KJELL STJERNHOLM: Hållbar humanism

Kvällsposten hamnar snett om Teaterrepublikens Jimmie Åkesson-pjäs

2011-12-29T13:15:00.003+01:00

Kvällsposten har problem med att kulturnämnderna i Malmö och Region Skåne ger pengar till Teaterrepublikens pjäs om Jimmie Åkesson. Kvällsposten skriver:

Det blir förstås orimligt att de beslutande politiska nämnderna ska fatta beslut. Det kan ju bara ses som att köra över en minoritet och använda skattemedel för att bilda opinion mot politiker invalda på samma sätt som de övriga.
För eller emot bidraget kommer i första hand att handla om för eller emot SD, inte kulturpolitik.
Bara det borde göra det självklart att man inte fattar politiska beslut i de frågorna utan returnerar en sådan ansökan.

Eller så gör politikerna i de bägge nämnderna som de borde: tar ställning till Teaterrepublikens konstnärliga kvalitet och beviljar dem pengar oavsett vad de väljer att sätta upp. Typ som de gjort nu. För att Kvällspostens resonemang ska hålla måste de anse att politiker ska ta ställning till repertoaren hos det kulturliv det stöder. Det ska de inte. Bort med tassarna!

Artikeln skapar dock ett nytt problem. Kvällsposten förordar politisk styrning av kulturens innehåll. Illa. Väldigt illa.

Och vad med att ha förstört sin dotters liv?

2011-12-15T15:36:00.000+01:00

Idag kom domen mot den pappa som tvingat sin dotter att spela autistisk i syfte att få ut assistansersättning och vårdbidrag. Han fick fyra års fängelse.

Lagen om assistansersättning är till för att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt eget liv. Varje fusk hotar legitimiteten, precis som när det fuskas med sjukförsäkring eller andra skattemedel. Att fuskare åker fast är bra.

Men det uppseendeväckande i det här fallet består i det nedlagda åtalet. Om pappan har tvingat flickan att spela autistisk hela sin barndom, så har han berövat henne rätten till ett eget liv. På samma sätt som trafficking utnyttjar människor för egna syften.

TTs reporter, som de flesta av tidningarna nedan baserat sig på, ställer den frågan till vice chefsåklagare Bo Birgersson.

Men varför var pappan inte också åtalad för att ha utsatt dottern för brott?
– Det kan jag inte svara på. Dottern polisanmälde pappan. Det startades en förundersökning, men den lades ned av andra åklagare. Den här rättegången handlade egentligen inte om dottern utan om de bedrägeribrott pappan gjort sig skyldig till, säger Birgerson.

Vice chefsåklagaren har ingen aning varför man lagt ned åtalet om att ha förstört en ung kvinnas liv - utnyttjad och hållen i fångenskap i bemärkelsen att hon inte tillåtits interagera med sin omgivning på det sätt hon själv hade kunnat välja.

Ingen aning.

Alla har bara pratat om hur han lurat till sig pengar. Sen när blev 2,4 miljoner viktigare än en människas rätt till sitt eget liv?

Sydsvenskan
Skånskan
HD
DN, DN2
SvD
AB
Exp
GP

SCUM-manifetset på Turteatern

2011-12-07T22:10:00.004+01:00

Jag har just sett Turteaterns föreställning SCUM-manifestet. En härlig föreställning. Kul, angelägen och - framför allt i den hatkontext föreställningen tvingats på - en konstnärlig upplevelse. Det är teater.

Varenda kultursida och debattprogram har haft den uppe till behandling. Bakgrunden är ett antal hätska bloggröster som utan att ha sett föreställningen mässat ut vad den betyder. Det blir självklart dumt redan i förväg. Man har liksom bommat att det är konst det handlar om. Att åsikten rollfiguren uttalar inte nödvändigtvis delas av den som framför den. Att texten kan ha en undertext.

Jag möttes av en teater som vill sina besökare väl, oavsett könsidentitet. Som vill röra om i grytan, eller om man så vill i huvet på oss. Tack för det! Teatersverige behöver inte fler menlösheter...
Det påstådda hatet gick inte att känna nånstans, trots att texten är direkt från det så starkt kontroversiella SCUM-manifestet av Valerie Solanas.

Per Ström, Pelle Billing med anhang hade inte på fötterna i debatterna som varit. Efter att ha sett föreställningen är de helnakna.

Som vanligt läggs svarte petter för studentbostäder på rullstolarna

2011-10-31T18:50:00.003+01:00

I Sydsvenskan beklagar sig AF Bostäders vd Rolf Svensson över att Boverket avslagit deras önskan att bygga så små lägenheter som 10 kvm. Anledningen uppges vara rullstolarna. Särskilt dassen, som rullstols-ratare tror måste vara typ en fotbollsplan stora.

Men Sydsvenskan har den här gången delgett läsaren Boverkets dass-krav. 1700 x 1900 mm, dvs 3,5 kvm. Om vi nu antar att den lilla minsting-ettan över huvud taget har ett dass, så måste den för att över huvud taget få rum med en toastol och ett handfat va åtminstone 1,5 kvm.

En skillnad på 2 kvm.

Man säger i artikeln att Boverkets minsta krav på en etta är 25 kvm. AF ville bygga 10 kvm. Skillnad = 15 kvm. Då går det f-n i mig inte att skylla alla de kvm på rullstolarna. 2 kvm kan man göra det med, om man anser att en del av befolkningen inte ska kunna vara med. När man fortsätter skuldbelägga tillgänglighetskraven för det som är kommuners och bostadsföretags misslyckanden så är det 2 kvm det handlar om. Inte mer.

Skillnaden mellan inklusion och exklusion har fått ett konkret ytmått.

2 kvm.

Ynkligt.

Riskerar LSS att urholkas?

2011-08-04T07:18:00.003+02:00

Karl Grunewald var medicinalrådet som öppnade dörrarna som hållit personer med intellektuell funktionsnedsättning inlåsta. De stora institutionerna lades ner och ersattes av mindre gruppbostäder. Personer med utvecklingsstörning blev våra nya grannar.

Nu ryter han till i Uppsala Nya Tidning. "Kommunerna sviker sitt ansvar för LSS" är rubriken. Artikeln radar upp exempel på hur vi sviker intentionerna i LSS, och ifrågasätter kommunernas vilja att uppfylla lagens villkor.

Utbildningsnivån på anställda sjunker, enheterna är större än rekommendationerna, den utvidgade Lex Sarah slår fel, handledningen lyser med sin frånvaro. Grunewald har gott om ammunition.

Tack, Karl! Jag tror det är oerhört viktigt att den här granskningen och kritiken det medför både görs och hörs. Frågorna ska trängas i den interna kommunala striden om medel mellan verksamheter och nämnder, och i våra respektive partier om var vi ska lägga våra prioriteringar. Då är kunniga underlag för debatt mycket värda.

Läs och ta in. Vi har mycket att kvar att göra.

Särbehandling a la Boden

2011-02-24T20:15:00.003+01:00

Bodens socialnämnd skickar hem de politiska handlingarna till samtliga ledamöter - utom till Caroline Lindqvist, mp.

Som bakgrund behöver man veta att Carolines funktionsnedsättning gör att hon behöver hjälp från en personlig assistent för att vända sida. Den rätt intetsägande informationen gör att tjänstemän med nämndspolitikers stöd inte längre skickar hem möteshandlingar till Caroline. Man motiverar det med att assistenterna kan komma att ta del av sekretessbelagd information.

1. Personliga assistenter gör det de blir ombedda. Typ vänder blad. Om så krävs vänder man blad medan man tittar bort, bär ögonbindel, med en skärm mellan sig och bladen, eller helt enkelt blundandes. Man gör det Caroline ber dom om.
Att assistenterna ska sätta igång och läsa handlingarna som borde skickas till Caroline är lika troligt som att min fru ska läsa mina. Eller att någon familjemedlem läser någon av de övriga nämndsledamöternas mottagna post.

2. Make/maka/sambo, barn, städhjälp, hundvakt kan läsa funktionsnormativ politikers handlingar = ingen åtgärd.
Personlig assistent kan knappast, då de är under bevakning av sin arbetsgivare, sätta sig och läsa papper de inte har att göra med = så stor exceptionell sekretessrisk att man måste agera.
Man tar sig uppenbart rätten att bestämma över någon annans hantering baserat enbart på funktionsnedsättning

Gör om. Gör rätt. Och skäms på er.

Svensk Handikapptidskrift
NSD 1, 2.

(Gå även in på fulldelaktighet.nu och följ Lidingö kommuns allt annat än smickrande behandling av Anna Stensson, mp. Hon är döv, baktalas på facebook och förvägras att man anpassar omröstning från verbalt ja till handuppräckning, klubban faller innan tolken hunnit tolka etc. Medan de övriga funktionsfullkomliga poltikerna som ska bära den kommunala demokratin tycker att allt är som det ska.)

Klokt om utanförskap

2011-02-11T20:24:00.002+01:00

Björn Ramel skriver en text som träffar mitt i prick idag på Sydsvenskans ledarsida. Han skriver den med anledning av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabunis besök i Malmö, där hon studerat hur Henrik, med en lindrig utvecklingsstörning, har det på jobbet på ICA.

Ramel beskriver utanförskapet med stort U. Det som får alla andra utanförskap att verka rätt inkluderande. Det som gäller för personer med utvecklingsstörning i relation till eftergymnasial utbildning och medverkan på arbetsmarknaden. Jobb med lön, för de flesta i gruppen är det en utopi.

Så skriver Ramel om Malmö:
"Malmö kommun har å sin sida startat projektet JobbNu. Här samverkar myndigheter och näringslivet för att rusta individer med nedsatt intellektuell förmåga för en plats i arbetslivet.

Det gav Henrik Wallman praktikplats på Lindeborgs Ica, därefter en första anställning med statligt lönebidrag.Ett drygt tiotal personer har fått jobb via JobbNu, fler är på god väg. Men inte på någon av kommunens egna arbetsplatser –en stad som säger sig arbeta för mångfald. Även i andra delar av landet tar privata företag täten.

”Kommunerna borde skämmas. Det är anmärkningsvärt att de inte gör mer”, sade Nyamko Sabuni.

Innan ministern fortsatte till en konferens om jämställdhet i Lund frågade jag hur det ser ut på regeringens kansli.

Nej, där jobbar ingen ur den här målgruppen."

Ramel fångar problemet med elegans. Politiken jobbar med att skapa åtgärder för att andra ska förstå det förträffliga i att anställa personer vi själva aldrig anställer.

Det gäller Malmö och regeringen. Det gäller myndigheterna vi bestämmer över och våra egna partier. Det gäller röda, gröna och blå.

Det här är en av frågorna jag kommer att jobba för under åren som kommer.

Sverige har fått en riksdagsledamot i rullstol!

2010-09-23T15:55:00.001+02:00

Nej, det är inte David Lega. David gjorde allt rätt. Etta på KDs lista i Göteborg och 2625 (13,47%) personröster borde ha säkrat en plats. Men Annelie Enochson fick 3208 (16,46%), och det är ännu fler. Annelie åker till Stockholm trots att David gjort ett kanonval.

Jesper Odelberg var den andra snackisen, också han Göteborg. Men 1210 personröster (4,44%) räcker inte för att lyfta Jesper från 4:e till 1:a plats på Vänsterns lista. Även Jesper verkar få stanna hemma.

Istället kommer vår första riksdagsledamot i rullstol från Skellefteå och heter Lars Isovaara. Han är ledamot i Sverigedemokraternas partistyrelse, och talesperson i kriminalpolitik. Som 14:e namn på SDs riksgemensamma lista flyttar han nu in i riksdagshuset. På valpejl.se beskriver han sig så här:

” Jag är 51 år gammal är gift och har tre vuxna barn samt ett barnbarn. Är civilingenjör och arbetar som egenföretagare inom konsultbranschen. Har tidigare arbetat inom såväl statliga som privata företag. Jag är uppvuxen i Tornedalen och således räknar jag mig själv till den tornedalska minoritetsbefolkningen i Sverige. Svensk historia, litteratur och resor är några av mina fritidsintressen. Jag är rullstolsburen sedan 1995 men det har inte hindrat mig från att leva ett fullgott liv. Livet består av stora och små problem som ska lösas på ett aller annat sätt.” (valpejl.se)

Han anger kriminalpolitiken, småföretagarfrågor och skattefrågor som sina tre viktigaste politikområden.

Jag har skrivit och frågat honom om hans/SDs tänkta insatser i handikappolitiken.

(Bilden är från valpejl.se)

Bonus för höga betyg

2010-09-15T11:37:00.004+02:00

I kvällens Uppdrag Granskning tas bonusar i friskolor upp. I SVT Rapport i morse kunde vi se en första puff. (SVTplay här, klicka dig till ca 2 min in i programmet). Det är Sveriges största friskolekoncern Vittra/Academedia som är i skottgluggen.

Tydligen har det funnits skrivningar om att lärare kunde få bonus om eleverna nådde bra betyg.

Vilket påminner mig om "ETC om Sovjet", ett temanummer på 80-talet om grannen i öster. Jag minns en artikel om skolan, där lärarnas status avgjordes av hur mycket deras elever lärde sig. Vilket bevisades med hur höga betyg de fick. Vilket givetvis var inflationsdrivande på betygsnivåerna, där alla var bäst. Vilket i sin tur bevisade det kommunistiska skolsystemets överlägsenhet.

Tänk så nära aktörerna inom marknads och planekonomin kan stå varandra när det gäller fiffiga systemlösningar...

Kan vi lära av Uppsala?

2010-09-14T11:29:00.005+02:00

"Det behövs husläkare som kan utvecklingsstörning". Det konstaterar Harald Strand, länsordförande i FUB Dalarna, när han tar upp en viktig hälsofrämjande fråga i sin debattartikel i Dagens Samhälle.

Vad är då problemet?

Enligt de experter jag lyssnat på så behövs en LSS-kompetens i primärvården. Det finns nämligen saker som betyder skillnader för de medicinska bedömningarna. Kommunikationen är en. Kan personen själv inte förmedla hur den mår i ord, eller förstå läkarens fråga, så förändras hela läkarbesöket. Risken för felbehandling ökar.

Harald Strand berättar i artikeln att gränssnittet mellan vad som är sjukdom och vad som är funktionsnedsättning är en ytterligare komplikation.

Bilden av att det finns problem med patientförståelse, kontinuitet och träffsäkerhet bekräftas av personal inom omsorgen jag lyssnat till.

Bästa sättet att bygga den här kompetensen är att läkare ges möjligheten att träffa många patienter ur samma personkategori. På det sättet byggs både erfarenhet och kommunikativ kompetens. Och klienten med funktionsnedsättning får med största sannolikhet därmed tillgång till en träffsäkrare och mer personanpassad, kvalitativ primärvård.

Hanrald Strand levererar stöd för sin tes i form av en rapport gjord i Stockholms läns landsting - Fokusrapport Habilitering i utveckling. Han pekar på exemplet där man börjat genomföra en förändring åt rätt håll - Assa i Uppsala (bläddra till sid 21 i publikationen, artikeln "Assa är husläkare åt personer med funktionshinder".

Hur ser det ut i Skåne? Kan vi lära av Uppsala?

Valaffischer vi saknar!

2010-09-01T08:56:00.005+02:00

HSO har kört riksdagspartiernas affischer genom photoshop och tagit fram nya, bättre förslag. Under rubriken "Valaffischer vi saknar!" delar man med sig av sin kreativitet.

Här kommer dom!

Alliansen:

Oppositionen:

Bara att sätta igång tryckpressarna...

Bra intiativ för regionens mångfald

2010-08-27T10:41:00.004+02:00

Igår bjöd Centern in till en hearing i regionhuset i Lund under namnet "Hur kan vi få fler personer med funktionsnedsättning i arbete". Bra initiativ! Inte bara för att området är så eftersatt. Nej, vi som deltog fick dessutom förmånen att höra kunniga människor tala.

Samhalls regionchef Tomas Andersson redogjorde för en koncern som lyckas bra med sitt uppdrag och som verkligen gjort en resa från att vara en bokstavligt verkstadsinriktad arbetsgivare till en marknadsanpassad bred tjänsteleverantör. Och där folk går från utanförskap till arbete.

Samhall har varit utsatta för intensiv kritik. Kritik som jag menar mestadels slår tillbaka på de som yttrar den. Jag klipper in från ett eget blogginlägg i maj 2009, då arbetsförmedlare protesterat mot att Samhall tog in fel personer. Att man bara tog ´de bästa´, att man måste va frisk för att få jobb på samhall (sen när blev funktionsnedsättning en sjukdom?) osv. Och där media hakade på i obetänksam klagokör. Här är klippet från bloggen "Teater och funktionshinder":

"Lotta Gröning på Aftonbladet hävdar i en krönika "att Samhall på flera håll i landet inte kan ta hand om de personer som har mest behov av ett skyddat arbete."

Känn på de orden: "Ta hand om". "Mest behov av ett skyddat arbete". Är Samhall slutstationen? Handlar det om ett företag som ska ta hand om de som har störst behov av att vara där? Eller om träning och utveckling för att nå en allt för segregerad arbetsmarknad?

Samhalls kommunikationsdirektör yttrade sig i Kvällsposten igår. Jo, det har blivit svårare att få ett Samhalljobb. Antalet platser har genom politiska direktiv minskats med 7.000 platser till nuvarande 20.000. Antalet arbetshandikappade som är berättigade att söka är 200.000. Tar man med de som redan förtidspensionerats på grund av utvecklingsstörning (och inte ens räknas idag) är det 500.000 som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Är det då Samhall som jävlas med de arbetssökande med funktionsnedsättning? Deras uppdrag är att träna och slussa vidare till andra arbetsgivare. Hur är det mad med alla andra företag, organisationer, myndigheter, föreningar och kooperativ i Sverige?"

Och hur är det med Sveriges regioner och landsting? Jag tror att alla kan instämma i att det är långt ifrån optimalt. Väldigt långt. Västra Götaland framhålls som ett föredöme. Där har man ett projekt med målet 100 nyanställda med funktionsnedsättning före 2012. Berömvärt, för man satsar medvetet, sätter mål och man ANSTÄLLER. Men att Västra Götaland framhålls som ett föredöme säger tyvärr ännu mer om de flesta andra landsting. Västra Götalandsregionen har 50.000 anställda. Av dessa är ca 250 med lönebidrag. 0,5 procent. Om vi antar att alla 100 nyanställda får någon form av lönebidrag (inte givet, det är ev arbetsnedsättning som ska kompenseras, inte att det vistas en med stol eller käpp i lokalen) så ökar antalet anställda med lönebidrag till 0,7%.
Västra Götaland gör helt rätt i mina ögon. Man adresserar problemet, satsar och sätter mål i faktiska anställningar. Och man tittar inte bara på positioner utan legitimationskrav. Man har även lyckats öppna upp sin organsiation för anställning av personer med funktionsnedsättning (och legitimation, givetvis) i legitimationsyrken. VG-regionens Monica Frejd-Stillberg skulle säkert kunna sätta igång en massa utveckling runt om i Sverige om hon gavs tillfälle att sprida modellen.

Vi fick därtill vittnesmål om fungerande modeller från både Jan Espenkrona på ECE Network och Leif Berg på Furuboda Arbetsmarknad. Espenkrona är den privata företagaren som från början mest av en slump kommit att anställa en person med funktionsnedsättning och fått såna resultat i sin verksamhet att han förstått att se förbi människors diagnoser. Därav att hans företag nu har många anställda med funktionsnedsättning. Och han tjänar pengar på deras specialkompetens. Bra!
Där funktionsnedsättning finns, finns Furuboda. Det är en given utveckling att man nu finns som tjänsteleverantör när det gäller coachning och anpassning in i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning.

HSOs Thomas P Larsson gav oss fler perspektiv och framförallt skånska siffror. Visste ni att antalet unga som skrivs in i aktivitetsersättning (officiell term för det som i folkmun kallas förtidspension) ökat med 15% i Skåne? Vad är det som gör att arbetslinjen inte når ända till de som står längst utanför, så att det segmentet istället ökar? Förklaringen fick vi inte, men siffran i sig sätter tydliga behov av kraftsamling för att ändra situationen. Lagstifta om kvoteringsanställningar likt några länder i europa? Likt Thomas P på HSO är jag positiv till att undersöka saken. Nuvarande systems facit är nämligen både avläsbart och dystert. Vi behöver tänka och göra på nya sätt.

Korståg mot kultur

2010-08-22T08:48:00.004+02:00

Thomas Idergard fortsätter sitt korståg mot offentligt finansierad kultur. För ett år sedan så var han på DN debatt och gjorde kommunala kultur och fritidsinvesteringar till samhällets fiende nummer 1. ("Idergard siktar snett")

Nu tar han med sig statsvetaren Svend Dahl och tuggar om samma budskap i samma kanal - DN debatt. Enda skillnaden är att nu är det landstingen som är närmast bedrägliga, eftersom de är med och offentligt finansierar sånt som filmindustri och studiecirklar.

Som vanligt är Idergard en bra dramaturg och tar det landsting som ger minst till kultur - Västmanland - som föredöme. Om sen alla andra gjorde som Västmanland så skulle det räcka till 1800 sjuksköterskor. Suck! Det skulle några mil motorväg också göra.

Jag vill inte bo i Idergards idealsamhälle. Jag tycker kulturpolitiken är oerhört viktig, och att satsningarna gynnar demokratin, mångfalden, det livslånga lärandet och tillväxten. Och detta utan att behöva peta i kulturens egenvärde.

Även för en högerideolog som Idergard så borde de satsningar han är kritisk mot vara högintressanta. Det är i de kreativa näringarna som den största tillväxten sker i vår moderna tid. Grundmaterian är kreativa medborgare. Sverige ligger i tätgruppen inom europa för dessa näringar. Det borde dofta framtida intäkter i Idergards näsa. Intäkter som kan betala långt fler än 1800 sjuksköterskor.

Hur ska vi få ännu mer kreativa medborgare? Genom att minska betydelsen för estetiska ämnen i skolan? Genom att strypa den offentliga finansieringen av kulturen? Den som gör att människor kan utveckla sina kreativa färdigheter, är det verkligen där det effektivaste högersnittet ska skäras?

Rödgrönt har signalerat en miljard mer till kulturen nästa mandatperiod. Det är bara att hoppas att så många kommuner och landsting som möjligt hänger på.

Inget nytt under solen

2010-08-15T10:43:00.001+02:00

Igår sommartalade Fredrik Reinfeldt. Nu vet vi hur han ska lösa problemen med barnfattigdom, världssvält, klimatförändring och taskig personaltäthet i skolan.

Han sänker skatten.

MPs reklamfilm

2010-08-07T08:27:00.001+02:00

Skånekök

2010-08-06T09:18:00.004+02:00

Läs Anders Åkesson idag. Vårt regionråd har tittat på exemplet Hvidovre. Där har sjukhuset tagit bort stordriften när det gäller mathållningen och gått till a la carte. Vinsterna är flera, men framför allt inom matkvalitet, hälsa och ekonomi.

Patienten får välja själv. Sjukvårdspersonalen kan kolla närngsriktigheten i kostintaget. Maten - gjord på råvaror som levereras från lokala producenter - smakar nylagat och gott.

Nu föreslår Anders Åkesson att vi inför ett liknande system i Skåne under namnet Skånekök. Det passar utmärkt in i de skånska ambitionerna att lyfta matkulturen till ett signum för regionen.

Specialanpassat, närinköpt, hemlagat blir billigare än massproducerat, långtransporterat och utan valmöjligheter.

Vår tids paradigmskifte?

Skånskan

Skamlig behandling av romer i Europa - och Sverige.

2010-08-04T08:15:00.003+02:00

Flera europeiska länder utmärker sig nu när det gäller att behandla romer illa. I östeuropa är situationen ofta hemsk. Nu verkar den västeuropeiska strategin vara att göra det lika hemskt här, i syfte att tvinga tillbaks romerna till öst. Sarkozy river läger och sparkar ut. Danskarna vill inte va sämre och antar enligt ignoransens självklarhet att romer inte vill arbeta och därför inte är välkomna i landet.

Maria Ferm sätter fingret på den verkliga politiska skiljelinjen. Handlar det om tiggeriet eller fattigdomen som tvingar fram tiggeriet? Den svenska ministern Tobias Billström agerar för det förstnämnda. Resonemanget blir då att om alla länder och kommuner konsekvent kastar ut tiggarna måste de väl sluta nån gång? Hur de ska överleva sin fattigdom och utanförskap lämnas till individerna att själva lösa.
Ferm menar att det är de verkliga problemen - kriminaliteten, fattigdomen och diskrimineringen - som ska bekämpas. Att mänskliga rättigheter måste omfatta alla oavsett etniskt ursprung och att den fria rörligheten måste gälla alla människor inom EU.

Då är det skönt att tillhöra ett parti som bejakar mänskliga rättigheter i alla lägen. Maria Ferm gör som vanligt ett jättebra jobb i debatten och lokalt så föreslås nu ett nationellt centrum för minoritetskultur i Malmö.

Debatten på Newsmill: Ferm, Billström, Rosa Taikon (även i DN).
Irka Cederberg debatterar i Sydsvenskan och Kvällsposten.
Lokalt: Fredrik Fernqvist
Media: GP, DN, AB, TA.
SD är glada att Billström tycker som dom på Newsdesk.

Ferms egen blogg.

Aftonbladet körde i juli en serie reportage som var mycket läsvärda om romers situation i Sverige: 1, 2, 3, 4, 5.

Inte en tjurrusning för tidigt

2010-07-29T11:40:00.003+02:00

Barcelona har förbjudit tjurfäktning. Det var på tiden.

Det finns dom som tycker att djur inte ska behöva delta i några tävlingssammanhang alls. Att samtliga dessa är människopåhitt, och därför inte en naturlig del av djurets liv.
Så långt vill inte jag gå. Tycker djuret om människans påhitt och gör det med glädje så är det en sak. Men tjurfäktningen? Nej. Tvång och död är så långt ifrån delta med glädje det går att komma.

Återstår nu att andra följer efter. Särskilt Pamplona.

Media:
AB, DN, SvD, Exp, Metro, HD, SDS, SkD,

Kultursponsring

2010-07-28T13:38:00.006+02:00

Svenska Dagbladet beskriver i två artiklar (1,2) anledningarna till att kulturen förlorar och idrotten vinner kampen om företagens sponsringsmedel. Det handlar om mätbara motprestationer, avdragsregler, tradition och kön, enligt artiklarna.

- Mätbara motprestationer. Du kan tapetsera hela idrottsarenan och samtliga deltagare med det egna varumärket utan att det påverkar själva spelet. Det funkar inte om det ska stå Vattenfall på Persbrandts rygg under "I väntan på Godot" eller ICA på kontrabasen i konserthuset.
- Avdragsregler. Reglerna för vad som får dras av påverkar. Hittills har finansdepartmentet inte velat ändra, trots ideologisk glädje över sponsring som finansiering inom alliansen.
- Tradition. Strukturer är gjorda för sånt som brukar göras, och nästan aldrig för sånt som aldrig har gjorts. Idrottens sammanförande av företag som ger affärsmöjligheter business to business ger kundnytta. Det veta alla. Men hur skapas samma kundnytta inom kulturen, innan alla andra företag redan är där?
- Kön. Män gillar sport av män. (Du tror väl inte det är damfotbollen som får de stora pengarna?)

Även mindre och fria kulturskapare möts allt oftare med frågor eller uppmaningar om att söka sin finansiering via sponsring. Detta trots att alla undersökningar visar att företagen ännu inte styrt om. Här finns ytterligare faktorer som försvårar.

- Storlek. Är du främst lokal eller regional kulturproducent i ditt upptagningsområde, så faller eventuella möjligheter till sammanlänkning med de stora företagens marknadsstrategier, och därmed sponsringsfinansiering av någon storlek som faktiskt påverkar.
- Intresset för immateriella värden. Mindre företag ger svagare intresse för immateriella värden och långsiktiga kopplingar mellan varumärken och dess värdegrunder.

Så vad är en sund kulturpolitisk hållning till sponsring? Jag har inget emot att man gör ett regelverk som möjliggör kultursponsring med vettiga skatteregler för detta. På lång sikt så är en spridning av finansieringskällor aldrig fel. Av ovanstående anledningar kommer det inte att ske någon omedelbar tjuvrusning från svenska företag till kultursponsring ändå. Det kommer att ta tid. Men det är främst de stora scenerna och producenterna som kan bli framtida samarbetsparter av någon större betydelse. Inte till exempel den fria scenkonsten.

Obama lovar bättre rekrytering av personer med funktionsnedsättning

2010-07-27T13:53:00.004+02:00

Den amerikanska antidiskrimineringsklagstiftningen ADA, Americand with Disabilities Act, firade 20 år igår. Den högtidlighölls i en ceremoni utanför Vita Huset. På Vita Husets hemsida finns en inspelning. (hela klippet nedan)

På en del bilder ser jag människor rörda till tårar. Jag förstår dom. ADA kom inte gratis, som en snäll gest från stående människor med makt till dom utan makt i rullstol. Den kom från en kamp för mänskliga rättigheter. Precis som USAs afroamerikanska befolkning hedrar Rosa Parks, Martin Luther King och andra, så finns det människor att hedra bakom ADA. Och presidenten gör detta, omsorgsfullt.

Obamas tal börjar ca 27 min in i klippet och pågår dryga 18 minuter. För dig som inte hinner se hela, så rekommenderar jag att ta in vad han säger vid 38 min (utskrift nedan).

Utskrift: "We’re also placing a new focus on hiring Americans with disabilities across the federal government. (Applause.) Today, only 5 percent of the federal workforce is made up of Americans with disabilities -- far below the proportion of Americans with disabilities in the general population. In a few moments, I’ll sign an executive order that will establish the federal government as a model employer of individuals with disabilities. (Applause.) So we’re going to boost recruitment, we’re going to boost training, we’re going to boost retention. We’ll better train hiring managers. Each agency will have a senior official who’s accountable for achieving the goals we’ve set. And I expect regular reports. And we’re going to post our progress online so that you can hold us accountable, too. (Applause.)"

Se där, ett avsnitt att direkt översätta till svenska och sen copy/paste in i ett av statsministerns tal.

Gondolbanor

2010-07-13T12:12:00.003+02:00

I Stockholm diskuterar man gondolbanor som ett komplement till kollektivtrafiken. Billigare än spår och kan ta sig fram över naturliga hinder, typ vatten.

Kul idé, och Stockholm med sina tusentals öar är väl om något en stad för detta. Man har kallat stan för Nordens Venedig hur länge som helst. Med den här framtidsvisionen skulle det vara ett Venedig med gondoler.

DN, BLT,
Grönt Stockholm, Liberal i Bromma, HBT-sossen,

RUT eller personlig assistans?

2010-07-12T14:13:00.008+02:00

”En handikappad man som inte själv kan hålla sitt eget hem rent och fint har genom Rut fått ekonomisk och praktisk möjlighet att få hjälp med det av oss”, berättar Åsa Keller, vd för Homemaid AB för Svenska Dagbladet.

Wow! De har lyckats hitta en person med funktionshinder bland kunderna! Då kanske RUT närmas betraktas som socialpolitik? Hjälp till de behövande?

Samtidigt darrar landets personer med funktionsnedsättning av skräck. Inte för om RUT ska finnas kvar efter valet, utan för om deras personliga assistans ska få finnas kvar.

Försäkringskassan har börjat med nya - väldigt mycket striktare - bedömningar. Helt plötsligt och helt utan någon anvisning från regeringen enligt egen utsaga. Fan tro't.

Ett helt nytt bedömningsinstrument är på väg att tas fram. Första upplagan har fått svidande kritik. Personen med funktionshinder ska ange ALLT i detalj ända ner till sitt sexliv och avföringsrutiner. I det nya systemet är man berättigad till hjälp när man ska in på toa och ut från toa. Men tiden man gör det man ska är inte berättigad. Det blåser snålt om landets assistansberättigade.

Men den allvarligaste nyordningen på väg för assistansberättigade är nog ändå regeln om att de som har mindre än 20 timmars behov i veckan av personlig assistans inte ska få personlig assistans längre, utan istället ha något som kallas "personlig service och boendestöd". En sorts hemtjänst som kommer förbi och hjälper dig på med byxorna. Borta är assistansreformens tankar om att medborgaren med assistansbehov ska styra över sitt eget liv, själv välja vem som ska släppas in i sitt allra mest privata, hur man vill leva sitt liv och dess innehåll. Vi har en handikapp-politisk plan som heter "Från patient till medborgare". Men liggande förslag är "från fri medborgare med egenmakt åter till vårdmottagare"

Jag gillar RUT, men inte för att rika kan få städat och få sitt överansträngda livspussel att gå ihop. Jag tror däremot på principen om att underlätta för tjänsteföretag och att försöka göra svarta jobb vita.

Men RUT kostar en massa pengar. Försämringarna i assistansen syftar till att spara pengar. Jag tycker det är upprörande att ta bort assistenter från personer med funktionsnedsättning för att låta dom städa hemma hos de funktionsnormativa rika.

Det handlar om att välja. I valet mellan om ministrar och företagsledare ska få subventionerad städhjälp eller om landets personer med funktionsnedsättning ska få bestämma över och leva sina egna liv så går min röst till det senare.

För dig som vill veta mer om assistansens politiska turer och LSS-kommitten rekommenderar jag Intresseföreningen för Assistansberättigades (IfA) hemsida.

Media om RUT och/eller assistans senaste veckan: Exp, Exp2.
Föräldrakraft, Dagens Samhälle.

(bilden lånad från Adiuvo Assistans)

En välbehövlig kulturmiljard

2010-07-12T12:11:00.005+02:00

Pengar är inte allt. Men utveckling kostar, så ska man bli trovärdig i vad man vill med kulturen så måste man kunna peka på pengarna. Det har de rödgröna gjort nu.

En miljard.

Den miljarden behövs. Det finns mycket att göra. Den snabba sammanfattningen finns i det rödgröna pressmeddelandet här. Vill man läsa hela utfästelsen finns den här.

En snabb sammanfattning:
- Digitalisering. En utveckling som stärker tillgängligheten till kulturen i hela landet.
- Tillgång till museer och samlingar. Fri entré, fler filialer a la Moderna i Malmö och museer i landet ska kunna visa samlingar från de nationella museerna i Stockholm.
- Barnkulturlyft. Unga Klara blir nationell barnteaterscen. Satsning på kulturskolorna.
- Läsfrämjande insatser. Bred satsning. Allt från vägbibliotek och en bok för alla till taktila bilderböcker.
- Nytt populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande.
- Satsning på svensk film. Bland annat för jämställdhet, mångfald, digitala biografer och samisk film.
- Jobb och utveckling för kulturskaparna. Återskapar inkomstgarantierna för en del konstnärer, satsar på konstnärsallianserna, fler långtidsstipendier och stärkt stöd till arrangörer och fria grupper.

Men det finns rum för mer. Fler utvecklingsförslag kommer att presenteras framöver. Själv hoppas jag att demokrativärdena i kulturpolitiken förstärks. Vi behöver fortfarande bli bättre på jämställdhet, mångfald och tillgänglighet. Och vi behöver skapa strukturer för att bejaka det unga, det nya, det som vi ännu inte vet är framtidens kulturyttringar. Med en miljard extra behöver inte den utvecklingen stå i konflikt med ett fortsatt utvecklande av den existerande institutionskulturen. Tvärtom - en samverkan skulle gynna alla.

Vad vill alliansen? Hittills är det Folkpartiet som är angelägnast om att sätta en agenda för kulturpolitiken. Kvalitet är ledordet. Läs intervjun med Christer Nylander i Svenska Dagbladet. Men begreppet kvalitet går att problematisera och fördjupa. Birgitta Englin gör det bra på Riksteaterns blogg.

Mer om kulturpolitik senaste veckan:
Rödgröna miljarden (rödgrön.se): Sydsvenskan, GP, DN, SvD här och här, AB här och här, Exp,Aktuellt i politiken, Dagens Samhälle här och här, NSD, DI, Kommunalarbetaren, Nummer.se, SR, NT, VK, Metro, Norran, Piteå-tidningen, SN, VLT,

Politikerbloggen, Kulturbloggen, Högbergs tankar, KRO,

Schyman bränner väljare

2010-07-06T10:32:00.004+02:00

Många upprörs över Gudrun Schyman och FI när de bokstavligen bränner pengar i Visby.

Åt vilket håll slår symbolhandlingen? För 100.000 kronor hade Feministiskt Initiativ kunnat köpa en större annons nånstans. Fast kanske bara halvstor ändå. När de istället brändes fick Schyman annonsutrymme på redaktionell plats som aldrig skulle ha varit möjligt att köpa. Vare sig för pengar eller något annat. Schyman serverade bilderna till dagens löp, klipp och förstasidor. Och media nappade. Ur det perspektivet var det väl använda pengar.

Men frågan är om det verkligen är protesten mot låga kvinnolöner som lever kvar när askan svalnat? Eller bilden av 100.000 som brann? Och frågan - hade inte den här protesten kunnat göras utan att pengarna brändes?

Schyman spelar med symboler. 100.000 för att föra ut ett budskap är ingenting på de här nivåerna. Det är symbolhandlingen som är grejen, provokationen, nyhetskroken. Men Schyman har inte ensamrätt på hur symbolhandlingen slutligen tolkas. Det har alla som ser bilderna.
.
Jag gillar FI. Och jag tycker Schyman är en väldigt god kommunikatör. Det ska bli spännande att se om det går att läsa av utfallet av pengabrännandet i väljarstödet. Själv tror jag att det skrämde bort fler än det lockade.

Bilden är från Aftonbladet
Schymans egna ord om brännandet.

Media:
Sydsvenskan, Skånskan, HD, HDs ledarblogg, DN, SvD, AB debatt, Exp, Metro, UNT, GP.

Bloggar:
Daniel Helldén, Martin Moberg, Claes Krantz, Sara tänker högt, Full mental straightjacket, HBT-sossen, Michaela's, Alltid rött alltid rätt, Svensson, Magnihasa, tianmi, Norah4you, Monas universum, Rasmus Lenefors, Ann Helena Rudberg, Karlpedalsbloggs, Kulturbloggen/I want to believe.

Skillnaderna i kulturpolitiken

2010-07-05T13:30:00.005+02:00

Kulturen ska bli en valfråga!

Det säger alla med intresse för frågan varje valrörelse. Och sen blir det tyst. Varför?

För att bägge sidor mestadels administrerar kulturpolitik, menar jag. Nya djärva mål saknas. Jag kommer ihåg förra årets kulturdebatt under Almedalsveckan. De blå sa ungefär "vi satsar på barnen genom Skapande skola". Oppositionen sa "vi satsar ännu mer på barnen, men inte genom Skapande skola". Ingen större konflikt att debattera, eller hur? (Numera finns den inte alls. Skapande skola är ok rakt över, typ) Inte ens upphovsrätten/illegal nedladdning - som faktiskt debatterades för några år sedan -blev en kulturpolitisk fråga, utan bara en fråga om integritet för internetanvändaren.

Svenska Dagbladet försöker nu åtminstone ge varje parti en chans att profilera sig på det kulturpolitiska området. I en inledande artikel säger man att om kulturpolitiken ska debatteras, så borde alliansregeringen skicka fram Folkpartiet. Det stämmer. Fp har flera tydliga profiler på det kulturpolitiska området. I Stockholms kulturborgarråds Madeleine Sjöstedts blogg debatteras det friskt. Man kan tycka olika om vad som sägs och görs, men det står inte still. Nu har Jasenko Selimovic anslutit och driver krav på kvalitet stenhårt. Gruppledaren i kulturutskottet Christer Nylander är tredje parten i FPs kulturtrojka. Och - den enda kulturpolitiska ballongen som fick någon form av lyftkraft förra valrörelsen var Cecilia Wikströms (numera EU-parlamentet) lansering av en litteratur-kanon.

Först ut i Svenska Dagbladets serie är Lena Adelsson Liljeroth och Leif Pagrotsky. Jag sympatiserar starkt med att Lena Adelsson jobbar med tillgängligheten till kulturen för personer med syn eller hörselnedsättning. Det nämns inte i intervjuerna, men i Almedalsutfrågningen igår gav hon besked om att det ev utrymme för nya insatser som kan uppstå för kulturen nästa år går till (förutom lösning på pensionsproblem) tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Vackert så, säger jag, och hoppas på ett rejält tillskott vid alliansseger.

Men om jag ska klistra var sitt ord vid deras Svenskan-intervjuer, så är det Pagrotsky som får "tillgänglighet" (dock ej i funktionshinderbetydelse). Adelsson får "entrepenörskap" som rubrik på sin. Pagrotsky pratar om att föra ut kultur till hela landet digitalt, så att fler får se. Att länsmuseerna ska kunna låna från de nationella, så fler får se. Att inträdena till museerna ska bort, så fler har råd att se.

Intervjun med Adelsson uppfattar jag mer som ett samtal om den ekonomiska administrationen av kulturen. Där kulturarbetarens (nya?) roll som entrepenör betonas. Och som Reinfeldt följde upp i sitt allmänintresse/särintresse-tal i Almedalen. I sitt exempel på att nämna särintressen gav Reinfeldt fem exempelord: företagare, pensionär, sjuksköterska, kulturarbetare och arbetslös. Sen byggde han sammanhang av dessa ord. Enligt Reinfeldt så är skräckmodellen typ att regeringen tvingar företagaren att bli pensionär, då får vi inte råd med sjuksköterskan för alla pengarna går till bidrag till arbetslösa kulturarbetare. Be Reinfeldts talskrivare att peka på ett negativt särintresse och han väljer en arbetslös kulturarbetare. (Se talet här)

Här finns ju trots allt en skillnad i vad man väljer att tala om, även om det inte finns någon större konflikt runt de olika ställningstagandena. Vem tycker att kvalitet inte ska betyda nåt? Att det ska bli svårare att ta del av kultur? Att kulturen behöver färre entrepenörer?

Själv hoppas jag att någon väljer att ta upp demokratibegreppet i den kulturpolitiska debatten. Frågan om vilkas röster som får höras. Om hur vi motverkar att den informations och upplevelsemängd som dränker oss varje dag mest innehåller köp-uppmaningar, blir allt mer likriktad ju större konkurrensen blir och vars placering styrs av hur mycket pengar platsen kostar.

Men även ur ett ekonomistyrningsperspektiv borde kulturpolitiken ha en större roll. Sverige är bland de ledande i världen när det gäller utvecklingen för de kreativa näringarna. Här finns framtidens sysselsättning och konsumtion. En generös och öppensinnad kulturpolitik bygger grund för kreativa och konstnärliga människor. Några av dom har antagligen gått på A-kassa någon gång i livet. Imorgon försörjer de Sverige med framtidstro och sysselsättning.

Idrottens problemformulering

2010-07-04T15:36:00.003+02:00

Idrotten har många problem. I Malmö såg jag för några år sedan den utmärkta pjäsen "Fotbollsbögen" av Mårten Svedberg. Omklädningsrummets homofobi plockades isär på ett suveränt sätt. En föreställning som skulle behöva ses i varenda omklädningsrum - där den faktiskt till stor del spelats! (Stockholmare - passa på o se den på Pride 30 juli kl 16 på Pride House, Kulturhusets tak)

Föräldrar som beter sig som idioter på sidlinjen är ytterligare ett problem. Genusperspektivet på kommuners stöd för olika idrotter behöver verkligen tas tag i. Rasistiska skällsord från läktarna och mellan spelarna måste bort. Manlig definitionsrätt på idrott måste tas bort (ni vet - grabbarnas fotboll är fotboll medans tjejernas är damfotboll). Utsortering i unga år borde vara ett jätteproblem. Och frågan om fattig och/eller rik bakgrunds påverkan.

I den sistnämnda frågan har Lena Andersson helt andra utgångspunkter än mina i sin kolumn i DN. Enligt henne väljer överklassen och borgerligheten bort idrotten för att satsa på civila lönsamma karriärer. Idrotten är enligt Andersson desperationens väg, arbetarungdomarnas väg bort från monotona och lågbetalda jobb.

Det rimmar illa med den fritidspolitiska forskning som jag i olika omgångar fått möta. Där finns problem med dyra utrustningar och krav på föräldraengagemang som sorterar bort barn i fattiga eller ensamföräldrars familjer. Man skulle kunna säga att kommunernas aktivitetsstöd går mest till rika pojkar och minst till fattiga flickor. Hur kommer det sig då att alla arbetarbarnen blir bäst och hamnar i vm, när de missgynnas som barn?

Andersson hävdar också att lagidrotten är en metafor för krig, till skillnad från soloidrotten. Och att den kräver blind lydnad. Som exempel tar hon upproret i Frankrikes VM-lag, där Anelkas offentliga kritik ledde till konflikt, avstängning, spelarstrejk (ledd av Evra, son till en diplomat), avböjda ursäkter och fokus på allt annat än fotboll. Detta uppfattades som skandal, och Andersson tar det som intäkt för att lagidrott generellt och fotboll speciallt inte tillåter egna uppfattningar. Att den kräver blind lydnad till ledaren.

Det tror jag är rena dumheterna. Fotboll går, precis som Andersson pekar på, ut på att vinna matcher. Engagerade medarbetare vinner fler matcher, får fler supportrar, vinner mer framgång än de som placerats i tvångströja. Så är det på fotbollsplan, på teaterscenen och förmodar jag på DNs redaktion. Jag tror att man förutsätter och uppskattar att människor fungerar olika. Att de har temperament. Att man är missnöjd när det gått åt helvete. Och att man rättar sig efter varandra, då alla vet att ett lags potential är större än summan av de enskilda individernas. För att man ska våga/kunna göra fel, avvika, vara egen, misslyckas så krävs att inte alla delar i processen sköts i tabloidformat med skandalintresse.

Så är det i alla gruppdynamiska processer där man ska leva upp till något, tror jag. På plan, på scen och på redaktion. Eller varför ser vi aldrig DNs medarbetare öppet gräla med varandra i andra tabloider? Jag tror konkurrenterna glatt skulle ta emot sånt tjafs. Är det för att ni så blint lyder ägarna och ledarna? Eller för att alla helt naturligt hela tiden tycker likadant utan minsta avvikelse om allt?

Anderssons bild är att i individuella idrotter petas man inte. "Den som är sämst blir inte petad och inte syndabock. Ingen mordhotar den som sviker, för man sviker ingen", skriver hon. Ludmila Engquist någon? Eller var det för att hon gått över till det kollektiva bob-åkandet som hatet vällde över henne efter dopingen?

Men man behöver inte gå så långt ens. Den som misslyckas i sin friidrottsgren blir inte uttagen till VM, EM, OS. Den får inte sponsorerna eller stödet av respektive förbund. Och när DN summerar det årets OS eller VM så listar de tabeller på vilka som glatt oss och vilka som floppat, misslyckats, fått minus eller nån annan stämpel som Andersson anser de förskonade ifrån.

Anderssons poänger om könsseparatism är däremot angelägna. Så angelägna att hon inte borde behöva skrika "krig" för att höras.

Jakten på foster med Downs

2010-07-02T12:07:00.004+02:00

Nu räcker det snart med ett blodprov hos mamman. Där spåras barnets DNA, och vips så vet man om barnet har Down syndrom, Edwards syndrom, Pataus syndrom, muskeldystrofi och haemophilia.

Kostnaden för ett test via ett enkelt blodprov är cirka 30 pund. Redo att användas på alla - för den goda saken, om man får tro Telegraphs artikel.

Prof Stephen Robson, talesman för Royal College of Obstetrics and Gynaecology, säger att detta har varit en ''enormous research effort’’ i syfte att finna ""holy grail" of a non-invasive test for Down’s syndrome".

Jag blir skrämd av retoriken, och den underliggande människosynen.

Byt ut lådorna och ledningen!

2010-07-02T10:52:00.005+02:00

Posten har gått kritiken från handikapprörelsen till mötes och sänker brevlådorna med tio centimeter. Sån är Postens verklighetsuppfattning. Att de tio centimetrarna inte gör nån skillnad ur tillgänglighetsperspektiv spelar ingen roll. Man har ju sänkt lådorna!

2009 började Posten byta ut lådor. De nya lådorna var mycket högre - 140 cm - än majoriteten av lådorna som ligger på mer acceptabla 100 - 120 cm.
När Posten mötte protester kom försvaret: Det handlar om att stoppa förslitningsskador på de som tömmer lådorna. Sympati!

Men ska det verkligen inte gå att kräva av Posten att de sätter upp lådor som både klarar tillgänglighet och ergonomi för tömmarna? Hur svårt kan det va? Är det verkligen så att ingenstans i världen har någon klarat av att lösa den här uppgiften?

Troligare är att Posten satt igång att ta fram en egen ny låda och glömt tillgänglighetsperspektivet. Det är nämligen inte fullt integrerat i deras tänkande. Det ser man tydligt när man läser deras pressmeddelande om den nu så generöst tillmötesgående sänkta brevlådehöjden som inte kan användas ändå.

Här är några smakprov på Postens feltänk:
"Vi är medvetna om att DHR och Förbundet Unga rörelsehindrade inte tycker att sänkningen är tillräcklig och jag är den första att beklaga att vi inte når ända fram i frågan. Men vi kan inte utsätta våra brevbärare för den ökade risk för belastningsskador som vår företagshälsovård menar skulle bli konsekvensen av en ännu lägre tömningshöjd, säger Anette Brifalk."

Kommentar:
Tänket är: Om vi inte klarar det vi borde klara, dvs en låda som både är tillgänglig och ergonomisk, så är det ok att vi struntar i tillgängligheten.
Men det är inte ok! Det borde vara: Om vi inte klarar både och, så får vi anstränga oss hårdare att ta fram rätt produkt eller ergonomiska hjälpmedel som klarar tömningen.

"Sammantaget har Posten 1 600 ombud och 330 egna företagscenter där det är möjligt att lämna in försändelser. De flesta postombud har öppet sju dagar i veckan och under en stor del av dygnet. Därtill har Posten en mycket hög tillgänglighet i alla lokaler och hos ombuden."

Kommentar:
Tänket är: Det gör inget om lådorna är otillgängliga, för man kan ju lämna in Posten på andra sätt. Åtminstone på många ställen. Och när dom inte har stängt. Och om inte kön är för lång. En juste sär-lösning för folk som inte når tillräckligt högt.
Men det är inte ok! Det borde vara: Vi får inte släppa lösningar som inte är tillgängliga. Vi får inte hitta på förklaringar för att försvara att vi släppt igenom lösningar som inte är tillgängliga. Vi får ta de förluster det innebär att klara både och, eller tänka bättre och göra rätt från början.

Man förklarar också att de nya lådorna är gjorda för att klara stora mängder post. Då kan de inte sitta för lågt, för det omöjliggör tömning av dessa big size-lådor. Men hallå? Vad med två lådor istället? Med två lådor, varav en är med tillgängligt inkast, så kan ni få ha den andra lådans inkast på basketboll-höjd om ni vill. Men det går tydligen inte heller.

Sammanfattning: Det måste vara bara en låda. Den måste vara otillgänglig. Med samlade krafter har Posten kommit fram till att varje annan lösning är omöjlig.

Med anledning av ovanstående måste man kunna ifrågasätta ledningens kompetens. En ledning som inte klarar av att sätta upp en tillgänglig låda eller två borde inte ha nåt förtroende.

Byt ut!

DHR och Unga Rörelsehindrades brev om de nya lådorna
DN, SvD, Norran, Bohuslänningen, SN, Dagen, VK.

Betner dissekerar

2010-06-30T12:07:00.003+02:00

Måste säga att jag tycker Magnus Betner gör ett lysande jobb med att dissekera Sverigedemokraternas dumflum. Han inte bara monterar ner hela partiprogrammet, han underhåller medan han gör det.

Läs serien här:
del 1
del 2
del 3
del 4
del 5

Rassar och nassar: kommentarerna är modererade. Don't even try...

Får sponsorerna smutsa ner konsten?

2010-06-29T10:35:00.005+02:00

BP sponsrar bland annat Tate Britain. Igår höll Tate sommarfest och tackade BP för decennier av sponsring, och meddelade att man tänkte fortsätta samarbetet. Samtidigt skrev 170 kulturpersonligheter ett öppet brev i The Guardian som kritiserade Tates hållning. "BP:s logga är en fläck på Tate Britains internationella anseende", hette det bland annat.

Utanför hällde aktivister olja över Tates entre.

Har konsten råd att ta emot alla pengar som erbjuds? Vilka som helst? Är det ok om porrkung Milton sponsrar Moderna museet? Om Bofors hjälper Operan?

Och vad händer om staten kliver ur sitt ansvar för kulturen och skjuter över för mycket av finansieringsbehovet till sponsorers välvilja?

Aktionerna runt Tate/BP ställer fler frågor än om man bara ska vägra kopplas till nån som förorsakat en miljökatastrof.

Kulturnyheterna

Uppdatering 5 juli: artikel i Sydsvenskan.

Alltjämt ojämnt

2010-06-29T10:07:00.000+02:00

Socialstyrelsen lämnar idag över en rapport till regeringen med titeln "Alltjämt ojämnt", där man fastställer att personer med funktionsnedsättning har det sämre än övriga befolkningen på alla områden utom boendestandard.

Hälsa, ekonomi, arbete, utbildning, fritid - illa. Väldigt illa. Och undersökningen får extra tyngd av sitt underlag. 57500 personer med olika funktionsnedsättningar ingår.

Jag har inte lyckats finna Socialstyrelsens rapport på nätet än. Den som gör det får gärna lägga en länk i kommentarsfältet. Tills vidare - läs debattartikeln i DN av Håkan Ceder, överdirektör Socialstyrelsen och Karin Flyckt, utredare Socialstyrelsen.

Här finns en politisk agenda att tag i.

Skärpning Skånetrafiken och Veolia!

2010-06-27T09:05:00.006+02:00

Skånskan har idag en artikel om hur dåligt det går att åka buss i Malmö om man sitter i rullstol. Den uppgivna anledningen är förmodligen en lögn. I tre fall av fem där de unga resenärerna i rullstol inte fick följa med var anledningen nämligen att rampen var ur funktion, enligt föraren.

Lögn? Saken är den att rampen är en platta som fälls ut manuellt. Det enda mekaniska som kan gå sönder är några gångjärn kanske.

Enhetschef Karl Axel Lindahl hos utföraren Veolia och Håkan Kristiansson, trafikutvecklare på Skånetrafiken, har inga ideer om hur detta ska kunna undvikas. Karl Axel spekulerar i att hans anställda chaufförer tycker det är för jobbigt att lämna sin plats, och då väljer att säga att rampen är ur funktion. Håkan hoppas att detta inte förekommer varje dag och att får de bara reda på vem som gör det så ska de plocka in denne.

Tänk er följande. Bussförare Jonny tycker det är för jobbigt att öppna dörrarna vid Södervärn på torsdagar. Så då gör han inte det. Hans kollega Josefin tycker likadant, fast för station Svågertorp och på tisdagar. 60% (3 av 5) av deras kolleger tycker att det är för jobbigt att öppna dörrarna lite då och då. Alternativt att dörrarna inte fungerar av sig självt i samma utsträckning.

Är det någon som tror att Håkan och Karl-Axel nöjt sig med att hoppas på bättring? Att om de bara får veta vem som gör så så ska dom plocka in dom?

Veolia ska redogöra för ett kvalitetssystem som omöjliggör att förarna lämnas utrymme att agera godtyckligt. Tre exempel på detta:

a. Chauffören måste kolla att rampen fungerar innan bussen tas i trafik. Buss utan fungerande ramp får inte användas.
b. Varje gång en ramp inte kan användas på en buss i trafik måste föraren rapportera detta som en avvikelse, med en namnunderskrift från den förfördelade resenären.
c. Bolaget ska redovisa hur man använder tillgänglighetskonsulter för oförberedda test.

Skånetrafiken ska avkräva Veolia detta. Ramper ur funktion på ett godtyckligt sätt i upp till 60% av fallen är inte användbara. Ingen tillgänglighet, inget deltagande i upphandling. Vidare ska man redogöra för hur man tänker följa upp att Veolia, och alla andra utförare, klarar sina åtaganden.

Politiskt har vi ett ansvar att avkräva att de här systemen upprättas och följs upp.

Praktik-förnedring

2010-06-20T14:18:00.003+02:00

Förnedring.

"I en andra fas ska möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning på vissa statliga myndigheter prövas." Så skriver regeringen (Maria Larsson/Sven Otto Littorin) i sitt pressmeddelande om hur man ska bli bättre på att motarbeta den katastrofalt höga arbetslösheten bland landets medborgare med funktionsnedsättning.

Man ska PRÖVA om det kanske finns en MÖJLIGHET till - nä, inte jobb! - PRAKTIKPLATSER till de där med funktionsnedsättning. Här finns ingen utgångspunkt om kompetens inom myndigheternas verkningsområde. Inget om att locka högkvalificerade akademiker med funktionsnedsättning till regeringens myndigheter. Eller för all del inte alls så högt kvalificerade medarbetare till att sköta enklare service inom myndigheten. Nej, Regeringen tycker att myndigheterna ska föregå med gott exempel och ha några såna där på en del av sina arbetsplatser. Och anledningen till att välja praktikplatser som form för detta kan väl inte vara nåt annat än att de tänkta praktikanterna inte förväntas vara klara för att göra ett riktigt jobb? Deras funktion förväntas vara att vara där och vara funktionshindrade.

Man skriver faktiskt det i meningen innan (samma pressmeddelande) om man läser noga:
"Regeringen kommer att ta initiativ till att i en första fas göra en kartläggning och analys över vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att anställa personer med funktionsnedsättning i syfte att tillvarata de erfarenheter som finns och för att sprida goda exempel."

En bieffekt av att ha en personalgrupp som avspeglar samhällets mångfald är att man säkrar att fler perspektiv finns med när gruppen tänker och agerar. Det är bra. Men det tar inte bort att man måste kunna det man är anställd för också. Lärare i rullstol som inte får jobb får inte det för att de saknar utbildning eller kompetens. Statsvetare med synskada, samhällsplanerare med hörselskada, ekonomer med amputerade ben är inte heller kompetenslösa. De är däremot diskriminerade när arbetslösheten för dem är skyhög i yrken där icke funktionshindrade aldrig behöver vänta länge på nästa jobb.

Men nu kan de ju få en praktikplats. Kanske. Hos några få. Om möjligheten finns. Vi får se vad analysen säger. Så att de kan sitta där och vara funktionshindrade. Fortfarande utan jobb, men hey - en praktikplats!!!

Föräldrakraft

Expressens fördomar

2010-06-17T14:43:00.002+02:00

Nu växer härvan runt den person som misstänks för att ha simulerat en cp-skada och därmed felaktigt kvittera ut miljoner i assistansersättningar.

Ta fast fuskare är bra. Eventuella möjligheter till fusk inom en rättighetslagstiftning påverkar den folkliga förankringen negativt. Själva grunden för den personliga assistansen - att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett eget, självständigt och fungerande liv - tror jag har ett stort stöd. Fuskare - vare sig de stjäl parkeringstillstånd för handikapp-parkering eller simulerar cp - har det inte.

Vakna journalister är också bra. Om och om igen framställs bevisen mot den misstänkta simulanten vara att han ska ha setts tala i telefon och närvarat på en bordtennisturnering!

"Vi anser att det av underlaget inte går att läsa ut att han är sjuk", säger en kriminalkommissarie.

Människor med cp ska inte kunna tala i telefon. Gör de det så är det ett bevis för att de kanske inte har en funktionsnedsättning. De ska inte ge sig ut och delta i samhällslivet, t.ex. gå på bordtennis. Det kan ses som att man inte har någon funktionsnedsättning. Men var inte poängen med assistansen att kunna leva ett liv som alla andra?

Expressen, precis som andra, återger de här dumheterna utan en enda kritisk fråga. Och låter kommissarien påstå att dum-bevisen inte styrker sjukdom. Vilken sjukdom - förkylning? mässlingen? halsfluss? Funktionsnedsättning är ingen sjukdom.

Medvetenhet nivå tubsocka.

Jonas Franksson har skivit bra om detta.

Typiskt svenskt!

2010-06-14T15:22:00.003+02:00

Typiskt svenskt är ett initiativ från folkbildningsförbundet, som jag hittar via Anders Gradins blogg. Jag kopierar o klistrar:

"Sverige är julgran och Kalle Anka på julafton, majbrasa, midsommarstång och många små grodor.
Sverige är kräftor, kebab, pizza, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött, koscherkött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.
Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!"

Rampen på bussen åker ut och in, ut och in, ut och in...

2010-06-09T20:22:00.002+02:00

Liten bildserie över hur enkelt det kan vara!

En icke fungerande marknad för kultur

2010-06-09T00:12:00.002+02:00

Washington DC, festival för artister med funktionsnedsättning:

Jag har just avslutat en eftermiddag med skådespelaren Ann Colby Stocking. Hon är en av endast en handfull skådespelare med funktionshinder som lyckats komma in på och sedan fullfölja någon av USAs prestigefyllda skådespelarutbildningar.

Vi har talat dramatik, konstformens utveckling, skådespelarens villkor och jämfört USA med Sverige. Efter det samtalet så vet jag. Statssubventionerad scenkonst är fri. Marknadsbaserad är ofri med en välvillig beskrivning. Slaveri hade kunnat vara ett annat passande uttryck.

Det är i filmen pengarna finns. För att kunna visa upp sig för filmregissörerna så har skådespelarna i Los Angeles fått facket att gå med på att man ska kunna spela för 9 dollar per föreställning om man gör det å en teater med max 99 platser i salongen. Inget betalt för repetitioner. Därefter a 65 kronor per föreställning. Före skatt.

Men det räcker inte. Eftersom situationen är så desperat tillämpar många scener "pay to play". I det konceptet får man inte betalt alls. Man får som skådis istället betala för att få vara med och arbeta gratis. 125 dollar betalar man för sin plats på scen en begränsad tid.

Allt i förhoppningen att Spielbergs rollbesättare ska förirra sig till salongen. Vilket han/hon givetvis aldrig gör. Ann Colby Stocking förlorade sitt senaste "jobb" är hon vägrade att betala istället för att få 9 dollar.

Vi har också jämfört repertoar. Moomsteatern kan låta Jesus återfödas med Downs syndrom i "Speciells evangelium" och skildra en homosexuell relation mellan två män med resp utan intellektuell funktionsnedsättning i "När man får främmad". Omöjligt i USA för en ensemble med funktionshindrad skådisar. Ann Colby Stocking fick inte ta av sig överdelen i senaste produktionen, trots att det var konstnärligt befogat. Anledning: sponsorerna skulle inte tycka om det. Den konstnärliga friheten och yttrandefriheten tar slut vid ett par tuttar på en skådis med fysisk funktionsnedsättning.

Kultur på marknadens villkor skapar inte frihet. Bara taskiga villkor och självpåtagen censur.

Här markeras undantagen

2010-06-08T00:05:00.003+02:00

Jag är i USA på studieresa. En världsfestival för kultur av artister med funktionsnedsättning.

USA har en diskrimineringslagstiftning mot otillgänglighet. Det märks. Bilden är tagen på Washington zoo, övre våningen av tropiklandet. Den ber om ursäkt för att just den här nergången inte är tillgänglig, utan man måste tyvärr ta en hiss några meter bort.

I guideboken till Washington DC står det att till några av institutionerna kan det vara bra att ringa i förväg om man vill ha teckentolkning på de guidade turerna. Annars finns det jämt.

Undantagen skyltas. Det säger det mesta. Allt, inklusive djungeln, är lika tillgängligt till fots och till hjuls.

Vi har mycket att lära...

Den goda maten

2010-05-30T08:42:00.002+02:00

Idag rekommenderar jag Annika Hirvonens inlägg "Det värsta är värre i verkligheten". Ett vardagsnerslag i maten som serveras på ett svenskt sjukhus. Hur ska nån få aptit och bygga krafter med den kosten, undrar jag?

Punkt 21 i valmanifestet:
Vi vill genomföra ett kvalitetslyft för att maten ska bli bättre i skolor, äldreomsorg och på sjukhus. Barn, äldre och sjuka ska få nylagad mat från lokala tillagningskök i skolor, äldreomsorg och sjukhus istället för uppvärmd mat som körts långa sträckor. Ekologiska råvaror och lokalt producerad mat ska eftersträvas i upphandlingar. En god och näringsriktig mat är en naturlig del av välfärden. Lagen om offentlig upphandling ska ses över så att främjandet av lokala inköp blir tillåten.

Äntligen ett steg vidare för lagstiftning mot otillgänglighet - kanske.

2010-05-27T15:32:00.005+02:00

DHR har protesterat utanför Rosenbad. Lars U Granberg (s) och Jan Lindholm (mp) har på var sitt håll agerat med interpellationer. Regeringen har länge hållt Hans Ytterbergs utredning inlåst genom att säga att den är under gemensamberedning. Utredningen handlar om att införa lagstiftning som anger otillgänglighet som en form av diskriminering. Nu lagom till Marschen för tillgänglighet kommer ett pressmeddelande. Man släpper utredningen. Och börjar gå mot lagstiftning - kanske.

- Integrations- och jämställdhetsdepartementet är nu färdiga med ett förslag om att bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering, säger Nyamko Sabuni.

Men först ska det utredas en gång till. "Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen." står det i pressmeddelandet.

Klartexten skulle kunna läsas som: vi vill lagstifta, men vi får se hur mycket det kostar först.

Synd med en sån bisats och bismak. Vi vill lagstifta. - Punkt. - hade räckt bra.

- Det känns bra att utredningen äntligen ska ut på remiss, men det är bedrövlig att frågan skall utredas igen. För vilken gång i ordningen har jag förträngt!, säger DHRs ordförande Maria Johansson.

Ytterligare kommentarer hittar jag hos RBU:
"Två saker kan konstateras direkt, säger RBU:s förbundsjurist Henrik Petrén i en kommentar. För det första avslöjar regeringen redan nu att man kommer att nöja sig med ”skäliga åtgärder” av den som inte vill fällas för diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det var visserligen väntat och det är positivt om man genom en kommande lagändring kan flytta fram positionerna när det gäller tillgängligheten. Men det finns en uppenbar risk att begreppet ”skäliga åtgärder” istället kan komma att bli en begränsning för tillgänglighetsarbetet. Att skäligheten blir en låg ribba som i praktiken riskerar att bli ett tak för åtgärder.
- För det andra är det anmärkningsvärt att man ännu inte har gjort några kostnadsberäkningar. Det har ju hela tiden varit den springande punkten för regeringen och anledningen till att man inte ansåg sig ha ett fullständigt underlag inför den nya diskrimineringslagen som beslutades för snart två år sedan, avslutar Henrik Petrén."

(bild från dhr.se)

Vårvisa "SD rasat ut..."

2010-05-24T08:13:00.003+02:00

Dagens visa i alla tidningar: Sverigedemokraterna rasar i opinionsmätningen från SKOP. Från 5,0% till 2,9%.

I Landskrona backar man från 22% till 15%.

Svenskarna blir mer positivt inställda till invandrare. Yes!

"SD rasat ut..." ...och som alla vet så hurrar man när man sjungit klart låten.

Hurra!

SvD, HD, DN, AB, Exp, Sydsvenskan, Skånskan.

Kommunalt lagtrots

2010-05-23T09:11:00.003+02:00

1994 gör jag "Livet utan kaffe" med Moomsteatern. En revy om livet på och utanför institutionen. I ensemblen finns Kerstin och Evert. Kerstin har just stämt Malmö stad för att de vägrat henne en gruppbostad. Evert bor med kackelackor i sin gruppbostad i Rosengård.

På premiären sitter ansvariga politiker i publiken. Humorn är skruvad. Alla skrattar konstant. 40 minuter in i pjäsen dyker Kerstin och Evert upp ur var sin stor soptunna, som vore det Becket med krukorna, och knackar på varandras lock. De lånar kaffe av varandra, utbyter artigheter och stänger sina lock efter sig. Detta ses av en man på studiebesök som just fått veta att Malmö har världens bästa omsorg. När han frågar hur soptunnor rimmar med "världens bästa", så rycker tjänstemannen som sagt så ut. Han blir - efter att ha bytt om i en rökfylld telefonkiosk till blå trikåer med ett rött "O" på bröstet - Omsorgsmannen!

Omsorgsmannen flyger till soptunnorna. Han knackar på. På frågan varför de bor i soptunnor, så svarar Evert:
- För att hon inte har nån gruppbostad. Och jag för att jag har kackelackor i min.

Omsorgsmannen tänker en kort sekund och utbrister:
- Men då kan väl du flytta över i hennes soptunna, så har ni ju båda en gruppbostad utan kackelackor. Jädrar, vad bra man kan få till det ibland!

---

En del saker har inte förändrats på 16 år. Lägenheterna i Rosengård har fortfarande kackelackor, och personer med intellektuell funktionsnedsättning tvingas fortfarande vänta mer än lagen föreskriver på sin rätt till anpassat boende.

Glädjande nog säger ansvarigt borgarråd Katrin Stjernfeldt Jammeh att det inte beror på pengar. Lågkonjukturen försenar byggprojekt och prognoserna har varit fel, är de huvudsakliga förklaringarna.

Det kan kvitta, menar jag. För den som väntar på anpassat boende hjälper inte förklaringar, oavsett hur bra eller dåliga dom är. Och Malmö är inte ensamma. Det här händer överallt och över tid.

Måhända ett tecken på att frågan inte nått sin fulla prioritering än.

Skånskan 1, 2, 3.

Trededlad föräldraförsäkring ger smartare män

2010-05-22T10:58:00.004+02:00

Män som stannar hemma med sina barn kommer tillbaka smartare till jobbet. Det visar en undersökning på möss publicerad i Nature Neuroscience (skriver TT).

"När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar." (CSR i praktiken)

En individualiserad föräldraförsäkring verkar modernisera Sverige till Män 2.0. Och det är ju bra. Fast jag tror inte kvinnorna behöver djurförsök för att fatta att det är bra att ha kontakt med sina barn.

Modernisera Sverige-video

2010-05-21T07:51:00.001+02:00

Vi skapar förväntningar...

2010-05-20T08:47:00.003+02:00

...och det är bra. För oss. Inget är klart bara för att otillgängligheten som diskriminering kom in i valmanifestet.

En som säkert kommer att bevaka oss är DHRs ordförande Maria Johansson. Susanne Berg uppmanar väljare att kräva besked av oss hur vi konkret ska gå till väga. Och en som kommer att testa oss om det är tillräckligt mycket handling bakom orden är Lars-Göran Wadén. Han tänker besiktiga valstugorna och ge sin röst till den som är mest tillgänglig på allvar.

Det är inte utan att jag blir lite orolig för Lars-Görans röst. Hur bra har vi egentligen varit på att tillgängliggöra vår information? Att se till att alla, oavsett hjul, kan komma in i stugan?
Därför var det skönt att vi tog förslaget i motion 8.19:
"att MP arbetar för en översyn som ska se till att information till och från MP blir tillgänglig för alla"

Hinner vi?

Kongressen - så blev den...

2010-05-18T11:10:00.008+02:00

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!

Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Kongresstal om tillgänglighetslagstiftning

2010-05-17T17:17:00.003+02:00

Manus till mitt anförande i talarstolen när Miljöpartiet debatterade sitt valmanifest:

Hej kongressen!

Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.

Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.

You name it, det finns där.

En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.

Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.

Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.

Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.

Hur mycket ska SJ böta till de rullstolsburna?

2010-05-13T15:48:00.002+02:00

SJ kräver ersättning av Trafikverket. 110 miljoner tycker man att Trafikverkets misslyckande med snöröjningen borde kosta dom.

Då blir min fråga - Hur mycket tycker SJ att deras eget misslyckande mot landets rullstolsburna resenärer borde kosta? Sedan slutet av förra året är liftarna stängda på x2000. De ska tas bort på intercitytågen. Och de manuella stationsliftarna får bara användas på ändstationer. Det kan betyda att en som ska till Gävle tvingas åka med till Österund och ta taxi tillbaka.

Anledningen i SJs fall är inte den värsta snöstormen på flera decennier. Nej, det är en lift som gick sönder på ett av X2000-tågen. Problemet är så svårlöst att SJ behöver upp mot ett år innan de tror sig ha löst det. Anledningen till att de manuella stationsliftarna inte får användas vid stopp utmed linjerna är att "de riktiga människorna" - de utan rullstol - kan försenas flera minuter. (För den som kan sin sak så tar det en till två minuter att manövrera liften. Prioriteringarna är tydliga. SJ vill inte ta den extra minuten.)

SJ tycker att trafikverket borde ha kunnat behärska en av de värsta snöovädren i modern tid. Annars ska det kosta skjortan. Men man tycker inte att man själva ska tvingas ha lösningar på problem man själva äger varje del av. Och egen inkompetens ska inte bestraffas med en enda krona.

Så här säger SJs fordonsdirektör om lyftarna.
SHT
DHRs ordf Maria Johansson.
Skånskan, GP, SvD, Sydsvenskan, Kristianstadbladet.

Handikappförbundens valplattform

2010-05-13T10:18:00.003+02:00

Handikappförbunden har tagit fram en valplattform på 10 punkter som de bett de olika partierna svara på. Miljöpartiet har ännu inte inkommit med sina svar. Men här är ett svarsförslag. Så här skulle jag vilja att vi besvarade Handikappförbundens krav:

• 1 Bygg ett tillgänglig Sverige
Vi är för en lagstiftning där bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Slut med uppmaningar och tillit till goda viljor, nu tar vi steget vidare.

• 2 Likhet inför lagen
Borde vara en självklarhet, men är det inte. Vi behöver tillämpa FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fullt ut.
I andra länder är funktionsnedsättning en grund för hatbrott. I England och USA finns undersökningar som talar om väsentligt höjd risk för att utsättas för brott för personer med funktionsnedsättning, och där siffrorna för gruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning är chockerande. I Sverige vet vi inte ens omfattningen av brott som begås specifikt för att brottsoffret har en funktionsnedsättning. Dags att utreda i syfte att agera.

• 3 Fritt val av skola för alla
I den nya skollagen anges att ingen skola ska kunna neka en elev att gå där, om kommunen skjuter till de resurser som behövs. Eventuella nej till stöd ska kunna överklagas.
Jag vill att vi går steget längre. Kommunen ska inte ha rätt att säga nej till att finansiera det fria skolvalet. Om alla barn sägs ha rätten att välja skola, så måste barn med funktionsnedsättning inkluderas i begreppet alla barn. Detta ska även gälla när kommuner går ihop om fria gymnasieval, som t.ex. gäller i Skåne. Är det fritt gymnasieval för alla ungdomar, så ska det gälla även för ungdomar som är beroende av färdtjänst.

• 4 Perspektivskifte Från patient till medborgare
Funktionshinderperspektiv ska finnas i all lagstiftning och myndighetsutövning. Vi är fortfarande långt från en given medvetenhet om detta, trots att det borde vara självklart. Därför behövs fortsatt samordningsansvar. Lämplig placering borde vara det departement som har hand om jämlikhetsfrågor. Men varje departement, varje myndighet ska ha ett ansvar för att funktionshinderperspektiv finns och genomförs inom all utövning. Oavsett om det gäller försvaret, vården, rymdforskning eller skolan.

• 5 Stärk patientens rätt till hälso- och sjukvård
Det finns en spännande motion om det perspektivskiftet på Miljöpartiets kongress. Hoppas den går igenom.

• 6 Investera i hälso- och sjukvårdens personal
Det är viktigt ur både brukar och jämställdhetsperspektiv. Vi bör sträva efter att utveckla kompetensen ännu mer där vårdbehoven är som störst, och här återfinns bland annat personer med olika funktionsnedsättningar.

• 7 Minska den ekonomiska utsattheten
Det är viktigt att se till att försäkringssystemens nivåer går att leva på, men ännu viktigare att bli bättre på att inte tvinga människor att nyttja dessa system. Den (nästan) automatiska förtidspensioneringen av personer med t.ex. intellektuella funktionsnedsättningar måste stoppas. Personer som ges aktivitets eller sjukersättning på grund av funktionsnedsättning ska fortfarande kunna vara anslutna till arbetsförmedlingen och kunna ta del av aktiv arbetsmarknadspolitik i syfte att nå arbetsmarknaden. Rätten till eftergymnasial utbildning måste gälla även personer som kommer ur särskolan.
Nyckeln är ingången till arbetsmarknaden. Andra länder har lagstiftning där det kostar om företag av viss storlek inte har personer med funktionsnedsättning anställda. Det vill jag att vi tittar på. Företag som struntar i att anställa personer med funktionsnedsättning bör inte få upprag från offentliga upphandlingar.

• 8 Stoppa utförsäkringen
Ja. Det ska inte vara möjligt att ramla mellan stolarna. Ett första steg är att slå samman de olika försäkringarna till en gemensam hantering. Våra myndigheter ska inte kunna skyffla människor mellan sig.

• 9 Anställ fler i offentlig sektor
Offentlig sektor ska föregå med gott exempel. Regeringskansliet, statliga myndigheter, landsting och kommuner ska ha en aktiv och implementerad policy för att anställa personer med olika funktionsnedsättningar. Men det stannar inte där. Även företag som tänker sig göra affärer med offentlig sektor ska kunna visa på resultat. Detsamma gäller politiska partier, som får sin försörjning via statsunderstöd.

• 10 Mer målinriktat stöd till arbetsgivare
Både ja och nej. Fördomar, otillgänglighet och dålig användarvänlighet försvinner inte av sig självt. Där måste stödet till arbetsgivare bli bättre. När det gäller användandet av lönebidrag så går det åt två håll. Så länge en grupp är diskriminerad så måste det till aktiva åtgärder för att hjälpa personer ur denna grupp in på arbetsmarknaden. Aktivare arbetsmarknadspolitik och utvecklade stödinsatser önskas. Men det får inte ske en automatkoplling mellan funktionsnedsättning och bidragsförsörjda anställningar. Personer med full yrkeskapacitet ska inte ha livslånga lönebidrag.

Sverigedemokraterna ut ur Sverige

2010-05-12T08:14:00.002+02:00

Helena Leander har lyssnat till Jerzy Sarnecki (Brottsförebyggande rådet) och funnit att det är sig själva som Sverigedemokraterna borde massutvisa. Allt enligt deras egna principer om att inte vilja ha grupper som är överrepresenterade i brottsstatistiken här.

De kanske kan mass-flytta till nåt land som inte tar emot invandrare?

Läs Helenas inlägg här.

Willumsen om Domen

2010-05-12T07:29:00.004+02:00

Wenche Willumsen är nästa skribent på fulldelaktighet.nu. Hon berättar om "domen". Den dom i regeringsrätten som kullkastar intentionerna med personlig assistans och egentligen bara bevisar en sak - att regeringsrätten har kompetensproblem vad gäller synen på och kunskapen om personer med funktionsnedsättning.

Wenche Willumsen har ett mångårigt engagemang inom det politiska påverkansarbetet rörande livsvillkor för människor med funktionsnedsättning. Arbetet har huvudsakligen bedrivits inom DHRs ram, men Wenche är också aktiv i IfA och har haft styrelseuppdrag i FöR. Assistansfrågan är det område där Wenche besitter den mesta kompetensen, men hon har i övrigt ett brett kunnande inom området funktionshinder efter att ha arbetat som ombudsman och projektledare inom handikapp- och brukarrörelsen sedan slutet av 80-talet. Rättighetsperspektivet är bränslet för Wenches källa till engagemang genom åren har varit en stark vilja att hävda människors rätt till jämlika livsvillkor oavsett om man lever med en funktionsnedsättning eller ej. Vreden över utanförskap och marginalisering är och har varit Wenches starkaste drivkraft.

Proaktivitet

2010-05-11T08:08:00.005+02:00

På fulldelaktighet.nu samsas 12 personer med åsikter om frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Jag presenterar dem allt eftersom de "debuterar" i den gemensamma bloggen.
Idag är det Bengt Elmén under rubriken "Att arbeta proaktivt istället för reaktivt".

Bengt Elmén är socionom, författare och mentor. Direkt efter sin socionomexamen var han med om att sjösätta det s.k. STIL-projektet som banade väg för assistansreformen 1994. Han är alltså en av förgrundsgestalterna i Independent Living-rörelsen i Sverige. Efter att ha jobbat som STILs verksamhetsledare i fem år startade han sitt eget utbildningsföretag. Alltsedan dess har han bland annat arbetat med utbildning av arbetsledare och deras personliga assistenter. Han har bland annat skrivit boken Assistans med glans. På senare tid har han dessutom börjat arbeta som dokumentärfilmare.

Självkritik?

2010-05-10T08:29:00.004+02:00

Olika FN-länder riktar rätt skarp kritik mot Sverige för brist på mänskliga rättigheter. Det gäller hatbrott, behandling av flyktingar och kvinnovåld.

Den stora frågan är hur vi jobbar med självkritik i de här frågorna. SVDs artikel talar om att bland annat Kuba och Iran fanns bland de som kritiserade oss. En omständighet som en del kommer att använda för att diskvalificera kritiken.

Men antisemitismen och islamofobin är påtaglig. Flyktingbarnens situation och barnkonventionen tillämpning går inte ihop. Och varje misshandel i hemmet är ett misslyckande, oavsett om kritiken kommer från Portugal (som nu) eller nån annan part.

Många av de här frågorna adresseras i förslaget till valmanifest för Miljöpartiet på ett progressivt sätt. Och det behövs, för här finns verkligen utrymme för utveckling...

SVD
Maria Ferm, Bodil Ceballos.

Bäst i klassen?

2010-05-10T07:39:00.002+02:00

Är Sverige bäst i klassen på tillgänglighet? Dagens författare på fulldelaktighet.nu Adolf Ratzka ifrågasätter svensk självgodhet på området. Läs hans inlägg här.

Nu är det bråttom - igen.

2010-05-09T21:18:00.004+02:00

Marknaden kritiserar politiken för att vara för långsamma med besked om hur Euro-krisen ska hanteras. Men demokratiska processer kanske inte ska va blixtsnabba och marknadsanpassade. Om marknaden och börserna är triggerhappy och lever i en värld byggd på nanosekunder, så kanske det är dom som ska byta tempo?

Newsweek om BPs ovilja att ta ansvar

2010-05-09T10:33:00.004+02:00

Såg ni när BPs vd Tony Hayward satt i TV och sa att de skulle ta ansvar för saneringen i mexikanska golfen? (klipp nedan).
Newsweek kom med en artikel i dagarna som ger all anledning att ifrågasätta om viljan att ta ansvar har någon egentlig täckning.

Det är ingen upplyftande läsning. Artikeln pekar företagets historia. Den visar tydligt att BP kommer att göra allt för att slippa betala.

Man tar framför allt upp två fall. Ett där ett raffinaderi exploderar i Texas med 15 döda, 180 skadade och 43.000 som fick söka skydd inomhus. För det fick man böter för brott mot Clean Air Act på 50 miljoner dollar. Samma år var vinsten 17,2 miljarder dollar.
I det andra fallet handlar det om systematisk brist i underhållet av pipelines med hundratusentals liter olja i Alaskas vildmark som följd. En av de dåvarande undersökningsledarna säger: "There was a corporate philosophy that it was cheaper to operate to failure and then deal with the problem later rather than do preventive maintenance,". När de lyckades att via domstol tvinga BP att lämna ut dokumentation om sitt underhåll, så svarade företaget med ett lägga upp en server med 62 miljoner inscannade sidor. I tryckt form hade fyllt en egen lagerbyggnad. Ett material omöjligt att överblicka. Åklagaren tvingades nöja sig med ett förslag från BP om en "misdemeanor plea" (mindre förseelse) och böter på 20 miljoner dollar.

Newsweeks artikel pekar på att BP antagligen kommer att försöka få ut största möjliga värde ur sina 15,9 miljoner dollar i lobbykostnader förra året, och att man kommer att använda all makt man har för att undvika rättsliga domar som på något sätt tvingar bolaget att på sikt prioritera säkerheten högre.

Läs den.

Svensk media om Oljekatastrofen:
SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8.
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6.
Exp 1, 2.
Skånskan, Metro, GP, E-kuriren

Gröna röster om oljekatastrofen:
Karin Svensson Smith, Stefan Nilsson, Rasmus Holmberg, Mikael Clemens, Simon & Matilda.

Greenpeace

Svårt eller lätt val?

2010-05-09T09:26:00.002+02:00

Bloggen fulldelaktighet.nu samlar 12 personer som tillsammans ska belysa frågor med ett gemensamt mål - full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Jag blev jätteglad när jag fick frågan om att medverka. Och idag är det dags för min första text.

Hoppa över till fulldelaktighet.nu och läs den!

Sjuk assistansbedömning

2010-05-08T09:06:00.000+02:00

Anna Barsk Holmbom är sjunde bloggaren som med egna inlägg tillsammans med andra ska ge funktionshinderfrågor ett ansikte fram till valet.

Anna skriver personligt om en assistansbedömning som bara kan beskrivas som sjuk. Jo, den generösa bedömaren ger personen rätt att gå på dass fyra gånger per dygn, men bara de tre minuter det tar att dra ner o dra upp byxorna. Tiden han sitter på muggen får inte räknas, för då klarar han sig själv.

Genom att dissekera personers behov kan man beröva de deras möjligheter att nå full delaktighet i samhället. Sjukt!

Läs på fulldelakrighet.nu

Anna Barsk Holmbom jobbar som verksamhetsansvarig på Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA). Anna började arbeta med assistansfrågorna redan 1993 när hon som nybliven mamma satt på hallgolvet med sin yngsta dotter och ringde runt till alla som visste något om LSS och LASS. Dotterns första ord var självklart ”Hallå” sagt i en låtsaslur. Anna har utöver sitt arbete i IfA även jobbat som personlig assistent, tillsammans med sin pappa och assistansberättigade mamma startat upp och drivit ett brukarkooperativ under åtta år och slutligen även prövat på att vara arbetsledare till en släktings assistenter. Eventuell fritid tillbringas på familjens torp i Örkelljunga.

Franksson om dödshjälp

2010-05-07T07:54:00.003+02:00

Nästa röst att höras på fulldelaktighet.nu är Jonas Franksson. Hans slutkläm: "Denna vecka då medierna försökt överträffa varandra i hyllningar av Kims självmord föreslår en statlig utredning att 400 miljoner kronor ska satsas på förebyggande åtgärder för att förhindra självmord. Det är skillnad på folk och folk, och sällan har det varit så tydligt som nu."
Hur han kom dit? Läs bloggen fulldelaktighet.nu

Jonas Franksson är skådespelare, debattör, fd programledare för Cp-magasinet och styrelseledamot i Stil.

Ideolog tar till orda

2010-05-06T07:16:00.001+02:00

Idag är det Vilhelm Ekenstens tur på bloggen fulldelaktighet.nu. (I 12 dagar pushar jag för den här satsningen, där 12 profiler med gemensam kraft försöker sätta funkisfrågor på den politiska agendan inför valet)

Vilhelm Ekensteen bor med sin 18-åriga dotter i en liten gulteglad villa i nordöstra Lund. Han är ordförande i Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA, och skrev 1968 den första debattboken på svenska om funktionshindrades jämlikhetssträvan. Boken heter ”På folkhemmets Bakgård” och har varit viktig i forskning på ämnet. Han har bara fortsatt i den riktningen som skribent, intressepolitiker, debattör. Han säger: ”I dag är det hög prioritet att rädda den livsviktiga assistansreformen. De nya behovsbedömningarna ser ut som en kniv riktad mot dess hjärta. [...] Våra rättigheter är långtifrån självklara. Vi lever fortfarande i medeltiden.”

Susanne Berg om public service på fulldelaktighet.nu

2010-05-05T07:10:00.004+02:00

Idag presenterar jag den femte av tolv personer som i gemensam blogg belyser frågor som har med funktionsnedsättning att göra i gemensam blogg. Idag är det Susanne Berg om public services haveri när det gäller representation och presentation av personer med funktionsnedsättning. Rekommenderas starkt på fulldelaktighet.nu

Susanne Berg har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen sedan mitten av 1980-talet. Hon är en otålig individ som under de senaste decennierna har arbetat på DHR och Handikappombudsmannen inom olika projekt på Independent Living Institute samt läst in en Master i Disability Studies vid Leeds Universitet. I dag jobbar hon på Independent Living Institute i Stockholm och frilansar i egen firma med text, analys och föreläsningar. Hennes intresse för funktionshinderfrågor, social rättvisa, medborgarskap och lika villkor är grundat i rent egenintresse. Något Susanne anser vara en kvalitetsgaranti.

AF-spam bakom ras?

2010-05-04T19:18:00.004+02:00

Företagen använder inte Arbetsförmedlingens Platsbanken, enligt en undersökning av Svenskt Näringsliv.

Kan det bero på att Arbetsförmedlingen tvingar arbetslösa att söka ett visst antal jobb i veckan? Jag talar utifrån egen erfarenhet. Vid rekrytering utan annons så funkar hjälpen från AF och dess tjänstemän jättebra. Proffs! Men annons i Platsbanken kräver ett självspäkande sinnelag. Massor av ansökningar från folk som inte är i närheten av sökt kompetens. En del är ärliga och skriver "söker för att jag måste"....

Trenden att skuldbelägga den arbetssökande och tvinga den att söka ett visst antal jobb i veckan är kontraproduktiv. Vem vill ha posten full med spam?

Metro, HD

Barnens fattigdom är vår

2010-05-04T08:16:00.003+02:00

Barnfattigdom. Det är få ord som gör mig så upprörd. Barnets beroendeställning till sina föräldrar skapar ett extra djup i problematiken.

Nej, jag har inga enkla svar. Men jag tror det här perspektivet behöver komma in oftare. Den sammanlagda resultatet av vad barnfattigdomen riskerar att bidra till borde vara stort. Brottslighet kan ha socioekonomiska orsaker, studieresultat blir inte lika bra när man inte får tillräckligt med mat, människor i fattigdom drabbas oftare av ohälsa...

På 90-talet träffade jag en man på företagsekonomiska institutionen i Lund. Jag ville inför en konferens få tag på någon som kunde tala under den något kontroversiella rubriken "storfinansens syn på barn". Konferensen blev aldrig av, men i researchen fick jag möjlighet att lyssna på hans resonemang.

Enligt honom så kostade (då) en värstingkarriär när en person är mellan 13 - 20 år 10 miljoner kronor. Det betyder att under förutsättning att vi i tidigt skede kunde identifiera personen som riskerade problemen, så skulle i stort sett vilka åtgärder som helst vara samhällsekonomiskt försvarbara.

Barn i fattigdom är inga värstingar. Men jag tror att problematiken skapar fler kostnader än att aktivt hjälpa barnet och dess familj ur fattigdomen. I likhet med exemplet ovan så tror jag att de flesta åtgärder som lyfter barnet ur sin kris är försvarbara.

Om det nu är så att barnet skulle må bra av hjälp, och att det är samhällsekonomiskt försvarbart - vad är det då som stoppar oss?

Media:
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4.

Anders goes west

2010-05-04T07:22:00.000+02:00

Under de första två veckorna presenterar jag fulldelaktighet.nu och dess 12 bloggare. En härlig samling människor - och kunskap. Idag - Anders Westgerd!

Anders Westgerd är civilekonom och verksamhetsledare på GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Anders ser sig själv som en okonventionell visionär som gärna tänker nytt och annorlunda. Nytt och annorlunda; det är även något tillgänglighetsdebatten behövs genomsyras av!

Anders goes west i dagens inlägg. Läs det!

Maria Johansson på fulldelaktighet.nu

2010-05-03T07:43:00.003+02:00

På fulldelaktighet.nu samlas 12 bloggare för att få upp frågor som rör personer med funktionsnedsättning i valrörelsen. Tredje dagen - nytt namn igen: Maria Johansson!

Maria Johansson är förbundsordförande för DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Maria brinner för allas lika värde och kämpar för en människosyn där den mänskliga mångfalden återspeglas i hur samhället planeras, vare sig det handlar om strukturer, regelverk eller bokstavligt byggande. Hon är övertygad om att förändring och utveckling mot ett samhälle för alla – på riktigt – är möjlig, om frågorna ges utrymme och hanteras där de hör hemma, inom varje politikområde. Hon älskar ord, bild och kommunikation och har förutom många års arbete med tillgänglighet frilansat som skribent, ägnat sig åt design, spelat teater och jobbat i IT-branschen. De pauser hon tar från uppdraget som ordförande tillbringar hon gärna med att laga mat till sina vänner eller med en deckare vid havet.

Emma Johansson på fulldelaktighet.nu

2010-05-02T08:21:00.001+02:00

Nästa talare på fulldelaktighet.nu är Emma Johansson. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling trycker på politik och media fram till valet. Häng med!

Emma Johansson, Kommuntant by Day – Aktivist by Night. Emma är en tjej från Norrköping som på dagtid är kommuntant och jobbar med tillgänglighetsfrågor och frågor som människor med funktionsnedsättningar och ungdomar i synnerhet. När hon inte gör det tar hon tåget till Stockholm där hon är en av nyckelpersonerna på Stil – Stiftarna av Independent Living i Sverige, där hon dels sitter i styrelsen och och dessutom utbildar assistansberättigade att bli arbetsledare för sina personliga assistenter. Och när hon inte gör det så är hon ett av språkrören för Marschen för Tillgänglighet. En tjej som gillar att ha fingrarna i många syltburkar helt enkelt!

Full delaktighet. Nu!

2010-05-01T12:06:00.003+02:00

Idag startar en ny blogg. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling och politik kommer att turas om att ge bilder av ett Sverige som behöver förändras. Och som har möjligheten att välja väg i september.

Bloggen har ingen partipolitisk färg. Det handlar om att lyfta en eftersatt verklighet upp i ljuset. En gemensam kamp mot fortsatt utanförskap och diskriminering.

Först ut är initiativtagaren Erik Ljungberg. Bokmärk och läs första inlägget påFulldelaktighet.nu genast!

Erik Ljungberg, Småföretagare & Tillgänglighetsförespråkare, Göteborg. Erik har sedan han hamnade i rullstol funderat varför människor ges olika förutsättningar att klara vardagen i samhället. Det gäller allt från bemötande mellan två personer till möjligheten (rättigheten) att ta sig fram, att få jobb och tja – leva som vem-som-helst i samhället. Visst är det många som häpnas då saker och ting ställts på sin spets; utgör rullstolen ett avgörande huruvida man får åka kollektivt, gå på krogen eller gå på bio? Erik är sällan nöjd med ”sanningarna” som samhället utbildar sina invånare med. Då får man helt enkelt rätta till felen – oavsett hur många ömma byråkratiska tår man måste rulla över. Erik är initiativtagare till denna blogg och detta är ytterligare ett försök att få politikerna till att hålla sitt löfte om att ge alla lika rättigheter och ge alla full delaktighet i samhället. Nu!

Skilda perspektiv

2010-05-01T11:15:00.003+02:00

Göran Hägglund tycker på Politikerbloggen att KDs vurm för vårdnadsbidraget är att stå på folkets sida mot pekpinnar och tvång. Men under flera år så har han byggt sin argumentation mot homosexuella föräldrar på att barnet behöver både mamma och pappa. Ändå förordar han en valfrihet som i praktiken innebär att bara mammorna tar ansvar för barnen. Fast till taskig ersättning och med dålig pensionsutväxling.

De rödgröna presenterar i sin tur en gemensam överenskommelse för satsning på jämställdhet och ekonomiskt lyft till ensamstående föräldrar. Underhållsstödet ökar. Bättre villkor för ensamstående med barns bostadsbidrag. Barnomsorg på kvällar och nätter. Den som vill jobba heltid ska ges möjlighet till det. (Men jag saknar en politik för utjämning av löneskillnaderna. Där hade mycket vunnits...)

KD erbjuder valfrihet att utveckla jämställdhet genom att kvinnor åter ställer sig vid spisen. Känns lite gammeldags...

De blåa är ute och cyklar

2010-05-01T10:44:00.005+02:00

"Vote blue, go green" är de konservativas slogan i den brittiska valkampen. Och deras partiledare David Cameron fotograferas flitigt på cykeln mellan Notting Hill och regeringskansliet.

Men nu har man även fått syn på bilen som åker efter med hans skor och portfölj. Besvärande, kan tyckas, men de konservativa försvarar sig med att Cameron bytt bil från en Vauxhall som släpper ut 276g koldioxid/km till en Lexus som "bara" släpper ut 186g.

Och det är klart att om alla män med makt bytte ut sin 276-grammare mot 186-grammare och anställer en chaufför för att köra den bakom ens cykel, så skulle de fixa både miljön, sysselsättningen, folkhälsan och tillväxten.

Moderaterna försöker också ha nån liknande slogan i sitt utrop om att vara "nya miljöpartiet", men hittills har vi inte fått några bilder på Reinfeldt i cykelhjälm...

BBC, Expressen.
(gammal drapa där Katrin Kielos jämför Cameron med Reinfeldt och hyllar den cyklande makthavarens miljövurm)
Tack Kajsa!

Genusperspektiv på trafik

2010-05-01T10:20:00.002+02:00

De unga gröna Jacop Dalunde och Christian Valtersson skriver en bra debattartikel om genusperspektiv i trafiken i Aftonbladet.

Läs den!

Årets vaxpropp till Björklund/Krantz

2010-04-29T08:35:00.003+02:00

Unga Hörselskadade och Unga Synskadade delar årligen ut Årets Vaxpropp och Förstoringsglas till "person, organisation, en myndighet eller ett företag som på något sätt visad brist på lyhördhet gentemot unga människor med hörselskadors behov och intressen." (pressmeddelande Newsdesk)

Deras kritik kommer idag då propositionen "Bäst i klassen" ska debatteras i riksdagen. Den nya lärarutbildningen ges nämligen inget obligatoriskt inslag av funktionshinderkunskap.

Vadå obligatorsikt? - det räcker väl om de som ska undervisa barn med funktionshinder får den kursen, tänker kanske en del. Men det är just det som är problemet. Skolinspektionen kom precis med en rapport om detta.

Rapporten visar att elever med funktionsnedsättning far illa i gymnasieskolan. Att lärare som får elever med funktionsnedsättning i sin klass har kompetensbrister, och trots att fortbildning erbjuds så väljs den inte. Barnets lika rätt till bra utbildning försvinner.

Regeringens proposition bryter mot två konventioner, hävdar prisutdelarna. "Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta."

Hårda, men välförtjänta ord. Nu bär Björklund och regeringen inte på något sätt ensamt ansvaret för att det ser illa ut för elever med funktionsnedsättning i den svenska skolan. Men här har handikapporganisationerna legat på ordentligt, bristerna är dokumenterade och under målet att skapa världens bästa skola så väljs en del av elevunderlaget bort. Den delen kan bara ge IG i betyg.

Per Olsson skriver bra om detta.

Lovvärt initiativ från Husmark Persson

2010-04-27T12:15:00.004+02:00

Cristina Husmark Persson tillsätter en referensgrupp med namnet "en aktiv framtid". Där finns företrädare för företag som Misa, projektet OpenEyes och organisationer som Handikappförbunden.

Det är bra. Området är så eftersatt att alla initiativ måste ses som positiva. Det är bara att önska gruppen lycka till och hoppas att initiativet slår väl ut.

Samtidigt undrar jag, även om informationen är kortfattad, varför de stora arbetsgivarorganisationerna inte finns med i gruppen? Och varför inte SKL, som anställer massor av människor i offentlig verksamhet finns med? Och de egna statliga myndigheterna, borde inte de ha både en röst och ett par lyssnande öron i den referensgruppen, i syfte att råda bot på den egna bristen på representation och funktionsnedsättningskompetens? Och varför är inte Littorins arbetsmarknadsdepartement med och driver utvecklingen?

Jag tror nämligen att anledningen till att personer med funktionsnedsättning är så gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden beror mer på arbetsgivarna än på de personer som är utestängda. Och mer på de myndigheter som har att hjälpa de utestängda än de som stängts ute.

Media:
Föräldrakraft

Spårvagnen är (röd)grön

2010-04-27T11:39:00.005+02:00

Vinner de rödgröna det nationella valet kan det bli snabbare och lättare att bygga spårvagn i Malmö. Ett lokalt argument för att lägga sin röst rätt i riksdagsvalet.

Inför ett publikarbete om Kvarteret Korpen av Bo Widerberg scannade jag alla tidningar av Arbetet för sommaren 1936, då pjäsen utspelade sig. Där fanns bland annat artiklar om hur Amiralsgatan och dess förlängning förberetts för spårvagnstrafik. Redan då tänkte man rätt. Nu kan det bli verklighet!

(Apropå sträckdragningen: Infrastrukturminister Åsa Torstensson mötte ju förslaget om höghastighetståg mellan Göteborg och Borås med "Vad ska göteborgarna göra i Borås?". Vem blir först med att undra vad hamn-invånarna ska göra i Rosengård? För inte ska väl Rosengårdsborna åka till Västra Hamnen? (obs ironi) Vad hände med motiv som arbeta, bo, studera, handla, hälsa på och passa barnbarnen?)

Sydsvenskan

Närflyg är (snart) dött.

2010-04-26T08:49:00.008+02:00

Idag sätter jag mig på tåget till Stockholm. Redan nu spar jag tid jämfört med att flyga, eftersom jag reser i tjänsten.

En resa via Sturup får 1,5 timme innan avgång. Den avslutas i Stockholmsinnerstad ca 45 minuter efter att flyget landat på Arlanda. Tre timmar och en kvart. Under den tiden kan jag fälla upp datorn och arbeta kanske en halvtimme. Resten av tiden väntar jag i kontroller, vid gater eller åker i kringtransporter. Bortkastad tid av arbetsdagen = 2 timmar 45 minuter. Kringresorna kostar ca 750 kronor om jag åker via Arlanda, Bromma 400. Med bil till Sturup minskar tiden med en halvtimme, men kringkostnaden ökar med 130 kronor per dygn jag är borta.

Till tåget tar jag mig på tio minuter och landar mitt i stan. Jag kan använda alla 4 timmar och tjugo minuter i arbete. Uppkopplad till internet till och med. Bortkastad tid av arbetsdagen = 10 minuter. Kringresor = 0 kronor. Jag har råd med första klass och sparar ändå pengar.

Flyget är inte längre ett närtransportmedel. Med höghastighetståg blir det ännu tydligare. Enda gången jag väljer flyget nu är när jag börjar i Stockholm tidigt på morgonen. Med snabbtåg hade även den varianten konkurrerats ut.

Min enda undran är om det finns en internationell standard och förhålla sig till? Jag vill kunna åka snabbtåg till Berlin och Amsterdam med.

Media:
DN, SvD, SDS, HD, AB, Exp.
Bloggar:
rödgrön.se, kulturbloggen

Bilismens automatiska rätt till gemensamt utrymme

2010-04-25T09:24:00.005+02:00

Det finns två ideologiskt intressanta frågor i den allt mer upphetsade debatten om Förbifart Stockholm och dess folkomröstning.

Den ena är frågan om bilismen har automatisk rätt till det växande utrymme den behöver. Det ska helst finnas tillräckligt mycket vägar, det ska gå att åka snabbt på dom, trafikljusen ska helst synkas så att man slipper invänta andra och parkeringen ska vara lätt att hitta, billig och tillgänglig. Och alla andra ska andas in bilisternas utsläpp.

I min värld så är det inte så självklart längre. Min egen bil är till försäljning. Jag har gått med i en bilpool istället. Det räcker om jag har tillgång till bil några gånger i månaden istället för varje dag.

Byggnormen om garageplats inkluderade i nybyggen bygger på tanken att bilarna ska fortsätta att ha företräde till gemensamma ytor. Alla hyresgäster får vara med och betala byggkostnaderna för garaget, vare sig de har en bil att ställa där eller inte. Tanken att alla bilar inte ska vara överallt inne i stan samtidigt och ohämmat ger andra möjligheter. Den extra våningen för bilarna behöver inte byggas, och fler har därmed råd att flytta in i det nybyggda huset. Vilka andra har rätt att få ett helt våningsplan till sina privata behov?

Förbifart Stockholm är på ett sätt samma sak. Är det så givet att bilisterna ska få ytterligare en väg som alla betalar och som tar gemensam yta i anspråk? Vad annat hade den ytan eller de pengarna kunnat användas till?
Det handlar om mixen, balansen, mellan kollektiv och individuell trafik.

Den andra ideologiskt intressanta frågan är hur en omröstning ska utformas. Man kan tänka sig att den lyder "ska vi bygga Förbifart Stockholm för så här många miljarder?" med svaren ja eller nej. Men vi jobbar inte med att ta beslut om ofinansierade önskelistor. Politiskt ansvarstagande är att välja mellan olika alternativ för vad pengarna kan användas till, vilken nytta de gör, för vilka, hur många, och med vilka konsekvenser.

Det andra alternativet är att fråga "ska vi bygga de här kollektiva trafiklösningarna ELLER den här motorvägslösningen för alla de här miljarderna?" Den känns ärligare och mer ansvarstagande.

Allians-fans pekar finger på att de rödgröna inte kunnat komma överens. Det ingår. Det hade vi också gjort så fort vi fått tillfälle om alliansen föreslagit en folkomröstning om något som splittrar dom.

Det goda är att nu får vi ett val där debatten kommer att belysa bilismens automatiska rätt till växande utrymme. Det är en av vår framtids ideologiska skiljelinjer, och kanske viktigare än hur stort eller litet skatteavdrag den ena eller andra får.

(aprilskämt från 1979)

Media senaste veckan om Förbifarten och folkomröstningen.
DN: 1, 2, 3.
SVD: 1, 2, 3, 4.
AB: 1, 2, 3.
Exp, HD, Eskilstunakuriren, Kristianstadbladet, SMP.

Bloggar: Anders Wallner, Christian Valtersson, Gunvor G Ericson, Stefan Nilsson, Åsa Romson, Jacop Dalunde.

Hatten av för Ahlquist och Malmberg

2010-04-23T10:32:00.002+02:00

Martin Ahlquist, chefredaktör för Fokus, väljer att lämna Presstödsnämnden. Debattartikeln i DN sammanfattar: "Presstödet på cirka 500 miljoner årligen bör vara ett offentligt ansvarstagande för mångfald och kvalitet i medierna. En av frågorna man måste ställa när det gäller det statliga stödets vara eller icke vara är därför: Vad får vi för pengarna? Presstödsnämnden är dock förbjuden att ta ställning till innehållet i de tidningar som får presstöd. Det är skälet till att Nationaldemokraternas tidning nu beviljats drygt två miljoner. Presstödssystemet betraktar den rasbiologiska tidningen som ett bidrag till mångfalden. För egen del kan jag inte medverka till att skattemedel finansierar rasism och lämnar min plats i Presstödsnämnden, skriver Fokus chefredaktör Martin Ahlquist."

Niclas Malmberg, kommunalråd i Uppsala (mp) reserverade sig mot beslutet. Han säger till Sydsvenskan: "”Presstödsnämnden har att ge presstöd till nyhetstidningar, däremot inte till facktidskrifter. Inför nämndsammanträdet skickades dels ett nummer av Nationell Idag ut, dels en sammanställning över innehållet i fyra nummer. Denna sammanställning visade att drygt 50 procent av tidningen bestod av nyhetsmaterial. Den tidning som jag fått hade emellertid inte så hög andel nyhetsmaterial, istället var fokus bland annat på information om Karl XI (utan koppling till nya forskningsuppgifter etc). Jag är därför inte övertygad att den aktuella tidningen kan klassas som nyhetstidning, utan snarare kanske borde ses som en facktidskrift”

Principen om att i yttrandefrihetens namn inte lägga sig i åsikter ställs mot statssponsring av rasism. Ahlquist och Malmberg väljer bägge - på var sitt sätt - att ifrågasätta beslutet att ge Nationell Idag 2,4 miljoner i presstöd.

Hatten av!

Mer om presstödsbeslutet:
DN1, DN2, Sydsvenskan, SvD1, SvD2, AB1, AB2, HD.

Nu stramar kommunerna åt

2010-04-22T08:35:00.003+02:00

Två exempel på samma dag i nyhetsflödet:

I Höganäs kommun nekas Therese Hegelund ett boende i teckenspråkig miljö utanför kommungränsen. Socialnämnden tycker att de kan ordna ett likvärdigt alternativ. Det låter konstigt. Skulle lilla Höganäs ha många brukare med samma dubbla funktionsnedsättning (intellektuell + hörsel). Eller menar man att det räcker med att (delar av?) personalen behärskar teckenspråk? Eller kanske det enklare teckenkommunikation, som är vanligare inom omsorgen?

Therese föräldrar menar att hon blir socialt isolerad utan kompisar som använder teckenspråket och med bara en liten del av personalen som kan kommunicera med henne.

Märkligt agerande också av socialnämndens ordförande, när hon tillsammans med tolk och handläggare väljer att besöka Therese på fritids för att ta reda på var hon själv vill bo. Myndighetsutövare med makt och kommunikationsövertag på möte med oförberedd utvecklingsstörd kvinna som inte fått välja vilket stöd hon vill ha i samtalet är inte ett etiskt försvarbart förhållningssätt, anser jag.

Har Höganäs ändå rätt? Det kan inte jag avgöra från HDs artikel, men trenden är att det blåser allt snålare runt sånt där omtanke om personens bästa ska vara riktmärket.

Det andra exemplet är från Piteå. Kammarrätten har gett Piteå rätt att dra in kontaktpersonerna från personer med intellektuell funktionsnedsättning i två fall.

Det går givetvis inte att avgöra om Piteå har rätt eller fel enligt lag från artikeln i Piteå-tidningen. Men kommunen anser att hela 17 personer inte längre har det personliga behov som en gång avgjorde att de fick rätt till kontaktperson. Det som gör dessa bedömningar av personliga behov etiskt svåra att tugga är verksamhetschefen Agneta Johanssons uttalande: "När vi gjorde underlaget så räknade vi fram att cirka 30 av 52 personer måste undvara sin kontaktperson för 2010 för att vi ska spara in pengarna som behövs".

Där finns drivkraften.

Min gissning är att Höganäs och Piteå inte är ensamma.

Handikappförbundens kritik

2010-04-16T09:00:00.004+02:00

Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, är kritisk.

"Den stora bristen är att det saknas konkreta förslag. Vi saknar till exempel en lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet ska anses som diskriminering. En nationell handikappolitik där den enskilde individen saknar rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv är tandlös", säger hon i tidskriften Föräldrakraft.

Burman riktar också kritik mot att allt fler hjälpmedel måste självfinansieras och att sysselsättningen backat 6% för personer med funktionsnedsättning.

Ingen intresseorganisation kan själv bestämma vilka beslut våra politiska företrädare ska ta. Men Burman har rätt i att politiken behöver lyssna bättre på handikapprörelsen. Misslyckandet med ett tillgängligt Sverige till 2010, kvarstående diskriminering och ännu sämre ställning på arbetsmarknaden sätter ett betyg som inte bara gäller regeringen för de senaste fyra åren.

Men regeringen bär ansvar för att det inte läggs något förslag om en lag som gör otillgänglighet till diskriminering nu. Utredningen är gjord, men hemligstämplad. Dags att agera.

Ekorrhjulet och assistansen

2010-04-14T07:52:00.005+02:00

Idag skriver Jonas Franksson på STIL (mest känd från sin tid i CP-magasinet) om upplevelsen av att springa i ett ekorrhjul när det gäller att få makten att förstå hur deras maktutövning påverkar de som berörs. Den här gången inför socialutskottet i riksdagen.

"Vi sa samma saker som vi sagt i över ett års tid. Vi inledde med att säga att det viktigaste inte var vad som stod i propositionen utan vad som inte stod där. Och så räknade vi upp allt igen, försäkringskassans nya interna riktlinjer, det nya behovsbedömningsinstrumentet som håller på att skapas. Vi berättade om alla som plötsligt inte får någon personlig assistans trots att lagen inte har ändrats. Om att den kartläggning av våra liv som behovsbedömningsinstrumentet kommer att innebära faktiskt strider mot FN-konventionen.

Vi på Stil tog åter igen upp vårt mantra om arbete och föräldraskap. Att det visserligen är bra att man i den nya propositionen inför ett barnperspektiv i assistansen, men att detta förslag bara är halvt eftersom det inte gäller alla barn. Barn som är i direkt behov av personlig assistans omfattas, men inte de barn som är i indirekt behov av assistans genom att deras föräldrar behöver personlig assistans för att kunna vara föräldrar. Vi berättade återigen om dem som varit tvungna att säga upp sig från sina jobb eller som fått ta med sig föräldrar eller partners till arbetet, efter att deras assistans blivit indragen eller kraftigt nedskuren. (- Jonas Franksson)"

Läs hela Jonas Frankssons inlägg här.

Utrensning göms bakom individuella behov?

2010-04-11T14:19:00.003+02:00

Debatten om skolan har hittills varit inriktad på att om alla bara tar av sig kepsen (i en del fall slöjan), stänger mobilen och lyssnar på den i katedern, så blir det bättre. Och att fler prov och betyg är bra för elevens utveckling.
Sen ska vi dela upp mer. Teoretisk elit ska få sin grej, och de praktiskt lagda ska få sin grej. Och så ska större procentsats klara godkänt i grundskolan.

En enkel väg att klara det sistnämnda är att ta de som av någon anledning har svårt att lära sig och sätta dom i särskola. En skolform där lagen kräver att eleven ska ha "ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder" eller så ska barnet lida av autismliknande tillstånd. (expressen)

Inskrivningarna har mer än fördubblats sen 90-talet. Detta samtidigt som prenatala tester kommit att användas allt mer. Är det nån som köper att det föds fler barn med utvecklingsstörning idag än på 90-talet? Om inte måste ökande inskrivningar till särskolan ha en annan orsak. Och jag har svårt att tro att det är eleverna och deras föräldrar som trycker på och initierar särskoleplacering i de tveksamma fallen.

Här finns verkligen utrymme för en skolpolitisk debatt. Hur ska vi säkra att utbildningsväsendet inte skickar barn till särskolan som inte hör dit? Det kan omöjligt vara för barnets bästa att gå i en skolform som i nästa led så när som på en väldigt liten procentsats leder till ett liv med förtidspension.

Det handlar om rättssäkerhet, och det handlar om beslut som har livslånga effekter. Här är tre förslag där vi skulle kunna börja diskussionen:
- Ge barnet rätt till förnyad utredning varje år om barnet själv vill.
- Ge barnet rätten att själv få välja en ny utredare, inom eller utanför den egna kommunen.
- Inför viten för kommunala felinskrivningar.

Tillgängligt tivoli

2010-04-10T09:58:00.002+02:00

Det borde vara en självklarhet. Att karusellen kan åkas av alla. Alla som varit på ett tivoli vet att så inte är fallet.

Gordon Hartman såg sin dotter vilja leka med andra barn, men inte kunna. Det fick honom att samla ihop pengarna (USD 30 miljoner) till Morgans Wonderland. En temapark i San Antonio, Texas, speciellt för de speciella. Ett ställe där orden "couldn't, shouldn't and can't weren't in the vocabulary" (abcnews)

Bra va? Jo, det är klart. Men förutsättningen för att den behövs är att alla andra anläggningar inte är tillgängliga. Anledningen till att alla med ömmande hjärtan i tv-inslaget berättar om sin lycka över att se barnens lycka är att det normala är att barn med funktionshinder inte ingår i alla barn. I det perspektivet passar tyvärr en temapark speciellt för de speciella som handen i handsken.

Där är paradoxen. Barn med funktionshinder hänvisas även i Sverige till välgörenhet (t.ex. Radiohjälpen/Victorias fond) om de ska kunna uppleva samma saker som andra barn.

Ska det verkligen vara så?

SJ har problem

2010-04-05T09:41:00.002+02:00

Före jul stängde SJ av internetbokningen av rullstolsplatser på sina tåg. Anledningen ska ha varit att man upptäckt ett fel på en av sina liftar. Först påstod man att man skulle ersätta vagnarnas liftar med mobila liftar på plattformen, men det har inte fungerat. Ibland finns inte liftar, ibland kan inte personalen hantera dom. Ibland leds den rörelsehindrade passageraren om i kringelkrokar för att hitta en fungerande liftlösning. Men för det mesta har inte ens det fungerat. I praktiken har landets rörelsehindrade resenärer varit hänvisade till taxi och riksfärdtjänst.

På fyra månader har SJ inte klarat av att fixa en fungerande tillgänglig tågtrafik. För mig tyder det på att problemet knappast står högst på listan. Oavsett förklaring till dröjsmålet - och den är osynlig på hemsidan - så är det inte bra nog.

Maria Johansson, ordf DHR - blogg.
Unga Rörelsehindrades facebookgrupp "SJ'S Liftar när kommer det att fungera ?"

När blev det ok att slå barn?

2010-04-04T21:14:00.003+02:00

Dokument inifrån ikväll: Vuxna som slår barn bedöms regelmässigt som lindrig misshandel, ibland till och med bortförklaras barnets upplevelse med rena påhitt. Den vuxne ska ha rätt att upprätthålla sin respekt. Media och folk i samhällsomgivningen står upp för misshandlaren. Den ville ju bara hålla ordning. Barnet var väl inte helt oskyldigt? T.o.m. lagstiftaren Jan Björklund tillåter sig i ett tv-inslag att utifrån generella gissningar ställa sig på en misshandelsanklagad lärares sida. Och Högsta domstolen sänker straffet i ett mål av misshandel gentemot barn ett år efter att riksdagen tagit en lagändring som stärker barnets rättsskydd.

Bjästa någon?
Hederskultur?

Gröna kommentarer till valmanifestet

2010-04-04T10:16:00.004+02:00

Förslaget till valplattform är här. Jag har rotat runt på olika gröna bloggar för att lyssna vad som sägs om innehållet.

Maria Ferm redogör mer än värderar de olika delarna, och lyfter klimat, infrastruktur, sänkt moms för tjänsteföretag, höjt studiemedel. jämställdhet, antidikriminering och integritet/slopa FRA. Den enda vidare kommentaren sker om papperslösa flyktingars villkor. Förutom rätt till vård och skola vill Maria att vi ska jobba för en amnesti/regularisering för papperslösa. Jag håller med. Hörde just en intervju på radion med en 10-årig flicka på rymmen undan svenska myndigheter. Hennes högsta önskan var att få de fyra sista siffrorna. Då kunde man få vård, gå i skolan osv. Flickan kopplade till och med de där siffrorna till att då fick man lov att röra på sig o gå på zoo. Vi måste bara se till att bli humanare.

Anders Wallner hyllar sänkningen av tjänstemomsen, men saknar tillgänglighetsfrågorna, nu när vi har tagit ställning till att otillgänglighet ska klassas som diskriminering.

Malmökollegan Anders Törnblad instämmer i det mesta, men vill gå längre när det gäller konkurrens i kollektivtrafiken, barns rätt att slippa religiös indoktrinering i skolan och funktionshindrades lika rätt. Han är kritisk till förslaget att lagstifta om könskvotering i börsstyrelser. Själv tror jag att varvade listor hjälpte till att utveckla politiken, och att könsmixen i de flesta partier är självklar nu när den manliga "ensamdifinitionen av kompetens" är bruten. Om lagstiftning är vägen vet jag inte, men om inget annat fungerar borde alternativet övervägas. Har inte gubbarna haft en del tid på sig att lösa det här själva?

Christian Valtersson lyfter att vi pekar ut riktningen för en frihetlig politik för ett jämställt samhälle med mindre sociala klyftor. Akko Karlsson fokuserar på bland annat trafik, infrastruktur, drivmedel, jordbruk, försäkringssystem, vapenexport, integritet och flyktingpolitiken. Heiti Ernits tycker att det är "skönt att de gröna fortfarande sticker ut – i en tid av utsmetade visioner och trängseln kring den politiska mitten". Jessica Rydell lyfter förebyggande och hälsofrämjande sjukvård samt jämställdhet som en hälsofaktor. Per Olsson konstaterar i ett kort inlägg att manifestet är bra men kan bli bättre. Rasmus Holmberg "kan faktiskt inte finna någon punkt där jag direkt kan säga emot, eller ens allvarligt kritisera det."

Själv väljer jag att ansluta mig till Wallner och Törnblad. Miljöpartiet är ett parti som ser till individen frihet och jämlikheten mellan oss. Vi har skrivningar som berör samtliga diskrimineringsgrunder: Jobb och utbildning till ungdomar (ålder), Jämställdhet i familjen och kvinnofrid (kön), HBT-personers rättigheter (sexualitet, konsidentitet/uttryck), Lära med modersmål och utbildning/arbete för nyanlända (etnicitet), bekämpa hatbrott (ett flertal grunder, däribland även religion).

Men om diskrimineringsgrunden funktionshinder är det tyst. Knäpptyst. Trots att det offentliga Sverige misslyckats grovt med att ta bort enkelt avhjälpta hinder tills i år - 2010. Trots att vi i Miljöpartiet tagit aktiv ställning för att klassa otillgänglighet som diskriminering. Trots att den personliga assistansen är under attack, att vi under mandatperioden sett regeringen godkänna icke tillgänglig tågtrafik, sett statliga Posten höja brevlådorna till omöjlig nivå för rullstolsburna, trots att vi är medvetna om en ökande utsortering ur grundskolan till särskolan.

Jag ska också på kongressen, och ser fram emot att - tillsammans med Wallner/Törnblad och förhoppningsvis fler än så - försöka utveckla valmanifestet på den här punkten.

Typ: Vi vill skapa full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg är att klassa otillgänglighet som diskriminering.

Jag saknar också en kulturpolitisk ambition i valplattformen. För mig är den starkt knuten till utvecklingen av demokratin och att många röster ska få höras, även den oliktänkandes.

Äntligen lätthittat lättläst på vår hemsida

2010-03-27T22:54:00.003+01:00

Ser att vi nu äntligen har en lättfunnen länk på startsidan och som löper med inom hela MPs webplats till lättläst information. Inte en dag för tidigt om vi vill vara trovärdiga i vår syn på otillgänglighet som grund för diskriminering.

Bra!

MPs hemsida (länken till lättläst ligger föredömligt i övre högra raden som följer med till alla sidor på webplatsen. Fattas nu bara ett utbyggt innehåll så att även lokala och regionala program går att ta del av)

Absurt pjäspåhitt blir verklighet

2010-03-25T11:54:00.003+01:00

2003 satte jag upp "Speciells evangelium" med Moomsteatern. En specialskriven musikal där Jesus återföds med Down syndrom. Förarbetet var omfattande. Prästen Ingemar Simonsson var vår Jesus-coach under manusarbetet som tog flera år. Detta för att pjäsen inte var tänkt som religionskritik. I vår variant stod kampen istället mellan mångfald och enfald.

Ett blandreligiöst gift par - Yossuf och Maria - från Balkan kommer över Öresundsbron till Malmö för att skattskriva sig. De vet inte vem som är far till barnet de väntar, de har ju flytt från krig och förföljelser. När vattnet går får inte Maria komma till sjukhus utan tvingas föda i den överfyllda invandrarförläggningens blankettförråd.

Därefter var pjäsen en parallell till berättelser i nya testamentet. Landsflykten till Egypten när kung Herodes skulle döda en massa barn fick sin motsvarighet i ett fejkat regeringsbeslut om att "alla barn som har en förälder kvar i ursprungslandet ska skickas tillbaka till den föräldern". Eftersom man kunde konstatera att Yossuf inte var biologisk pappa till Speciell (Jesus), så tvingades de gömma sig undan utvisning i de svenska fjällen.

Nu har vårt påhittade absurda regeringsbeslut i Herodes anda blivit regeringens nya förslag. Tobias Billström vill skicka tillbaks de ensamkommande flyktingbarnen till ursprungslandet och försöka hitta deras föräldrar där. "Vi tänker på barnets bästa" säger Billström till Aftonbladet.

Så påfallande likt vår parallell till Herodes försök att döda alla små gossebarn. Jag grävde fram manuset:

--- utdrag ur manus ---

Medverkande: Statsministern, migrationsministern Nadja, Finansministern, Vårdministern Marianne och den internt kritiske ministern Eva och Djävulen.

STATSMINISTERN
Punkt 11, flyktingfrågan.

NADJA
Vi har här ett förslag i tre delar som skulle kunna få ner kostnaderna för flyktingmottagandet med minst trettio procent.

STATSMINISTERN
Låt höra.

NADJA
Del ett: Svenska förläggningar utomlands, flyktingarna kommer alltså inte ens hit. Del två: extra bidrag till dom som vänder vid gränsen och söker asyl i ett annat land.

FINANSMINISTERN
Vilken besparing!

NADJA
Del tre: alla barn som har en förälder kvar i ursprungslandet ska skickas tillbaka till den föräldern.

EVA
Stopp!

Finansministern suckar.

STATSMINISTERN
Ja?

EVA
Varför är det alltid dom svagaste som ska drabbas?

MARIANNE
Vård, skola, omsorg!

FINANSMINISTERN
Vård, skola, omsorg? Tyst, det är inte valår nu.

Sång:
Finansministern: Vi måste skära ner
Djävulen: Och nånstans ska det svida
Finansministern: Där det smärtar minst, där lägger vi vårt snitt
Eva: Ja, ja, men varför är det alltid dom svaga som får lida?
Djävulen: Något måste offras
Statsministern: Offra bara inte mitt! Vi måste våga ett obekvämt beslut.
Djävulen: Och vem vill ha sådana?/.../
Alla: Det är det enda sättet att dra ett stort tungt lass.

EVA
Man kan inte muta folk för att dom ska söka asyl i ett annat land.

FINANSMINISTERN
Men så gör ju alla andra länder, då måste ju vi också göra det.

MARIANNE
Vård, skola, omsorg.

Sång:
Finansministern: Tro på dina drömmar.
Djävulen: Men lämna dom där hemma.
Finansministern: Fötterna på marken när besluten måste tas.
Eva: Vi ska ha visioner när vi ska bestämma.
Djävulen: Ursäkta, jag hör ingen här som jublar i extas.
Statsministern: Folk är inte så dumma som du tror.
Djävulen: Jaså, är dom inte? /.../
Alla: Det är det enda sättet att dra ett stort tungt lass.

EVA
Och förslaget om att skicka tillbaka barn till den förälder som stannat i ursprungslandet bryter mot barnkonventionen. Den har vi faktiskt skrivit under!

FINANSMINISTERN
Nä nä, vänta nu lite här! I barnkonventionen står det att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Vi bryter mot den hur vi än gör. Och då är det billigare att skicka tillbaka barnen.

/.../

STATSMINISTERN
Vi tar förslaget i sin helhet, inklusive flyktingbarnen.

Hon klubbar.

STATSMINISTERN
Jag förklarar härmed mötet avslutat.

Alla utom Marianne reser sej och går.

MARIANNE
Vård, skola, omsorg! Vård, skola, omsorg!

Vaktmästaren kommer och leder ut Marianne, hon fortsätter att ropa.

MARIANNE
Vård, skola, omsorg! Vård, skola, omsorg!

--- slut på utdrag ur manus ---

Det känns som att Jimmie Åkesson är på väg att vinna innan han ens kommit in i riksdagen. Måtte det finnas en intern moderat kritik mot förslaget.

Media om Billströms uttalande:
AB1, AB2, Sydsvenskan, Skånskan, HD, DN, SvD.

Kommunens lagliga diskriminering

2010-03-23T08:22:00.006+01:00

Ett föräldrapar i Bromölla får inte välja förskola för sitt barn. Orsaken är att barnet har Down syndrom.

Kristianstad tingsrätt menar att pojken blivit missgynnad och att hans funktionsnedsättning haft betydelse för kommunens beslut. Men det spelar ingen roll för kommunen har haft goda skäl för sitt agerande.

Den sista meningen i stycket ovan är fasansfull. Diskriminering är inte diskriminering om den som diskriminerar har goda skäl för det. Och som vanligt så ingår inte barn med funktionsnedsättning i begreppet alla barn. Alla har rätt att fritt välja skola/förskola för sina barn. Utom de som har ett barn med funktionsnedsättning. De får bara välja om de väljer det som den som diskriminerar väljer åt dom.

Kan man anmäla tingsrätten i Kristianstad till DO?

SHT, Föräldrakraft, Kristianstadbladet, DN.

Uppdatering april 2010: DO överklagar domen. Man menar att kommunen ska bevisa att man inte diskriminerat, inte att man hade godtagbara skäl för att göra det. Bravo DO!

Benny fick rätt att vara pappa i domstol

2010-03-19T07:50:00.003+01:00

I inlägget "Dumstrut till Eskilstuna" rasade jag över att kommunen nekat rullstolsburna Benny Holmström rätten att vara pappaledig med stödperson från kommunen. Nu har Förvaltningsdomstolen gett honom rätt.

Skönt att veta att nåt funkar (lagen), men likväl skrämmande att en kommun väljer att testa lagen på en sån punkt. Jag tror tyvärr inte att Eskilstuna är ensamma om den generella inställningen.

Eskilstunakuriren
Svensk Handikapptidskrift

Eva Olofssons (v) blogg

Så här dåliga är våra politiska partier på web-tillgänglighet

2010-03-19T07:27:00.003+01:00

Funka.nu har undersökt hur våra politiska partier klarar av tillgängligheten på webben. Här är resultaten, och de är allt annat än acceptabla:

"Dåliga
Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har tillgänglighetsmässigt dåliga webbplatser med många problem, men de har något färre saker som sticker ut negativt än de övriga partierna.

Sämre
Centerpartiet och Folkpartiet har webbplatser som vi bedömer är lite sämre med ett större antal problem. Centerpartiet är kanske det parti som har den bästa språkliga tillgängligheten men här dras betyget ner av de tekniska och pedagogiska svårigheterna som är riktigt stora. Folkpartiet har en av de sämsta språkliga tillgängligheterna men klarar sig något bättre än många andra partier när det gäller tekniken.

Sämst
Moderaterna och Vänsterpartiet har en om möjligt ännu sämre tillgänglighetsnivå än övriga partier. Här är det genomgående stora problem inom teknik, pedagogik och språk." (funka.nu)

De här drabbas:

Dyslektiker 600 000
Synskadade 175 000 - varav blinda 14 000
Dövblinda 1 200
Rörelsehindrade 600 000
Reumatiker 800 000
Svårt tal- och språkskadade 40 000
Personer med Neuropsykiatriska/neuropsykologiska problem (DAMP/ MBD, MPD, ADHD, autism) 120 000
Personer med begåvningsnedsättning 400 000
- varav utvecklingsstörda 40 000 -
- varav gravt utvecklingsstörda 16 000
Hörselskadade 780 000
Döva 14 000
- varav födda döva 10 000
(Uppgifterna hämtade från Funka.nu som fått dem från Hjälpmedelsinstitutet.)

En snabbläsning av Funkas rapport ger bilden av ett kollektivt digitalt ryggvändande från den politiska världen. En bra uppvaknare - kanske.

Jag hade önskat att Funka bjöd på en större pedagogisk tydlighet i hur man gör istället. För uppenbart är att vi behöver hjälp.

Scannad satir

2010-03-19T07:18:00.005+01:00

Min vän Sten-Ove har använt scannern. Var publiceras den här serien?

Tack Maciej för hjälpen. Länk till serien finns här. Det är Berglins i SvD.

Marteus sammanfattar vår politiska uppgift

2010-02-21T07:57:00.002+01:00

Ann-Charlotte Marteus skriver i veckan i Expressen en ledare med titeln "Apartheid, den rara versionen". Den sammanfattar väl vår framtida politiska uppgift.

Jag lägger ut hela texten. Det blir ett långt citat. Men med lite kritiska ögon borde varje politiskt parti inse att inget av oss är tillräckligt bra på att prioritera den här delen av en önskad samhällsutveckling.

"Är du normal, lille vän? Om inte, var lugn, för i Sverige har vi lösningen för just dig: utstötning. Fast på ett trevligt sätt.

Det var inte Alliansen som hittade på "arbetslinjen". Den är av mycket gammalt datum. Mycket svensk. Svensken får i hög grad sin identitet genom sitt arbete.
Så det är ingen slump att svensk jämställdhet har handlat mycket om kvinnors rätt och möjlighet att förvärvsarbeta. "Dagis åt alla!" är very Swedish, indeed.
Alltså borde en minoritets deltagande i arbetslivet säga rätt mycket om dess status i Sverige. Om en stor andel av individerna jobbar, torde det vara ett tecken på att samhället tar minoriteten och dess behov på allvar.
Då kan man säga, om personer med funktionshinder: Status Plattfisk.

I P1:s serie "Arbetsförmedlingen, ja, jag vill bara gråta när jag tänker på den. Där var man ju ifrågasatt bara man klev innanför tröskeln - varför man överhuvudtaget kom dit, varför man inte gick och sökte om förtidspension."
Särlösningar verkar vara den svenska modellen: förtidspension i stället för tillgång till arbetslivet, färdtjänst i stället för tillgänglig kollektivtrafik.
Varför blev det så? Varför är världens bästa land inte världsbäst för människor med funktionshinder? För att Sverige är bra på att resonera i termer av klass och kön. Punkt. Alla andra parametrar tillhör andrasorteringen. Och de som tillhör andrasorteringens kategorier blir föremål för välfärdsstatens "stöd", ty de definieras som permanent "svaga".

I stället för "funktionshindrades rätt till stöd från samhället" borde vi rimligen tala om "arbetande funktionshindrades rätt till resurser". Arbetande småbarnsföräldrar har ju fått hur mycket resurser som helst för att klara arbetslivet: finaste arbetsmiljö, barnomsorg, föräldraledighet och otaliga andra ting.
Funktionshindrade behöver rullstolsramper, bredare dörrar, tolkhjälp, personlig assistent och en massa annat, beroende på individ. Det borde vara självklart.
Men politiska partier vinner inga val på att flirta med dessa individer. Så hur kan de sätta kraft bakom kraven?
Skadestånden vid diskriminering skulle kunna höjas - rejält. I "Välviljans apartheid" berättas om läraren Johan Bredberg som inte fick jobb, trots att han var den enda behöriga sökanden, för att han sitter i rullstol. Han fick 55 000 kronor i skadestånd.
Det är kaffepengar för en skola. Lägg till några nollor, så lär sig nog arbetsgivarna att integrera mera.
Men Bredberg kan för det mesta inte komma till anställningsintervjuer. Bokstavligen. Det finns inte ramper eller hissar ens i kommunala skolor. Sådant borde också kunna leda till saftiga stämningar.
Men många struntar i att anmäla, bland annat för att ärendena tar åratal att utreda. Och så måste ju diskriminering bevisas, vilket inte är lätt.
Det är synd. Allt borde anmälas, så att volymen börjar tala - skrika - för sig själv.

I programmet sades att knappt hälften av de offentliga arbetsgivare som tillfrågades i en undersökning, nyligen, kunde tänka sig att anställa en funktionshindrad.
Reaktionen från arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som fanns med i studion:
"Det är ju skandal!"
Men någon kvotering vill Littorin inte ha. Han efterlyser i stället "attitydförändringar".
Okidoki. Hur attityden till funktionshindrade i arbetslivet ska förändras så länge nästan ingen vanlig svensk har träffat en funktionshindrad i arbetslivet, förtäljer dock inte historien." (Marteus, Expressen 16 feb)

Är det inte väl kallt för att vara klimatkris?

2010-02-18T07:21:00.002+01:00

Idag rekommenderar jag ett stopp vid Göran Hådens hållplats. Han reder med förtjänst och humor ut statistikens inverkan på slutsatser.

Koppla lagstiftningen till rättigheter för individen

2010-02-15T07:19:00.002+01:00

Advokat Anders Karlsson kommer med det viktigaste inlägget i politiskt avseende i helgens program i serien Välviljans Apartheid. Han menar att en lagstiftning som inte åtföljs av sanktionsmöjligheter blir verkningslös. Och att detta existerar i alldeles för stor omfattning vad beträffar diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning.

Temat för avsnittet var arbetsmarknaden. Minister Littorin klarade sig bra, men pressades aldrig på vad han gjort under sin tid som minister för att föra frågan framåt.

Det är lätt att hålla med DHR-ordföranden Maria Johansson om att användandet av särlösningar gått över styr. Så här skriver hon i sin blogg:

"Det behövs lönebidrag, det behövs särskilda anställningar av det slag Samhall erbjuder. Men - lönebidrag och Samhall har under flera år varit det så väl omedelbara som automatiska svaret på hur fler personer med funktionsnedsättning ska komma ut i arbetslivet - vilket vaggat in så väl arbetsgivare, arbetförmedlingen och andra inblandade myndigheter, politiker som i vissa fall arbetstagare i en världsbild där möjligheten att få ett arbete på samma villkor som andra bleknat allt mer." (M.Johansson)

Själv har jag erfarenhet av en arbetsförmedlingschef som inte ville skriva in personer med funktionsnedsättning på sin yrkesförmedling. Och myndigheter i samverkan (AMS/svenska ESF-rådet) som krävde att personerna med utvecklingsstörning togs bort ur projektbeskrivningen i ett arbetsmarknadsprojekt. Deras motivation var att personer med utvecklingsstörning inte var diskriminerade på arbetsmarknaden, för de har ju dagcenter livet ut. Detta tillbakavisades några år senare av ESF-rådets generaldirektör som rena dumheter, men där och då var dumheterna verklighet. Och jag tror inte det är enda exemplet där särlösningarna blivit en permanent ersättare för verkliga jobb i myndigheters ögon.

Effektivare solceller

2010-02-14T08:16:00.003+01:00

Tidningen Forskning skriver om att IBM utvecklat nya solceller som är 40% effektivare än de som finns idag. Men fortfarande så utgör solceller bara en promille av vår energiproduktion.

Familjen jag bodde hos som ung strax utanför San Francisco är självförsörjande på el och har gratis drivmedel till el-bilen. Genom att placera solceller på taket till sitt hus producerar de mer än de behöver själva. På dagen säljer de sin el till kraftbolaget till de högre priser som gäller dagtid. Bilen laddas till lågpris på natten via timer.

En förutsättning för att investeringarna där människor bygger småskalig miljövänlig elproduktion ska bli lönsam är att man får lov att sälja sitt överskott till de som äger kraftnäten. Min familj i USA tog tillbaka sin investering i både bil och solceller på 10 år tack vare subventioner från delstaten - men allra mest för elen de sålt till sitt kraftbolag.

Lega till riksdagen (?)

2010-02-12T07:53:00.003+01:00

David Lega toppar KDs lista i Göteborg. Det borde betyda en riksdagsplats. Det är knappast någon annan lokal kristdemokrat som kan ta upp en kryssningsmatch med en kändis. Hotet skulle i så fall vara om KD fortsätter falla under fyraprocentspärren.

David Lega säger till Föräldrakraft: "Dessutom har jag mitt funktionshinder, men jag är inte intresserad av en "handikappstol" och vill inte bli invald på grund av det."

Det är jätteviktigt med representation, att alla ska finnas med i det demokratiska maktutövandet. Det är också viktigt att alla medborgare får höras om sin situation. Men ett samhälle för alla är en fråga för alla, precis som jämställdhet mellan könen är en fråga för både kvinnor och män.

Legas hjärtefrågor säger han själv vara företagande och familjepolitik. Och även inom de områdena så kan hans erfarenhet av egen funktionsnedsättning göra stor nytta. Personer med funktionsnedsättning ska givetvis ha full delaktighet i svenskt företagande och familjeliv. Och det är i de politikområdena (och alla andra) som det arbetet ska göras - inte i nåt separat funktionshindersforum.

Sen tror inte jag att Kristdemokraternas värdegrund är den som bäst flyttar fram positionerna för personer med funktionshinder. Jag upplever deras ingång som mer "compassionate conservative" än radikalt förändringsbenägen, och för mig känns det undfallande.

Legas blogg.

Sluta döma personer med utvecklingsstörning till fängelse

2010-02-10T06:58:00.005+01:00

Professor Karl Grunewald (fd medicinalråd) framför viktig kritik i Läkartidningen. Människor med utvecklingsstörning och autism avtjänar fängelsestraff som är tvivelaktiga ur rättssäkerhetssynpunkt. Och de är många.

1991 togs begreppet "sinnesslöhet" bort ur brottsbalken. Personer med måttlig eller svår utvecklingsstörning faller under "psykisk störning", men det gör inte de med en lindrig utvecklingsstörning. Ett stort antal av dessa personer får varken psykiatrisk vård (om det skulle behövas) eller den skyddstillsyn som ska vara alternativet. De hamnar i fängelse. Väl där vet vi inte vem som är vem, och vård/rehabilitering blir obefintlig.

Grunewald avslutar: "Antalet fångar med intellektuella funktionshinder har uppenbarligen ökat. De måste identifieras och erhålla en vård anpassad till deras begåvningsnivå. Förslaget om slutet boende är helt underdimensionerat. Rättpsykiatrin och domstolarna bör vara än mer restriktiva i att rekommendera/döma en person med utvecklingsstörning till fängelse.

Det är märkligt att inget parti har stått upp för de intellektuellt funktionshindrade som begått brott och att ingen organisation har bevakat deras rätt till en human och meningsfull vård. En uppgift för läkarsamfundet?"

Ja, och för oss. Det är inte den enda frågan där vi sviker de som bäst behöver politisk representation.

(Moomsteatern har gjort pjäs om detta. Läs mer på Teater & Funktionshinder)

Pinsam pajkastning

2010-02-08T06:26:00.003+01:00

Leif GW Perssons utredning har gett svidande kritik för Dalapolisens inkompetens i handläggningen av Pernilla-mordet. Man missade mördaren trots att han fanns tydligt tipsad om tidigt i utredningen. Förövaren hann därmed med att ta ytterligare ett liv - Englas.

Igår debatterades Perssons slutsatser i SVTs Agenda. De som skulle lyfta blicken och dra slutsatser var Tomas Bodström (s) och justitieminister Beatrice Ask (m).

Det blev en pinsam pajkastning, där bägge förföll till att ta varje chans att försöka pika den andre för t.ex. vem som skapat minst antal nya poliser de senaste åren. Som om blundern att inte dna-testa mördaren berodde på vilken minister som satt i Rosenbad?

Pernillas och mina sommarstigar korsades ett antal skärgårdsdagar som barn, via våra respektive föräldrar och farföräldrar. Kanske är det den kopplingen som gör att jag upprörs mer än annars. Men måste verkligen varje tillfälle tas i akt för en partipolitisk poäng? Bodströms och Asks agerande kan bara - förutom irritation - ha skapat röster för samtliga andra partier.

Bodström/Ask/Dalapolisen i axplock: Expressen, exp igen samt BLT.

Hur sköter du din personliga hygien, Reinfeldt?

2010-01-31T09:42:00.003+01:00

I förrgår skrev jag om handikappförbundens och brukarrepresentanternas utträde från referensgruppen som har till uppgift att ta fram ett bedömningsinstrument för personlig assistans.

Det absurda förslaget är införandet av en 91-sidig detaljredogörelse för allt ända ner i djupt integritetskränkande uppgifter. Sedan ska myndigheten bedöma om det existerar ett behov i varje enskild detalj. Det är skamligt. Det är kränkande.

I DN finns en intressant artikel. Den visar på undersökningar som säger att LSS sparat pengar åt samhället. Den LSS-lagstiftning där den personliga assistansen nu föreslås amputeras till att istället utformas som en dyrare hemtjänst, som dessutom riskerar låsa in brukarna i sina hem. Den LSS-lagstiftning som Försäkringskassan på eget initiativ - om vi ska tro utsagorna - efter tio år helt plötsligt började omtolka så att människor som lever beroende av assistans kunde få sina liv torpederade på bara några veckor.

Och så nu detta. Om du som har en funktionsnedsättning i fortsättningen ska kunna få del av dina lagliga rättigheter måste du ge upp dina mänskliga rättigheter till din egen integritet. På 91 sidor. Att lagras och läsas och kanske omtolkas när myndigheten så behagar.

Det som upprör mig mest i detta är inställningen att politikerna inte har någonting med denna förändring att göra. Försäkringskassan agerar på egen hand, heter det. Men i så fall har man väl ett ansvar för att ens myndigheter agerar i en riktning som går emot tankarna bakom lagen och uppdraget? Då får man väl förtydliga, arbeta om, räta upp, stå upp för vad som anses rätt och riktigt i debatten. Men - just det - det ser vi inte mycket av.

Unga Rörelsehindrade är också arga. Och kreativa. De kräver att Reinfeldt med flera ska fylla i blanketten!

"Förbundet Unga Rörelsehindrade kräver att statsminister Fredrik Reinfeldt, övriga partiledare, Kenneth Johansson Socialutskottets ordförande,generaldirektör
Adriana Lender på Försäkringskassan och generaldirektör Lars-Erik Holm på Socialstyrelsen kartläggs med det behovsbedömningsinstrument för personlig assistans som Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetat fram."
Debattartikel från Unga Rörelsehindrade

Här finns ett ställningstagande att göra, och att stå för i valet 2010. Ska den personliga assistansen få vara kvar i sin nuvarande omfattning, eller ska den monteras ned via nya tillägg i lagen, nya redskap för bedömning och nya omtolkningar via myndigheter?

För den politiskt förvirrade rekommenderas STILs kravlista.

Veronica Hedenmark har startat ett upprop, med start på Facebook, men snart öppnar www.assistansuppropet.se.

Skamliga kränkningar

2010-01-29T09:06:00.003+01:00

De olika handikappförbunden gör nu gemensam sak och lämnar den referensgrupp som de ingått i för att hjälpa Socialstyrelsen och Försäkringskassan att ta fram ett bedömningsinstrument för behovet av personlig assistans.

Det som får dom att gå ut genom dörren är ett bedömningsverktyg på 91 sidor, där varenda detalj från beteende till underliv ska redogöras för - och där varje sådan detalj ska granskas av en myndighetsmänniska.

Anständigt? Nej
Klokt? Definitivt inte.

Jag ser ingen anledning för handikappförbunden att agera alibin för samverkan till något så absurt kränkande.

Deras gemensamma utträde kan man läsa om på flera sidor. Jag kopierar texten från Handikappförbundens hemsida och lägger här:

En grov kränkning av människors integritet

Handikapp- och brukarrörelsens representanter lämnar samarbete i statlig referensgrupp i bestörtning!

Sedan ett år tillbaka har Socialstyrelsen och Försäkringskassan, på regeringens uppdrag, arbetat med att ta fram ett behovsbedömningsinstrument för personlig assistans. Det instrumentet är en grov kränkning och hör hemma i papperskorgen anser referensgruppen.

Vi i referensgruppen reagerade redan tidigt i processen över den utformning instrumentet föreslogs få. Vi påtalade att våra synpunkter nonchalerades och inte gav effekt i arbetet med behovsbedömningsinstrumentet. Vi var redan då beredda att lämna uppdraget i referensgruppen men övertalades att stanna kvar med löften om att dialogen skulle förbättras.

Det förslag som nu presenteras i syfte att testas i skarpt läge andas förmynderi och ifrågasättande av oss som är beroende av personlig assistans för att kunna leva våra liv på lika villkor med andra. Instrumentet består av ett 91-sidigt dokument där varje detalj i en persons liv ska redovisas och därefter - inom varje detaljerat område - rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare.

Instrumentet medför en grov kränkning av människors integritet när vi förväntas redovisa allt från våra intimaste behov på toaletten, att vi upprätthåller balanserad diet till huruvida våra sexualvanor är säkra. Enbart våra matintag ska utredas på 16 sidor – och då ingår inte ens behoven kring tillagning av mat.

Vi menar att utredarna helt har förlorat sig i samhällets behov av att kontrollera, ifrågasätta och begränsa oss! Våra livsvillkor ska passa in i de samhällsekonomiska ramarna istället för att jämställas med andra människors! Detta är skandal och liknar på intet sätt något som andra människor i Sverige kan bli utsatta för.

Har Sverige ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar frågar vi oss.

Vi förutsätter att regeringen gör det enda rimliga med det här beställningsuppdraget – kastar behovsbedömningsinstrumentet i närmsta papperskorg!

Vilhelm Ekensteen
IfA - Intressegruppen för Assistansberättigade

Jonas Franksson
Stil

Cecilia Blanck
Föreningen JAG – Jämlikhet, Assistans, Gemenskap

Representanter från Handikappförbunden:
Henrik Petrén
RBU - Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Marie-Jeanette Bergvall
Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft

Wenche Willumsen
DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

På newsdesk från rbu här.
På Svensk Handikapptidskrift här.
DHR här. DHRs ordförande Maria Johansson här.

Är ni offer nu igen!?

2010-01-20T07:51:00.004+01:00

Mediekrönikören Rebecka Åhlund (SvD) tycker sig ha funnit en skarp analys av det inledande avsnittet av SRs "Välviljans apartheid". "P1-serien Välviljans apartheid tycks gå i samma fälla som man vill eliminera: att se människor med funktionshinder som enbart offer", skriver Åhlund i ingressen.

De tre medverkande med egna funktionshinder - Katarina Hahr, Jonas Franksson och Karin Eriksson, både beskriver erfarenheten av liv med och utan assistans - och är kritiska till den förändringsprocess som inletts. En process där man är rädd för att inte längre kunna komma utanför dörren.

Åhlund utvecklar sin kritik: "Tyvärr genomsyrades Välviljans apartheid av samma förförståelse som jag trodde var den man ville krossa när jag hörde programtiteln: den om att alla människor med funktionshinder alltid är enbart offer. De är arga, besvikna, ledsna, och enda anledningen till att någon vill prata med dem är just deras funktionshinder. Det händer ju inte att en rullstolsburen får uttala sig om, säg, klimathotet, som en vanlig medborgare."

Nej, just det. Andelen personer med funktionsnedsättning i Sverige räknas i miljontal. Andelen medverkande i media med funktionsnedsättning räknas i delar av promille.
Personer med funktionsnedsättning borde finnas med på alla platser, alla nivåer. Makt, pengar, representation. Precis som kvinnor borde ha lika lön för lika arbete, samma möjligheter till chefsjobb, sin beskärda del av attraktiva krönikörsuppdrag på SvD och få uttala sig i medier om annat än hur det är att vara kvinna.

Nu är det inte personer med funktionsnedsättning som utövar diskriminerar vid rekrytering till jobb i media. Det är inte journalister med funktionsnedsättning som undviker att prata med klimatinsatta människor med funktionsnedsättning. Det är jättebra om t.ex. Rebecka Åhlund vill börja ändra den situationen genom att trycka på internt på SvD. Hade yrkesmänniskorna utan funktionshinder gjort sitt yttersta för att skapa jämlikhet oavsett funktionsförmåga i sin verklighet, så hade människor med funktionsnedsättning inte behövt föra en kamp mot diskriminering innan de får uttala sig om klimathotet.

Elena Pecaric heter en kvinna ett flertal fysiska funktionsnedsättningar. Hon är ordförande i en slovensk Independent Living-rörelse. Deras förening har genom lobbyism skapat en organisation med fler än 100 assistenter trots att Slovenien saknar lagstiftning om assistans. De har skaffat sina lokaler genom gemensam ockupation av gamla armelokaler tillsammans med HBT-rörelsen. I det senaste presidentvalet lyckades Elena Pecaric genom lobbyism och aktivism få ihop antalet namnunderskrifter från folket och stöd från parlamentsledamöter för att kunna kandidera. TV-studios fick byggas om, och Elenas 7 medelålders funktionsdugliga manliga konkurrenter till presidentposten tvingades debattera försvarsfrågor och klimat med henne.

Jättebra att hon fick chansen att säga nåt om klimatet, eller hur? Men om inte hon samtidigt fört kampen om assistans så hade varken hon eller någon annan med funktionshinder fått universitetsutbildning, jobb, eller ens möjligheten att ta sig till den TV-studio där debatten hölls. Det gäller givetvis också de hon utmanade om presidentposten.

Det är Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och alla andra med makt och inflytande över media som ska skapa jämlikhet för alla och se till att alla sorters röster hörs i olika sammanhang. Inte den diskriminerade när den får sin promilleandel av mediebruset.

Fanns det då inget bra i Rebecka Åhlunds krönika. Jo. 1 - Hon har lyssnat på programmet och valt att bevaka något som en person med funktionsnedsättning står bakom och 2 - hon drar sig inte för att kritisera pga funktionshinder. Oavsett att hennes kritik skjuter snett, så är det faktum att hon lyssnat och avfyrat kritiken ett steg i rätt riktning.

Från alla andra hör vi tystnad.

Andra röster: Jonas Franksson, Emily Felderman.
Programmet i webradio här.

(Jag har, innan detta skrivs, blivit tillfrågad om medverkan i ett senare avsnitt av nämnda programserie)