskommelse för satsning på jämställdhet och ekonomiskt lyft till ensamstående föräldrar. Underhållsstödet ökar. Bättre villkor för ensamstående med barns bostadsbidrag. Barnomsorg på kvällar och nätter. Den som vill jobba heltid ska ges möjlighet till det. (Men jag saknar en politik för utjämning av löneskillnaderna. Där hade mycket vunnits...)
KD erbjuder valfrihet att utveckla jämställdhet genom att kvinnor åter ställer sig vid spisen. Känns lite gammeldags...
De rödgröna presenterar i sin tur en gemensam överenskommelse för satsning på jämställdhet och ekonomiskt lyft till ensamstående föräldrar. Underhållsstödet ökar. Bättre villkor för ensamstående med barns bostadsbidrag. Barnomsorg på kvällar och nätter. Den som vill jobba heltid ska ges möjlighet till det. (Men jag saknar en politik för utjämning av löneskillnaderna. Där hade mycket vunnits...)
KD erbjuder valfrihet att utveckla jämställdhet genom att kvinnor åter ställer sig vid spisen. Känns lite gammeldags...
De blåa är ute och cyklar
"Vote blue, go green" är de konservativas slogan i den brittiska valkampen. Och deras partiledare David Cameron fotograferas flitigt på cykeln mellan Notting Hill och regeringskansliet. Men nu har man även fått syn på bilen som åker efter med hans skor och portfölj. Besvärande, kan tyckas, men de konservativa försvarar sig med att Cameron bytt bil från en Vauxhall som släpper ut 276g koldioxid/km till en Lexus som "bara" släpper ut 186g.
Och det är klart att om alla män med makt bytte ut sin 276-grammare mot 186-grammare och anställer en chaufför för att köra den bakom ens cykel, så skulle de fixa både miljön, sysselsättningen, folkhälsan och tillväxten.
Moderaterna försöker också ha nån liknande slogan i sitt utrop om att vara "nya miljöpartiet", men hittills har vi inte fått några bilder på Reinfeldt i cykelhjälm...
BBC, Expressen.
(gammal drapa där Katrin Kielos jämför Cameron med Reinfeldt och hyllar den cyklande makthavarens miljövurm)
Tack Kajsa!
Genusperspektiv på trafik
De unga gröna Jacop Dalunde och Christian Valtersson skriver en bra debattartikel om genusperspektiv i trafiken i Aftonbladet.
Läs den!
Läs den!
torsdag 29 april 2010
Årets vaxpropp till Björklund/Krantz
Unga Hörselskadade och Unga Synskadade delar årligen ut Årets Vaxpropp och Förstoringsglas till "person, organisation, en myndighet eller ett företag som på något sätt visad brist på lyhördhet gentemot unga människor med hörselskadors behov och intressen." (pressmeddelande Newsdesk)
Deras kritik kommer idag då propositionen "Bäst i klassen" ska debatteras i riksdagen. Den nya lärarutbildningen ges nämligen inget obligatoriskt inslag av funktionshinderkunskap.
Vadå obligatorsikt? - det räcker väl om de som ska undervisa barn med funktionshinder får den kursen, tänker kanske en del. Men det är just det som är problemet. Skolinspektionen kom precis med en rapport om detta.
Rapporten visar att elever med funktionsnedsättning far illa i gymnasieskolan. Att lärare som får elever med funktionsnedsättning i sin klass har kompetensbrister, och trots att fortbildning erbjuds så väljs den inte. Barnets lika rätt till bra utbildning försvinner.
Regeringens proposition bryter mot två konventioner, hävdar prisutdelarna. "Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta."
Hårda, men välförtjänta ord. Nu bär Björklund och regeringen inte på något sätt ensamt ansvaret för att det ser illa ut för elever med funktionsnedsättning i den svenska skolan. Men här har handikapporganisationerna legat på ordentligt, bristerna är dokumenterade och under målet att skapa världens bästa skola så väljs en del av elevunderlaget bort. Den delen kan bara ge IG i betyg.
Per Olsson skriver bra om detta.
Deras kritik kommer idag då propositionen "Bäst i klassen" ska debatteras i riksdagen. Den nya lärarutbildningen ges nämligen inget obligatoriskt inslag av funktionshinderkunskap.
Vadå obligatorsikt? - det räcker väl om de som ska undervisa barn med funktionshinder får den kursen, tänker kanske en del. Men det är just det som är problemet. Skolinspektionen kom precis med en rapport om detta.
Rapporten visar att elever med funktionsnedsättning far illa i gymnasieskolan. Att lärare som får elever med funktionsnedsättning i sin klass har kompetensbrister, och trots att fortbildning erbjuds så väljs den inte. Barnets lika rätt till bra utbildning försvinner.
Regeringens proposition bryter mot två konventioner, hävdar prisutdelarna. "Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta."
Hårda, men välförtjänta ord. Nu bär Björklund och regeringen inte på något sätt ensamt ansvaret för att det ser illa ut för elever med funktionsnedsättning i den svenska skolan. Men här har handikapporganisationerna legat på ordentligt, bristerna är dokumenterade och under målet att skapa världens bästa skola så väljs en del av elevunderlaget bort. Den delen kan bara ge IG i betyg.
Per Olsson skriver bra om detta.
tisdag 27 april 2010
Lovvärt initiativ från Husmark Persson
Cristina Husmark Persson tillsätter en referensgrupp med namnet "en aktiv framtid". Där finns företrädare för företag som Misa, projektet OpenEyes och organisationer som Handikappförbunden.
Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.
Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?
Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.
Media:
Föräldrakraft
Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.
Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?
Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.
Media:
Föräldrakraft
Spårvagnen är (röd)grön
Vinner de rödgröna det nationella valet kan det bli snabbare och lättare att bygga spårvagn i Malmö. Ett lokalt argument för att lägga sin röst rätt i riksdagsvalet.
Inför ett publikarbete om Kvarteret Korpen av Bo Widerberg scannade jag alla tidningar av Arbetet för sommaren 1936, då pjäsen utspelade sig. Där fanns bland annat artiklar om hur Amiralsgatan och dess förlängning förberetts för spårvagnstrafik. Redan då tänkte man rätt. Nu kan det bli verklighet!
(Apropå sträckdragningen: Infrastrukturminister Åsa Torstensson mötte ju förslaget om höghastighetståg mellan Göteborg och Borås med "Vad ska göteborgarna göra i Borås?". Vem blir först med att undra vad hamn-invånarna ska göra i Rosengård? För inte ska väl Rosengårdsborna åka till Västra Hamnen? (obs ironi) Vad hände med motiv som arbeta, bo, studera, handla, hälsa på och passa barnbarnen?)
Sydsvenskan
Inför ett publikarbete om Kvarteret Korpen av Bo Widerberg scannade jag alla tidningar av Arbetet för sommaren 1936, då pjäsen utspelade sig. Där fanns bland annat artiklar om hur Amiralsgatan och dess förlängning förberetts för spårvagnstrafik. Redan då tänkte man rätt. Nu kan det bli verklighet!
(Apropå sträckdragningen: Infrastrukturminister Åsa Torstensson mötte ju förslaget om höghastighetståg mellan Göteborg och Borås med "Vad ska göteborgarna göra i Borås?". Vem blir först med att undra vad hamn-invånarna ska göra i Rosengård? För inte ska väl Rosengårdsborna åka till Västra Hamnen? (obs ironi) Vad hände med motiv som arbeta, bo, studera, handla, hälsa på och passa barnbarnen?)
Sydsvenskan
måndag 26 april 2010
Närflyg är (snart) dött.
Idag sätter jag mig på tåget till Stockholm. Redan nu spar jag tid jämfört med att flyga, eftersom jag reser i tjänsten.
En resa via Sturup får 1,5 timme innan avgång. Den avslutas i Stockholmsinnerstad ca 45 minuter efter att flyget landat på Arlanda. Tre timmar och en kvart. Under den tiden kan jag fälla upp datorn och arbeta kanske en halvtimme. Resten av tiden väntar jag i kontroller, vid gater eller åker i kringtransporter. Bortkastad tid av arbetsdagen = 2 timmar 45 minuter. Kringresorna kostar ca 750 kronor om jag åker via Arlanda, Bromma 400. Med bil till Sturup minskar tiden med en halvtimme, men kringkostnaden ökar med 130 kronor per dygn jag är borta.
Till tåget tar jag mig på tio minuter och landar mitt i stan. Jag kan använda alla 4 timmar och tjugo minuter i arbete. Uppkopplad till internet till och med. Bortkastad tid av arbetsdagen = 10 minuter. Kringresor = 0 kronor. Jag har råd med första klass och sparar ändå pengar.
Flyget är inte längre ett närtransportmedel. Med höghastighetståg blir det ännu tydligare. Enda gången jag väljer flyget nu är när jag börjar i Stockholm tidigt på morgonen. Med snabbtåg hade även den varianten konkurrerats ut.
Min enda undran är om det finns en internationell standard och förhålla sig till? Jag vill kunna åka snabbtåg till Berlin och Amsterdam med.
Media:
DN, SvD, SDS, HD, AB, Exp.
Bloggar:
rödgrön.se, kulturbloggen
En resa via Sturup får 1,5 timme innan avgång. Den avslutas i Stockholmsinnerstad ca 45 minuter efter att flyget landat på Arlanda. Tre timmar och en kvart. Under den tiden kan jag fälla upp datorn och arbeta kanske en halvtimme. Resten av tiden väntar jag i kontroller, vid gater eller åker i kringtransporter. Bortkastad tid av arbetsdagen = 2 timmar 45 minuter. Kringresorna kostar ca 750 kronor om jag åker via Arlanda, Bromma 400. Med bil till Sturup minskar tiden med en halvtimme, men kringkostnaden ökar med 130 kronor per dygn jag är borta.
Till tåget tar jag mig på tio minuter och landar mitt i stan. Jag kan använda alla 4 timmar och tjugo minuter i arbete. Uppkopplad till internet till och med. Bortkastad tid av arbetsdagen = 10 minuter. Kringresor = 0 kronor. Jag har råd med första klass och sparar ändå pengar.
Flyget är inte längre ett närtransportmedel. Med höghastighetståg blir det ännu tydligare. Enda gången jag väljer flyget nu är när jag börjar i Stockholm tidigt på morgonen. Med snabbtåg hade även den varianten konkurrerats ut.
Min enda undran är om det finns en internationell standard och förhålla sig till? Jag vill kunna åka snabbtåg till Berlin och Amsterdam med.
Media:
DN, SvD, SDS, HD, AB, Exp.
Bloggar:
rödgrön.se, kulturbloggen
söndag 25 april 2010
Bilismens automatiska rätt till gemensamt utrymme
Det finns två ideologiskt intressanta frågor i den allt mer upphetsade debatten om Förbifart Stockholm och dess folkomröstning.
Den ena är frågan om bilismen har automatisk rätt till det växande utrymme den behöver. Det ska helst finnas tillräckligt mycket vägar, det ska gå att åka snabbt på dom, trafikljusen ska helst synkas så att man slipper invänta andra och parkeringen ska vara lätt att hitta, billig och tillgänglig. Och alla andra ska andas in bilisternas utsläpp.
I min värld så är det inte så självklart längre. Min egen bil är till försäljning. Jag har gått med i en bilpool istället. Det räcker om jag har tillgång till bil några gånger i månaden istället för varje dag.
Byggnormen om garageplats inkluderade i nybyggen bygger på tanken att bilarna ska fortsätta att ha företräde till gemensamma ytor. Alla hyresgäster får vara med och betala byggkostnaderna för garaget, vare sig de har en bil att ställa där eller inte. Tanken att alla bilar inte ska vara överallt inne i stan samtidigt och ohämmat ger andra möjligheter. Den extra våningen för bilarna behöver inte byggas, och fler har därmed råd att flytta in i det nybyggda huset. Vilka andra har rätt att få ett helt våningsplan till sina privata behov?
Förbifart Stockholm är på ett sätt samma sak. Är det så givet att bilisterna ska få ytterligare en väg som alla betalar och som tar gemensam yta i anspråk? Vad annat hade den ytan eller de pengarna kunnat användas till?
Det handlar om mixen, balansen, mellan kollektiv och individuell trafik.
Den andra ideologiskt intressanta frågan är hur en omröstning ska utformas. Man kan tänka sig att den lyder "ska vi bygga Förbifart Stockholm för så här många miljarder?" med svaren ja eller nej. Men vi jobbar inte med att ta beslut om ofinansierade önskelistor. Politiskt ansvarstagande är att välja mellan olika alternativ för vad pengarna kan användas till, vilken nytta de gör, för vilka, hur många, och med vilka konsekvenser.
Det andra alternativet är att fråga "ska vi bygga de här kollektiva trafiklösningarna ELLER den här motorvägslösningen för alla de här miljarderna?" Den känns ärligare och mer ansvarstagande.
Allians-fans pekar finger på att de rödgröna inte kunnat komma överens. Det ingår. Det hade vi också gjort så fort vi fått tillfälle om alliansen föreslagit en folkomröstning om något som splittrar dom.
Det goda är att nu får vi ett val där debatten kommer att belysa bilismens automatiska rätt till växande utrymme. Det är en av vår framtids ideologiska skiljelinjer, och kanske viktigare än hur stort eller litet skatteavdrag den ena eller andra får.
(aprilskämt från 1979)
Media senaste veckan om Förbifarten och folkomröstningen.
DN: 1, 2, 3.
SVD: 1, 2, 3, 4.
AB: 1, 2, 3.
Exp, HD, Eskilstunakuriren, Kristianstadbladet, SMP.
Bloggar: Anders Wallner, Christian Valtersson, Gunvor G Ericson, Stefan Nilsson, Åsa Romson, Jacop Dalunde.
Den ena är frågan om bilismen har automatisk rätt till det växande utrymme den behöver. Det ska helst finnas tillräckligt mycket vägar, det ska gå att åka snabbt på dom, trafikljusen ska helst synkas så att man slipper invänta andra och parkeringen ska vara lätt att hitta, billig och tillgänglig. Och alla andra ska andas in bilisternas utsläpp.
I min värld så är det inte så självklart längre. Min egen bil är till försäljning. Jag har gått med i en bilpool istället. Det räcker om jag har tillgång till bil några gånger i månaden istället för varje dag.
Byggnormen om garageplats inkluderade i nybyggen bygger på tanken att bilarna ska fortsätta att ha företräde till gemensamma ytor. Alla hyresgäster får vara med och betala byggkostnaderna för garaget, vare sig de har en bil att ställa där eller inte. Tanken att alla bilar inte ska vara överallt inne i stan samtidigt och ohämmat ger andra möjligheter. Den extra våningen för bilarna behöver inte byggas, och fler har därmed råd att flytta in i det nybyggda huset. Vilka andra har rätt att få ett helt våningsplan till sina privata behov?
Förbifart Stockholm är på ett sätt samma sak. Är det så givet att bilisterna ska få ytterligare en väg som alla betalar och som tar gemensam yta i anspråk? Vad annat hade den ytan eller de pengarna kunnat användas till?
Det handlar om mixen, balansen, mellan kollektiv och individuell trafik.
Den andra ideologiskt intressanta frågan är hur en omröstning ska utformas. Man kan tänka sig att den lyder "ska vi bygga Förbifart Stockholm för så här många miljarder?" med svaren ja eller nej. Men vi jobbar inte med att ta beslut om ofinansierade önskelistor. Politiskt ansvarstagande är att välja mellan olika alternativ för vad pengarna kan användas till, vilken nytta de gör, för vilka, hur många, och med vilka konsekvenser.
Det andra alternativet är att fråga "ska vi bygga de här kollektiva trafiklösningarna ELLER den här motorvägslösningen för alla de här miljarderna?" Den känns ärligare och mer ansvarstagande.
Allians-fans pekar finger på att de rödgröna inte kunnat komma överens. Det ingår. Det hade vi också gjort så fort vi fått tillfälle om alliansen föreslagit en folkomröstning om något som splittrar dom.
Det goda är att nu får vi ett val där debatten kommer att belysa bilismens automatiska rätt till växande utrymme. Det är en av vår framtids ideologiska skiljelinjer, och kanske viktigare än hur stort eller litet skatteavdrag den ena eller andra får.
(aprilskämt från 1979)
Media senaste veckan om Förbifarten och folkomröstningen.
DN: 1, 2, 3.
SVD: 1, 2, 3, 4.
AB: 1, 2, 3.
Exp, HD, Eskilstunakuriren, Kristianstadbladet, SMP.
Bloggar: Anders Wallner, Christian Valtersson, Gunvor G Ericson, Stefan Nilsson, Åsa Romson, Jacop Dalunde.
fredag 23 april 2010
Hatten av för Ahlquist och Malmberg
Martin Ahlquist, chefredaktör för Fokus, väljer att lämna Presstödsnämnden. Debattartikeln i DN sammanfattar: "Presstödet på cirka 500 miljoner årligen bör vara ett offentligt ansvarstagande för mångfald och kvalitet i medierna. En av frågorna man måste ställa när det gäller det statliga stödets vara eller icke vara är därför: Vad får vi för pengarna? Presstödsnämnden är dock förbjuden att ta ställning till innehållet i de tidningar som får presstöd. Det är skälet till att Nationaldemokraternas tidning nu beviljats drygt två miljoner. Presstödssystemet betraktar den rasbiologiska tidningen som ett bidrag till mångfalden. För egen del kan jag inte medverka till att skattemedel finansierar rasism och lämnar min plats i Presstödsnämnden, skriver Fokus chefredaktör Martin Ahlquist."
Niclas Malmberg, kommunalråd i Uppsala (mp) reserverade sig mot beslutet. Han säger till Sydsvenskan: "”Presstödsnämnden har att ge presstöd till nyhetstidningar, däremot inte till facktidskrifter. Inför nämndsammanträdet skickades dels ett nummer av Nationell Idag ut, dels en sammanställning över innehållet i fyra nummer. Denna sammanställning visade att drygt 50 procent av tidningen bestod av nyhetsmaterial. Den tidning som jag fått hade emellertid inte så hög andel nyhetsmaterial, istället var fokus bland annat på information om Karl XI (utan koppling till nya forskningsuppgifter etc). Jag är därför inte övertygad att den aktuella tidningen kan klassas som nyhetstidning, utan snarare kanske borde ses som en facktidskrift”
Principen om att i yttrandefrihetens namn inte lägga sig i åsikter ställs mot statssponsring av rasism. Ahlquist och Malmberg väljer bägge - på var sitt sätt - att ifrågasätta beslutet att ge Nationell Idag 2,4 miljoner i presstöd.
Hatten av!
Mer om presstödsbeslutet:
DN1, DN2, Sydsvenskan, SvD1, SvD2, AB1, AB2, HD.
Niclas Malmberg, kommunalråd i Uppsala (mp) reserverade sig mot beslutet. Han säger till Sydsvenskan: "”Presstödsnämnden har att ge presstöd till nyhetstidningar, däremot inte till facktidskrifter. Inför nämndsammanträdet skickades dels ett nummer av Nationell Idag ut, dels en sammanställning över innehållet i fyra nummer. Denna sammanställning visade att drygt 50 procent av tidningen bestod av nyhetsmaterial. Den tidning som jag fått hade emellertid inte så hög andel nyhetsmaterial, istället var fokus bland annat på information om Karl XI (utan koppling till nya forskningsuppgifter etc). Jag är därför inte övertygad att den aktuella tidningen kan klassas som nyhetstidning, utan snarare kanske borde ses som en facktidskrift”
Principen om att i yttrandefrihetens namn inte lägga sig i åsikter ställs mot statssponsring av rasism. Ahlquist och Malmberg väljer bägge - på var sitt sätt - att ifrågasätta beslutet att ge Nationell Idag 2,4 miljoner i presstöd.
Hatten av!
Mer om presstödsbeslutet:
DN1, DN2, Sydsvenskan, SvD1, SvD2, AB1, AB2, HD.
torsdag 22 april 2010
Nu stramar kommunerna åt
Två exempel på samma dag i nyhetsflödet:
I Höganäs kommun nekas Therese Hegelund ett boende i teckenspråkig miljö utanför kommungränsen. Socialnämnden tycker att de kan ordna ett likvärdigt alternativ. Det låter konstigt. Skulle lilla Höganäs ha många brukare med samma dubbla funktionsnedsättning (intellektuell + hörsel). Eller menar man att det räcker med att (delar av?) personalen behärskar teckenspråk? Eller kanske det enklare teckenkommunikation, som är vanligare inom omsorgen?
Therese föräldrar menar att hon blir socialt isolerad utan kompisar som använder teckenspråket och med bara en liten del av personalen som kan kommunicera med henne.
Märkligt agerande också av socialnämndens ordförande, när hon tillsammans med tolk och handläggare väljer att besöka Therese på fritids för att ta reda på var hon själv vill bo. Myndighetsutövare med makt och kommunikationsövertag på möte med oförberedd utvecklingsstörd kvinna som inte fått välja vilket stöd hon vill ha i samtalet är inte ett etiskt försvarbart förhållningssätt, anser jag.
Har Höganäs ändå rätt? Det kan inte jag avgöra från HDs artikel, men trenden är att det blåser allt snålare runt sånt där omtanke om personens bästa ska vara riktmärket.
Det andra exemplet är från Piteå. Kammarrätten har gett Piteå rätt att dra in kontaktpersonerna från personer med intellektuell funktionsnedsättning i två fall.
Det går givetvis inte att avgöra om Piteå har rätt eller fel enligt lag från artikeln i Piteå-tidningen. Men kommunen anser att hela 17 personer inte längre har det personliga behov som en gång avgjorde att de fick rätt till kontaktperson. Det som gör dessa bedömningar av personliga behov etiskt svåra att tugga är verksamhetschefen Agneta Johanssons uttalande: "När vi gjorde underlaget så räknade vi fram att cirka 30 av 52 personer måste undvara sin kontaktperson för 2010 för att vi ska spara in pengarna som behövs".
Där finns drivkraften.
Min gissning är att Höganäs och Piteå inte är ensamma.
I Höganäs kommun nekas Therese Hegelund ett boende i teckenspråkig miljö utanför kommungränsen. Socialnämnden tycker att de kan ordna ett likvärdigt alternativ. Det låter konstigt. Skulle lilla Höganäs ha många brukare med samma dubbla funktionsnedsättning (intellektuell + hörsel). Eller menar man att det räcker med att (delar av?) personalen behärskar teckenspråk? Eller kanske det enklare teckenkommunikation, som är vanligare inom omsorgen?
Therese föräldrar menar att hon blir socialt isolerad utan kompisar som använder teckenspråket och med bara en liten del av personalen som kan kommunicera med henne.
Märkligt agerande också av socialnämndens ordförande, när hon tillsammans med tolk och handläggare väljer att besöka Therese på fritids för att ta reda på var hon själv vill bo. Myndighetsutövare med makt och kommunikationsövertag på möte med oförberedd utvecklingsstörd kvinna som inte fått välja vilket stöd hon vill ha i samtalet är inte ett etiskt försvarbart förhållningssätt, anser jag.
Har Höganäs ändå rätt? Det kan inte jag avgöra från HDs artikel, men trenden är att det blåser allt snålare runt sånt där omtanke om personens bästa ska vara riktmärket.
Det andra exemplet är från Piteå. Kammarrätten har gett Piteå rätt att dra in kontaktpersonerna från personer med intellektuell funktionsnedsättning i två fall.
Det går givetvis inte att avgöra om Piteå har rätt eller fel enligt lag från artikeln i Piteå-tidningen. Men kommunen anser att hela 17 personer inte längre har det personliga behov som en gång avgjorde att de fick rätt till kontaktperson. Det som gör dessa bedömningar av personliga behov etiskt svåra att tugga är verksamhetschefen Agneta Johanssons uttalande: "När vi gjorde underlaget så räknade vi fram att cirka 30 av 52 personer måste undvara sin kontaktperson för 2010 för att vi ska spara in pengarna som behövs".
Där finns drivkraften.
Min gissning är att Höganäs och Piteå inte är ensamma.
fredag 16 april 2010
Handikappförbundens kritik
Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, är kritisk.
"Den stora bristen är att det saknas konkreta förslag. Vi saknar till exempel en lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet ska anses som diskriminering. En nationell handikappolitik där den enskilde individen saknar rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv är tandlös", säger hon i tidskriften Föräldrakraft.
.jpg)
Burman riktar också kritik mot att allt fler hjälpmedel måste självfinansieras och att sysselsättningen backat 6% för personer med funktionsnedsättning.
Ingen intresseorganisation kan själv bestämma vilka beslut våra politiska företrädare ska ta. Men Burman har rätt i att politiken behöver lyssna bättre på handikapprörelsen. Misslyckandet med ett tillgängligt Sverige till 2010, kvarstående diskriminering och ännu sämre ställning på arbetsmarknaden sätter ett betyg som inte bara gäller regeringen för de senaste fyra åren.
Men regeringen bär ansvar för att det inte läggs något förslag om en lag som gör otillgänglighet till diskriminering nu. Utredningen är gjord, men hemligstämplad. Dags att agera.
"Den stora bristen är att det saknas konkreta förslag. Vi saknar till exempel en lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet ska anses som diskriminering. En nationell handikappolitik där den enskilde individen saknar rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv är tandlös", säger hon i tidskriften Föräldrakraft.
.jpg)
Burman riktar också kritik mot att allt fler hjälpmedel måste självfinansieras och att sysselsättningen backat 6% för personer med funktionsnedsättning.Ingen intresseorganisation kan själv bestämma vilka beslut våra politiska företrädare ska ta. Men Burman har rätt i att politiken behöver lyssna bättre på handikapprörelsen. Misslyckandet med ett tillgängligt Sverige till 2010, kvarstående diskriminering och ännu sämre ställning på arbetsmarknaden sätter ett betyg som inte bara gäller regeringen för de senaste fyra åren.
Men regeringen bär ansvar för att det inte läggs något förslag om en lag som gör otillgänglighet till diskriminering nu. Utredningen är gjord, men hemligstämplad. Dags att agera.
onsdag 14 april 2010
Ekorrhjulet och assistansen
Idag skriver Jonas Franksson på STIL (mest känd från sin tid i CP-magasinet) om upplevelsen av att springa i ett ekorrhjul när det gäller att få makten att förstå hur deras maktutövning påverkar de som berörs. Den här gången inför socialutskottet i riksdagen."Vi sa samma saker som vi sagt i över ett års tid. Vi inledde med att säga att det viktigaste inte var vad som stod i propositionen utan vad som inte stod där. Och så räknade vi upp allt igen, försäkringskassans nya interna riktlinjer, det nya behovsbedömningsinstrumentet som håller på att skapas. Vi berättade om alla som plötsligt inte får någon personlig assistans trots att lagen inte har ändrats. Om att den kartläggning av våra liv som behovsbedömningsinstrumentet kommer att innebära faktiskt strider mot FN-konventionen.
Vi på Stil tog åter igen upp vårt mantra om arbete och föräldraskap. Att det visserligen är bra att man i den nya propositionen inför ett barnperspektiv i assistansen, men att detta förslag bara är halvt eftersom det inte gäller alla barn. Barn som är i direkt behov av personlig assistans omfattas, men inte de barn som är i indirekt behov av assistans genom att deras föräldrar behöver personlig assistans för att kunna vara föräldrar. Vi berättade återigen om dem som varit tvungna att säga upp sig från sina jobb eller som fått ta med sig föräldrar eller partners till arbetet, efter att deras assistans blivit indragen eller kraftigt nedskuren. (- Jonas Franksson)"
Läs hela Jonas Frankssons inlägg här.
söndag 11 april 2010
Utrensning göms bakom individuella behov?
Debatten om skolan har hittills varit inriktad på att om alla bara tar av sig kepsen (i en del fall slöjan), stänger mobilen och lyssnar på den i katedern, så blir det bättre. Och att fler prov och betyg är bra för elevens utveckling.
Sen ska vi dela upp mer. Teoretisk elit ska få sin grej, och de praktiskt lagda ska få sin grej. Och så ska större procentsats klara godkänt i grundskolan.
En enkel väg att klara det sistnämnda är att ta de som av någon anledning har svårt att lära sig och sätta dom i särskola. En skolform där lagen kräver att eleven ska ha "ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder" eller så ska barnet lida av autismliknande tillstånd. (expressen)
Inskrivningarna har mer än fördubblats sen 90-talet. Detta samtidigt som prenatala tester kommit att användas allt mer. Är det nån som köper att det föds fler barn med utvecklingsstörning idag än på 90-talet? Om inte måste ökande inskrivningar till särskolan ha en annan orsak. Och jag har svårt att tro att det är eleverna och deras föräldrar som trycker på och initierar särskoleplacering i de tveksamma fallen.
Här finns verkligen utrymme för en skolpolitisk debatt. Hur ska vi säkra att utbildningsväsendet inte skickar barn till särskolan som inte hör dit? Det kan omöjligt vara för barnets bästa att gå i en skolform som i nästa led så när som på en väldigt liten procentsats leder till ett liv med förtidspension.
Det handlar om rättssäkerhet, och det handlar om beslut som har livslånga effekter. Här är tre förslag där vi skulle kunna börja diskussionen:
- Ge barnet rätt till förnyad utredning varje år om barnet själv vill.
- Ge barnet rätten att själv få välja en ny utredare, inom eller utanför den egna kommunen.
- Inför viten för kommunala felinskrivningar.
Sen ska vi dela upp mer. Teoretisk elit ska få sin grej, och de praktiskt lagda ska få sin grej. Och så ska större procentsats klara godkänt i grundskolan.
En enkel väg att klara det sistnämnda är att ta de som av någon anledning har svårt att lära sig och sätta dom i särskola. En skolform där lagen kräver att eleven ska ha "ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder" eller så ska barnet lida av autismliknande tillstånd. (expressen)
Inskrivningarna har mer än fördubblats sen 90-talet. Detta samtidigt som prenatala tester kommit att användas allt mer. Är det nån som köper att det föds fler barn med utvecklingsstörning idag än på 90-talet? Om inte måste ökande inskrivningar till särskolan ha en annan orsak. Och jag har svårt att tro att det är eleverna och deras föräldrar som trycker på och initierar särskoleplacering i de tveksamma fallen.
Här finns verkligen utrymme för en skolpolitisk debatt. Hur ska vi säkra att utbildningsväsendet inte skickar barn till särskolan som inte hör dit? Det kan omöjligt vara för barnets bästa att gå i en skolform som i nästa led så när som på en väldigt liten procentsats leder till ett liv med förtidspension.
Det handlar om rättssäkerhet, och det handlar om beslut som har livslånga effekter. Här är tre förslag där vi skulle kunna börja diskussionen:
- Ge barnet rätt till förnyad utredning varje år om barnet själv vill.
- Ge barnet rätten att själv få välja en ny utredare, inom eller utanför den egna kommunen.
- Inför viten för kommunala felinskrivningar.
lördag 10 april 2010
Tillgängligt tivoli
Det borde vara en självklarhet. Att karusellen kan åkas av alla. Alla som varit på ett tivoli vet att så inte är fallet.
Gordon Hartman såg sin dotter vilja leka med andra barn, men inte kunna. Det fick honom att samla ihop pengarna (USD 30 miljoner) till Morgans Wonderland. En temapark i San Antonio, Texas, speciellt för de speciella. Ett ställe där orden "couldn't, shouldn't and can't weren't in the vocabulary" (abcnews)
Bra va? Jo, det är klart. Men förutsättningen för att den behövs är att alla andra anläggningar inte är tillgängliga. Anledningen till att alla med ömmande hjärtan i tv-inslaget berättar om sin lycka över att se barnens lycka är att det normala är att barn med funktionshinder inte ingår i alla barn. I det perspektivet passar tyvärr en temapark speciellt för de speciella som handen i handsken.
Där är paradoxen. Barn med funktionshinder hänvisas även i Sverige till välgörenhet (t.ex. Radiohjälpen/Victorias fond) om de ska kunna uppleva samma saker som andra barn.
Ska det verkligen vara så?
Gordon Hartman såg sin dotter vilja leka med andra barn, men inte kunna. Det fick honom att samla ihop pengarna (USD 30 miljoner) till Morgans Wonderland. En temapark i San Antonio, Texas, speciellt för de speciella. Ett ställe där orden "couldn't, shouldn't and can't weren't in the vocabulary" (abcnews)
Bra va? Jo, det är klart. Men förutsättningen för att den behövs är att alla andra anläggningar inte är tillgängliga. Anledningen till att alla med ömmande hjärtan i tv-inslaget berättar om sin lycka över att se barnens lycka är att det normala är att barn med funktionshinder inte ingår i alla barn. I det perspektivet passar tyvärr en temapark speciellt för de speciella som handen i handsken.
Där är paradoxen. Barn med funktionshinder hänvisas även i Sverige till välgörenhet (t.ex. Radiohjälpen/Victorias fond) om de ska kunna uppleva samma saker som andra barn.
Ska det verkligen vara så?
måndag 5 april 2010
SJ har problem
Före jul stängde SJ av internetbokningen av rullstolsplatser på sina tåg. Anledningen ska ha varit att man upptäckt ett fel på en av sina liftar. Först påstod man att man skulle ersätta vagnarnas liftar med mobila liftar på plattformen, men det har inte fungerat. Ibland finns inte liftar, ibland kan inte personalen hantera dom. Ibland leds den rörelsehindrade passageraren om i kringelkrokar för att hitta en fungerande liftlösning. Men för det mesta har inte ens det fungerat. I praktiken har landets rörelsehindrade resenärer varit hänvisade till taxi och riksfärdtjänst.
På fyra månader har SJ inte klarat av att fixa en fungerande tillgänglig tågtrafik. För mig tyder det på att problemet knappast står högst på listan. Oavsett förklaring till dröjsmålet - och den är osynlig på hemsidan - så är det inte bra nog.
Maria Johansson, ordf DHR - blogg.
Unga Rörelsehindrades facebookgrupp "SJ'S Liftar när kommer det att fungera ?"
På fyra månader har SJ inte klarat av att fixa en fungerande tillgänglig tågtrafik. För mig tyder det på att problemet knappast står högst på listan. Oavsett förklaring till dröjsmålet - och den är osynlig på hemsidan - så är det inte bra nog.
Maria Johansson, ordf DHR - blogg.
Unga Rörelsehindrades facebookgrupp "SJ'S Liftar när kommer det att fungera ?"
söndag 4 april 2010
När blev det ok att slå barn?
Dokument inifrån ikväll: Vuxna som slår barn bedöms regelmässigt som lindrig misshandel, ibland till och med bortförklaras barnets upplevelse med rena påhitt. Den vuxne ska ha rätt att upprätthålla sin respekt. Media och folk i samhällsomgivningen står upp för misshandlaren. Den ville ju bara hålla ordning. Barnet var väl inte helt oskyldigt? T.o.m. lagstiftaren Jan Björklund tillåter sig i ett tv-inslag att utifrån generella gissningar ställa sig på en misshandelsanklagad lärares sida. Och Högsta domstolen sänker straffet i ett mål av misshandel gentemot barn ett år efter att riksdagen tagit en lagändring som stärker barnets rättsskydd.
Bjästa någon?
Hederskultur?
Gröna kommentarer till valmanifestet
Förslaget till valplattform är här. Jag har rotat runt på olika gröna bloggar för att lyssna vad som sägs om innehållet.
Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.
Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.
Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?
Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."
Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).
Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.
Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.
Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.
Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.
Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.
Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.
Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?
Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."
Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).
Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.
Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.
Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.
Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.
lördag 27 mars 2010
Äntligen lätthittat lättläst på vår hemsida
Ser att vi nu äntligen har en lättfunnen länk på startsidan och som löper med inom hela MPs webplats till lättläst information. Inte en dag för tidigt om vi vill vara trovärdiga i vår syn på otillgänglighet som grund för diskriminering.
Bra!
MPs hemsida (länken till lättläst ligger föredömligt i övre högra raden som följer med till alla sidor på webplatsen. Fattas nu bara ett utbyggt innehåll så att även lokala och regionala program går att ta del av)
Bra!
MPs hemsida (länken till lättläst ligger föredömligt i övre högra raden som följer med till alla sidor på webplatsen. Fattas nu bara ett utbyggt innehåll så att även lokala och regionala program går att ta del av)
torsdag 25 mars 2010
Absurt pjäspåhitt blir verklighet
2003 satte jag upp "Speciells evangelium" med Moomsteatern. En specialskriven musikal där Jesus återföds med Down syndrom. Förarbetet var omfattande. Prästen Ingemar Simonsson var vår Jesus-coach under manusarbetet som tog flera år. Detta för att pjäsen inte var tänkt som religionskritik. I vår variant stod kampen istället mellan mångfald och enfald.
Ett blandreligiöst gift par - Yossuf och Maria - från Balkan kommer över Öresundsbron till Malmö för att skattskriva sig. De vet inte vem som är far till barnet de väntar, de har ju flytt från krig och förföljelser. När vattnet går får inte Maria komma till sjukhus utan tvingas föda i den överfyllda invandrarförläggningens blankettförråd.
Därefter var pjäsen en parallell till berättelser i nya testamentet. Landsflykten till Egypten när kung Herodes skulle döda en massa barn fick sin motsvarighet i ett fejkat regeringsbeslut om att "alla barn som har en förälder kvar i ursprungslandet ska skickas tillbaka till den föräldern". Eftersom man kunde konstatera att Yossuf inte var biologisk pappa till Speciell (Jesus), så tvingades de gömma sig undan utvisning i de svenska fjällen.
Nu har vårt påhittade absurda regeringsbeslut i Herodes anda blivit regeringens nya förslag. Tobias Billström vill skicka tillbaks de ensamkommande flyktingbarnen till ursprungslandet och försöka hitta deras föräldrar där. "Vi tänker på barnets bästa" säger Billström till Aftonbladet.
Så påfallande likt vår parallell till Herodes försök att döda alla små gossebarn. Jag grävde fram manuset:
--- utdrag ur manus ---
Medverkande: Statsministern, migrationsministern Nadja, Finansministern, Vårdministern Marianne och den internt kritiske ministern Eva och Djävulen.
STATSMINISTERN
Punkt 11, flyktingfrågan.
NADJA
Vi har här ett förslag i tre delar som skulle kunna få ner kostnaderna för flyktingmottagandet med minst trettio procent.
STATSMINISTERN
Låt höra.
NADJA
Del ett: Svenska förläggningar utomlands, flyktingarna kommer alltså inte ens hit. Del två: extra bidrag till dom som vänder vid gränsen och söker asyl i ett annat land.
FINANSMINISTERN
Vilken besparing!
NADJA
Del tre: alla barn som har en förälder kvar i ursprungslandet ska skickas tillbaka till den föräldern.
EVA
Stopp!
Finansministern suckar.
STATSMINISTERN
Ja?
EVA
Varför är det alltid dom svagaste som ska drabbas?
MARIANNE
Vård, skola, omsorg!
FINANSMINISTERN
Vård, skola, omsorg? Tyst, det är inte valår nu.
Sång:
Finansministern: Vi måste skära ner
Djävulen: Och nånstans ska det svida
Finansministern: Där det smärtar minst, där lägger vi vårt snitt
Eva: Ja, ja, men varför är det alltid dom svaga som får lida?
Djävulen: Något måste offras
Statsministern: Offra bara inte mitt! Vi måste våga ett obekvämt beslut.
Djävulen: Och vem vill ha sådana?/.../
Alla: Det är det enda sättet att dra ett stort tungt lass.
EVA
Man kan inte muta folk för att dom ska söka asyl i ett annat land.
FINANSMINISTERN
Men så gör ju alla andra länder, då måste ju vi också göra det.
MARIANNE
Vård, skola, omsorg.
Sång:
Finansministern: Tro på dina drömmar.
Djävulen: Men lämna dom där hemma.
Finansministern: Fötterna på marken när besluten måste tas.
Eva: Vi ska ha visioner när vi ska bestämma.
Djävulen: Ursäkta, jag hör ingen här som jublar i extas.
Statsministern: Folk är inte så dumma som du tror.
Djävulen: Jaså, är dom inte? /.../
Alla: Det är det enda sättet att dra ett stort tungt lass.
EVA
Och förslaget om att skicka tillbaka barn till den förälder som stannat i ursprungslandet bryter mot barnkonventionen. Den har vi faktiskt skrivit under!
FINANSMINISTERN
Nä nä, vänta nu lite här! I barnkonventionen står det att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Vi bryter mot den hur vi än gör. Och då är det billigare att skicka tillbaka barnen.
/.../
STATSMINISTERN
Vi tar förslaget i sin helhet, inklusive flyktingbarnen.
Hon klubbar.
STATSMINISTERN
Jag förklarar härmed mötet avslutat.
Alla utom Marianne reser sej och går.
MARIANNE
Vård, skola, omsorg! Vård, skola, omsorg!
Vaktmästaren kommer och leder ut Marianne, hon fortsätter att ropa.
MARIANNE
Vård, skola, omsorg! Vård, skola, omsorg!
--- slut på utdrag ur manus ---
Det känns som att Jimmie Åkesson är på väg att vinna innan han ens kommit in i riksdagen. Måtte det finnas en intern moderat kritik mot förslaget.
Media om Billströms uttalande:
AB1, AB2, Sydsvenskan, Skånskan, HD, DN, SvD.
Ett blandreligiöst gift par - Yossuf och Maria - från Balkan kommer över Öresundsbron till Malmö för att skattskriva sig. De vet inte vem som är far till barnet de väntar, de har ju flytt från krig och förföljelser. När vattnet går får inte Maria komma till sjukhus utan tvingas föda i den överfyllda invandrarförläggningens blankettförråd.
Därefter var pjäsen en parallell till berättelser i nya testamentet. Landsflykten till Egypten när kung Herodes skulle döda en massa barn fick sin motsvarighet i ett fejkat regeringsbeslut om att "alla barn som har en förälder kvar i ursprungslandet ska skickas tillbaka till den föräldern". Eftersom man kunde konstatera att Yossuf inte var biologisk pappa till Speciell (Jesus), så tvingades de gömma sig undan utvisning i de svenska fjällen.
Nu har vårt påhittade absurda regeringsbeslut i Herodes anda blivit regeringens nya förslag. Tobias Billström vill skicka tillbaks de ensamkommande flyktingbarnen till ursprungslandet och försöka hitta deras föräldrar där. "Vi tänker på barnets bästa" säger Billström till Aftonbladet.
Så påfallande likt vår parallell till Herodes försök att döda alla små gossebarn. Jag grävde fram manuset:
--- utdrag ur manus ---
Medverkande: Statsministern, migrationsministern Nadja, Finansministern, Vårdministern Marianne och den internt kritiske ministern Eva och Djävulen.
STATSMINISTERN
Punkt 11, flyktingfrågan.
NADJA
Vi har här ett förslag i tre delar som skulle kunna få ner kostnaderna för flyktingmottagandet med minst trettio procent.
STATSMINISTERN
Låt höra.
NADJA
Del ett: Svenska förläggningar utomlands, flyktingarna kommer alltså inte ens hit. Del två: extra bidrag till dom som vänder vid gränsen och söker asyl i ett annat land.
FINANSMINISTERN
Vilken besparing!
NADJA
Del tre: alla barn som har en förälder kvar i ursprungslandet ska skickas tillbaka till den föräldern.
EVA
Stopp!
Finansministern suckar.
STATSMINISTERN
Ja?
EVA
Varför är det alltid dom svagaste som ska drabbas?
MARIANNE
Vård, skola, omsorg!
FINANSMINISTERN
Vård, skola, omsorg? Tyst, det är inte valår nu.
Sång:
Finansministern: Vi måste skära ner
Djävulen: Och nånstans ska det svida
Finansministern: Där det smärtar minst, där lägger vi vårt snitt
Eva: Ja, ja, men varför är det alltid dom svaga som får lida?
Djävulen: Något måste offras
Statsministern: Offra bara inte mitt! Vi måste våga ett obekvämt beslut.
Djävulen: Och vem vill ha sådana?/.../
Alla: Det är det enda sättet att dra ett stort tungt lass.
EVA
Man kan inte muta folk för att dom ska söka asyl i ett annat land.
FINANSMINISTERN
Men så gör ju alla andra länder, då måste ju vi också göra det.
MARIANNE
Vård, skola, omsorg.
Sång:
Finansministern: Tro på dina drömmar.
Djävulen: Men lämna dom där hemma.
Finansministern: Fötterna på marken när besluten måste tas.
Eva: Vi ska ha visioner när vi ska bestämma.
Djävulen: Ursäkta, jag hör ingen här som jublar i extas.
Statsministern: Folk är inte så dumma som du tror.
Djävulen: Jaså, är dom inte? /.../
Alla: Det är det enda sättet att dra ett stort tungt lass.
EVA
Och förslaget om att skicka tillbaka barn till den förälder som stannat i ursprungslandet bryter mot barnkonventionen. Den har vi faktiskt skrivit under!
FINANSMINISTERN
Nä nä, vänta nu lite här! I barnkonventionen står det att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Vi bryter mot den hur vi än gör. Och då är det billigare att skicka tillbaka barnen.
/.../
STATSMINISTERN
Vi tar förslaget i sin helhet, inklusive flyktingbarnen.
Hon klubbar.
STATSMINISTERN
Jag förklarar härmed mötet avslutat.
Alla utom Marianne reser sej och går.
MARIANNE
Vård, skola, omsorg! Vård, skola, omsorg!
Vaktmästaren kommer och leder ut Marianne, hon fortsätter att ropa.
MARIANNE
Vård, skola, omsorg! Vård, skola, omsorg!
--- slut på utdrag ur manus ---
Det känns som att Jimmie Åkesson är på väg att vinna innan han ens kommit in i riksdagen. Måtte det finnas en intern moderat kritik mot förslaget.
Media om Billströms uttalande:
AB1, AB2, Sydsvenskan, Skånskan, HD, DN, SvD.
tisdag 23 mars 2010
Kommunens lagliga diskriminering
Ett föräldrapar i Bromölla får inte välja förskola för sitt barn. Orsaken är att barnet har Down syndrom.
Kristianstad tingsrätt menar att pojken blivit missgynnad och att hans funktionsnedsättning haft betydelse för kommunens beslut. Men det spelar ingen roll för kommunen har haft goda skäl för sitt agerande.
Den sista meningen i stycket ovan är fasansfull. Diskriminering är inte diskriminering om den som diskriminerar har goda skäl för det. Och som vanligt så ingår inte barn med funktionsnedsättning i begreppet alla barn. Alla har rätt att fritt välja skola/förskola för sina barn. Utom de som har ett barn med funktionsnedsättning. De får bara välja om de väljer det som den som diskriminerar väljer åt dom.
Kan man anmäla tingsrätten i Kristianstad till DO?
SHT, Föräldrakraft, Kristianstadbladet, DN.
Uppdatering april 2010: DO överklagar domen. Man menar att kommunen ska bevisa att man inte diskriminerat, inte att man hade godtagbara skäl för att göra det. Bravo DO!
Kristianstad tingsrätt menar att pojken blivit missgynnad och att hans funktionsnedsättning haft betydelse för kommunens beslut. Men det spelar ingen roll för kommunen har haft goda skäl för sitt agerande.
Den sista meningen i stycket ovan är fasansfull. Diskriminering är inte diskriminering om den som diskriminerar har goda skäl för det. Och som vanligt så ingår inte barn med funktionsnedsättning i begreppet alla barn. Alla har rätt att fritt välja skola/förskola för sina barn. Utom de som har ett barn med funktionsnedsättning. De får bara välja om de väljer det som den som diskriminerar väljer åt dom.
Kan man anmäla tingsrätten i Kristianstad till DO?
SHT, Föräldrakraft, Kristianstadbladet, DN.
Uppdatering april 2010: DO överklagar domen. Man menar att kommunen ska bevisa att man inte diskriminerat, inte att man hade godtagbara skäl för att göra det. Bravo DO!
fredag 19 mars 2010
Benny fick rätt att vara pappa i domstol
I inlägget "Dumstrut till Eskilstuna" rasade jag över att kommunen nekat rullstolsburna Benny Holmström rätten att vara pappaledig med stödperson från kommunen. Nu har Förvaltningsdomstolen gett honom rätt.
Skönt att veta att nåt funkar (lagen), men likväl skrämmande att en kommun väljer att testa lagen på en sån punkt. Jag tror tyvärr inte att Eskilstuna är ensamma om den generella inställningen.
Eskilstunakuriren
Svensk Handikapptidskrift
Eva Olofssons (v) blogg
Skönt att veta att nåt funkar (lagen), men likväl skrämmande att en kommun väljer att testa lagen på en sån punkt. Jag tror tyvärr inte att Eskilstuna är ensamma om den generella inställningen.
Eskilstunakuriren
Svensk Handikapptidskrift
Eva Olofssons (v) blogg
Så här dåliga är våra politiska partier på web-tillgänglighet
Funka.nu har undersökt hur våra politiska partier klarar av tillgängligheten på webben. Här är resultaten, och de är allt annat än acceptabla:
"Dåliga
Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har tillgänglighetsmässigt dåliga webbplatser med många problem, men de har något färre saker som sticker ut negativt än de övriga partierna.
Sämre
Centerpartiet och Folkpartiet har webbplatser som vi bedömer är lite sämre med ett större antal problem. Centerpartiet är kanske det parti som har den bästa språkliga tillgängligheten men här dras betyget ner av de tekniska och pedagogiska svårigheterna som är riktigt stora. Folkpartiet har en av de sämsta språkliga tillgängligheterna men klarar sig något bättre än många andra partier när det gäller tekniken.
Sämst
Moderaterna och Vänsterpartiet har en om möjligt ännu sämre tillgänglighetsnivå än övriga partier. Här är det genomgående stora problem inom teknik, pedagogik och språk." (funka.nu)
De här drabbas:
Dyslektiker 600 000
Synskadade 175 000 - varav blinda 14 000
Dövblinda 1 200
Rörelsehindrade 600 000
Reumatiker 800 000
Svårt tal- och språkskadade 40 000
Personer med Neuropsykiatriska/neuropsykologiska problem (DAMP/ MBD, MPD, ADHD, autism) 120 000
Personer med begåvningsnedsättning 400 000
- varav utvecklingsstörda 40 000 -
- varav gravt utvecklingsstörda 16 000
Hörselskadade 780 000
Döva 14 000
- varav födda döva 10 000
(Uppgifterna hämtade från Funka.nu som fått dem från Hjälpmedelsinstitutet.)
En snabbläsning av Funkas rapport ger bilden av ett kollektivt digitalt ryggvändande från den politiska världen. En bra uppvaknare - kanske.
Jag hade önskat att Funka bjöd på en större pedagogisk tydlighet i hur man gör istället. För uppenbart är att vi behöver hjälp.
"Dåliga
Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har tillgänglighetsmässigt dåliga webbplatser med många problem, men de har något färre saker som sticker ut negativt än de övriga partierna.
Sämre
Centerpartiet och Folkpartiet har webbplatser som vi bedömer är lite sämre med ett större antal problem. Centerpartiet är kanske det parti som har den bästa språkliga tillgängligheten men här dras betyget ner av de tekniska och pedagogiska svårigheterna som är riktigt stora. Folkpartiet har en av de sämsta språkliga tillgängligheterna men klarar sig något bättre än många andra partier när det gäller tekniken.
Sämst
Moderaterna och Vänsterpartiet har en om möjligt ännu sämre tillgänglighetsnivå än övriga partier. Här är det genomgående stora problem inom teknik, pedagogik och språk." (funka.nu)
De här drabbas:
Dyslektiker 600 000
Synskadade 175 000 - varav blinda 14 000
Dövblinda 1 200
Rörelsehindrade 600 000
Reumatiker 800 000
Svårt tal- och språkskadade 40 000
Personer med Neuropsykiatriska/neuropsykologiska problem (DAMP/ MBD, MPD, ADHD, autism) 120 000
Personer med begåvningsnedsättning 400 000
- varav utvecklingsstörda 40 000 -
- varav gravt utvecklingsstörda 16 000
Hörselskadade 780 000
Döva 14 000
- varav födda döva 10 000
(Uppgifterna hämtade från Funka.nu som fått dem från Hjälpmedelsinstitutet.)
En snabbläsning av Funkas rapport ger bilden av ett kollektivt digitalt ryggvändande från den politiska världen. En bra uppvaknare - kanske.
Jag hade önskat att Funka bjöd på en större pedagogisk tydlighet i hur man gör istället. För uppenbart är att vi behöver hjälp.
Scannad satir
söndag 21 februari 2010
Marteus sammanfattar vår politiska uppgift
Ann-Charlotte Marteus skriver i veckan i Expressen en ledare med titeln "Apartheid, den rara versionen". Den sammanfattar väl vår framtida politiska uppgift.
Jag lägger ut hela texten. Det blir ett långt citat. Men med lite kritiska ögon borde varje politiskt parti inse att inget av oss är tillräckligt bra på att prioritera den här delen av en önskad samhällsutveckling.
"Är du normal, lille vän? Om inte, var lugn, för i Sverige har vi lösningen för just dig: utstötning. Fast på ett trevligt sätt.
Det var inte Alliansen som hittade på "arbetslinjen". Den är av mycket gammalt datum. Mycket svensk. Svensken får i hög grad sin identitet genom sitt arbete.
Så det är ingen slump att svensk jämställdhet har handlat mycket om kvinnors rätt och möjlighet att förvärvsarbeta. "Dagis åt alla!" är very Swedish, indeed.
Alltså borde en minoritets deltagande i arbetslivet säga rätt mycket om dess status i Sverige. Om en stor andel av individerna jobbar, torde det vara ett tecken på att samhället tar minoriteten och dess behov på allvar.
Då kan man säga, om personer med funktionshinder: Status Plattfisk.
I P1:s serie "Arbetsförmedlingen, ja, jag vill bara gråta när jag tänker på den. Där var man ju ifrågasatt bara man klev innanför tröskeln - varför man överhuvudtaget kom dit, varför man inte gick och sökte om förtidspension."
Särlösningar verkar vara den svenska modellen: förtidspension i stället för tillgång till arbetslivet, färdtjänst i stället för tillgänglig kollektivtrafik.
Varför blev det så? Varför är världens bästa land inte världsbäst för människor med funktionshinder? För att Sverige är bra på att resonera i termer av klass och kön. Punkt. Alla andra parametrar tillhör andrasorteringen. Och de som tillhör andrasorteringens kategorier blir föremål för välfärdsstatens "stöd", ty de definieras som permanent "svaga".
I stället för "funktionshindrades rätt till stöd från samhället" borde vi rimligen tala om "arbetande funktionshindrades rätt till resurser". Arbetande småbarnsföräldrar har ju fått hur mycket resurser som helst för att klara arbetslivet: finaste arbetsmiljö, barnomsorg, föräldraledighet och otaliga andra ting.
Funktionshindrade behöver rullstolsramper, bredare dörrar, tolkhjälp, personlig assistent och en massa annat, beroende på individ. Det borde vara självklart.
Men politiska partier vinner inga val på att flirta med dessa individer. Så hur kan de sätta kraft bakom kraven?
Skadestånden vid diskriminering skulle kunna höjas - rejält. I "Välviljans apartheid" berättas om läraren Johan Bredberg som inte fick jobb, trots att han var den enda behöriga sökanden, för att han sitter i rullstol. Han fick 55 000 kronor i skadestånd.
Det är kaffepengar för en skola. Lägg till några nollor, så lär sig nog arbetsgivarna att integrera mera.
Men Bredberg kan för det mesta inte komma till anställningsintervjuer. Bokstavligen. Det finns inte ramper eller hissar ens i kommunala skolor. Sådant borde också kunna leda till saftiga stämningar.
Men många struntar i att anmäla, bland annat för att ärendena tar åratal att utreda. Och så måste ju diskriminering bevisas, vilket inte är lätt.
Det är synd. Allt borde anmälas, så att volymen börjar tala - skrika - för sig själv.
I programmet sades att knappt hälften av de offentliga arbetsgivare som tillfrågades i en undersökning, nyligen, kunde tänka sig att anställa en funktionshindrad.
Reaktionen från arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som fanns med i studion:
"Det är ju skandal!"
Men någon kvotering vill Littorin inte ha. Han efterlyser i stället "attitydförändringar".
Okidoki. Hur attityden till funktionshindrade i arbetslivet ska förändras så länge nästan ingen vanlig svensk har träffat en funktionshindrad i arbetslivet, förtäljer dock inte historien." (Marteus, Expressen 16 feb)
Jag lägger ut hela texten. Det blir ett långt citat. Men med lite kritiska ögon borde varje politiskt parti inse att inget av oss är tillräckligt bra på att prioritera den här delen av en önskad samhällsutveckling.
"Är du normal, lille vän? Om inte, var lugn, för i Sverige har vi lösningen för just dig: utstötning. Fast på ett trevligt sätt.
Det var inte Alliansen som hittade på "arbetslinjen". Den är av mycket gammalt datum. Mycket svensk. Svensken får i hög grad sin identitet genom sitt arbete.
Så det är ingen slump att svensk jämställdhet har handlat mycket om kvinnors rätt och möjlighet att förvärvsarbeta. "Dagis åt alla!" är very Swedish, indeed.
Alltså borde en minoritets deltagande i arbetslivet säga rätt mycket om dess status i Sverige. Om en stor andel av individerna jobbar, torde det vara ett tecken på att samhället tar minoriteten och dess behov på allvar.
Då kan man säga, om personer med funktionshinder: Status Plattfisk.
I P1:s serie "Arbetsförmedlingen, ja, jag vill bara gråta när jag tänker på den. Där var man ju ifrågasatt bara man klev innanför tröskeln - varför man överhuvudtaget kom dit, varför man inte gick och sökte om förtidspension."
Särlösningar verkar vara den svenska modellen: förtidspension i stället för tillgång till arbetslivet, färdtjänst i stället för tillgänglig kollektivtrafik.
Varför blev det så? Varför är världens bästa land inte världsbäst för människor med funktionshinder? För att Sverige är bra på att resonera i termer av klass och kön. Punkt. Alla andra parametrar tillhör andrasorteringen. Och de som tillhör andrasorteringens kategorier blir föremål för välfärdsstatens "stöd", ty de definieras som permanent "svaga".
I stället för "funktionshindrades rätt till stöd från samhället" borde vi rimligen tala om "arbetande funktionshindrades rätt till resurser". Arbetande småbarnsföräldrar har ju fått hur mycket resurser som helst för att klara arbetslivet: finaste arbetsmiljö, barnomsorg, föräldraledighet och otaliga andra ting.
Funktionshindrade behöver rullstolsramper, bredare dörrar, tolkhjälp, personlig assistent och en massa annat, beroende på individ. Det borde vara självklart.
Men politiska partier vinner inga val på att flirta med dessa individer. Så hur kan de sätta kraft bakom kraven?
Skadestånden vid diskriminering skulle kunna höjas - rejält. I "Välviljans apartheid" berättas om läraren Johan Bredberg som inte fick jobb, trots att han var den enda behöriga sökanden, för att han sitter i rullstol. Han fick 55 000 kronor i skadestånd.
Det är kaffepengar för en skola. Lägg till några nollor, så lär sig nog arbetsgivarna att integrera mera.
Men Bredberg kan för det mesta inte komma till anställningsintervjuer. Bokstavligen. Det finns inte ramper eller hissar ens i kommunala skolor. Sådant borde också kunna leda till saftiga stämningar.
Men många struntar i att anmäla, bland annat för att ärendena tar åratal att utreda. Och så måste ju diskriminering bevisas, vilket inte är lätt.
Det är synd. Allt borde anmälas, så att volymen börjar tala - skrika - för sig själv.
I programmet sades att knappt hälften av de offentliga arbetsgivare som tillfrågades i en undersökning, nyligen, kunde tänka sig att anställa en funktionshindrad.
Reaktionen från arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som fanns med i studion:
"Det är ju skandal!"
Men någon kvotering vill Littorin inte ha. Han efterlyser i stället "attitydförändringar".
Okidoki. Hur attityden till funktionshindrade i arbetslivet ska förändras så länge nästan ingen vanlig svensk har träffat en funktionshindrad i arbetslivet, förtäljer dock inte historien." (Marteus, Expressen 16 feb)
torsdag 18 februari 2010
Är det inte väl kallt för att vara klimatkris?
Idag rekommenderar jag ett stopp vid Göran Hådens hållplats. Han reder med förtjänst och humor ut statistikens inverkan på slutsatser.
måndag 15 februari 2010
Koppla lagstiftningen till rättigheter för individen
Advokat Anders Karlsson kommer med det viktigaste inlägget i politiskt avseende i helgens program i serien Välviljans Apartheid. Han menar att en lagstiftning som inte åtföljs av sanktionsmöjligheter blir verkningslös. Och att detta existerar i alldeles för stor omfattning vad beträffar diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning.
Temat för avsnittet var arbetsmarknaden. Minister Littorin klarade sig bra, men pressades aldrig på vad han gjort under sin tid som minister för att föra frågan framåt.
Det är lätt att hålla med DHR-ordföranden Maria Johansson om att användandet av särlösningar gått över styr. Så här skriver hon i sin blogg:
Själv har jag erfarenhet av en arbetsförmedlingschef som inte ville skriva in personer med funktionsnedsättning på sin yrkesförmedling. Och myndigheter i samverkan (AMS/svenska ESF-rådet) som krävde att personerna med utvecklingsstörning togs bort ur projektbeskrivningen i ett arbetsmarknadsprojekt. Deras motivation var att personer med utvecklingsstörning inte var diskriminerade på arbetsmarknaden, för de har ju dagcenter livet ut. Detta tillbakavisades några år senare av ESF-rådets generaldirektör som rena dumheter, men där och då var dumheterna verklighet. Och jag tror inte det är enda exemplet där särlösningarna blivit en permanent ersättare för verkliga jobb i myndigheters ögon.
Temat för avsnittet var arbetsmarknaden. Minister Littorin klarade sig bra, men pressades aldrig på vad han gjort under sin tid som minister för att föra frågan framåt.
Det är lätt att hålla med DHR-ordföranden Maria Johansson om att användandet av särlösningar gått över styr. Så här skriver hon i sin blogg:
"Det behövs lönebidrag, det behövs särskilda anställningar av det slag Samhall erbjuder. Men - lönebidrag och Samhall har under flera år varit det så väl omedelbara som automatiska svaret på hur fler personer med funktionsnedsättning ska komma ut i arbetslivet - vilket vaggat in så väl arbetsgivare, arbetförmedlingen och andra inblandade myndigheter, politiker som i vissa fall arbetstagare i en världsbild där möjligheten att få ett arbete på samma villkor som andra bleknat allt mer." (M.Johansson)
Själv har jag erfarenhet av en arbetsförmedlingschef som inte ville skriva in personer med funktionsnedsättning på sin yrkesförmedling. Och myndigheter i samverkan (AMS/svenska ESF-rådet) som krävde att personerna med utvecklingsstörning togs bort ur projektbeskrivningen i ett arbetsmarknadsprojekt. Deras motivation var att personer med utvecklingsstörning inte var diskriminerade på arbetsmarknaden, för de har ju dagcenter livet ut. Detta tillbakavisades några år senare av ESF-rådets generaldirektör som rena dumheter, men där och då var dumheterna verklighet. Och jag tror inte det är enda exemplet där särlösningarna blivit en permanent ersättare för verkliga jobb i myndigheters ögon.
söndag 14 februari 2010
Effektivare solceller
Tidningen Forskning skriver om att IBM utvecklat nya solceller som är 40% effektivare än de som finns idag. Men fortfarande så utgör solceller bara en promille av vår energiproduktion.
Familjen jag bodde hos som ung strax utanför San Francisco är självförsörjande på el och har gratis drivmedel till el-bilen. Genom att placera solceller på taket till sitt hus producerar de mer än de behöver själva. På dagen säljer de sin el till kraftbolaget till de högre priser som gäller dagtid. Bilen laddas till lågpris på natten via timer.
En förutsättning för att investeringarna där människor bygger småskalig miljövänlig elproduktion ska bli lönsam är att man får lov att sälja sitt överskott till de som äger kraftnäten. Min familj i USA tog tillbaka sin investering i både bil och solceller på 10 år tack vare subventioner från delstaten - men allra mest för elen de sålt till sitt kraftbolag.
Familjen jag bodde hos som ung strax utanför San Francisco är självförsörjande på el och har gratis drivmedel till el-bilen. Genom att placera solceller på taket till sitt hus producerar de mer än de behöver själva. På dagen säljer de sin el till kraftbolaget till de högre priser som gäller dagtid. Bilen laddas till lågpris på natten via timer.
En förutsättning för att investeringarna där människor bygger småskalig miljövänlig elproduktion ska bli lönsam är att man får lov att sälja sitt överskott till de som äger kraftnäten. Min familj i USA tog tillbaka sin investering i både bil och solceller på 10 år tack vare subventioner från delstaten - men allra mest för elen de sålt till sitt kraftbolag.
fredag 12 februari 2010
Lega till riksdagen (?)
David Lega toppar KDs lista i Göteborg. Det borde betyda en riksdagsplats. Det är knappast någon annan lokal kristdemokrat som kan ta upp en kryssningsmatch med en kändis. Hotet skulle i så fall vara om KD fortsätter falla under fyraprocentspärren.
David Lega säger till Föräldrakraft: "Dessutom har jag mitt funktionshinder, men jag är inte intresserad av en "handikappstol" och vill inte bli invald på grund av det."
Det är jätteviktigt med representation, att alla ska finnas med i det demokratiska maktutövandet. Det är också viktigt att alla medborgare får höras om sin situation. Men ett samhälle för alla är en fråga för alla, precis som jämställdhet mellan könen är en fråga för både kvinnor och män.
Legas hjärtefrågor säger han själv vara företagande och familjepolitik. Och även inom de områdena så kan hans erfarenhet av egen funktionsnedsättning göra stor nytta. Personer med funktionsnedsättning ska givetvis ha full delaktighet i svenskt företagande och familjeliv. Och det är i de politikområdena (och alla andra) som det arbetet ska göras - inte i nåt separat funktionshindersforum.
Sen tror inte jag att Kristdemokraternas värdegrund är den som bäst flyttar fram positionerna för personer med funktionshinder. Jag upplever deras ingång som mer "compassionate conservative" än radikalt förändringsbenägen, och för mig känns det undfallande.
Legas blogg.
David Lega säger till Föräldrakraft: "Dessutom har jag mitt funktionshinder, men jag är inte intresserad av en "handikappstol" och vill inte bli invald på grund av det."
Det är jätteviktigt med representation, att alla ska finnas med i det demokratiska maktutövandet. Det är också viktigt att alla medborgare får höras om sin situation. Men ett samhälle för alla är en fråga för alla, precis som jämställdhet mellan könen är en fråga för både kvinnor och män.
Legas hjärtefrågor säger han själv vara företagande och familjepolitik. Och även inom de områdena så kan hans erfarenhet av egen funktionsnedsättning göra stor nytta. Personer med funktionsnedsättning ska givetvis ha full delaktighet i svenskt företagande och familjeliv. Och det är i de politikområdena (och alla andra) som det arbetet ska göras - inte i nåt separat funktionshindersforum.
Sen tror inte jag att Kristdemokraternas värdegrund är den som bäst flyttar fram positionerna för personer med funktionshinder. Jag upplever deras ingång som mer "compassionate conservative" än radikalt förändringsbenägen, och för mig känns det undfallande.
Legas blogg.
onsdag 10 februari 2010
Sluta döma personer med utvecklingsstörning till fängelse
Professor Karl Grunewald (fd medicinalråd) framför viktig kritik i Läkartidningen. Människor med utvecklingsstörning och autism avtjänar fängelsestraff som är tvivelaktiga ur rättssäkerhetssynpunkt. Och de är många.
1991 togs begreppet "sinnesslöhet" bort ur brottsbalken. Personer med måttlig eller svår utvecklingsstörning faller under "psykisk störning", men det gör inte de med en lindrig utvecklingsstörning. Ett stort antal av dessa personer får varken psykiatrisk vård (om det skulle behövas) eller den skyddstillsyn som ska vara alternativet. De hamnar i fängelse. Väl där vet vi inte vem som är vem, och vård/rehabilitering blir obefintlig.
Grunewald avslutar: "Antalet fångar med intellektuella funktionshinder har uppenbarligen ökat. De måste identifieras och erhålla en vård anpassad till deras begåvningsnivå. Förslaget om slutet boende är helt underdimensionerat. Rättpsykiatrin och domstolarna bör vara än mer restriktiva i att rekommendera/döma en person med utvecklingsstörning till fängelse.
Det är märkligt att inget parti har stått upp för de intellektuellt funktionshindrade som begått brott och att ingen organisation har bevakat deras rätt till en human och meningsfull vård. En uppgift för läkarsamfundet?"
Ja, och för oss. Det är inte den enda frågan där vi sviker de som bäst behöver politisk representation.
(Moomsteatern har gjort pjäs om detta. Läs mer på Teater & Funktionshinder)
1991 togs begreppet "sinnesslöhet" bort ur brottsbalken. Personer med måttlig eller svår utvecklingsstörning faller under "psykisk störning", men det gör inte de med en lindrig utvecklingsstörning. Ett stort antal av dessa personer får varken psykiatrisk vård (om det skulle behövas) eller den skyddstillsyn som ska vara alternativet. De hamnar i fängelse. Väl där vet vi inte vem som är vem, och vård/rehabilitering blir obefintlig.
Grunewald avslutar: "Antalet fångar med intellektuella funktionshinder har uppenbarligen ökat. De måste identifieras och erhålla en vård anpassad till deras begåvningsnivå. Förslaget om slutet boende är helt underdimensionerat. Rättpsykiatrin och domstolarna bör vara än mer restriktiva i att rekommendera/döma en person med utvecklingsstörning till fängelse.
Det är märkligt att inget parti har stått upp för de intellektuellt funktionshindrade som begått brott och att ingen organisation har bevakat deras rätt till en human och meningsfull vård. En uppgift för läkarsamfundet?"
Ja, och för oss. Det är inte den enda frågan där vi sviker de som bäst behöver politisk representation.
(Moomsteatern har gjort pjäs om detta. Läs mer på Teater & Funktionshinder)
måndag 8 februari 2010
Pinsam pajkastning
Leif GW Perssons utredning har gett svidande kritik för Dalapolisens inkompetens i handläggningen av Pernilla-mordet. Man missade mördaren trots att han fanns tydligt tipsad om tidigt i utredningen. Förövaren hann därmed med att ta ytterligare ett liv - Englas.
Igår debatterades Perssons slutsatser i SVTs Agenda. De som skulle lyfta blicken och dra slutsatser var Tomas Bodström (s) och justitieminister Beatrice Ask (m).
Det blev en pinsam pajkastning, där bägge förföll till att ta varje chans att försöka pika den andre för t.ex. vem som skapat minst antal nya poliser de senaste åren. Som om blundern att inte dna-testa mördaren berodde på vilken minister som satt i Rosenbad?
Pernillas och mina sommarstigar korsades ett antal skärgårdsdagar som barn, via våra respektive föräldrar och farföräldrar. Kanske är det den kopplingen som gör att jag upprörs mer än annars. Men måste verkligen varje tillfälle tas i akt för en partipolitisk poäng? Bodströms och Asks agerande kan bara - förutom irritation - ha skapat röster för samtliga andra partier.
Bodström/Ask/Dalapolisen i axplock: Expressen, exp igen samt BLT.
Igår debatterades Perssons slutsatser i SVTs Agenda. De som skulle lyfta blicken och dra slutsatser var Tomas Bodström (s) och justitieminister Beatrice Ask (m).
Det blev en pinsam pajkastning, där bägge förföll till att ta varje chans att försöka pika den andre för t.ex. vem som skapat minst antal nya poliser de senaste åren. Som om blundern att inte dna-testa mördaren berodde på vilken minister som satt i Rosenbad?
Pernillas och mina sommarstigar korsades ett antal skärgårdsdagar som barn, via våra respektive föräldrar och farföräldrar. Kanske är det den kopplingen som gör att jag upprörs mer än annars. Men måste verkligen varje tillfälle tas i akt för en partipolitisk poäng? Bodströms och Asks agerande kan bara - förutom irritation - ha skapat röster för samtliga andra partier.
Bodström/Ask/Dalapolisen i axplock: Expressen, exp igen samt BLT.
söndag 31 januari 2010
Hur sköter du din personliga hygien, Reinfeldt?
I förrgår skrev jag om handikappförbundens och brukarrepresentanternas utträde från referensgruppen som har till uppgift att ta fram ett bedömningsinstrument för personlig assistans.
Det absurda förslaget är införandet av en 91-sidig detaljredogörelse för allt ända ner i djupt integritetskränkande uppgifter. Sedan ska myndigheten bedöma om det existerar ett behov i varje enskild detalj. Det är skamligt. Det är kränkande.
I DN finns en intressant artikel. Den visar på undersökningar som säger att LSS sparat pengar åt samhället. Den LSS-lagstiftning där den personliga assistansen nu föreslås amputeras till att istället utformas som en dyrare hemtjänst, som dessutom riskerar låsa in brukarna i sina hem. Den LSS-lagstiftning som Försäkringskassan på eget initiativ - om vi ska tro utsagorna - efter tio år helt plötsligt började omtolka så att människor som lever beroende av assistans kunde få sina liv torpederade på bara några veckor.
Och så nu detta. Om du som har en funktionsnedsättning i fortsättningen ska kunna få del av dina lagliga rättigheter måste du ge upp dina mänskliga rättigheter till din egen integritet. På 91 sidor. Att lagras och läsas och kanske omtolkas när myndigheten så behagar.
Det som upprör mig mest i detta är inställningen att politikerna inte har någonting med denna förändring att göra. Försäkringskassan agerar på egen hand, heter det. Men i så fall har man väl ett ansvar för att ens myndigheter agerar i en riktning som går emot tankarna bakom lagen och uppdraget? Då får man väl förtydliga, arbeta om, räta upp, stå upp för vad som anses rätt och riktigt i debatten. Men - just det - det ser vi inte mycket av.
Unga Rörelsehindrade är också arga. Och kreativa. De kräver att Reinfeldt med flera ska fylla i blanketten!
För den politiskt förvirrade rekommenderas STILs kravlista.
Veronica Hedenmark har startat ett upprop, med start på Facebook, men snart öppnar www.assistansuppropet.se.
Det absurda förslaget är införandet av en 91-sidig detaljredogörelse för allt ända ner i djupt integritetskränkande uppgifter. Sedan ska myndigheten bedöma om det existerar ett behov i varje enskild detalj. Det är skamligt. Det är kränkande.
I DN finns en intressant artikel. Den visar på undersökningar som säger att LSS sparat pengar åt samhället. Den LSS-lagstiftning där den personliga assistansen nu föreslås amputeras till att istället utformas som en dyrare hemtjänst, som dessutom riskerar låsa in brukarna i sina hem. Den LSS-lagstiftning som Försäkringskassan på eget initiativ - om vi ska tro utsagorna - efter tio år helt plötsligt började omtolka så att människor som lever beroende av assistans kunde få sina liv torpederade på bara några veckor.
Och så nu detta. Om du som har en funktionsnedsättning i fortsättningen ska kunna få del av dina lagliga rättigheter måste du ge upp dina mänskliga rättigheter till din egen integritet. På 91 sidor. Att lagras och läsas och kanske omtolkas när myndigheten så behagar.
Det som upprör mig mest i detta är inställningen att politikerna inte har någonting med denna förändring att göra. Försäkringskassan agerar på egen hand, heter det. Men i så fall har man väl ett ansvar för att ens myndigheter agerar i en riktning som går emot tankarna bakom lagen och uppdraget? Då får man väl förtydliga, arbeta om, räta upp, stå upp för vad som anses rätt och riktigt i debatten. Men - just det - det ser vi inte mycket av.
Unga Rörelsehindrade är också arga. Och kreativa. De kräver att Reinfeldt med flera ska fylla i blanketten!
"Förbundet Unga Rörelsehindrade kräver att statsminister Fredrik Reinfeldt, övriga partiledare, Kenneth Johansson Socialutskottets ordförande,generaldirektörHär finns ett ställningstagande att göra, och att stå för i valet 2010. Ska den personliga assistansen få vara kvar i sin nuvarande omfattning, eller ska den monteras ned via nya tillägg i lagen, nya redskap för bedömning och nya omtolkningar via myndigheter?
Adriana Lender på Försäkringskassan och generaldirektör Lars-Erik Holm på Socialstyrelsen kartläggs med det behovsbedömningsinstrument för personlig assistans som Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetat fram."
Debattartikel från Unga Rörelsehindrade
För den politiskt förvirrade rekommenderas STILs kravlista.
Veronica Hedenmark har startat ett upprop, med start på Facebook, men snart öppnar www.assistansuppropet.se.
fredag 29 januari 2010
Skamliga kränkningar
De olika handikappförbunden gör nu gemensam sak och lämnar den referensgrupp som de ingått i för att hjälpa Socialstyrelsen och Försäkringskassan att ta fram ett bedömningsinstrument för behovet av personlig assistans.
Det som får dom att gå ut genom dörren är ett bedömningsverktyg på 91 sidor, där varenda detalj från beteende till underliv ska redogöras för - och där varje sådan detalj ska granskas av en myndighetsmänniska.
Anständigt? Nej
Klokt? Definitivt inte.
Jag ser ingen anledning för handikappförbunden att agera alibin för samverkan till något så absurt kränkande.
Deras gemensamma utträde kan man läsa om på flera sidor. Jag kopierar texten från Handikappförbundens hemsida och lägger här:
En grov kränkning av människors integritet
Handikapp- och brukarrörelsens representanter lämnar samarbete i statlig referensgrupp i bestörtning!
Sedan ett år tillbaka har Socialstyrelsen och Försäkringskassan, på regeringens uppdrag, arbetat med att ta fram ett behovsbedömningsinstrument för personlig assistans. Det instrumentet är en grov kränkning och hör hemma i papperskorgen anser referensgruppen.
Vi i referensgruppen reagerade redan tidigt i processen över den utformning instrumentet föreslogs få. Vi påtalade att våra synpunkter nonchalerades och inte gav effekt i arbetet med behovsbedömningsinstrumentet. Vi var redan då beredda att lämna uppdraget i referensgruppen men övertalades att stanna kvar med löften om att dialogen skulle förbättras.
Det förslag som nu presenteras i syfte att testas i skarpt läge andas förmynderi och ifrågasättande av oss som är beroende av personlig assistans för att kunna leva våra liv på lika villkor med andra. Instrumentet består av ett 91-sidigt dokument där varje detalj i en persons liv ska redovisas och därefter - inom varje detaljerat område - rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare.
Instrumentet medför en grov kränkning av människors integritet när vi förväntas redovisa allt från våra intimaste behov på toaletten, att vi upprätthåller balanserad diet till huruvida våra sexualvanor är säkra. Enbart våra matintag ska utredas på 16 sidor – och då ingår inte ens behoven kring tillagning av mat.
Vi menar att utredarna helt har förlorat sig i samhällets behov av att kontrollera, ifrågasätta och begränsa oss! Våra livsvillkor ska passa in i de samhällsekonomiska ramarna istället för att jämställas med andra människors! Detta är skandal och liknar på intet sätt något som andra människor i Sverige kan bli utsatta för.
Har Sverige ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar frågar vi oss.
Vi förutsätter att regeringen gör det enda rimliga med det här beställningsuppdraget – kastar behovsbedömningsinstrumentet i närmsta papperskorg!
Vilhelm Ekensteen
IfA - Intressegruppen för Assistansberättigade
Jonas Franksson
Stil
Cecilia Blanck
Föreningen JAG – Jämlikhet, Assistans, Gemenskap
Representanter från Handikappförbunden:
Henrik Petrén
RBU - Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
Marie-Jeanette Bergvall
Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft
Wenche Willumsen
DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder
På newsdesk från rbu här.
På Svensk Handikapptidskrift här.
DHR här. DHRs ordförande Maria Johansson här.
Det som får dom att gå ut genom dörren är ett bedömningsverktyg på 91 sidor, där varenda detalj från beteende till underliv ska redogöras för - och där varje sådan detalj ska granskas av en myndighetsmänniska.
Anständigt? Nej
Klokt? Definitivt inte.
Jag ser ingen anledning för handikappförbunden att agera alibin för samverkan till något så absurt kränkande.
Deras gemensamma utträde kan man läsa om på flera sidor. Jag kopierar texten från Handikappförbundens hemsida och lägger här:
En grov kränkning av människors integritet
Handikapp- och brukarrörelsens representanter lämnar samarbete i statlig referensgrupp i bestörtning!
Sedan ett år tillbaka har Socialstyrelsen och Försäkringskassan, på regeringens uppdrag, arbetat med att ta fram ett behovsbedömningsinstrument för personlig assistans. Det instrumentet är en grov kränkning och hör hemma i papperskorgen anser referensgruppen.
Vi i referensgruppen reagerade redan tidigt i processen över den utformning instrumentet föreslogs få. Vi påtalade att våra synpunkter nonchalerades och inte gav effekt i arbetet med behovsbedömningsinstrumentet. Vi var redan då beredda att lämna uppdraget i referensgruppen men övertalades att stanna kvar med löften om att dialogen skulle förbättras.
Det förslag som nu presenteras i syfte att testas i skarpt läge andas förmynderi och ifrågasättande av oss som är beroende av personlig assistans för att kunna leva våra liv på lika villkor med andra. Instrumentet består av ett 91-sidigt dokument där varje detalj i en persons liv ska redovisas och därefter - inom varje detaljerat område - rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare.
Instrumentet medför en grov kränkning av människors integritet när vi förväntas redovisa allt från våra intimaste behov på toaletten, att vi upprätthåller balanserad diet till huruvida våra sexualvanor är säkra. Enbart våra matintag ska utredas på 16 sidor – och då ingår inte ens behoven kring tillagning av mat.
Vi menar att utredarna helt har förlorat sig i samhällets behov av att kontrollera, ifrågasätta och begränsa oss! Våra livsvillkor ska passa in i de samhällsekonomiska ramarna istället för att jämställas med andra människors! Detta är skandal och liknar på intet sätt något som andra människor i Sverige kan bli utsatta för.
Har Sverige ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar frågar vi oss.
Vi förutsätter att regeringen gör det enda rimliga med det här beställningsuppdraget – kastar behovsbedömningsinstrumentet i närmsta papperskorg!
Vilhelm Ekensteen
IfA - Intressegruppen för Assistansberättigade
Jonas Franksson
Stil
Cecilia Blanck
Föreningen JAG – Jämlikhet, Assistans, Gemenskap
Representanter från Handikappförbunden:
Henrik Petrén
RBU - Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
Marie-Jeanette Bergvall
Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft
Wenche Willumsen
DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder
På newsdesk från rbu här.
På Svensk Handikapptidskrift här.
DHR här. DHRs ordförande Maria Johansson här.
onsdag 20 januari 2010
Är ni offer nu igen!?
Mediekrönikören Rebecka Åhlund (SvD) tycker sig ha funnit en skarp analys av det inledande avsnittet av SRs "Välviljans apartheid". "P1-serien Välviljans apartheid tycks gå i samma fälla som man vill eliminera: att se människor med funktionshinder som enbart offer", skriver Åhlund i ingressen.
De tre medverkande med egna funktionshinder - Katarina Hahr, Jonas Franksson och Karin Eriksson, både beskriver erfarenheten av liv med och utan assistans - och är kritiska till den förändringsprocess som inletts. En process där man är rädd för att inte längre kunna komma utanför dörren.
Åhlund utvecklar sin kritik: "Tyvärr genomsyrades Välviljans apartheid av samma förförståelse som jag trodde var den man ville krossa när jag hörde programtiteln: den om att alla människor med funktionshinder alltid är enbart offer. De är arga, besvikna, ledsna, och enda anledningen till att någon vill prata med dem är just deras funktionshinder. Det händer ju inte att en rullstolsburen får uttala sig om, säg, klimathotet, som en vanlig medborgare."
Nej, just det. Andelen personer med funktionsnedsättning i Sverige räknas i miljontal. Andelen medverkande i media med funktionsnedsättning räknas i delar av promille.
Personer med funktionsnedsättning borde finnas med på alla platser, alla nivåer. Makt, pengar, representation. Precis som kvinnor borde ha lika lön för lika arbete, samma möjligheter till chefsjobb, sin beskärda del av attraktiva krönikörsuppdrag på SvD och få uttala sig i medier om annat än hur det är att vara kvinna.
Nu är det inte personer med funktionsnedsättning som utövar diskriminerar vid rekrytering till jobb i media. Det är inte journalister med funktionsnedsättning som undviker att prata med klimatinsatta människor med funktionsnedsättning. Det är jättebra om t.ex. Rebecka Åhlund vill börja ändra den situationen genom att trycka på internt på SvD. Hade yrkesmänniskorna utan funktionshinder gjort sitt yttersta för att skapa jämlikhet oavsett funktionsförmåga i sin verklighet, så hade människor med funktionsnedsättning inte behövt föra en kamp mot diskriminering innan de får uttala sig om klimathotet.
Elena Pecaric heter en kvinna ett flertal fysiska funktionsnedsättningar. Hon är ordförande i en slovensk Independent Living-rörelse. Deras förening har genom lobbyism skapat en organisation med fler än 100 assistenter trots att Slovenien saknar lagstiftning om assistans. De har skaffat sina lokaler genom gemensam ockupation av gamla armelokaler tillsammans med HBT-rörelsen. I det senaste presidentvalet lyckades Elena Pecaric genom lobbyism och aktivism få ihop antalet namnunderskrifter från folket och stöd från parlamentsledamöter för att kunna kandidera. TV-studios fick byggas om, och Elenas 7 medelålders funktionsdugliga manliga konkurrenter till presidentposten tvingades debattera försvarsfrågor och klimat med henne.
Jättebra att hon fick chansen att säga nåt om klimatet, eller hur? Men om inte hon samtidigt fört kampen om assistans så hade varken hon eller någon annan med funktionshinder fått universitetsutbildning, jobb, eller ens möjligheten att ta sig till den TV-studio där debatten hölls. Det gäller givetvis också de hon utmanade om presidentposten.
Det är Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och alla andra med makt och inflytande över media som ska skapa jämlikhet för alla och se till att alla sorters röster hörs i olika sammanhang. Inte den diskriminerade när den får sin promilleandel av mediebruset.
Fanns det då inget bra i Rebecka Åhlunds krönika. Jo. 1 - Hon har lyssnat på programmet och valt att bevaka något som en person med funktionsnedsättning står bakom och 2 - hon drar sig inte för att kritisera pga funktionshinder. Oavsett att hennes kritik skjuter snett, så är det faktum att hon lyssnat och avfyrat kritiken ett steg i rätt riktning.
Från alla andra hör vi tystnad.
Andra röster: Jonas Franksson, Emily Felderman.
Programmet i webradio här.
(Jag har, innan detta skrivs, blivit tillfrågad om medverkan i ett senare avsnitt av nämnda programserie)
De tre medverkande med egna funktionshinder - Katarina Hahr, Jonas Franksson och Karin Eriksson, både beskriver erfarenheten av liv med och utan assistans - och är kritiska till den förändringsprocess som inletts. En process där man är rädd för att inte längre kunna komma utanför dörren.
Åhlund utvecklar sin kritik: "Tyvärr genomsyrades Välviljans apartheid av samma förförståelse som jag trodde var den man ville krossa när jag hörde programtiteln: den om att alla människor med funktionshinder alltid är enbart offer. De är arga, besvikna, ledsna, och enda anledningen till att någon vill prata med dem är just deras funktionshinder. Det händer ju inte att en rullstolsburen får uttala sig om, säg, klimathotet, som en vanlig medborgare."
Nej, just det. Andelen personer med funktionsnedsättning i Sverige räknas i miljontal. Andelen medverkande i media med funktionsnedsättning räknas i delar av promille.
Personer med funktionsnedsättning borde finnas med på alla platser, alla nivåer. Makt, pengar, representation. Precis som kvinnor borde ha lika lön för lika arbete, samma möjligheter till chefsjobb, sin beskärda del av attraktiva krönikörsuppdrag på SvD och få uttala sig i medier om annat än hur det är att vara kvinna.
Nu är det inte personer med funktionsnedsättning som utövar diskriminerar vid rekrytering till jobb i media. Det är inte journalister med funktionsnedsättning som undviker att prata med klimatinsatta människor med funktionsnedsättning. Det är jättebra om t.ex. Rebecka Åhlund vill börja ändra den situationen genom att trycka på internt på SvD. Hade yrkesmänniskorna utan funktionshinder gjort sitt yttersta för att skapa jämlikhet oavsett funktionsförmåga i sin verklighet, så hade människor med funktionsnedsättning inte behövt föra en kamp mot diskriminering innan de får uttala sig om klimathotet.
Elena Pecaric heter en kvinna ett flertal fysiska funktionsnedsättningar. Hon är ordförande i en slovensk Independent Living-rörelse. Deras förening har genom lobbyism skapat en organisation med fler än 100 assistenter trots att Slovenien saknar lagstiftning om assistans. De har skaffat sina lokaler genom gemensam ockupation av gamla armelokaler tillsammans med HBT-rörelsen. I det senaste presidentvalet lyckades Elena Pecaric genom lobbyism och aktivism få ihop antalet namnunderskrifter från folket och stöd från parlamentsledamöter för att kunna kandidera. TV-studios fick byggas om, och Elenas 7 medelålders funktionsdugliga manliga konkurrenter till presidentposten tvingades debattera försvarsfrågor och klimat med henne.
Jättebra att hon fick chansen att säga nåt om klimatet, eller hur? Men om inte hon samtidigt fört kampen om assistans så hade varken hon eller någon annan med funktionshinder fått universitetsutbildning, jobb, eller ens möjligheten att ta sig till den TV-studio där debatten hölls. Det gäller givetvis också de hon utmanade om presidentposten.
Det är Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och alla andra med makt och inflytande över media som ska skapa jämlikhet för alla och se till att alla sorters röster hörs i olika sammanhang. Inte den diskriminerade när den får sin promilleandel av mediebruset.
Fanns det då inget bra i Rebecka Åhlunds krönika. Jo. 1 - Hon har lyssnat på programmet och valt att bevaka något som en person med funktionsnedsättning står bakom och 2 - hon drar sig inte för att kritisera pga funktionshinder. Oavsett att hennes kritik skjuter snett, så är det faktum att hon lyssnat och avfyrat kritiken ett steg i rätt riktning.
Från alla andra hör vi tystnad.
Andra röster: Jonas Franksson, Emily Felderman.
Programmet i webradio här.
(Jag har, innan detta skrivs, blivit tillfrågad om medverkan i ett senare avsnitt av nämnda programserie)
fredag 15 januari 2010
SD vilse i regionen
Jag åkte till Kristianstad och såg debatten mellan Anders Åkesson (MP) och Björn Söder (SD) om regionalpolitiska frågor.
Det finns anledning att hylla Åkessons mod när han bestämmer sig för att ta den här debatten. Kritikerna som menar att SD bäst tigs ihjäl behöver inte själva komma upp till bevis.
Åkesson klargjorde rätt tydligt SDs tillkortakommanden när det gäller politiskt hantverk, som exempel hur man föreslår en kopierad budget från året innan och i flera fall är dåligt pålästa.
Bra också att kulturen fanns med som ett ämne. Här var ett av många ställen där även ideologiska vurpor kunde påvisas. Björn Söders argumentation om att skatter inte ska betala sånt folkflertalet inte tycker om tydliggjorde också att SD menar att politikerna ska ges rätt att styra innehållet i godkänd kultur. Ett skick som bara hör diktaturer till.
Så stoppar den här debatten SD från politisk representation i framtiden?
Nej, självklart inte. Hade det varit så enkelt hade SD aldrig fått några röster i något val. Missnöjet som är rekryteringsbasen för SD behöver inte nyansera sina ställningstaganden och väga för och emot. Det räcker med ett tydligt emot. Emot det mesta och en tydlig syndabock. Att det aldrig kan ge en politisk styrning eller samhällsutveckling behöver man ju aldrig ta ansvar för.
Det behöver synliggöras, och det gjorde Anders Åkesson bra.
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5. KvP, Kristianstadbladet.
Bloggar: Tomas Melin, Ingemar Hanssons Campaign Dossier, Katarina Erlingsson, Yngve Petersson
Det finns anledning att hylla Åkessons mod när han bestämmer sig för att ta den här debatten. Kritikerna som menar att SD bäst tigs ihjäl behöver inte själva komma upp till bevis.
Åkesson klargjorde rätt tydligt SDs tillkortakommanden när det gäller politiskt hantverk, som exempel hur man föreslår en kopierad budget från året innan och i flera fall är dåligt pålästa.
Bra också att kulturen fanns med som ett ämne. Här var ett av många ställen där även ideologiska vurpor kunde påvisas. Björn Söders argumentation om att skatter inte ska betala sånt folkflertalet inte tycker om tydliggjorde också att SD menar att politikerna ska ges rätt att styra innehållet i godkänd kultur. Ett skick som bara hör diktaturer till.
Så stoppar den här debatten SD från politisk representation i framtiden?
Nej, självklart inte. Hade det varit så enkelt hade SD aldrig fått några röster i något val. Missnöjet som är rekryteringsbasen för SD behöver inte nyansera sina ställningstaganden och väga för och emot. Det räcker med ett tydligt emot. Emot det mesta och en tydlig syndabock. Att det aldrig kan ge en politisk styrning eller samhällsutveckling behöver man ju aldrig ta ansvar för.
Det behöver synliggöras, och det gjorde Anders Åkesson bra.
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5. KvP, Kristianstadbladet.
Bloggar: Tomas Melin, Ingemar Hanssons Campaign Dossier, Katarina Erlingsson, Yngve Petersson
torsdag 14 januari 2010
Lokala regler alibi för diskriminering?
Två personer i rullstol fick inte åka på samma spårvagn. Föraren vägrade köra vidare, och ett större stopp i Göteborgs spårvagnstrafik blev följden.
Polismannen i inslaget imponerar föga. Han förklarar att beslutet att vägra köra vidare med två personer i rullstol inte har något med diskriminering att göra, utan det handlar om säkerhet. Att föraren bara följer föreskrifterna.
Jag tror föreskrifterna sa att Rosa Parks skulle resa på sig om det kom en vit och ville sitta på bussarna i Alabama på 60-talet.
Den aktuella spårvagnsföraren hamnar förvisso i en skit-position när arbetsgivaren kräver att han ska följa föreskrifterna, samtidigt som föreskrifterna är åt skogen. Men räcker det verkligen att det står något i någon lokal regel för att polisen ska kunna avgöra att det inte förekommer någon diskriminering? Det är Västtrafik som gett order. Det är de som ska granskas.
Jag förstår verkligen alla de personer med funktionshinder som blir förtvivlade när deras omgivning påstår sig vara för jämlikhet och integration med orden: 'vadå? de får ju åka med! De ska bara sprida ut sig lite...'
GP här och här, och debattens vågor går högt i Norah 4 you's blogg.
söndag 10 januari 2010
Efterlängtad lättläst debatt
Fyra borgliga riksdagsledamöter har skrivit en debattartikel i Aftonbladet. Den handlar om behovet av att det ska finnas lättläst information i valet. Och det är viktigt. Det är många som behöver en lättare svenska för att kunna ta ställning i valet.
Jag gjorde en egen undersökning inför eu-valet. Den visade väl ett sådär resultat. Fem partier (m, kd, fp, c, s) uppfyllde minimikravet. En lättläst text länkad till första sidan på hemsidan.
Vi i Miljöpartiet hade inte det. Länken till lättläst var inte ens sökbar. Jag fick maila och fråga om den. Idag, mer än ett år senare, finns det fortfarande ingen synlig länk till lättläst text på mp.se. Illa! (Lokalavdelningen i Malmö är desto bättre.)
Rättelse
Nu ser jag att MPs lättlästa version finns visst det på nätet. Den finns på http://mp.se/files/108600-108699/file_108656.pdf. Problemet är bara att den inte syns från förstasidan och inte är sökbar. För att hitta den lättlästa informationen måste man som person med intellektuellt funktionshinder kunna lista ut att den antagligen ligger under länken "other languages".
Vänstern hade inte heller nåt lättläst på webben. Men den fanns i valstugorna, sa man. En koll på Vänsterns hemsida idag säger att man inte gjort något åt saken.
Junilistan, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna och Piratpartiet hade inget på hemsidan och kunde inte leverera något när man frågade dom. En koll idag säger att man inte har något lättläst material nu heller.
Nu har Centrum för lättläst startat sajten Alla väljare. Här ska bloggande och debatt föras på lättläst svenska. En av författarna till debattartikeln, Per Lodenius, ska företräda centern. Inga fler personer har presenterat sig än så länge. Kan man gissa att det borgliga laget är det som skrev under artikeln i Aftonbladet?
Ett till stora delar bra gäng med ett tydligt engagemang. Per Lodenius vet jag är intresserad av frågan om eftergymnasial utbildning för personer med intellektuella funktionshinder. Lars-Axel Nordell (kd) vet jag har ett engagemang för personer med hörselnedsättning. Läser man Maria Lundqvist-Brömsters (fp) blogg så syns hennes engagemang i frågor som rör lika rätt tydligt.
Jag ser med spänning fram emot att få veta vilka som ska företräda Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern.
Nu lär det inte bli någon debatt om dagens artikel. Ingen politiker från ett seriöst parti vill stå för åsikten att det inte gör något om en del av väljarkåren inte förstår det som sägs.
Det enda som hade kunnat bli bättre var väl om debattartikeln hade varit skriven på lättläst. Så jag letade upp en sån med ungefär samma budskap. Så här skulle dagens artikel i Aftonbladet också ha kunnat skrivas:
Från Dagens Samhälle 15 maj 2008:
"DEBATT. År 2010 ska Sverige vara tillgängligt för alla.
Trots att riksdagen bestämt det har många inte gjort någonting.
Det är dags nu! anser Alf Lundin och Jonas Norrby.
DEMOKRATI.
För att kunna vara med och bestämma
och påverka i samhället
behöver man få information.
Informationen finns i tidningar,
broschyrer och på Internet.
Men många människor har svårt
att läsa en vanlig text.
Det går att skriva lättläst text,
men de flesta myndigheter och tidningar
struntar i det.
Då kan många inte leva som andra
och vara med i samhället,
till exempel de som har svårt att läsa, invandrare
och de som har en utvecklingsstörning.
Finns det någon annan fråga
som handlar om så många personer
(var fjärde vuxen svensk)
som man pratar så lite om?
Är det för att de som har svårt att läsa
inte vill prata om det?
Trots att deras problem skulle bli mindre
om samhället var bättre.
Är de som skriver information och artiklar
rädda för att skriva lättläst?
För då måste de skriva vad de verkligen menar.
Det finns några som är bra på lättläst.
Sveriges Radio har programmet ”Klartext”.
Några lokaltidningar har lättlästa sidor,
bland annat Nerikes Allehanda.
Vi tycker det är dags nu att
alla tidningar får en lättläst sida
som sammanfattar de senaste
och viktigaste nyheterna.
(Vi har också olika intressen
– politik, sport, lagar eller mode.)
I höstas frågade Centrum för lättläst
alla 290 kommuner
om de har lättläst information
på sina webbplatser.
Bara 24 kommuner svarade ja.
Vi tycker det är dags nu att
alla kommuner och landsting
får lättlästa sidor
på sina webbplatser.
All information från kommuner,
landsting och myndigheter
ska vara enkel att förstå.
Informationen ska också finnas lättläst.
Vi tycker att det är dags nu
att alla tar sitt ansvar så att
Sverige blir tillgängligt för alla 2010.
Riksförbundet FUBs styrelse
/Alf Lundin
Riks-Klippans styrelse
/Jonas Norrby "
Jag gjorde en egen undersökning inför eu-valet. Den visade väl ett sådär resultat. Fem partier (m, kd, fp, c, s) uppfyllde minimikravet. En lättläst text länkad till första sidan på hemsidan.
Vi i Miljöpartiet hade inte det. Länken till lättläst var inte ens sökbar. Jag fick maila och fråga om den. Idag, mer än ett år senare, finns det fortfarande ingen synlig länk till lättläst text på mp.se. Illa! (Lokalavdelningen i Malmö är desto bättre.)
Rättelse
Nu ser jag att MPs lättlästa version finns visst det på nätet. Den finns på http://mp.se/files/108600-108699/file_108656.pdf. Problemet är bara att den inte syns från förstasidan och inte är sökbar. För att hitta den lättlästa informationen måste man som person med intellektuellt funktionshinder kunna lista ut att den antagligen ligger under länken "other languages".
Vänstern hade inte heller nåt lättläst på webben. Men den fanns i valstugorna, sa man. En koll på Vänsterns hemsida idag säger att man inte gjort något åt saken.
Junilistan, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna och Piratpartiet hade inget på hemsidan och kunde inte leverera något när man frågade dom. En koll idag säger att man inte har något lättläst material nu heller.
Nu har Centrum för lättläst startat sajten Alla väljare. Här ska bloggande och debatt föras på lättläst svenska. En av författarna till debattartikeln, Per Lodenius, ska företräda centern. Inga fler personer har presenterat sig än så länge. Kan man gissa att det borgliga laget är det som skrev under artikeln i Aftonbladet?
Ett till stora delar bra gäng med ett tydligt engagemang. Per Lodenius vet jag är intresserad av frågan om eftergymnasial utbildning för personer med intellektuella funktionshinder. Lars-Axel Nordell (kd) vet jag har ett engagemang för personer med hörselnedsättning. Läser man Maria Lundqvist-Brömsters (fp) blogg så syns hennes engagemang i frågor som rör lika rätt tydligt.
Jag ser med spänning fram emot att få veta vilka som ska företräda Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern.
Nu lär det inte bli någon debatt om dagens artikel. Ingen politiker från ett seriöst parti vill stå för åsikten att det inte gör något om en del av väljarkåren inte förstår det som sägs.
Det enda som hade kunnat bli bättre var väl om debattartikeln hade varit skriven på lättläst. Så jag letade upp en sån med ungefär samma budskap. Så här skulle dagens artikel i Aftonbladet också ha kunnat skrivas:
Från Dagens Samhälle 15 maj 2008:
"DEBATT. År 2010 ska Sverige vara tillgängligt för alla.
Trots att riksdagen bestämt det har många inte gjort någonting.
Det är dags nu! anser Alf Lundin och Jonas Norrby.
DEMOKRATI.
För att kunna vara med och bestämma
och påverka i samhället
behöver man få information.
Informationen finns i tidningar,
broschyrer och på Internet.
Men många människor har svårt
att läsa en vanlig text.
Det går att skriva lättläst text,
men de flesta myndigheter och tidningar
struntar i det.
Då kan många inte leva som andra
och vara med i samhället,
till exempel de som har svårt att läsa, invandrare
och de som har en utvecklingsstörning.
Finns det någon annan fråga
som handlar om så många personer
(var fjärde vuxen svensk)
som man pratar så lite om?
Är det för att de som har svårt att läsa
inte vill prata om det?
Trots att deras problem skulle bli mindre
om samhället var bättre.
Är de som skriver information och artiklar
rädda för att skriva lättläst?
För då måste de skriva vad de verkligen menar.
Det finns några som är bra på lättläst.
Sveriges Radio har programmet ”Klartext”.
Några lokaltidningar har lättlästa sidor,
bland annat Nerikes Allehanda.
Vi tycker det är dags nu att
alla tidningar får en lättläst sida
som sammanfattar de senaste
och viktigaste nyheterna.
(Vi har också olika intressen
– politik, sport, lagar eller mode.)
I höstas frågade Centrum för lättläst
alla 290 kommuner
om de har lättläst information
på sina webbplatser.
Bara 24 kommuner svarade ja.
Vi tycker det är dags nu att
alla kommuner och landsting
får lättlästa sidor
på sina webbplatser.
All information från kommuner,
landsting och myndigheter
ska vara enkel att förstå.
Informationen ska också finnas lättläst.
Vi tycker att det är dags nu
att alla tar sitt ansvar så att
Sverige blir tillgängligt för alla 2010.
Riksförbundet FUBs styrelse
/Alf Lundin
Riks-Klippans styrelse
/Jonas Norrby "
fredag 8 januari 2010
Politik istället för taktik
Idag skriver Miljöpartiets regionråd Anders Åkesson i Sydsvenskan om varför han tar debatten med Sverigedemokraterna. Hans argument är bra. Det handlar om att synliggöra värdegrunden, och vad de verkligen vill göra.
Det är inte oväntat att det kommer kritik. Frågan om SD ska mötas i debatt eller tigas ihjäl har dominerat all diskussion om Sverigedemokraterna hittills. Som om det bara handlade om att övriga partiers taktik runt 'debatt eller inte' skulle fälla utslaget, när alldeles för många svenska medborgare över huvud taget kan tänka sig rösta på SD?
Jag tror det handlar om att stå för sina ideal mer än någonsin. Inte att försöka ta över främlingsfientligheten (SD light?) genom förslag om slöjförbud eller mindre medmänsklig flyktingpolitik.
De som tycker man ska tiga ihjäl SD kommer alltid att ha ett övertag när domen ska fällas, vare sig SD kommer in eller ej. Den som tiger blir en i massan, den som tar debatten sticker ut. Åkesson är modig. Hur modig den som tiger är får vi aldrig veta.
Det är inte oväntat att det kommer kritik. Frågan om SD ska mötas i debatt eller tigas ihjäl har dominerat all diskussion om Sverigedemokraterna hittills. Som om det bara handlade om att övriga partiers taktik runt 'debatt eller inte' skulle fälla utslaget, när alldeles för många svenska medborgare över huvud taget kan tänka sig rösta på SD?
Jag tror det handlar om att stå för sina ideal mer än någonsin. Inte att försöka ta över främlingsfientligheten (SD light?) genom förslag om slöjförbud eller mindre medmänsklig flyktingpolitik.
De som tycker man ska tiga ihjäl SD kommer alltid att ha ett övertag när domen ska fällas, vare sig SD kommer in eller ej. Den som tiger blir en i massan, den som tar debatten sticker ut. Åkesson är modig. Hur modig den som tiger är får vi aldrig veta.
torsdag 7 januari 2010
Hopp för ridsporten
Redan på i skiftet mellan 70 och 80-tal satt jag som facklig representant och var med och formulerade remissvar på fritidspolitik i Stockholm. Då sa forskningen att det fanns ett tydligt köns och klassperspektiv i hur de fritidspolitiska medlen fördelades. Mest till pojkar i socialgrupp 1, minst till flickor i socialgrupp 3.
Sen dess har mycket hänt. Över hela landet har fritidsförvaltningarna krympt. När mitt (dåvarande) utbildningsföretag anordnade fortbildningar åt fritidsförvaltningen i Malmö kom frågorna om orättvisor mellan könen upp igen, nu på 90-talet. Svaret från forskarna då var att det såg ut på ungefär samma sätt vad gällde resursfördelning baserat på kön.
Hur det ser ut nu vet jag inte. Men det värmer ändå att se dagens artiklar i Sydsvenskan där Malmös fritidsdirektör uttalar sig för ett större stöd till ridsporten. Inte en dag för tidigt, om nu historien fortfarande upprepar sig vad gäller fördelningen av fritidspolitiska medel! (?)
SDS 1, 2.
Sen dess har mycket hänt. Över hela landet har fritidsförvaltningarna krympt. När mitt (dåvarande) utbildningsföretag anordnade fortbildningar åt fritidsförvaltningen i Malmö kom frågorna om orättvisor mellan könen upp igen, nu på 90-talet. Svaret från forskarna då var att det såg ut på ungefär samma sätt vad gällde resursfördelning baserat på kön.
Hur det ser ut nu vet jag inte. Men det värmer ändå att se dagens artiklar i Sydsvenskan där Malmös fritidsdirektör uttalar sig för ett större stöd till ridsporten. Inte en dag för tidigt, om nu historien fortfarande upprepar sig vad gäller fördelningen av fritidspolitiska medel! (?)
SDS 1, 2.
fredag 1 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
