Jag är i USA på studieresa. En världsfestival för kultur av artister med funktionsnedsättning. USA har en diskrimineringslagstiftning mot otillgänglighet. Det märks. Bilden är tagen på Washington zoo, övre våningen av tropiklandet. Den ber om ursäkt för att just den här nergången inte är tillgänglig, utan man måste tyvärr ta en hiss några meter bort.
I guideboken till Washington DC står det att till några av institutionerna kan det vara bra att ringa i förväg om man vill ha teckentolkning på de guidade turerna. Annars finns det jämt.
Undantagen skyltas. Det säger det mesta. Allt, inklusive djungeln, är lika tillgängligt till fots och till hjuls.
Vi har mycket att lära...
Inlägg
Även i England är det en viss skillnad gentemot Sverige. Jag minns hur förvånad jag blev när jag bläddrade i en broschyr om ett visst naturområde, som förklarade ingående hur tillgängliga vissa promenadvägar var (tex. beklagade de att en viss stig kunde vara hal och svår att ta sig fram på med rullstol om det hade regnat, eftersom det var en lerväg). Det var för sju år sedan, och jag hade aldrig sett något liknande i Sverige då.
SvaraRaderaDen stora skillnaden är väl dels en starkare diskrimineringslag och dels det faktum att länder som har varit i krig de senaste 200 åren har en lite annan inställning till i synnerhet rörelsehinder.
check! Exakt samma reflektion gjorde jag när jag besökte LA och såg bussar från 70-talet med fungerande tillgänglighet. Krigar man som USA så funkar inte färdtjänst via skattsedeln. Billigare om alla kan ta bussen...
SvaraRadera