Klokt om utanförskap

Björn Ramel skriver en text som träffar mitt i prick idag på Sydsvenskans ledarsida. Han skriver den med anledning av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabunis besök i Malmö, där hon studerat hur Henrik, med en lindrig utvecklingsstörning, har det på jobbet på ICA.

Ramel beskriver utanförskapet med stort U. Det som får alla andra utanförskap att verka rätt inkluderande. Det som gäller för personer med utvecklingsstörning i relation till eftergymnasial utbildning och medverkan på arbetsmarknaden. Jobb med lön, för de flesta i gruppen är det en utopi.

Så skriver Ramel om Malmö:
"Malmö kommun har å sin sida startat projektet JobbNu. Här samverkar myndigheter och näringslivet för att rusta individer med nedsatt intellektuell förmåga för en plats i arbetslivet.

Det gav Henrik Wallman praktikplats på Lindeborgs Ica, därefter en första anställning med statligt lönebidrag.Ett drygt tiotal personer har fått jobb via JobbNu, fler är på god väg. Men inte på någon av kommunens egna arbetsplatser –en stad som säger sig arbeta för mångfald. Även i andra delar av landet tar privata företag täten.

”Kommunerna borde skämmas. Det är anmärkningsvärt att de inte gör mer”, sade Nyamko Sabuni.

Innan ministern fortsatte till en konferens om jämställdhet i Lund frågade jag hur det ser ut på regeringens kansli.

Nej, där jobbar ingen ur den här målgruppen."

Ramel fångar problemet med elegans. Politiken jobbar med att skapa åtgärder för att andra ska förstå det förträffliga i att anställa personer vi själva aldrig anställer.

Det gäller Malmö och regeringen. Det gäller myndigheterna vi bestämmer över och våra egna partier. Det gäller röda, gröna och blå.

Det här är en av frågorna jag kommer att jobba för under åren som kommer.