Kan vi lära av Uppsala?

"Det behövs husläkare som kan utvecklingsstörning". Det konstaterar Harald Strand, länsordförande i FUB Dalarna, när han tar upp en viktig hälsofrämjande fråga i sin debattartikel i Dagens Samhälle.

Vad är då problemet?

Enligt de experter jag lyssnat på så behövs en LSS-kompetens i primärvården. Det finns nämligen saker som betyder skillnader för de medicinska bedömningarna. Kommunikationen är en. Kan personen själv inte förmedla hur den mår i ord, eller förstå läkarens fråga, så förändras hela läkarbesöket. Risken för felbehandling ökar.

Harald Strand berättar i artikeln att gränssnittet mellan vad som är sjukdom och vad som är funktionsnedsättning är en ytterligare komplikation.

Bilden av att det finns problem med patientförståelse, kontinuitet och träffsäkerhet bekräftas av personal inom omsorgen jag lyssnat till.

Bästa sättet att bygga den här kompetensen är att läkare ges möjligheten att träffa många patienter ur samma personkategori. På det sättet byggs både erfarenhet och kommunikativ kompetens. Och klienten med funktionsnedsättning får med största sannolikhet därmed tillgång till en träffsäkrare och mer personanpassad, kvalitativ primärvård.

Hanrald Strand levererar stöd för sin tes i form av en rapport gjord i Stockholms läns landsting - Fokusrapport Habilitering i utveckling. Han pekar på exemplet där man börjat genomföra en förändring åt rätt håll - Assa i Uppsala (bläddra till sid 21 i publikationen, artikeln "Assa är husläkare åt personer med funktionshinder".

Hur ser det ut i Skåne? Kan vi lära av Uppsala?