Den goda maten

Idag rekommenderar jag Annika Hirvonens inlägg "Det värsta är värre i verkligheten". Ett vardagsnerslag i maten som serveras på ett svenskt sjukhus. Hur ska nån få aptit och bygga krafter med den kosten, undrar jag?

Punkt 21 i valmanifestet:
Vi vill genomföra ett kvalitetslyft för att maten ska bli bättre i skolor, äldreomsorg och på sjukhus. Barn, äldre och sjuka ska få nylagad mat från lokala tillagningskök i skolor, äldreomsorg och sjukhus istället för uppvärmd mat som körts långa sträckor. Ekologiska råvaror och lokalt producerad mat ska eftersträvas i upphandlingar. En god och näringsriktig mat är en naturlig del av välfärden. Lagen om offentlig upphandling ska ses över så att främjandet av lokala inköp blir tillåten.

Äntligen ett steg vidare för lagstiftning mot otillgänglighet - kanske.

DHR har protesterat utanför Rosenbad. Lars U Granberg (s) och Jan Lindholm (mp) har på var sitt håll agerat med interpellationer. Regeringen har länge hållt Hans Ytterbergs utredning inlåst genom att säga att den är under gemensamberedning. Utredningen handlar om att införa lagstiftning som anger otillgänglighet som en form av diskriminering. Nu lagom till Marschen för tillgänglighet kommer ett pressmeddelande. Man släpper utredningen. Och börjar gå mot lagstiftning - kanske.

- Integrations- och jämställdhetsdepartementet är nu färdiga med ett förslag om att bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering, säger Nyamko Sabuni.

Men först ska det utredas en gång till. "Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen." står det i pressmeddelandet.

Klartexten skulle kunna läsas som: vi vill lagstifta, men vi får se hur mycket det kostar först.

Synd med en sån bisats och bismak. Vi vill lagstifta. - Punkt. - hade räckt bra.

- Det känns bra att utredningen äntligen ska ut på remiss, men det är bedrövlig att frågan skall utredas igen. För vilken gång i ordningen har jag förträngt!, säger DHRs ordförande Maria Johansson.


Ytterligare kommentarer hittar jag hos RBU:
"Två saker kan konstateras direkt, säger RBU:s förbundsjurist Henrik Petrén i en kommentar. För det första avslöjar regeringen redan nu att man kommer att nöja sig med ”skäliga åtgärder” av den som inte vill fällas för diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det var visserligen väntat och det är positivt om man genom en kommande lagändring kan flytta fram positionerna när det gäller tillgängligheten. Men det finns en uppenbar risk att begreppet ”skäliga åtgärder” istället kan komma att bli en begränsning för tillgänglighetsarbetet. Att skäligheten blir en låg ribba som i praktiken riskerar att bli ett tak för åtgärder.
- För det andra är det anmärkningsvärt att man ännu inte har gjort några kostnadsberäkningar. Det har ju hela tiden varit den springande punkten för regeringen och anledningen till att man inte ansåg sig ha ett fullständigt underlag inför den nya diskrimineringslagen som beslutades för snart två år sedan, avslutar Henrik Petrén."



(bild från dhr.se)

Vårvisa "SD rasat ut..."

Dagens visa i alla tidningar: Sverigedemokraterna rasar i opinionsmätningen från SKOP. Från 5,0% till 2,9%.

I Landskrona backar man från 22% till 15%.

Svenskarna blir mer positivt inställda till invandrare. Yes!

"SD rasat ut..." ...och som alla vet så hurrar man när man sjungit klart låten.

Hurra!

SvD, HD, DN, AB, Exp, Sydsvenskan, Skånskan.

Kommunalt lagtrots

1994 gör jag "Livet utan kaffe" med Moomsteatern. En revy om livet på och utanför institutionen. I ensemblen finns Kerstin och Evert. Kerstin har just stämt Malmö stad för att de vägrat henne en gruppbostad. Evert bor med kackelackor i sin gruppbostad i Rosengård.

På premiären sitter ansvariga politiker i publiken. Humorn är skruvad. Alla skrattar konstant. 40 minuter in i pjäsen dyker Kerstin och Evert upp ur var sin stor soptunna, som vore det Becket med krukorna, och knackar på varandras lock. De lånar kaffe av varandra, utbyter artigheter och stänger sina lock efter sig. Detta ses av en man på studiebesök som just fått veta att Malmö har världens bästa omsorg. När han frågar hur soptunnor rimmar med "världens bästa", så rycker tjänstemannen som sagt så ut. Han blir - efter att ha bytt om i en rökfylld telefonkiosk till blå trikåer med ett rött "O" på bröstet - Omsorgsmannen!


Omsorgsmannen flyger till soptunnorna. Han knackar på. På frågan varför de bor i soptunnor, så svarar Evert:
- För att hon inte har nån gruppbostad. Och jag för att jag har kackelackor i min.

Omsorgsmannen tänker en kort sekund och utbrister:
- Men då kan väl du flytta över i hennes soptunna, så har ni ju båda en gruppbostad utan kackelackor. Jädrar, vad bra man kan få till det ibland!

---

En del saker har inte förändrats på 16 år. Lägenheterna i Rosengård har fortfarande kackelackor, och personer med intellektuell funktionsnedsättning tvingas fortfarande vänta mer än lagen föreskriver på sin rätt till anpassat boende.

Glädjande nog säger ansvarigt borgarråd Katrin Stjernfeldt Jammeh att det inte beror på pengar. Lågkonjukturen försenar byggprojekt och prognoserna har varit fel, är de huvudsakliga förklaringarna.

Det kan kvitta, menar jag. För den som väntar på anpassat boende hjälper inte förklaringar, oavsett hur bra eller dåliga dom är. Och Malmö är inte ensamma. Det här händer överallt och över tid.

Måhända ett tecken på att frågan inte nått sin fulla prioritering än.

Skånskan 1, 2, 3.

Trededlad föräldraförsäkring ger smartare män

Män som stannar hemma med sina barn kommer tillbaka smartare till jobbet. Det visar en undersökning på möss publicerad i Nature Neuroscience (skriver TT).

"När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar." (CSR i praktiken)

En individualiserad föräldraförsäkring verkar modernisera Sverige till Män 2.0. Och det är ju bra. Fast jag tror inte kvinnorna behöver djurförsök för att fatta att det är bra att ha kontakt med sina barn.

Modernisera Sverige-video

Vi skapar förväntningar...

...och det är bra. För oss. Inget är klart bara för att otillgängligheten som diskriminering kom in i valmanifestet.

En som säkert kommer att bevaka oss är DHRs ordförande Maria Johansson. Susanne Berg uppmanar väljare att kräva besked av oss hur vi konkret ska gå till väga. Och en som kommer att testa oss om det är tillräckligt mycket handling bakom orden är Lars-Göran Wadén. Han tänker besiktiga valstugorna och ge sin röst till den som är mest tillgänglig på allvar.

Det är inte utan att jag blir lite orolig för Lars-Görans röst. Hur bra har vi egentligen varit på att tillgängliggöra vår information? Att se till att alla, oavsett hjul, kan komma in i stugan?
Därför var det skönt att vi tog förslaget i motion 8.19:
"att MP arbetar för en översyn som ska se till att information till och från MP blir tillgänglig för alla"

Hinner vi?

Kongressen - så blev den...

Jag har varit på min första kongress. Oj så kul! Stundtals jobbigt, men konstant lärorikt. Det största intrycket är insikten om vilken oerhörd kompetens det finns hos människorna i den gröna rörelsen. Och att denna kompetens matchas av en energi och entusiasm som är smittande. Här är ett urval personlig godbitar.

Tillgängligheten in i valmanifestet.
Jag bad om att få åka och representera Malmö för att bygga upp min kompetens runt hur partipolitik bedrivs och att bygga nätverk och förutsättningar för att påverka/utveckla MPs handikappolitik. Och vad bättre då än att praktiskt jobba för att vi får en lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu blev det inte min skrivning om ett tillägg till valmanifestets punkt 25 som vann, men det berodde på att Anders Wallners var mycket bättre.

Den retoriska elegansen
Peter Eriksson kan både vara skarp och rolig. Hans beskrivning av regeringens "paltkoma" är ett exempel på bra bildmålande med ord. Maria Wetterstrand är en retorisk superbegåvning. På nåt sätt så kommer hon ut som den mest trovärdige oavsett vilken fråga hon berör. Imponerande. Gustav Fridolin förstår hur han med några få meningar ska kunna måla upp en bild som ingen kan säga emot. Han är förmodligen inte ens spelbar som nästa språkrör.
Och ungdomarna därefter är lika begåvade. Starkast av dem alla, oavsett ålder, den här gången var Jakop Dalunde. Hans tal finns på hans blogg.

Jämställdhetsproppen.
Välarbetad. Man kan tycka att kvotering som verktyg är trist och berövar människor det egna valet. Men det gör normativitet också. Wetterstrands jämförelse med Norge, där både kompetens och lönsamhet utvecklats till det bättre efter lag om kvotering, är slående. Klart att varenda investerare vill ha det om de får välja själva. Kvoteringen befriar snarare dom från den normativa synen på att mäns styrelsekompetens alltid är bättre än kvinnors. Och jag tror det är likadant med föräldraförsäkringen, fast där har hittills gällande kvotering varit den motsatta.

Valmanifestet som helhet
Det blir ju vansinnigt starkt. När allt var klubbat sa jag till min bänkgranne "att nu behövs bara egen majoritet så blir allt jättebra". Nu lever ingen i den utopin, och tur är väl det. Även vi mår bra av att kompromissa, ty bortom starka viljor och drivkrafter om att kämpa för sin sak, så finns ett demokratifundament - det att det är bra om fler får vara med och bestämma. Och det är trots allt viktigare än varje enskild energiform eller skattepolitisk symbolfråga. Jag gillar höghastighetståg och öppnandet för småskalig elproduktion. Jag tror att sänkt moms för tjänsteföretagen är en bra långsiktig omställning där tjänstebaserad näringsverksamhet gynnas. En samordning av våra trygghetsförsäkringar är alldeles nödvändig. Ingen människa ska kunna hamna mellan stolarna. Och vår solidaritet med människor och omvärld manifesteras i punkterna omm fattigdomsbekämpning och flyktingmottagande. Jag är stolt över vår humanism och medmänsklighet.

Partistyrelsen
Kul att Helene Sigfridsson kom in, men trist att de som inte fick plats inte fick det. Snyggast sorti gjorde Johan Edstav, som gav den nye kandidaten företräde när det blev dött lopp mellan dom i omröstningen. Men oj vilken samlad kompetens!


Kul motioner
Grön ungdom fick igenom att vi ska jobba för ett nationellt e-bibliotek. Bra, tycker jag, då en digitalisering är en jättebra plattform för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det blev en vettig beslutsskrivning av Göran Hådén m.fl. Namibia-motion, där basinkomst till fattiga prövats och funnits framgångsrikt. Alla gröna medlemmar är inte lika förtjusta, men efter mitt besök i Mocambique så kan jag förstå att den här typen av fattigdomsbekämpning kan ge effekter långt bortom mat för dagen. Anna Stenssons motion om att MP ska jobba för att valkampanjen ska bli tillgänglig för alla behövs. Vi är inte tillräckligt bra på det området än. De estetiska ämnena fick en välbehövlig puff framåt i beslutet "att MP verkar för att de estetiska ämnena uppvärderas, så att den svenska grundskolan ej blir en treämnesskola i praktiken." Bra initiativ MP Piteå! Men för att vi ska säkra barns rätt till fullgod kultur inom skolan så måste vi också jobba på hur barns möte med den professionella kulturen ska säkras. Som det är nu är barnen beroende av lärarens eventuella intresse. En av landets viktigaste kulturpolitiska frågor ligger under utbildningsdepartementet enligt min åsikt.

Fler röster om kongressen:
Åsa Romson, Tina Wallenius, Marie-Helena Dahlberg, Lotta Hedström, Lena Klevenås, Helena Leander, Gunvor G Ericson, Christian Valtersson, Birger Schlaug, Anders Åkesson,

Kongresstal om tillgänglighetslagstiftning

Manus till mitt anförande i talarstolen när Miljöpartiet debatterade sitt valmanifest:

Hej kongressen!

Jag heter Kjell Stjernholm. Till vardags är mina närmsta kolleger 5 skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. De är akademiker, för de har utbildats av Teaterhögskolan. De har marknadsmässig lön och delar scen, makt och ansvar på lika villkor med sina mer normativa kolleger. Ja, närmsta motsvarighet av professionellt likaberättigande finns i Melbourne.

Bra va? Men det tråkiga är att de är ett undantag som bekräftar samhällsstrukturer som annars verkar diskriminerande i jobb, utbildning, hälsa, ekonomi, makt, delaktighet, demokrati.

You name it, det finns där.

En vän till mig skulle åka tåg från södra Sverige till Gävle. SJ ville att han skulle åka till Östersund och ta taxi tillbaka. Liftarna fungerar inte på x2000, och de manuella liftarna får bara användas på slutstationerna, för annars kan de riktiga människorna – ni vet de utan rullstol – eventuellt förlora en till två minuter.
Posten beställde förra året nya brevlådor som man inte kan posta brev i om man är sittande. Jag skulle kunna fortsätta for ever.

Vi vill redan införa en lagstiftning om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, men det finns inte ännu i valmanifestet. Jag pratade just med Maria Johansson, ordförande i DHR, som satt inbjuden upp på balkongen. Hon sa att det var rimligt att påstå att mer än en miljon människor berörs av tillgänglighetsproblematik. Då har vi inte räknat in familjemedlemmar och kamrater.

Vi vill detta, medans Nyamko Sabuni har låst in Hans Ytterbergs utredning om en ev lagstiftning. Den får man inte läsa, en mycket märkligt hantering av en statlig utredning. Det sitter många, många väljare och väntar. Och jag är övertygad om att en hållbar utveckling har med sig alla människor och att en hållbart samhälle bygger på att alla kan ta sig fram överallt framför utbyggda särlösningar som färdtjänst.
USA har gjort det. Norge har gjort det.

Under punkt 25 - Lika rätt - finns yrkanden om detta. Se till att vi går härifrån med ett besked i valplattformen om otillgänglighet som diskriminering.

Hur mycket ska SJ böta till de rullstolsburna?

SJ kräver ersättning av Trafikverket. 110 miljoner tycker man att Trafikverkets misslyckande med snöröjningen borde kosta dom.

Då blir min fråga - Hur mycket tycker SJ att deras eget misslyckande mot landets rullstolsburna resenärer borde kosta? Sedan slutet av förra året är liftarna stängda på x2000. De ska tas bort på intercitytågen. Och de manuella stationsliftarna får bara användas på ändstationer. Det kan betyda att en som ska till Gävle tvingas åka med till Österund och ta taxi tillbaka.

Anledningen i SJs fall är inte den värsta snöstormen på flera decennier. Nej, det är en lift som gick sönder på ett av X2000-tågen. Problemet är så svårlöst att SJ behöver upp mot ett år innan de tror sig ha löst det. Anledningen till att de manuella stationsliftarna inte får användas vid stopp utmed linjerna är att "de riktiga människorna" - de utan rullstol - kan försenas flera minuter. (För den som kan sin sak så tar det en till två minuter att manövrera liften. Prioriteringarna är tydliga. SJ vill inte ta den extra minuten.)

SJ tycker att trafikverket borde ha kunnat behärska en av de värsta snöovädren i modern tid. Annars ska det kosta skjortan. Men man tycker inte att man själva ska tvingas ha lösningar på problem man själva äger varje del av. Och egen inkompetens ska inte bestraffas med en enda krona.

Så här säger SJs fordonsdirektör om lyftarna.
SHT
DHRs ordf Maria Johansson.
Skånskan, GP, SvD, Sydsvenskan, Kristianstadbladet.

Handikappförbundens valplattform

Handikappförbunden har tagit fram en valplattform på 10 punkter som de bett de olika partierna svara på. Miljöpartiet har ännu inte inkommit med sina svar. Men här är ett svarsförslag. Så här skulle jag vilja att vi besvarade Handikappförbundens krav:

• 1 Bygg ett tillgänglig Sverige
Vi är för en lagstiftning där bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Slut med uppmaningar och tillit till goda viljor, nu tar vi steget vidare.

• 2 Likhet inför lagen
Borde vara en självklarhet, men är det inte. Vi behöver tillämpa FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fullt ut.
I andra länder är funktionsnedsättning en grund för hatbrott. I England och USA finns undersökningar som talar om väsentligt höjd risk för att utsättas för brott för personer med funktionsnedsättning, och där siffrorna för gruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning är chockerande. I Sverige vet vi inte ens omfattningen av brott som begås specifikt för att brottsoffret har en funktionsnedsättning. Dags att utreda i syfte att agera.

• 3 Fritt val av skola för alla
I den nya skollagen anges att ingen skola ska kunna neka en elev att gå där, om kommunen skjuter till de resurser som behövs. Eventuella nej till stöd ska kunna överklagas.
Jag vill att vi går steget längre. Kommunen ska inte ha rätt att säga nej till att finansiera det fria skolvalet. Om alla barn sägs ha rätten att välja skola, så måste barn med funktionsnedsättning inkluderas i begreppet alla barn. Detta ska även gälla när kommuner går ihop om fria gymnasieval, som t.ex. gäller i Skåne. Är det fritt gymnasieval för alla ungdomar, så ska det gälla även för ungdomar som är beroende av färdtjänst.

• 4 Perspektivskifte Från patient till medborgare
Funktionshinderperspektiv ska finnas i all lagstiftning och myndighetsutövning. Vi är fortfarande långt från en given medvetenhet om detta, trots att det borde vara självklart. Därför behövs fortsatt samordningsansvar. Lämplig placering borde vara det departement som har hand om jämlikhetsfrågor. Men varje departement, varje myndighet ska ha ett ansvar för att funktionshinderperspektiv finns och genomförs inom all utövning. Oavsett om det gäller försvaret, vården, rymdforskning eller skolan.

• 5 Stärk patientens rätt till hälso- och sjukvård
Det finns en spännande motion om det perspektivskiftet på Miljöpartiets kongress. Hoppas den går igenom.

• 6 Investera i hälso- och sjukvårdens personal
Det är viktigt ur både brukar och jämställdhetsperspektiv. Vi bör sträva efter att utveckla kompetensen ännu mer där vårdbehoven är som störst, och här återfinns bland annat personer med olika funktionsnedsättningar.

• 7 Minska den ekonomiska utsattheten
Det är viktigt att se till att försäkringssystemens nivåer går att leva på, men ännu viktigare att bli bättre på att inte tvinga människor att nyttja dessa system. Den (nästan) automatiska förtidspensioneringen av personer med t.ex. intellektuella funktionsnedsättningar måste stoppas. Personer som ges aktivitets eller sjukersättning på grund av funktionsnedsättning ska fortfarande kunna vara anslutna till arbetsförmedlingen och kunna ta del av aktiv arbetsmarknadspolitik i syfte att nå arbetsmarknaden. Rätten till eftergymnasial utbildning måste gälla även personer som kommer ur särskolan.
Nyckeln är ingången till arbetsmarknaden. Andra länder har lagstiftning där det kostar om företag av viss storlek inte har personer med funktionsnedsättning anställda. Det vill jag att vi tittar på. Företag som struntar i att anställa personer med funktionsnedsättning bör inte få upprag från offentliga upphandlingar.

• 8 Stoppa utförsäkringen
Ja. Det ska inte vara möjligt att ramla mellan stolarna. Ett första steg är att slå samman de olika försäkringarna till en gemensam hantering. Våra myndigheter ska inte kunna skyffla människor mellan sig.

• 9 Anställ fler i offentlig sektor
Offentlig sektor ska föregå med gott exempel. Regeringskansliet, statliga myndigheter, landsting och kommuner ska ha en aktiv och implementerad policy för att anställa personer med olika funktionsnedsättningar. Men det stannar inte där. Även företag som tänker sig göra affärer med offentlig sektor ska kunna visa på resultat. Detsamma gäller politiska partier, som får sin försörjning via statsunderstöd.

• 10 Mer målinriktat stöd till arbetsgivare
Både ja och nej. Fördomar, otillgänglighet och dålig användarvänlighet försvinner inte av sig självt. Där måste stödet till arbetsgivare bli bättre. När det gäller användandet av lönebidrag så går det åt två håll. Så länge en grupp är diskriminerad så måste det till aktiva åtgärder för att hjälpa personer ur denna grupp in på arbetsmarknaden. Aktivare arbetsmarknadspolitik och utvecklade stödinsatser önskas. Men det får inte ske en automatkoplling mellan funktionsnedsättning och bidragsförsörjda anställningar. Personer med full yrkeskapacitet ska inte ha livslånga lönebidrag.

Sverigedemokraterna ut ur Sverige

Helena Leander har lyssnat till Jerzy Sarnecki (Brottsförebyggande rådet) och funnit att det är sig själva som Sverigedemokraterna borde massutvisa. Allt enligt deras egna principer om att inte vilja ha grupper som är överrepresenterade i brottsstatistiken här.

De kanske kan mass-flytta till nåt land som inte tar emot invandrare?

Läs Helenas inlägg här.

Willumsen om Domen

Wenche Willumsen är nästa skribent på fulldelaktighet.nu. Hon berättar om "domen". Den dom i regeringsrätten som kullkastar intentionerna med personlig assistans och egentligen bara bevisar en sak - att regeringsrätten har kompetensproblem vad gäller synen på och kunskapen om personer med funktionsnedsättning.

Wenche Willumsen har ett mångårigt engagemang inom det politiska påverkansarbetet rörande livsvillkor för människor med funktionsnedsättning. Arbetet har huvudsakligen bedrivits inom DHRs ram, men Wenche är också aktiv i IfA och har haft styrelseuppdrag i FöR. Assistansfrågan är det område där Wenche besitter den mesta kompetensen, men hon har i övrigt ett brett kunnande inom området funktionshinder efter att ha arbetat som ombudsman och projektledare inom handikapp- och brukarrörelsen sedan slutet av 80-talet. Rättighetsperspektivet är bränslet för Wenches källa till engagemang genom åren har varit en stark vilja att hävda människors rätt till jämlika livsvillkor oavsett om man lever med en funktionsnedsättning eller ej. Vreden över utanförskap och marginalisering är och har varit Wenches starkaste drivkraft.

Proaktivitet

På fulldelaktighet.nu samsas 12 personer med åsikter om frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Jag presenterar dem allt eftersom de "debuterar" i den gemensamma bloggen.
Idag är det Bengt Elmén under rubriken "Att arbeta proaktivt istället för reaktivt".

Bengt Elmén är socionom, författare och mentor. Direkt efter sin socionomexamen var han med om att sjösätta det s.k. STIL-projektet som banade väg för assistansreformen 1994. Han är alltså en av förgrundsgestalterna i Independent Living-rörelsen i Sverige. Efter att ha jobbat som STILs verksamhetsledare i fem år startade han sitt eget utbildningsföretag. Alltsedan dess har han bland annat arbetat med utbildning av arbetsledare och deras personliga assistenter. Han har bland annat skrivit boken Assistans med glans. På senare tid har han dessutom börjat arbeta som dokumentärfilmare.

Självkritik?

Olika FN-länder riktar rätt skarp kritik mot Sverige för brist på mänskliga rättigheter. Det gäller hatbrott, behandling av flyktingar och kvinnovåld.

Den stora frågan är hur vi jobbar med självkritik i de här frågorna. SVDs artikel talar om att bland annat Kuba och Iran fanns bland de som kritiserade oss. En omständighet som en del kommer att använda för att diskvalificera kritiken.

Men antisemitismen och islamofobin är påtaglig. Flyktingbarnens situation och barnkonventionen tillämpning går inte ihop. Och varje misshandel i hemmet är ett misslyckande, oavsett om kritiken kommer från Portugal (som nu) eller nån annan part.

Många av de här frågorna adresseras i förslaget till valmanifest för Miljöpartiet på ett progressivt sätt. Och det behövs, för här finns verkligen utrymme för utveckling...

SVD
Maria Ferm, Bodil Ceballos.

Bäst i klassen?

Är Sverige bäst i klassen på tillgänglighet? Dagens författare på fulldelaktighet.nu Adolf Ratzka ifrågasätter svensk självgodhet på området. Läs hans inlägg här.

Nu är det bråttom - igen.

Marknaden kritiserar politiken för att vara för långsamma med besked om hur Euro-krisen ska hanteras. Men demokratiska processer kanske inte ska va blixtsnabba och marknadsanpassade. Om marknaden och börserna är triggerhappy och lever i en värld byggd på nanosekunder, så kanske det är dom som ska byta tempo?

Newsweek om BPs ovilja att ta ansvar

Såg ni när BPs vd Tony Hayward satt i TV och sa att de skulle ta ansvar för saneringen i mexikanska golfen? (klipp nedan).
Newsweek kom med en artikel i dagarna som ger all anledning att ifrågasätta om viljan att ta ansvar har någon egentlig täckning.



Det är ingen upplyftande läsning. Artikeln pekar företagets historia. Den visar tydligt att BP kommer att göra allt för att slippa betala.

Man tar framför allt upp två fall. Ett där ett raffinaderi exploderar i Texas med 15 döda, 180 skadade och 43.000 som fick söka skydd inomhus. För det fick man böter för brott mot Clean Air Act på 50 miljoner dollar. Samma år var vinsten 17,2 miljarder dollar.
I det andra fallet handlar det om systematisk brist i underhållet av pipelines med hundratusentals liter olja i Alaskas vildmark som följd. En av de dåvarande undersökningsledarna säger: "There was a corporate philosophy that it was cheaper to operate to failure and then deal with the problem later rather than do preventive maintenance,". När de lyckades att via domstol tvinga BP att lämna ut dokumentation om sitt underhåll, så svarade företaget med ett lägga upp en server med 62 miljoner inscannade sidor. I tryckt form hade fyllt en egen lagerbyggnad. Ett material omöjligt att överblicka. Åklagaren tvingades nöja sig med ett förslag från BP om en "misdemeanor plea" (mindre förseelse) och böter på 20 miljoner dollar.

Newsweeks artikel pekar på att BP antagligen kommer att försöka få ut största möjliga värde ur sina 15,9 miljoner dollar i lobbykostnader förra året, och att man kommer att använda all makt man har för att undvika rättsliga domar som på något sätt tvingar bolaget att på sikt prioritera säkerheten högre.

Läs den.

Svensk media om Oljekatastrofen:
SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8.
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6.
Exp 1, 2.
Skånskan, Metro, GP, E-kuriren

Gröna röster om oljekatastrofen:
Karin Svensson Smith, Stefan Nilsson, Rasmus Holmberg, Mikael Clemens, Simon & Matilda.

Greenpeace

Svårt eller lätt val?

Bloggen fulldelaktighet.nu samlar 12 personer som tillsammans ska belysa frågor med ett gemensamt mål - full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Jag blev jätteglad när jag fick frågan om att medverka. Och idag är det dags för min första text.

Hoppa över till fulldelaktighet.nu och läs den!

Sjuk assistansbedömning

Anna Barsk Holmbom är sjunde bloggaren som med egna inlägg tillsammans med andra ska ge funktionshinderfrågor ett ansikte fram till valet.

Anna skriver personligt om en assistansbedömning som bara kan beskrivas som sjuk. Jo, den generösa bedömaren ger personen rätt att gå på dass fyra gånger per dygn, men bara de tre minuter det tar att dra ner o dra upp byxorna. Tiden han sitter på muggen får inte räknas, för då klarar han sig själv.

Genom att dissekera personers behov kan man beröva de deras möjligheter att nå full delaktighet i samhället. Sjukt!

Läs på fulldelakrighet.nu

Anna Barsk Holmbom jobbar som verksamhetsansvarig på Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA). Anna började arbeta med assistansfrågorna redan 1993 när hon som nybliven mamma satt på hallgolvet med sin yngsta dotter och ringde runt till alla som visste något om LSS och LASS. Dotterns första ord var självklart ”Hallå” sagt i en låtsaslur. Anna har utöver sitt arbete i IfA även jobbat som personlig assistent, tillsammans med sin pappa och assistansberättigade mamma startat upp och drivit ett brukarkooperativ under åtta år och slutligen även prövat på att vara arbetsledare till en släktings assistenter. Eventuell fritid tillbringas på familjens torp i Örkelljunga.

Franksson om dödshjälp

Nästa röst att höras på fulldelaktighet.nu är Jonas Franksson. Hans slutkläm: "Denna vecka då medierna försökt överträffa varandra i hyllningar av Kims självmord föreslår en statlig utredning att 400 miljoner kronor ska satsas på förebyggande åtgärder för att förhindra självmord. Det är skillnad på folk och folk, och sällan har det varit så tydligt som nu."
Hur han kom dit? Läs bloggen fulldelaktighet.nu

Jonas Franksson är skådespelare, debattör, fd programledare för Cp-magasinet och styrelseledamot i Stil.

Ideolog tar till orda

Idag är det Vilhelm Ekenstens tur på bloggen fulldelaktighet.nu. (I 12 dagar pushar jag för den här satsningen, där 12 profiler med gemensam kraft försöker sätta funkisfrågor på den politiska agendan inför valet)

Vilhelm Ekensteen bor med sin 18-åriga dotter i en liten gulteglad villa i nordöstra Lund. Han är ordförande i Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA, och skrev 1968 den första debattboken på svenska om funktionshindrades jämlikhetssträvan. Boken heter ”På folkhemmets Bakgård” och har varit viktig i forskning på ämnet. Han har bara fortsatt i den riktningen som skribent, intressepolitiker, debattör. Han säger: ”I dag är det hög prioritet att rädda den livsviktiga assistansreformen. De nya behovsbedömningarna ser ut som en kniv riktad mot dess hjärta. [...] Våra rättigheter är långtifrån självklara. Vi lever fortfarande i medeltiden.”

Susanne Berg om public service på fulldelaktighet.nu

Idag presenterar jag den femte av tolv personer som i gemensam blogg belyser frågor som har med funktionsnedsättning att göra i gemensam blogg. Idag är det Susanne Berg om public services haveri när det gäller representation och presentation av personer med funktionsnedsättning. Rekommenderas starkt på fulldelaktighet.nu

Susanne Berg har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen sedan mitten av 1980-talet. Hon är en otålig individ som under de senaste decennierna har arbetat på DHR och Handikappombudsmannen inom olika projekt på Independent Living Institute samt läst in en Master i Disability Studies vid Leeds Universitet. I dag jobbar hon på Independent Living Institute i Stockholm och frilansar i egen firma med text, analys och föreläsningar. Hennes intresse för funktionshinderfrågor, social rättvisa, medborgarskap och lika villkor är grundat i rent egenintresse. Något Susanne anser vara en kvalitetsgaranti.

AF-spam bakom ras?

Företagen använder inte Arbetsförmedlingens Platsbanken, enligt en undersökning av Svenskt Näringsliv.

Kan det bero på att Arbetsförmedlingen tvingar arbetslösa att söka ett visst antal jobb i veckan? Jag talar utifrån egen erfarenhet. Vid rekrytering utan annons så funkar hjälpen från AF och dess tjänstemän jättebra. Proffs! Men annons i Platsbanken kräver ett självspäkande sinnelag. Massor av ansökningar från folk som inte är i närheten av sökt kompetens. En del är ärliga och skriver "söker för att jag måste"....

Trenden att skuldbelägga den arbetssökande och tvinga den att söka ett visst antal jobb i veckan är kontraproduktiv. Vem vill ha posten full med spam?



Metro, HD

Barnens fattigdom är vår

Barnfattigdom. Det är få ord som gör mig så upprörd. Barnets beroendeställning till sina föräldrar skapar ett extra djup i problematiken.

Nej, jag har inga enkla svar. Men jag tror det här perspektivet behöver komma in oftare. Den sammanlagda resultatet av vad barnfattigdomen riskerar att bidra till borde vara stort. Brottslighet kan ha socioekonomiska orsaker, studieresultat blir inte lika bra när man inte får tillräckligt med mat, människor i fattigdom drabbas oftare av ohälsa...

På 90-talet träffade jag en man på företagsekonomiska institutionen i Lund. Jag ville inför en konferens få tag på någon som kunde tala under den något kontroversiella rubriken "storfinansens syn på barn". Konferensen blev aldrig av, men i researchen fick jag möjlighet att lyssna på hans resonemang.

Enligt honom så kostade (då) en värstingkarriär när en person är mellan 13 - 20 år 10 miljoner kronor. Det betyder att under förutsättning att vi i tidigt skede kunde identifiera personen som riskerade problemen, så skulle i stort sett vilka åtgärder som helst vara samhällsekonomiskt försvarbara.

Barn i fattigdom är inga värstingar. Men jag tror att problematiken skapar fler kostnader än att aktivt hjälpa barnet och dess familj ur fattigdomen. I likhet med exemplet ovan så tror jag att de flesta åtgärder som lyfter barnet ur sin kris är försvarbara.

Om det nu är så att barnet skulle må bra av hjälp, och att det är samhällsekonomiskt försvarbart - vad är det då som stoppar oss?

Media:
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4.

Anders goes west

Under de första två veckorna presenterar jag fulldelaktighet.nu och dess 12 bloggare. En härlig samling människor - och kunskap. Idag - Anders Westgerd!

Anders Westgerd är civilekonom och verksamhetsledare på GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Anders ser sig själv som en okonventionell visionär som gärna tänker nytt och annorlunda. Nytt och annorlunda; det är även något tillgänglighetsdebatten behövs genomsyras av!

Anders goes west i dagens inlägg. Läs det!

Maria Johansson på fulldelaktighet.nu

På fulldelaktighet.nu samlas 12 bloggare för att få upp frågor som rör personer med funktionsnedsättning i valrörelsen. Tredje dagen - nytt namn igen: Maria Johansson!

Maria Johansson är förbundsordförande för DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Maria brinner för allas lika värde och kämpar för en människosyn där den mänskliga mångfalden återspeglas i hur samhället planeras, vare sig det handlar om strukturer, regelverk eller bokstavligt byggande. Hon är övertygad om att förändring och utveckling mot ett samhälle för alla – på riktigt – är möjlig, om frågorna ges utrymme och hanteras där de hör hemma, inom varje politikområde. Hon älskar ord, bild och kommunikation och har förutom många års arbete med tillgänglighet frilansat som skribent, ägnat sig åt design, spelat teater och jobbat i IT-branschen. De pauser hon tar från uppdraget som ordförande tillbringar hon gärna med att laga mat till sina vänner eller med en deckare vid havet.

Emma Johansson på fulldelaktighet.nu

Nästa talare på fulldelaktighet.nu är Emma Johansson. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling trycker på politik och media fram till valet. Häng med!

Emma Johansson, Kommuntant by Day – Aktivist by Night. Emma är en tjej från Norrköping som på dagtid är kommuntant och jobbar med tillgänglighetsfrågor och frågor som människor med funktionsnedsättningar och ungdomar i synnerhet. När hon inte gör det tar hon tåget till Stockholm där hon är en av nyckelpersonerna på Stil – Stiftarna av Independent Living i Sverige, där hon dels sitter i styrelsen och och dessutom utbildar assistansberättigade att bli arbetsledare för sina personliga assistenter. Och när hon inte gör det så är hon ett av språkrören för Marschen för Tillgänglighet. En tjej som gillar att ha fingrarna i många syltburkar helt enkelt!

Full delaktighet. Nu!

Idag startar en ny blogg. 12 personer med egna perspektiv på funktionshinder, tillgänglighet, samhällsutveckling och politik kommer att turas om att ge bilder av ett Sverige som behöver förändras. Och som har möjligheten att välja väg i september.

Bloggen har ingen partipolitisk färg. Det handlar om att lyfta en eftersatt verklighet upp i ljuset. En gemensam kamp mot fortsatt utanförskap och diskriminering.

Först ut är initiativtagaren Erik Ljungberg. Bokmärk och läs första inlägget påFulldelaktighet.nu genast!

Erik Ljungberg, Småföretagare & Tillgänglighetsförespråkare, Göteborg. Erik har sedan han hamnade i rullstol funderat varför människor ges olika förutsättningar att klara vardagen i samhället. Det gäller allt från bemötande mellan två personer till möjligheten (rättigheten) att ta sig fram, att få jobb och tja – leva som vem-som-helst i samhället. Visst är det många som häpnas då saker och ting ställts på sin spets; utgör rullstolen ett avgörande huruvida man får åka kollektivt, gå på krogen eller gå på bio? Erik är sällan nöjd med ”sanningarna” som samhället utbildar sina invånare med. Då får man helt enkelt rätta till felen – oavsett hur många ömma byråkratiska tår man måste rulla över. Erik är initiativtagare till denna blogg och detta är ytterligare ett försök att få politikerna till att hålla sitt löfte om att ge alla lika rättigheter och ge alla full delaktighet i samhället. Nu!

Skilda perspektiv

Göran Hägglund tycker på Politikerbloggen att KDs vurm för vårdnadsbidraget är att stå på folkets sida mot pekpinnar och tvång. Men under flera år så har han byggt sin argumentation mot homosexuella föräldrar på att barnet behöver både mamma och pappa. Ändå förordar han en valfrihet som i praktiken innebär att bara mammorna tar ansvar för barnen. Fast till taskig ersättning och med dålig pensionsutväxling.

De rödgröna presenterar i sin tur en gemensam överenskommelse för satsning på jämställdhet och ekonomiskt lyft till ensamstående föräldrar. Underhållsstödet ökar. Bättre villkor för ensamstående med barns bostadsbidrag. Barnomsorg på kvällar och nätter. Den som vill jobba heltid ska ges möjlighet till det. (Men jag saknar en politik för utjämning av löneskillnaderna. Där hade mycket vunnits...)

KD erbjuder valfrihet att utveckla jämställdhet genom att kvinnor åter ställer sig vid spisen. Känns lite gammeldags...

De blåa är ute och cyklar

"Vote blue, go green" är de konservativas slogan i den brittiska valkampen. Och deras partiledare David Cameron fotograferas flitigt på cykeln mellan Notting Hill och regeringskansliet.

Men nu har man även fått syn på bilen som åker efter med hans skor och portfölj. Besvärande, kan tyckas, men de konservativa försvarar sig med att Cameron bytt bil från en Vauxhall som släpper ut 276g koldioxid/km till en Lexus som "bara" släpper ut 186g.

Och det är klart att om alla män med makt bytte ut sin 276-grammare mot 186-grammare och anställer en chaufför för att köra den bakom ens cykel, så skulle de fixa både miljön, sysselsättningen, folkhälsan och tillväxten.

Moderaterna försöker också ha nån liknande slogan i sitt utrop om att vara "nya miljöpartiet", men hittills har vi inte fått några bilder på Reinfeldt i cykelhjälm...

BBC, Expressen.
(gammal drapa där Katrin Kielos jämför Cameron med Reinfeldt och hyllar den cyklande makthavarens miljövurm)
Tack Kajsa!

Genusperspektiv på trafik

De unga gröna Jacop Dalunde och Christian Valtersson skriver en bra debattartikel om genusperspektiv i trafiken i Aftonbladet.

Läs den!