torsdag 7 augusti 2014

Inte det minsta vasst, Tiina Meri! (Sydsvenskans ledarskribent)

Tiina Meri, skriver i en ledare i Sydsvenskan att Miffo-TVs utfrågning av partiledarna inte är tillräckligt vass.

Oj då, intressant, tänker jag som konstant efterlyser att medverkande med intellektuell funktionsnedsättning, vare sig det är på scen eller media, ska kritiseras på samma sätt som alla andra.

Men oj då, så normativt, stereotypt och dammigt, blir sammanfattningen av Tiina Meris text.

"Men redan i första avsnittet framkommer – och det borde inte förvåna de ansvariga för programmet – att programledarna får svårigheter när de ska ställa kritiska frågor och reda ut begreppen", skriver Meri.

Meris värdegrund: om man ska fråga ut partiledare måste frågorna vara kritiska och begreppen redas ut, för det är så såna här program ska vara. 

Ok, varför det? Såna program görs ju redan i parti och minut. Varför skulle UR/Miffo-TV göra ett till likadant? Vitsen med Miffo-TVs samtal med partiledarna kanske är att svar om politiken kan komma fram på ett annat sätt. På en annan språklig nivå? Från en annan ingång än när det kommer från alla de som redan är inprogrammerade på att frågor måste vara kritiska och begrepp redas ut?

Sen går Meri över till vad som funkar. Hur många stereotyper hittar ni i nedanstående rader?

"Och det är gripande när Balint Marton, i första avsnittet, berättar för SD-ledaren Jimmie Åkesson om sin egen bakgrund i Ungern. På barnhemmet bodde han tills han var fem år. Sedan sade någon att han ska resa till Sverige. Om Jimmie Åkesson hade fått bestämma, skulle han då ha fått komma till Sverige?"

Det är de dom är till för, medverkande med utvecklingsstörning. Att berätta gripande öden om sin epilepsi eller uppväxt på barnhem. Då känner Meri igen sig, då funkar det. Men det gäller inte bara Meris värdegrund, utan kan tjäna som en sammanfattning av svensk media över huvud taget. Ska en person med en intellektuell funktionsnedsättning va med ska den va ett offer.

Sen kommer dödsstöten, det absoluta blundandet för att egen kapacitet på hög nivå skulle kunna vara möjlig.

"Programledarna imponerar många gånger med eftertänksamhet, en lyssnande ansats. Men intrycket blir att de inte fått tillräckligt med redaktionellt stöd och tid för förberedelser."

Läs: Det är inget fel på de med intellektuell funktionsnedsättning, det är nån annan som är ansvarig för vad de gör och hur det blir. 

Finns man då?

Sammanfattningen av Meris analys blir: De är inte som andra programledare. Det borde de varit, så att programmet blir likadant som alla andra likadana program. Men de är duktiga på att vara offer. Och det är inte deras fel, det är deras ledares.

Sunkigt, säger jag. Och påminner om att våra bästa och skarpaste skjutjärn på att vara "kritiska" och "reda ut begrepp" lyckades formulera frågan "hur mycket invandring tål Sverige" i en partiledardebatt nyligen. Men det är klart, de var ju funktionsnormativa.




1 kommentar:

  1. DESSUTOM skriver Meri "- - - briljerar Folkpartiledaren, eftersom han förhåller sig utan inställsamhet, till synes utan oro för att tala till programledarna – som alla har funktionsnedsättning – från ovan."
    - Var det förväntat att J B skulle tala "till" (och inte MED, btw) programledarna "från ovan"? Snacka om uppfrånperspektiv! Nej, Meri ska nog slipa om knivarna i egen låda innan hon talar om andras skärpa.

    SvaraRadera